Fokus ligger på medelklassen.
Det är den som måste vinnas annars är man politiskt körd.
Allra viktigast är medelklassen i Stockholm utan den kan man se sig i skyn efter
regeringsmakten. Det verkar i alla fall vara sanningen för dagen.
20 miljarder, lika mycket som polisväsendet, kostar RUT och ROT och det får väl betraktas en en riktig högvinst för medelklassen.
Om det finns en medelklass så är väl sannolikheten hög för att det finns en underklass.
Med det är inte något direkt slagsmål om underklassens gunst. De befinner sig i det lite mer fjäskbefriade utanförskapet där inga locktonerna om bättre villkor hörs och där chansen att komma på grön kvist är minimal.
Det finns en omfattande politisk irritation över de så kallade bidragstagarna. Bidragstagare är inte sådana som gynnas av ROT, RUT och ränteavdrag utan så som bidrag räknas sjukersättning, A-kassa och försörjningsstöd.
Avdragstagarna börjar dock bli en dyr affär för skattebetalarna.
De delar av miljonprogrammet som består av villor och till viss del bostadsrätter renoveras nu genom det ROT avdrag som skattebetalarna bidrar med.
Stefan Attefall var i Gävle häromdagen och lät meddela att staten inte äger några hyreshus i Gävle så det kunde inte bli aktuellt med något ROT stöd från hans sida.
Nu kan man ju lite försiktigt framhålla att staten inte äger några villor i Gävle heller.
Staten äger för övrigt inga bilar heller vilket inte hindrar staten att bidra med miljöbilspremie för att nå lite högre mål.
Allt som inte rör medelklassen talas det tyst om.
Det passar liksom inte in i heminredningsbilagorna.
Det gäller också i bostadspolitiken. Det är bara vissa grupper som finns. Ekonomisidorna fylls av bostadsbubbeldiskussioner, prisstegringar, värdeökningar, ränteutveckling och ombildningar till bostadsrätter.
Bostadsbrist, hemlöshet, taskig ekonomi och höga hyreshöjningskrav berör underklassen
och förpassas därför till utmarkerna där det så kallade utanförskapet påstås råda.
De bostadspolitiska lösningar som lanseras och som får de stora rubrikerna handlar om att den som har en bostad för mycket ska få skattelättnader och få ta ut det han/hon vill i när de hyra den extra bostaden som de inte behöver.
Sådana förslag hyllas av DN:s ledarsida och betraktas som intressanta avsocialdemokraternas nya talesperson i bostadsfrågor Veronica Palm.För bygga ska vi inte tro att vi vill eller kan i detta land. Åtminstone om vi ska tro KTH professorn Hans Lind. Utom de dyra husen förstås.
Den som inte är innanför göre sig icke besvär. Pengarna är slut. De gick åt till ROT, RUT och ränteavdrag.
Sorry, men medelklassen måste vinnas annars är det morsning och goodbye för den som
traktar efter regeringsmakten.
08 april 2011
Vi måste bryta avdragsberoendet och innanförskapet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Lysande analys! Tack Barbro, det är befriande att höra någon tala klarspråk! Mats L.
Exakt så, bra skrivet! Maria
Ett guldägg!!
Söderhöna
Barbro, vems är pengarna som skatten betalas på? Den som använder avdrag har en möjlighet att avstå mindre i skatt till det allmänna. Avdragen kommer ur att man utnyttjar en faktisk kostnad som man har haft en utgift för. Bidragen är direkt användande av andras skattepengar enbart för försörjning. Skattebetalarna bidrar inte med pengar när någon drar av för en kostnad. Skattebetalaren betalar mindre av sina pengar i skatt. Man måste ha klart för sig vems pengar man talar om. Det är mina pengar till dess jag köper en vara eller tjänst för 100 kronor och 25 kronor betalas i moms. Det är fortfarande min 100-lapp till dess transaktionen är genomförd. Emellertid är det inte en ovanlig vänsteråsikt att alla pengar potentiellt tillhör skattebetalarna.
Medelklassens perspektiv är det naturliga. Den utgör störst andel av befolkningen och det är den som betalar. Överklassens betalningar förslår aldrig långt, eftersom den gruppen är så liten. Även om alla miljardärer tvingades betala 99% skatt, skulle beloppet nå särskilt långt. Vi skulle däremot sakna privatkapital att bli investerat i t. ex bostäder.
Rätt perspektiv är istället att fler skall kunna ta sig till medelklassen. Ett exempel är genom ombildningar till BR så att ökade hyreshöjningskrav inte är en verklighet. Det har ni istället motverkat. Det är lite symptomatiskt att de som värnar om de svaga, förespråkar inte rörlighet ut från svagheten, utan istället att de svaga skall så förbli. Då kan man göra sig till företrädare för gruppen och kräva insatser för kollektivet. Men verktyg för individen att ta sig ur, bekämpar man, i ert fall genom krig mot ombildningar.
Ni och andra organisationer bör rikta in er på att bekämpa fattigdomen istället för att bekämpa rikedomen.
@Barbro I coulden't agree more!
@Anonym 8 april 2011 09:50
Vilken utgift har man haft för att få jobbskatteavdraget?
Vidare är inte sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring bidrag utan just försäkringar som man betalar för på samma sätt som hemförsäkring eller trafikförsäkring.
Givetvis måste man ta den svages perspektiv, den som har det bra klarar sig själv och behöver inget samhälle. Dock är sjukdommar väldigt demokratiska och vem som helst kan bli arbetslös när de som äger företagen bestämmer sig för att man måste öka vinsterna. Steget från medelklass till underklass är inte så långt som de som röstar på de "nya" moderaterna önskar sig.
/Micke
Klockrent, Barbro!
@Micke
Jobbskatteavdraget är inget skattemässigt avdrag i likhet med ROT och RUT. Jobbskatteavdraget är ett grundavdrag som är differentierat till förmån för den som har ersättning från en arbetsgivare. ROT och RUT, som Barbros inlägg delvis handlar om, är direkt hänförliga till gjorda utbetalningar.
Poängen är främst att man skall inrikta sig på att bekämpa fattigdom och inte rikedom. D v s se till att öka incitamentet att förbättra sin situation med hjälp av arbete, istället för att hoppas på tillfällig lindring med hjälp av bidrag. Alla som befinner sig i utanförskapet är inte dömda till att evigt befinna sig där. De som däremot är sjuka och svaga skall naturligtvis få hjälp. Däremot skall vi inte ha ett samhälle som motverkar social rörlighet.
Jag är en ensamstående mamma med 3 barn, ja, jag har jobb men tjänar mindre än medelklass. Jag utnyttjar städhjälp för nu har jag råd till det (när man får dra av hälften) och kan ägna mer tid till barnen.
Som ensamstående med heltidsjobb har man inte så mycket tid till barnen.
Jag är jätte glad över skattelättnaderna jag fått genom att jobba och avdrag jag får göra för städning.
Vilket hade varit omöjligt för mig förut, när dessa möjligheter inte fanns.
Så, det är inte bara rika och medelklassen som utnyttjar detta.
Tänk också vad mycket jobb detta har skapat med ROT och RUT ändå!
Martina
RUT och ROT gör många svarta jobb vita. Dels ger det socialförsäkring åt de anställda, dels skatteintäkter till staten. Det är inte osannolikt att RUT är en direkt statsfinansiell vinst. Den samhällsgrupp som benämns medelklassen, är den som betalar kalaset ändå.
Men det är klart, det är inte särskilt glamouröst att göra goda reformer för medelklassen. Alla självutnämnda sociala samveten med månadsinkomster som motsvarar ”underklassens” årslöner gör sig till tolk vad dessa ”arma” människor behöver. Inkomstsvagas ombudsmannakår vet vad som är i de företräddas intresse. Det kan aldrig vara att genom eget arbete och erfarenhet göra en klassresa - individualism. Ombudsmannaväldets bestånd är avhängigt att var och en bliver vid sin läst. Strebrar göre sig icke besvär. Hela väldets raison-d’étre hänger på svaga och behövande grupper som betalar sina avgifter. Stanna på din plats så får du lite extra bidrag som plåster på såren. Du skall ju inte behöva anstränga dig och förbättra din situation. Då dras dina bidrag in, så stick inte upp. Det motverkar solidariteten och kan bli obekväma förebilder. ”Fattigdomen fördras med jämnmod om den delas av alla.” Tydligare kan inte vänsterns credo uttryckas. Kampen står mot rikedomen och verkligt välstånd istället för mot fattigdomen. När fler börjar röra på sig, spricker putsen, sedan rämnar hela fasaden. Ombudsmanna-societetens största hot är myndiga, självständiga och självförsörjande individer som ser att saker och ting kan lösas på egen hand.
Det är dessa organisationer utanför demokratisk kontroll som utövar ett inflytande utan tjänstemannaansvar som är problemet, inte medelklassen.
@Martina
Jag är medelklass men jag skulle aldrig komma på tanken att använda mig av RUT för att få min bostad städad. Det handlar om att göra på rätt sätt. Du, Martina, skulle kunna involvera dina barn i hur man upprätthåller en acceptabel hygienstandard där ni bor. Så har du samtidigt lärt dom något för livet.
@Abacus
Martina får svara för sig själv, om hon vill. Jag tycker ändå din mentalitet som uttrycks i ditt inlägg är symptomatiskt. Din lösning passar dig, RUT passar andra. Det är liksom det som är individualism. Det är trots allt inte höjden av utveckling att städa sitt eget hem. Tack vare alliansens reformer börjar Sverige bli normalt igen. Hoppas att det fortsätter i fyra år till.
Det är klart att Rot bara är till för villaägare o bostadrättshavare, för hur skulle det se ut om det även skulle omfatta hyresrätten då skulle inte pengarna räcka till Rut o jobbskatteavdrag. Hyresgäster bli medlem i hyresgästföreningen o slut upp bakom Barbro för ju fler vi blir som protesterar mot nuvarande orättvisa system ju större möjlighet har vi att få en förändring till stånd.
@ Abacus!
Jag har städhjälp var 14:e dag, där de storstädar ordentligt.
(kakel, under badkar etc)
Klart jag städar med barnen också, var 14:e dag skulle inte räcka alls, med 3 barn.
Men det underlättar enormt.
Jag är så tacksam att jag kan ha denna tjänst.
Martina
Anonym: "Avdragen kommer ur att man utnyttjar en faktisk kostnad som man har haft en utgift för."
Bakom ovanstående något luddiga och kryptiska formulering görs ett antagande om att prisutvecklingen sker oberoende av avdragsmöjligheten. Alltså att ränteavdraget är en prisneutral faktor i sammanhanget. Och att kostnaden verkligen är "faktisk" och begriplig utifrån "naturliga faktorer" - inte som fallet är; spekulativt och onaturligt upptrissad.
Det enda avdragsmöjligheten , som i praktiken bidragit med, är att höja bopris/skuldnivåerna över lag i motsvarande grad. De har definitivt inte bidragit med att göra det billigare att bo i en köpt bostad.
Ränteavdragen, liksom alla avdrag/skattebefrielser, utgör dessutom visst en ökande kostnad för den genomsnittlige skattebetalaren, eftersom skattebördan omfördelas osolidariskt på dem som inte har möjlighet att utnyttja motsvarande kryphål och undantag.
Eller som fallet är vid privatisering; man namnändrar skatten och kallar det "avgift" istället. Särskilt effektivt på avgifter som i praktiken inte går att välja bort.
Summa sumarum är att "avdrag" och "bidrag" INTE är väsenskilda. Vill man vara seriös kan man inte diskutera minskade bidrag, utan att samtidigt diskutera minskade möjligheter för avdrag och skatteundantag. De är två sidor av samma mynt.
@ farbror frej
Skattesystemet bygger på beskattning av inkomster, d v s nettot i en förvärvskälla. Principen gäller oavsett om det rör inkomst av tjänst, kapital eller näringsverksamhet. Skatteteoretiskt uttrycks det genom avdragsrätt för intäktens förvärvande. Avdragsrätten för kapitalkostnader är generell och ev. skattereduktion sker efter att nettot i förvärvskällan kapital har fastställts. Har man lika höga kapitalinkomster som kapitalkostnader blir nettot noll i förvärvskällan och ingen skattereduktion. Systemet är enkelt, systematiskt och rimligt. Det är inga kryphål eller undantag,, utan en bärande del av systemet. Kryphål är inte avsedda möjligheter och undantag är restriktivt tillämpade möjligheter för att inte få orimliga skatteeffekter i enskilda fall. Avdragsrätten passar inte in i ngt av dessa definitioner. Där har du fel.
Synsättet som lyser igenom ditt inlägg låter som att minskad skatt är en subvention och alla inkomster ursprungligen tillhör staten. Det är inte helt i linje med en västerländsk, civiliserad uppfattning. Tvärtom är det dominerande synsättet i den fria världen att inkomsterna tillhör den som förvärvat dem och att skatt är ett nödvändigt avstående av en viss del av inkomsten. Dags att uppdatera synsätt på äganderätt m.m.
Det är rätt att medelklassens intressen står främst, eftersom det är den som betalar. Den som betalar bestämmer. Det är klart att man kan på gammalt vänstermanér göra medelklassen fattig och behövande. Då har man emellertid sågat av den gren man sitter på. Ingen kommer längre att betala för generösa bidragssystem. Bra jobbat! Acceptera istället medelklassens revansch, för frukterna spiller också över på andra, mindre lyckligt lottade också. Bekämpar man däremot rikedom, finns snart inget att fördela och alla får det lika eländigt.
Nej, bidrag är per definition en positiv rätt – någon har rätt att kräva något av någon. Detta något tillhör någon annan Avdrag är en negativ rätt – någon har rätt att kräva att någon inte skall ta något i anspråk som den förste äger. Avdrag och bidrag är således fullständigt olika saker. Avdrag = jag får behålla mer av mina pengar. Bidrag = jag får mer av andras pengar. Socialister i alla kulörer har alltid lätt att vara generösa med andras pengar.
Ehhh, "Den som betalar bestämmer". Men om den som bestämmer, bestämmer sig för att de som betalar inte ska betala kostnaden då saknas väl den kopplingen? Då är det väl mer så att den som bestämmer bestämmt att den som kan betala slipper?
Du kanske inte vet det men alla inkomster skattas. Vilket då innebär att alla betalar.
För mig harvardagspusslet förenklats och jag vet att många svarta jobb blivit vita.
Detta har skapat över 11 000 nya jobb/anställda.
Är det fel?
Att vi som är under medelklassen ska kunna ha möjligheter också?
Jag som låginkomsttagare har råd med hjälp tack vare skattesäkningar (jobbskatteavdrag) och
att kunna dra av hälften med Rut-Avdraget för att förenkla mitt liv som ensamstående med 3 barn.
Jag tycker ju inte det, fast jag är en låginkomsttagare
/Martina
Alla inkomster beskattas inte, t. ex skadestånd är skattefritt. Poängen är inte att alla betalar, utan vilka som betalar mest. Det är ju utmärkt att fler ser fördelen med RUT. Avdraget är en liten återbäring till de som betalar mest i skatt ändå. Vill man avskaffa ränteavdraget, måste man inse att kapitalinkomster blir skattefria. Är det någon som yucker den konsekvensen är bra?
Poängen är att de som betalar mest i skatt har råd att själva betala för sina hushållsnära tjänster. Eller menar du verkligen att de välbeställda skattebetalna har blivit fattiga, så fattiga att de inte längre har råd med en "vit" hemhjälp?
Söderhöna
Söderhöna, du läste förstås inte Martinas inlägg? eller förstod du inte?
mvh
Jonas
@Söderhöna
Fattigdom eller inte saknar egentlig betydelse. Man skall ha rätt till förmåner även om man är välbeställd och du tyckar att man har råd, då man betalar mycket för den gemensamma kakan. Hela systemet bygger på medelklassens lojalitet, då är det rimligt att man ger vissa lättnader för att underlätta vardagen. Något som även de utan höga löner också kan utnyttja, som vi har sett på bloggen här. När dessutom RUT snart kan komma att visa att det är en statsfinansiell vinst genom dynamiska effekter, kan endast invändningarna mot RUT ha med avundsjuka och stelbent vänsterdogmatism att göra.
Det är verklighetsfrämmande att tro att medelklassen i Sverige inte redan har förmåner. Att dessutom blunda för att gemensam välfärd också gynnar både medelklass och höginkomsttagare är att ignorera den politiska historia som bildat välfärdsstaten Sverige.
Tror du verkligen att det är utvecklande att någon annan, kanske dessutom anställd som fas trearbetare, skurar din toalett?
Den där marknaden har precis visat sina brister genom en global finanskris, den låter människor förlora sina hem och ser inga som helst hinder i att människor likt forna tiders slavar fraktas mellan länder som arbetskraft. Det är inte mycket att stoltsera över och riktigt obehagligt blir det när politiken tilllåts klä sig i vetenskapliga alibin!
Söderhöna
@Söderhöna
Problemet är ju inta vad som följer på vissa marknadsaktörers agerande, utan vad du vill ha istället. Om du tycker att det är bättre att vissa arbetar svart och gör samma sak, medan vi tar ut höga skatter för att betala förhållandevis höga ersättningar för att en del personer inte har något att göra, tar pengarna i någon mån slut. Människor slutar att anstränga sig lite till, eftersom belöningen äts upp av skatter m.m. Häller du inte tillräckligt mycket smörjning i en motor skär den till slut ihop. Så ja, jag ser hellre att någon får betalt att skura min toalett än att den personen inte har något att göra och får 90% av lönen. Jag ser det som effektivt att man riktar viss avdragsrätt för vissa tjänster, istället för att generellt sänka skatterna för att få tjänstens kostnad på en allmänt rimlig nivå.
Just nu går Sverige bra och om det skall fortsätta måste fler tillåtas bli rika och klyftorna öka. Problemet är inte klyftor, utan den absoluta fattigdomen. Den relativa fattigdomen är helt meningslöst som mått, eftersom man knappast kan vara fattig på samma vis som i Zimbabwe. Rättvisa består inte i att pungslå en medelklass så att de med lägst inkomster inte behöver visa för omvärlden att de inte har råd med platt-tv. Rättvisa är utkomst efter förtjänst. Med rörlighet och dynamik på arbetsmarknad, precis som på hyresmarknad, är det betydligt lättare att ta sig fram i livet om man har ett arbete eller en egen bostad, även om arbetet är lågt betalt och bostaden liten och dyr, istället för att man sitter fast i bidragsberoende i en miljonprogramslägenhet. Krass verklighet som inga bidragssystem eller skattehöjningar kan ändra på. Det har vårt lands historia visat. Gick det att fixa, borde det redan ha varit gjort under 60 års socialdemokratisk regim. Istället kan man enkelt konstatera att en välfärdsstat inte hade varit möjlig om det inte dessförinnan hade funnits en dynamisk tid då stora företag grundades med en flexibel och liberal näringspolitik. Det var från 1800-talets mitt möjligheterna för en välfärdsstat växte fram.
Slutligen: människosyn har inget med saken att göra. Den vanliga invändningen mot effektiva lösningar är att effektiviteten grundar sig på en unken människosyn. Tyvärr är det fel. Synen på människan handlar om helt andra värden än ekonomisk kompensation eller understöd. Människovärdet går inte att gradera efter hur mycket ett samhälle är berett att ge i sjukpenning.
Skicka en kommentar