13 maj 2014

Det går inte att slå blå dunster i ögonen på folk



Det är väl bara Boverket som anser att vi inte har någon bostadsbrist.

Själva ministern över Boverket, Stefan Attefall, är i vart fall upptagen av att försöka råda bot på bostadsbristen.
Det är tur det, tycker jag, Det vore ju olyckligt om han anslöt sig till Boverkets ana-lyser.

Vi har haft en urbanisering som pågått i årtionden och därtill fick vi en babyboom som nu har vuxit upp och vill ha jobb och bostad.
Om någon hade slagit ihop de stora födelsetalen med den sedan länge pågående urbaniseringen så hade det självklara resultatet blivit bostadsbrist.

Men eftersom ingen gjorde det sitter nu många människor i klistret dvs de har konsekvenserna av bostadsbristen inpå bara skinnet.

I ett sådant läge tenderar nödlösningarna att bli de enda lösningarna.
Beståndet måste utnyttjas bättre blir vår tids mantra och lösningen på bostadsbristen.

Handelskammaren i Stockholm jublar i takt med förslagen om att andrahandsboendet ska underlättas och alltfler ska bli inneboende.

Med underlättas avses i detta fall att de som hyr ut ska få ta mer betalt, mycket mer betalt.

Attefall tycker också att det är kul när det kommer ut flera inneboenderum och andrahandslägenheter på ”marknaden”

För mängder av människor bor för stort sägs det. Det står tomma lägenheter och dräller lite här och var så här kan det skapas 20 000 ny bostadstillfällen i bara Stock-holm säger Andreas Åström, Stockholms Handelskammare.
Han är också glad över att de som hyr ut nu får ”kompensation” för sina kostnader.

Att måla nödlösningar i ljusa färger hjälper inte. För när den bistra verkligheten slår till så handlar det inte längre om att få kompensation utan om att få ett rejält över-skott på sin uthyrning.
Bara att hyra ett rum i Vasastan i Stockholm kostar 8 000 – 9 000 skriver Mitt i Va-sastan. 8 300 får man hosta upp för att hyra någons enrummare skriver samma tid-ning.
Även om den verkliga kostnaden är 3 000 så kan man ta ut 13 000. De flesta vill ha 16 000 säger en av alla som desperat jagar bostad till tidningen.

Själv hörde jag om en kille i Uppsala som betalade 1 500 för att få bo under trappen.

Så försök inte slå blå dunster i ögonen på folk. Då blir man omedelbart avslöjad.
.
Var de tomma lägenheterna finns och hur man hittar dit vet inte jag och ingen annan heller. Varken Boverket eller Handelskammaren ägnar sig åt någon djuplodande forskning på området.

Svenska Dagbladet beskriver i en artikelserie livet som inneboende. Inte kul. Man tvingas leva på andras villkor och hålla sig borta från köksbestyr och andra för hyresvärden störande inslag.
Nu kommer bergssäkert någon att reta upp sig och tycka att jag borde vara positiv och inte knöla.
För ”allt är väl bättre än ingenting” är det som gäller som rubrik över dagens bo-stadspolitik. Och det bör man tycka är bra.

Jag vet att man inte kan bygga hus över en natt och jag vet att det inte är någon me-ning med att vara sur över att ingen förstod att babyboomen skulle växa upp och flytta till städerna.
Men för den sakens skull behöver man väl inte låtsas att det är bra.

14 kommentarer:

Anonym sa...

En stilla undran: Hur kan den "verkliga kostnaden" vara ynka 3000 kr i månaden? Folk har väl lån på sina bostadsrätter också?

Anonym sa...

Folk har lån JA! Men börjar man räkna så 12 kvm i en 100 kvm stor lägenhet och knappt tillgång till kök betalar du som inneboende en stor av innehavarens räntekostnader när du är redo att punga ut 12 500 i månaden. Hur ska man då som ny på bostadsmarknaden ha råd att spara till ett eget boende när kostnaderna inte står i relation till faktisk kostnad?
Man riskerar att slå ut en hel generation med absurda kostnader!

Barbro Engman sa...

Alla har inte lån. Många har köpt dina br är det var en helt annan prisbild. I en och samma trapp kan det bo en som köpt för 5 miljoner och en som köpt för 400 000. De får ta ut samma hyra. Det är marknadsvärdet som är avgörande inte vad de har för kostnader

Anonym sa...

Nej alla har inte lån, men majoriteten har skulder i miljonklassen som kostar pengar. Detta måste dom självklart kompenseras för om det ska bli några uthyrda lgh.

Ska vi ha ett system där man bara får ta ut de egna kostnaderna tycker du Barbro?

Hur gör man i sådana fall om man bor i en förening där avgifterna är noll kronor? Ska man då tvingas hyra ut bostaden gratis, som skuldfri eller vad?

Barbro Engman sa...

Nämen jag har väl inte sgt ett enda ord om hur man ska räkna bara berättat hur man räknar idag
En vanlig missippfattning är att man får täckning för kostnaderna men i verkligheten får man samma ersättning oberoende av vilka kostnader man har
Även i det tidigare systemet fick man kostnadstäckning

Anonym sa...

Det gamla systemet byggde på att BR-ägare bara fick ta ut "bruksvärdeshyror", som är helt frikopplade från verkliga kostnader. Inte minst när man ska försöka göra något så omöjligt som att jämföra hyresrätter och bostadsrätter.

Bruksvärdesmodellen ledde till att andrahandshyresgäster satte i system att utnyttja sina hyresvärdar för ett boende som borde kostat mycket mer, på BR-ägarens bekostnad. Framförallt när det gäller de mest attraktiva bostäderna på bästa lägena. Vad ger en person rätt att bo för en spottstyver på populäraste läget? Det säger sig självt att det är orimligt och orättvist.

Lars Ohly var ju inte sen med att utnyttja en stackars BR-ägare, när han hyrde en lgh i andrahand på ett trevligt läge på Södermalm.

http://www.aftonbladet.se/bostadinredning/article10427644.ab

Han tyckte för övrigt att han bara skulle betala avgiften på bostadsrätten, vilket betyder i klartext att han till och med skulle bo långt under vad en hyresrätt kostade i området, på BR-ägarens bekostnad. "Man ska ju inte betala för andras räntor" resonerade han.

Det värsta med det gamla systemet var ju att få ville hyra ut lgh, eftersom man inte ville riskera att bli återbetalningsskyldig i hyresnämnden, och riskerna med uthyrningen var för stor.

Men du vill väl tillbaka dit förstår jag, med ännu färre bostäder att hyra i andra hand?

Det är klart att det finns bostäder att hyra, men anpassar man inte reglerna så är det klart att "brister" uppstår.

farbror Frej sa...

Anonym: "Man ska ju inte betala för andras räntor" resonerade han."

Korrekt resonerat, tycker jag. Det handlar ju ytterst om byteshandel:

När bostadsrättsinnehavaren betalar månadsavgiften så får han i utbyte nyttja bostaden såsom klubbmedlem i föreningen. När han betalar elen så får han i utbyte nyttja elen från elbolaget. Och så vidare. Samma sak gäller bostadslånet. I utbyte mot ränte- och amorteringsbetalningar så övergår ägandet successivt från banken till bostadsrättsföreningen, där du som klubbmedlem bara är delägare.

Självklart ska andrahandshyresgästen betala alla icke-lånerelaterade utgifter såsom månadsavgift, el, slitage för möblemang m.m. Han får ju faktiskt tillgång till ett boende i utbyte.

Men om andrahandshyresgästen också utnyttjas till att betala ränta + amortering så får han ingen ökad äganderätt i utbyte mot det. Det är nu helt OK att föreningen/klubbmedlemmen faktiskt vill behålla äganderätten - men då är det väl rimligt att man fortsatt själv amorterar till banken för att uppnå detta mål, eller hur?

Anonym sa...

Marknadshyror kommer aldrig att fungera i Sverige.

För de som inte förstår så är hyressättning ingen ensidig handling när det finns kontrakt. Kontrakt för hyresgäster kan man inte säga upp bara för att man vill förhandla om hyran. Att försöka vräka hyresgäster och bete sig hur som helst är antagligen inte heller så lyckat.

Således skulle hyresvärdarna vara tvungna att förhandla med varenda hyresgäst individuellt. Ensidig hyressättning är inte giltig.

Hyresgästföreningen finns såklart men jag tvivlar på att marknaden alltid skulle uppskatta dem.

Sen vet jag inte vad det löser för bostadsbrist att tro att en tidigare bostadslös i attraktiv region skulle bytas ut mot annan bostadslös i samma region. Den första vill inte lämna staden och inte den andra heller. Så den som drar kortaste strået är staten som skall ta hand om den med sämst ekonomi. Däremot hyresvärden kanske tycker det går att suga ur en massa nya pengar ur hyresgästen liksom staten som måste få lite mer skatt att betala för mindre bemedlad hyresgäst.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Nej, såg idag på SVT och tror inte på marknadshyror.

farbror Frej sa...

Två tidningsartiklar att fundera över. Google-sök:

"Skattepengar betalar tomma bostäder" (Mitt i Stockholm)

Citat: "De är så dyra att ingen vill hyra dem, säger Ulla Héjjas (bilden) som bor i Ångaren. Husen är gamla och fastighetsägaren Akelius renoverar allteftersom de slitna lägenheterna till toppskick. Efter det stiger hyran till vad som Akelius menar är marknadshyra, enligt kommunen."

Kommunen (skattebetalaren) slantar alltså upp för den gode Akelius tomma seniorlägenheter. I sin tur "korrekt" och "marknadsmässigt" prissatta av herr Fastighetsägaren själv.

"Delar av borgerligheten missförstår marknadsekonomi" (Samhällsmagasinet Neo)

Artikeln 2 handlar mest om Marknads-missgrepp inom dagis och skola, men lärdomar kan nog appliceras på andra områden. Och man behöver inte hålla med om precis allt Henrekson skriver om - men det är ju intressant att man numera kan tillåta sig en viss självkritik, även inom ramen för ett borgeligt/nyliberalt (Neo?) samhällsmagasin.

Anonym sa...

I Oslo kan jag få en central hyreslägenhet samma eftermiddag medan det är omöjligt Stockholm.

Hoppas det känns bra att förstöra andra människors liv.

farbror Frej sa...

Anonym: "Hoppas det känns bra att förstöra andra människors liv."

För inte så väldigt många år sedan hade varken gästande nyliberaler eller ombildningsfrälsta på denna blogg någon lust att prata sig varma för den så hopplöst otidsenliga hyresrätten. Behövdes hyresrätten överhuvudtaget kunde man undra? Hyresrätten var för många helt enkelt rejält ohipp och ointressant på alla möjliga vis - annat än som en potentiell ombildningsaffär då såklart. Tröskeln för att bolåna fortfarande var löjligt låg, och priserna skulle fortfarande stiga under oöverskådlig tid, kändes det som. Tjatet om "marknadsmässiga" hyror var mest ett partsintresse för Fastighetsägarna enbart. "Homo bostadsrätt" i gemen brydde sig ärligt talat inte för egen del.

Sedan dess har någonting hänt uppenbarligen. Priserna stiger något fortfarande, men en malande oro gör sig alltmer påtaglig - en oro som helt enkelt inte fanns där tidigare. Nu gäller det att skriva om historien, och framförallt hitta en passande syndabock att skylla den uppkomna situationen på.

Anonym sa...

Hej Barbro!
Det var ett tag sedan sist. Så det kändes för min del vara dags att höra av mig igen. Det är ju inte utan att man undrar hur mer av samma som har gjort patienten sjuk också skall kunna göra hen frisk???
Det kan ju knappast stämma att fastighetsägande varit och är en lysande affär. I så fall skulle kapitalet söka sig till den sektorn, särskilt som pengar är oerhört billiga att låna nu. I sin jakt på avkastning, borde kapitalet kasta sig över att placera i hyreshusen som finns och bygga nya, om din analys vore sann. I så fall vore det heller ingen konst att kunna konkurera med BR vid ombildning, om avkastningen vore så exceptionell som du beskriver.
Nu sker inte detta, utan tvärtom, BR ombildas och få nyinvestrerar i hyreshus. Inte ens kommunerna runt och i Stockholm, som alltid kan säkra sina inkomster via skattsedeln, ser någon poäng i att nyinvestera. Förefaller som om din verklighetsbeskrivning är okänd för aktörerna på fastighetsmarknaden.
Ett system som dagens, kan knappast lösa de problem som den har varit i hög grad delaktig i att skapa. Få tycker nog att det är ett rättvist system som stänger ute personer som vill in. Dessvärre kommer det alltid att ske när man genom prisregleringar skapar brist. För det hänger ju ihop, reglerade priser sätter tak på vinster – avkastningen på insatt kapital – och viljan till nyinvesteringar avtar i samma stund.
//Jesper

farbror Frej sa...

Jesper: "I sin jakt på avkastning, borde kapitalet kasta sig över att placera i hyreshusen som finns och bygga nya, om din analys vore sann."

"Kapitalet" är först och främst intresserat av att tjäna pengar på enklast möjliga vis, med minsta möjliga risk/krångel. Inte av att lösa samhällsproblem såsom bostadsbristen. Kan "kapitalet" uppnå detta mål via ett utökat kohandlande inom det befintliga äldre hyresbeståndet (förutsatt att marknadshyror nu införs) så har vinstidealets våta dröm (alltså obefintlig risk/ytterligare förbättrad avkastning) egentligen redan uppfyllts.

Varför i det läget satsa på krånglig/riskfylld nybyggnation i högre utsträckning än vad som redan görs i dag? Varför ta risken att "förbygga sig" på långsiktiga nybyggnadsprojekt? Varför kämpa med byråkratiskt krånglande, kommunala särkrav och bolånetyngda kommuninvånares inte-på-min-bakgård mentalitet?

Av Stockholms läns 5000+ fastighetsägare äger den helt övervägande majoriteten bara en (1) fastighet. Vad kan de göra annat än att tacka och ta emot, och sedan hellre investera i aktier och ökad privat konsumtion? Kanske ett tidigarelagt underhåll, men det är allt. Några nybyggnadsprojekt blir det inte för deras del.

Anonym sa...

Farbror Frej, lika förutsägbar som dåligt väder en midsommar! Vad du tycker allmänt har ju lite eller inget att göra med fakta. I det här fallet blandar du äpplen och päron. Min utgångspunkt är den tes som bl a Barbro torgför om hur det HAR varit och ÄR. Vad du säger låter mer som en besvärjelse för den framtid då avkastningen blir hög OM marknadshyror införs.
Nåväl, min poäng är fortfarande att OM det VORE såsom Barbro påstår med avkastningens höjd och säkerhet, skulle kapitalet redan ha sökt sig dit. Vad skulle vara bättre än hög och säker (riskfri) avkastning? Eftersom den omständigheten inte har inträffat och ombildningar sker av även privata fastigheter, finns goda skäl att anta att påståendet - som bl a Barbro skrivit om här – saknar grund.
Svårare än så var det inte.

//Jesper