Istället för bostadsjournalistik - en teppanyakihäll

En teppanyakihäll.

Jag träffade en DN-journalist för 10 år sedan. Inget speciellt med det kan tyckas, men hon var en väldigt glad journalist med intresse för bostadsfrågor. DN skulle få en bostadsbilaga.

Jag var också glad, jag var nybliven ordförande i Hyresgästföreningen och tyckte förstås att det var hur kul som helst med journalister som var intresserade av samma sak som jag. Jag såg fram emot att få mycket utbyte av DN:s bostadsbilaga.

Tyvärr vissnade mitt intresse tämligen snabbt. DN:s bostadsbilaga visade sig till största delen vara en annonsbilaga. Några få sidor innan annonserna tar vid handlar oftast om hur människor med exklusiv smak i exklusiva bostadsområden har inrett sina exklusiva bostäder på ett exklusivt sätt.

I söndags nådde bilagan sitt absoluta crescendo.

Maken till exklusivitet har sällan skådats. Inte vet jag hur många som känner igen sig i beskrivning av att ”vindsvåningar har blivit ett sätt att leva”. Det måste dessutom vara ytterligt få som liksom Eric Tour vant vänder ”de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket.”

Det kanske är en hopplös idé att tro att det går att fylla bostadsbilagor med något som i alla fall några fler känner igen sig i. Men komplicerade kök går alltid före bristen på bostäder i det som blivit ett slags livsstilsglad mäklarjournalistik.

Det är förstås inte lätt att göra något livsstilsglatt av bostadsbrist och andrahandsboende. Men det skulle inte sitta i vägen med rubriker såsom: "En livsstil att bo i andrahand", "En livsstil att bo inneboende", "En livsstil att få betala ockerhyra", "En livsstil att bo kvar hos mamma".

För det skulle onekligen finnas rikligt med jobb för en bostadsjournalist med ambitionen att spegla lite mer än spishällarnas utformning och läge i rummet.