Bostäder, bacon och glada KD-ministrar

Bostadsdebatt i Almedalen: Var ska vi bo i framtiden?

Alla verkar överens om att det är rimligt att folk ska ha någonstans att bo. Sedan är det slut på åsiktsgemenskapen. Bostäder är väl som vilken ost, mjölkliter eller baconpaket som helst hävdar marknadshyresförespråkarna. Ta bort alla regleringar så löser sig allt hävdar de alltid så även under gårdagens debatt. Med regleringar avses företrädesvis hyressättningssystemet.

Bostäder jämförs alltid med olika livsmedel av marknadsentusiasterna. Mjölk är det vanligaste. På debatten igår blev det bacon. Konstigt kan man tycka, det finns väl ingenting som är så subventionerat som just jordbrukssektorn. Nu är det inte några större likheter mellan en bostad och ett baconpaket. Bacon går ju liksom att avstå ifrån. Baconteorin är dessutom prövad. På bostadsrättsmarknaden finns det inga konsumenter som förhandlar om vad det ska kosta att bo, där är det bara att betala det marknaden tycker att den kan ta ut. Enligt baconteorin borde denna fria prissättning leda till att det byggs fler bostäder och att priset sjunker. Nu blir det inte så, trots att staten dessutom subventioner bostadsrättsboendet genom rätten till ränteavdrag.

Om detta kommer vi väl att träta vidare. Under tiden drar de bostadssökande runt på jakt efter någon fastighetsägare som åtminstone har en hemsida där man kan klicka in sig.

Igår träffade jag Mats Odell. Han var omåttligt glad och trodde på en framtid för SABO:s och Hyresgästföreningens uppgörelse. Jag träffade även Göran Hägglund som verkade lika uppåt som Odell. I höst vet vi om hyresgästerna också kan sälla sig till de glada. Då kommer det en departementspromemoria om vad som ska hända med allmännyttan och hyrorna. Spänningen är olidlig och sommaren varm så nu tar jag semester. Glad sommar på er.

Se Hyresgästföreningen live i Almedalen här!

Var ska vi bo i framtiden?

Idag är det vår tur. Kl 14.15 klättrar panelen upp på barstolarna i sal E:22 på högskolan på Gotland. Uppdrgaet är att komma fram till var vi ska bo i framtiden.

Det lär bli spretigt. Det är lite Svarte Petter över bostadspolitiken. Ingen vill sitta där med ansvaret. Så jag återkommer med rapport om hur det gick när Sveriges Byggindustrier, Sveriges kommuner och landsting, politiken, SABO, Hyresgästföreningen och de bostadsletande ungdomarna skulle reda ut hur det kommer sig att man inte lyckas klura ut hur folk ska få tak över huvudet utan att bli ruinerade.

Mona Sahlin måste jag nu ju en eloge. Hon tog upp behovet av att bygga och att vi måste ha rimliga hyror i sitt tal i Almedalen. Det var bra.

I övrigt har alla kommit framtill samma analys. Det kommer att komma en massa ungdomar från gymnasium och högskolor som vill ha jobb. Det kommer inte att finnas några jobb. Därför måste man satsa på jobben. Säger alla partier. Det kommer att komma en massa ungdomar från gymnasium och högskolor som inte har någonstans att bo. Därför måste vi satsa på bostadsbyggande. Säger de inte. Varför de inte gör det tillhör det mera obegripliga i politiken.

Här kan du se debatten live.

Pikétröjelobbyism och KTH-stand-up

Fastighetsägarna i ljusblå pikétröjor (även mannen i den lila skjortan och mannen den blå skjortan kommer från fastighetsägarna, men har ännu inte hunnit byta om till ljusblå piké).

Jag gillar absolut att vara i Almedalen. Ett gigantiskt samhälleligt folkbildningsprojekt det är vad det är. Över 1000 seminarier i alla upptänkliga former och ämnen. Det är lite småpopulärt att göra sig lustig över detta gotländska fenomen, oklart varför. För det kan väl knappast skada någon att det flödar av debatter, rapporter, mingel och seminarier under en vecka.

Fast lite kul är det med tröjorna. Pikétröja i samma färg bäres av en del grupperingar. Fastighetsägarna har ljusblå. Igår hade fastighetsägarna tre seminarier och män i ljusblå pikétröjor fyllde bänkraderna. Fastighetsägarnas idé, att samla ihop debattdeltagare som tycker likadant som de själva, är väl inte heller så kul.


Jerker Söderling drar ett gig.

Ett annat fenomen som blir allt tydligare är att företrädare för KTH i Stockholm satsar alltmer på stand-up comedy i sina panelframträdanden. Igår var det Jerker Söderlings tur. Han satsade hårt på ett enkelt och skojfriskt upplägg. Man kan undra över varför akademiker inte satsar på att ha ett akademiskt förhållningssätt. Det har åtminstone förutsättningar att bli trovärdigt.

Både han och de andra KTH-arna gör sig dessutom alltid lustiga över att det numera finns tomma lägenheter på orter som slutar på fors och hyttan. Jag är från Långshyttan. Där satsade farfar och andra allt vad de hade för att jobbarna på Klosterverket skulle ha bostäder. Menar stand-uparna på KTH att de skulle ha struntat i det?

Strukturförändringar kommer vi alltid att ha. Och precis som vi bygger vägar, dagis och skolor så måste vi väl se till att folk kan bo oavsett om det handlar om järnverket i Långshyttan eller IT-företagen i Kista.

2011 kan hyran sänkas med 45 kronor

I Almedalen ska man leverera utspel om fastighetsskatten. Igår gjorde de rödgröna sitt för att hålla den traditionen vid liv. Om nästan två år, den 1 februari 2011, sänks fastighetsskatten för hyresrätter och bostadsrätter från 0,4 till 0,22 procent om de rödgröna vinner valet 2009.

Nu får Hyresgästföreningen möjlighet att hålla nere hyreshöjningarna, sa Lars Ohly. Det ska vi givetvis hålla i minnet tills det är dags för hyresförhandlingarna om 2011års hyror. Ungefär 45 kronor i månaden handlar det om den dagen hyresavin kan bära spår av årets Almedalslöfte. Det gäller för väljarna att hålla koll på tidplan och förutsättningar så att inte besvikelse över uteblivna hyressänkningar följer i de politiska löftenas spår.

Fastighetsbeskattningen förmodas ju vara en riktig kioskvältare som ska locka väljare till den konstellation som utlovar minskade utgifter. Så en flört med den medelklass i Stockholm som gjort sig vinster på bostadsförsäljning och som enligt opinionsinstituten flyr de rödgröna var väl inte ett helt oväntat. Ett inslag i fastighetsskattepaketet handlar nämligen om rätten att skjuta upp reavinstskatten, det vill säga rätten att låna gratis av staten. Aftonbladets ledarsida kommenterar det hela så här:

Men rätten till uppskov betyder mycket för städernas medelklass, och den anser oppositionen – liksom regeringsalliansen – att man måste vinna. Och just därför kommer uppskovsräntan, eller ”stockholmsskatten” som oppositionen kallar den, att bli en fråga inför nästa års valrörelse.

Henrik Brors analys i DN slutar med konstaterandet:

Men det viktigaste inslaget i de rödgrönas förslag handlar ändå om väljarstriden om de nyblivna bostadsmiljonärerna. De tre partierna lovar att stegvis avveckla den ränta på uppskjutna reavinster som regeringen infört. Det gynnar framförallt dem som blivit mångmiljonärer ibland annat Stockholms innerstad och som har bytt bostad.

Det är nog bra att jag la tävlingen om bästa bostadspolitiska vision på hyllan detta år.

I år blir den ingen bostadstävling i Almedalen

Snacka om fokusering. På några ynka kvadratmeter i och runt Almedalen kommer politiker, medier och intresseorganisationer av alla de slag att trängas i en vecka. Efter denna vecka kommer det att stå klart vad som är inne och vad som är ute i politiken.

Bostadspolitiken befinner sig sedan många år på utelistan. Förra året hade jag en tävling på bloggen där den partiledare som tog upp bostadsfrågan skulle hyllas. Ingen vann. I år blir det ingen tävling. Jag har bevistat Almedalsveckan i nio år och haft öronen på helspänn utifall någon av partiledarna skulle klämma i med någon bostadspolitisk vision. Men icke. Ett år stod mitt hopp till Lars Stjernkvist som skulle ersätta Göran Persson. Han har varit ledamot i vår förbundsstyrelse och aktiv i Hyresgästföreningen i Östergötland. Han om någon borde känna när bostadsbristen kommer krypande och att det börjar få samhälleliga konsekvenser. Jag bor i Norrköping, sa han. Det var det närmaste bostadsfrågan han kom. Ingen har å andra sidan varit närmare. Jo, Lars Ohly har varit närmare, man ska inte vara orättvis.

Men vi ger inte upp. Det gör inte jagvillhabostad.nu heller. De skriver i Newsmill här om ungas bostadsbrist. Det går inte att hänga läpp, förr eller senare kommer bostadspolitiken att hamna på innelistan.

Risken är visserligen att läget då är akut och att vi har hamnat i ett Tage Erlander-läge. Han fick frågan om vilket råd han ville ge ungdomar som inte kunde få tag i en bostad. Han svarade att de väl fick ställa sig i kö. Inget vidare råd, köa fick man göra hur många år som helst även på den tiden. Efter detta misslyckade råd tog bostadsbyggandet fart. Nuförtiden finns det inte ens en kö att ställa sig på de flesta ställen i landet. Men bostadsbyggandet måste ta fart den saken är klar.

Hyresgästföreningen i Almedalen

Ännu märks inga spår av den stundande Almedalsveckan. Jag befinner mig redan på Gotland för lite uppvärmning. Det är hett bland raukarna. Man får hoppas att hettan håller i sig in i seminarierummen så att det blir lite sprutt på politikerveckan.

Hyresgästföreningen är så klart på plats. Allt annat vore otänkbart trots att veckan emellanåt ifrågasätts. Ingen hörs klaga på att läkarna drar på läkarmässa i Älvsjö vartenda år. Inte är det något tjafs om att musikälskarna drar till Peace and Love eller att de datorspelsugna åker till Dreamhack i Jönköping. Så att det är klart att vi som är samhällsengagerade drar till Almedalen.

Denna gång har vi ett seminarium om var vi ska bo i framtiden. Det verkar just nu inte bara handla om hur vi ska bo utan också om och var vi ska bo. Rapporterna om den tilltagande bostadsbristen duggar tätt.

På måndag blir det Almedalsbloggande. Det ska bli kul.

Hyresgäster är politikberoende

Egon Frid.

Hyresgästföreningen är en partipolitiskt obunden organisation. Men vi svävar inte fritt och obundna av politiska beslut. Hyresgäster är politikberoende. Det är riksdagen som fattar beslut om innehållet i hyresförhandlingslagen, jordabalken, lagen om allmännyttiga bolag, kommunallagen och alla andra lagar som underlättar eller försvårar livet som hyresgäst. Riksdagen sitter också på besluten om vad som kan få fart på bostadsbyggandet.

Hyresgästföreningens grundläggande mål är allas rätt till en god bostad till rimlig kostnad. Dessutom ska alla hyresgäster garanteras ett boende med trygghet, inflytande och gemenskap. Hyresgästföreningen måste alltså ligga i och på för att politiker av alla kulörer ska hänga på och göra sitt för landets hyresgäster.

Nu är det snart riksdagsval och partierna verkar inriktade på att slåss om att ligga bra till hos medelklassen i storstäderna. Medelklassen i storstäderna förmodas ha sin håg inställt på ägande. Och i det konceptet platsar inte den moderna, fria och rörliga boendeformen hyresrätt.

Igår kom det ett pressmeddelande där det stod: Vänsterpartiet är berett att verka för att hyresrätten ges rättvisa villkor och att tillgången på hyresrätter ökar kraftigt. Fastighetsskatten på flerbostadshus bör fasas ut och ROT-avdraget bör gälla alla upplåtelseformer, säger Egon Frid. Heja Egon! säger jag. Vad kan jag annat säga. Det duggar inte precis tätt av pressmeddelanden från partier som säger sig vara beredda att verka för att hyresrätten ges rättvisa villkor.

Så jag kommer att jubla i skyn och hejaropen kommer att höras vida omkring den dagen Fredrik, Mona, Peter/Maria, Göran, Jan och Maud hörs av med motsvarande pressmeddelande. Det dröjer väl inte så länge, eller?

Ombildningsoro i Östberga

Punkthus i Östberga

Igår träffade jag Östbergabor. De var inte var så särdeles uppåt vilket man kan ha all förståelse för. I Östberga ombildas hyresrätter i rasande fart och människorna far illa. I ombildningens spår följer osämja, oro, oschyssta metoder, löften och svikna löften. Tidigare goda grannar ställs mot varandra när ombildningskonsulterna far fram med löften om det stora klippet.

Hyresgästerna i Östberga tyckte att vi på förbundet borde vara vassare mot politikerna. För ombildningarna i Stockholm är hårt politiskt drivna. Hyresgäster i övriga landet bor tryggare. Visserligen slåss hyresgäster lite här och var mot utförsäljningar och ombildningar, men ingenstans är ombildningsraseriet så stort som i Stockholm. Rätten att få köpa sin bostad i Stockholm var ett politiskt löfte inför förra valet. Man fasar för nästa val. I allt fler delar av Stockholm har hyresrätten gått i graven.

Alla som tycker att hyresrätten ska ombildas eller att allmännyttan ska sälja ut sina lägenheter hävdar att det behövs konkurrens. Så ska hyresgästerna få det bättre. Hyresvärdarna ska konkurrera om hyresgästernas gunst. De hyresgäster som kämpat sig kvar eller inte varit föremål för utförsäljning borde nu ha guldläge. Svenska Bostäder i Östberga, till exempel, som har fått så mycket konkurrens borde vara en toppenvärd. Men ingenting tyder på att så är fallet.

Så är det med de flesta teorier, de ser bra ut på pappret. En seriös och duktig fastighetsägare som tar sitt uppdrag på allvar är duktig oavsett vilka andra som äger hus i grannskapet. Det finns många exempel på det. Allt annat vore konstigt. Oseriösa fastighetsägare är oseriösa oavsett vilka duktiga hyresvärdar det finns i grannskapet. Det finns otaliga exempel på det.

Politikerna borde gå på sommarkurs

Jag har länge förundrats över att bostadsbristen inte är en toppfråga i politiken. Mitt hopp har stått till alla riksdagsledamöter och kommunpolitiker som har barn. Någon gång ska deras barn lämna boet. Men det verkar hittills inte ha haft någon effekt på bostadspolitiken. Nu kanske.

För nu har det avslöjats att riksdagsledamöter låtit de vuxna barnen bo i riksdagens lägenheter. Så får man inte göra. Nu borde de skrida till verket och börja ställa frågor och interpellationer till finansmarknadsminister Mats Odell om hur han hade tänkt sig det hela. Fler och fler unga människor kommer att möta en bostadsmarknad som inte är avsedd för dem. Det borde de göra något åt.

Gå på sommarkurs för kreatörer kanske. På Volontaires sommarkurs hade deltagarna tio dagar på sig att förnya och aktualisera tydliga alternativ till bostadsrätten.

Anita Brodén (fp) säger att ”Min dotter har studerat i London. Nu har hon fått jobb i Stockholm och ska köpa en lägenhet. Vi är tacksamma för att vi har kunnat lösa hennes bostadssituation från månad till månad på detta vis”.

Det är just det: I avvaktan på att köpa en bostad så gäller det att lösa det hela månad för månad. Det är alldeles för många beslutsfattare som ser det så. Då äger själva sina bostäder och ser det som det enda alternativet för sina barn också. Det är därför det är så oerhört viktigt att kreera nya idéer och slipa de politiska verktygen så att hyresrättsbyggandet kommer igång.

Inlåsningseffekterna på bostadsmarknaden är supereffektiva

Unga människor är på jakt efter en egen bostad, gamla människor är på jakt efter en ny och annorlunda bostad och de lite mer än medelålders människorna är på jakt efter en helt annan bostad. Livet har sina skiftningar och behoven ändras. Men många sitter fast och de kommer ingenstans.

Det är gott om inlåsningseffekter på bostadsmarknaden och de är supereffektiva. Villaägare som njutit och njuter av frukterna av en generös bostadspolitik har ingen lust att fördubbla sina boendekostnader genom att flytta till en hyresrätt. Så de blir kvar där de är. Bostadsrättsinnehavare som satsat i tider när det begav sig har inte råd att byta till en mindre lägenhet. Så de blir kvar där de är de med. De som aldrig kommit in på bostadsmarknaden blir förstås kvar där de är.

Hyresgäster som vill byta till nytt och större måste kunna plocka fram många extra slantar ur plånboken om de ska kunna röra på sig. Både ofördelaktiga och förmånliga skatteregler håller bostadsmarknaden i schack. Fast de som ska bo, ja, de vill flytta till jobb, flytta ihop, flytta isär, flytta hemifrån, flytta utomlands, flytta till en mindre lägenhet eller flytta till en större. Detta borde man underlätta, inte försvåra, om man vill få sprutt på samhället.

I början av 70-talet köpte jag en bostadsrätt på Odengatan i centrala Stockholm för 30 000 kronor. Det hade inte varit tokigt alls att bo där nu med ROT-avdrag, avdragsrätt och låga månadsavgifter. Men jag har flyttat otaliga gånger sedan dess med mer eller mindre lyckat resultat beroende på hur staten förhållit sig till mina olika boendeformer.

Staten håller sig exempelvis på behörigt avstånd från hyresrätten, just nu är det ägt boende som ligger på plussidan i regeringskansliet (se sammanställning här). Annars skulle de väl ha gjort något åt de orättvisa villkoren?

Glad midsommar

Nu har det pågått ett tag detta med att vi bestämmer oss för att skjuta problemen till efter sommaren. Under våren har vi förhoppningsvis klarat av det som vi i höstas sköt på till efter jul- och nyårshelgen. Det är ett finurligt sätt att skaffa sig funderartid. Vi lägger inte saker och ting åt sidan, vi skjuter bara upp det tills vi är utvilade och fulla av ny sommar- eller julkraft.

Redan idag gör jag en försiktig variant på detta genom att skjuta på bloggandet tills efter midsommar.

GLAD MIDSOMMAR!

Tillgänglighetsmarsch och myten om hemlösa

Häromdagen var det tillgänglighetsmarsch. De funktionshindrade kräver en lag som tvingar exempelvis biografer, idrottsarenor, affärer, skolor och vanliga bostadshus att vara tillgängliga för alla. Alla politiska partier ställde upp och var för att alla ska kunna ta sig in och ut och upp och ner. Jag fäste mig vid en kille som sa att så där säger de varenda gång vi marscherar, sedan händer inte så mycket. Jag gillar visserligen inte det allmänna gnölet på politiker, de gör en himla massa nytta.

Men det finns en hel del frågor som alla partier alltid är så himla överens om, som det liksom inte går att vara emot. Dit hör också rätten till bostad. Alla partier är för, ingen är emot att folk ska ha tak över huvudet. Ändå växer antalet och kraven på de som vill ha någonstans att bo, byggandet störtdyker, köerna av bostadssökande ringlar sig allt längre och antalet hemlösa ökar. Fast ingen politiker hörs säga: Vi kan helt enkelt inte komma på hur vi ska göra. Vi grubblar verkligen men ännu har vi inte klurat ut hur vi ska kunna få till det. Så sorry, ni som har tröttnat på att bo hos mamma, stå i kö, bo i andrahand, bo i tredjehand eller hos kompisar. Ni måste tåla er lite. Vi förstår att det är besvärligt men både vi och marknaden går bet på detta.

Fast så kommer det aldrig att låta förstås. Men det är så det är.

Under tiden odlas myterna om de hemlösa. Thorsten Flinck skriver pjäs om hemlöshet och hamnar i klorna på fotografen som ställer upp Thorsten Flinck mot Immanuelskyrkans betongvägg och säger:

– Vi kör det kriminella stuket. Så där ja, lite Keith Richards. Och in med knäna, lite heroinknä. En obekväm bild blir mycket ärligare.

Det är inte så hemlösheten ser ut heller.

Boendekarriär ska lyfta socialdemokraterna

I går hade "Godmorgon, Världen!" i P1 ett inslag om vad socialdemokraterna måste göra för att återerövra väljarna. Det hela gick ut på att medelklassen hade förflyttat sig. Och att det nu gällde att hänga på efter.

Man måste till exempel kunna göra boendekarriär sa (s) kommunalrådet Helen Knutsson i Sundbyberg. Karriär gör man som bekant när man klättrar uppåt i hierarkin. Men i det här fallet är det inte fråga om att ta sig från koja till slott utan från hyreslägenhet till villa eller bostadsrätt. Man lyckades inte reda ut om bostadsrätt befann sig på samma trappsteg som villa, eller om det var steget under. Utan tvekan var hyresrätten det trappsteg som var allra längst ner. Därifrån vill alla ta sig vidare. Åtminstone om man ska tro uttolkarna av den socialdemokratiska väljarflykten.

Vad saknar man denna dag när man vaknar längst ner på karriärstegen. Jo, ett modernt parti som står upp för moderna människor. För de lever olika sorters liv, prioriterar olika och de vill välja hur de vill bo utan att varenda politiskt parti ser bostaden som ett led i karriären. För då kommer de att styra åt karriärhållet och underlätta ännu mer för villaägare och bostadsrättsinnehavare. För det är så de tror att man får väljare. Det tror inte jag.

Här är det bäst att bo!

Vi rankar det mesta. Vi får betyg och vi sätter betyg. Det gäller att ligga på topplistans absoluta topp oavsett om det handlar om partiledarförtroende, matkvaliteten i äldreomsorgen eller var man ska bo.

Sålunda har tidningen Fokus rankat landets kommuner utifrån var det är bäst att bo. Total vinnare för andra året i rad är Danderyd. Enligt aktuell mäklarstatistik kostar en villa i genomsnitt 6,7 miljoner kronor. Å andra sidan är det kanske inte något större problem när kommuninvånarna har störst nettoförmögenhet i landet och stadsbilden är lummig och grön tack vare stora villaträdgårdar. Danderyd toppar avdelningen Privatekonomi. Den har landets lägsta ohälsotal och lägst andel lågutbildade, högt valdeltagande, lågt socialbidragsberoende och få skilsmässor.

Topptyperna på rankinglistan utgörs alltså av friska, välutbildade höginkomsttagare som lever i stabila parrelationer och som vill omslutas av lummiga trädgårdar. De vill alla ha, konkurrensen är stenhård. Solna kommun bullar upp med en bild på Haga Slott med texten: "Ja, jag vill leva, jag vill bo i Solna". Solna förbereder sig nu genom att ombilda hyresrätter till bostadsrätter så skattekraften får någonstans att bo.

Det märkliga är att det inte är någon som helst konkurrens om de som vill in, som är unga, välutbildade, som letar bostad och jobb så de kan börja betala skatt. Hur sjutton kan man vinna en kommunranking när man inte satsar på bostäder och jobb till alla de unga människor som är på ingång. Man kunde ju också fjäska lite för dem som redan upplevt hur det är att bli kommunportad om man vill konkurrera om framtiden.

Även folk med hög skattekraft blir gamla, sjuka, orkeslösa, vårdbehövande och om inte fattiga så lite fattigare när fondplaceringarna ska börja ge utdelning. Vad händer då med Danderyds satsning på skattekraftiga medborgare. De som jobbar i hemtjänsten, i skolan, i äldreomsorgen bor varken på Haga Slott eller i en villa med ett snittpris på 6,7 miljoner. De blivande IT-miljonärerna eller de som kommer att bli stöttepelarna i äldreomsorgen behöver bo de med. Nu.

Så på min rankinglista ligger de kommunerna som försöker vara så attraktiva som möjligt för alla på den absoluta topplaceringen. De stora förlorarna är och kommer att bli de kommuner som bara jagar skattekraft.