Valfrihet för alla eller bara för en del

Man kan välja att se på frågan om valfrihet ur ett individperspektiv eller ur ett slag politiskt samhällsperspektiv.
Väljer man att se valfriheten ur ett individperspektiv, som jag gjorde i fredagens blogg, så är det utan någon som helst tvekan så att den enskilde hyresgästens valfrihet är begränsad i en utsträckning som inte gäller andra boende.

En bostadsrättsinnehavares val kan inte röstas bort. En villaägares hem kan inte säljas av någon annan än de som bor där. Varför tvista om det?

En helt annan sak är att man givetvis kan anse att det är helt rätt och att det är så det ska vara. Den politiska majoriteten anser att det ska vara så och därför har vi en lag som innebär att andra kan rösta bort mitt val att vara hyresgäst på de villkor jag valt, vi har en lag som innebär att kommuner kan sälja sina hus hur de vill osv. Sådana beslut måste självklart respekteras av var och en av oss.

Men det betyder inte i sig att man omedelbart måste upphöra med att fundera över hur den beslutade politiken påverkar den enskilde människan.
Det kan väl inte vara särskilt svårt att förstå och sätta sig in i varför många människor reagerar när de blir bortröstade av sina grannar eller att det kan väcka oro när den hyresvärd man valt visade sig bli någon helt annan.

Alla vill nämligen ha inflytande över sina liv, att vara maktlös och i händerna på andra väcker oro och ledsnad även om maktlösheten beror på en lag som är fattad efter demokratins alla spelregler.

Alla vill inte bo i bostadsrätt, i villa eller hos vilken fastighetsägare som helst och de vill också kunna ge uttryck för det genom att demonstrera, rösta nej eller agitera på annat sätt. Det är också viktiga delar av våra demokratiska spelregler.

Eftersom många som vill bo i bostadsrätt inte tycker att det räcker med att de kan köpa en sådan utan det måste ske genom att man ombildar det hus de bor i så skapas automatiskt konflikter mellan de grannar som vill och de som inte vill. Det kan väl heller inte vara så svårt att förstå att det blir effekten av att en önskan sätts mot en annan önskan.

För många av oss som vill bo i hyresrätt återstår det ofta att hoppas på att den hyresvärd vi är nöjd med inte säljer till någon som vi blir mindre nöjd med, att våra grannar inte bildar en förening och börjar jobba för att ändra på vårt val och att om det blir bostadsrätter att vi inte ska få en styrelse av grannar som önskar bli av med oss och därför beter sig ojuste.

Det är en sida av saken. Majoritetsbeslut i all ära men sådana rår inte över människors oro hur mycket vi än tycker att det ska vara så.

Jag kan förstå att den hyresgäst som absolut vill köpa sin bostad och tycker sig ha rätt till det blir besviken om det inte är en majoritet som vill detsamma. Men jag tycker också att man på samma sätt måste kunna förstå att den hyresgäst som absolut inte vill köpa känner samma typ av frustration och besvikelse när det blir en ombildning.