Regeringen har en så heltäckande bostadspolitik att den gör det omöjligt att bygga.

Stefan Attefall skriver på SvD webb att alliansen har en heltäckande bostadspolitik.

Man får väl förmoda att bostadspolitiken, åtminstone den som gör anspråk på att vara
heltäckande, ska innehålla lite action.

Den omfattande bostadsbristen och åtgärder för att renovera och energieffektivisera boendet i flerbostadshus tillhör ju de mera akuta och nödvändiga insatserna. Villor och radhus satsar regeringen redan 11 miljarder på.

”Under de senaste decennierna har det byggts för få bostäder i Sverige.”

Denna mening är Attefalls absoluta favorit, den återkommer i alla sammanhang.
Nu är det ju ingen direkt nyhet för alla de hundratusentals människor som saknar bostad att Stefan Attefall, liksom Mats Odell, liksom Mona Sahlin och liksom Lars-Erik Lövdén inte lyckats få någon sprutt på bostadsbyggandet.

Nu har Attefall chansen. Kommer han att ta den?

Enligt Attefall är det ryckighetens fel. ”För den som under många år har följt byggindustrin så har det varit en studie i ryckighet”.

Bara för någon månad sedan ryckte det till i Attefall själv. Han vill utreda om man inte ska ändra på reglerna för andrahandsuthyrning. Detta utreddes 2007/2008 och avfärdades då. Den 1.1.2011 fick vi en ny lag om hyressättning som Attefall nu tycker att det är läge att rycka lite i. Vad som menas med begreppet långsiktighet blir alltmer oklart.

Den främste ryckaren av de alla är nog Attefalls partikamrat Mats Odell. Han hann knappt tillträda innan han tog bort både investeringsbidraget och räntebidragen.

Då ryckte det till i hela byggsektorn och Odellplattorna stod som spön i backen, det färdigställdes bottenplattor i en rasande fart för att hinna med några hus innan Odells politik skulle slå igenom.

Det hade blivit lite mer än bara bottenplattor om alliansregeringen inte ryckt ut och ändrat spelreglerna så abrupt.

Men investeringsbidrag ryms ju inom de två mest avskydda begreppen vi har just nu, subventioner och bidrag.

Till subventioner och bidrag räknas inte ränteavdrag, ROT-avdrag, krogmomssänkningar och annat som tillkommit för att stimulera ett visst beteende. Det går bra att stimulera ätandet och städandet men inte byggandet bara man använder rätt metod och benämning.

Så en liten momssänkning, ett investeringsavdrag och lite skattesänkningar skulle passa utmärkt nu för att stimulera byggandet. Det skapar jobb och ger folk tak över huvudet. Inga dumma flugor att smälla samtidigt

Men regeringen har en så heltäckande bostadspolitik att den gör det omöjligt att bygga.

Åtminstone om man får tro vad Attefall och hans alliansbröder skriver. ”I det läge vi befinner oss i är det omöjligt att snabbt bygga bort hela bostadsbristen. Vi måste därför utnyttja de hus och bostäder vi har på ett bättre sätt.”

Så i stället för att stimulera bostadsbyggandet så ska regeringen stimulera andrahandsmarknaden. Om detta skrev jag och Anders Lago, HSB, på DN Stockholmsdebatt i lördags. En utmärkt artikel. Läs den.

Attefall kommer inte att ta chansen.

Även EU-kommissionen är bekymrad och har uppmanat Sverige att stimulera byggsektorn. Men sådant biter inte på Anders Borg. Några statliga byggstimulanser kommer inte på fråga, säger han.

Enda sättet att förstärka byggsektorn är rimligen att det byggs mer, säger han vilket väl får anses vara en sanning utan modifikation.

Anders Borg är rädd för att en stimulans av byggandet skulle öka skuldsättningen i privat sektor. Alla delar kommissionens bedömning att en riskfaktor är hushållens höga skuldsättning, vilket beror på snabbt ökande huspriser de senaste 15 åren.

Men man kan väl stimulera byggandet av hyreshus, det ökar inte hushållens skuldsättning, tvärtom.