Mona Sahlin sa hyresgäster

Så här såg publiken i Almedalen ut igår kväll, i alla fall som jag såg det. När man inget ser så hör man desto bättre. Men vad hjälper en god hörsel.

Igår hade Mona Sahlin chansen att ta täten i min minitävling om vilken partiledare som tar upp bostadsfrågan i sitt tal. Tyvärr måste jag konstatera att hon visserligen ligger på första plats men det beror enkom på att hon sa hyresgäster vid ett enda tillfälle. Det är inte mycket att bygga en ledning på.

Man kan tycka att den förre samhällsbyggnadsministern Mona Sahlin borde kunna ha sträckt sig lite längre än till villaägarna och fastighetsskatten. Suck.

Igår övergick jag från omingel till mingel. Allt jag fyller min blogg med dag efter dag måste minglas in. Jag minglade till exempel med Tomas Östros som jag haffade för en bild efteråt.



Minglade och minglade vi talades vid en timme om allmännyttan, EU, hyror, samhällsplanering, bostadsbrist och allt annat som lägger grunden för välfärden. Vi drack varken kaffe eller mineralvatten, vi satt uppkrupna på varsin barstol utom hörhåll för ledningen av SKL som brett ut sig i en soffgrupp bredvid.

Vad vet jag de kanske satt och funderade på sitt remissyttrande över utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna och är de bara på rätt spår så vill man inte störa i onödan.

När jag ändå hade kameran uppe kunde jag inte låta bli att fota min gamla ”morsa” från riksdagstiden, Maj-Britt Theorin. När jag äntrade riksdagens plenisal för 35 år sedan stod det en blomma på min bänk. Den var från Maj-Britt som förstod att man måste känna sig välkommen och bli omhändertagen i denna nya förunderliga värld som parlamentet utgör om det ska bli bra.



Min bänkkamrat Gösta Bohman fick nöja sig med att gratistitta på min blomma. Å andra sidan fick jag aldrig smaka på hans kexchoklad som han brukade få från sin fru i ett kuvert som vaktmästaren kom med. Det är faktiskt svårare att titta på när någon äter kexchoklad än att smygtitta på en blomma.