Sin egen lyckas smed

Nu lyser det SMHI-solar över hela kartan. Då får man fullt sjå med att vara glad och lätt till sinnes. På sommaren skall man vara bekymmerslös och sjunga allsång. Några sådana krav finns inte på hösten. Då räcker det med att man hummar lite instämmande om någon får för sig att säga nåt. Men det är nu det är läge att ligga i hängmattan och fundera lite på hur det står till med det ena och det andra. Kroppen mår bra av korsord och lite funderande.

Hyresgästföreningen, som kom till 1923, kan man till exempel fundera lite kring. Det måste ständigt omprövas och tänkas så att vi är på topp när det är dags för 100 års jubileum.

537 000 hushåll tycker det verkar smart att inte ligga i på egen hand och har därför blivit medlemmar. Medan andra anser att det finns en motsättning mellan kollektivets intressen och individens intressen.

I perioder har individualismen varit föremål för kraftiga hyllningar. Vi är väl delvis inne i ett sådant svep just nu. Ett och annat ordspråk finns som uppmuntrande medskick. Man är sig själv närmast, blod är tjockare än vatten, själv är bäste dräng, envar sin egen lyckas smed osv.

Det låter väl bra, ända till livet gör sig påmint. Livet innehåller ju en och annan svacka där man tackar sin lyckliga stjärna för att inte alla är sig själv närmast och bara ägnar sig åt att vara dräng åt sig själva och smida på sin egen lycka. Det som gagnar flertalet är för det mesta det som också gagnar oss som individer, kollektiv individualism.

Med tiden upptäcker de flesta det. Det är därför det går att sälja rättvisekaffe och kravbananer. Det är därför Hyresgästföreningen ökar sitt medlemsantal också.