Politik på villovägar

Politik ingriper i våra liv, varje dag. Mängder av beslut strömmar igenom den politiska beslutsapparaten, varje dag. Men människorna flyr politiken, varje dag. I varje fall i den tappning den hittills haft.

Politik är det möjligas konst sägs det. Vilken konstform det är fråga om är dock oklart. Ibland ligger farsen nära till hands. En del inslag är helt i klass med vad Dario Fo har skrivit om. I dessa dagar tänker man exempelvis på en av hans mindre kända pjäser, ”Lik till salu”, som handlar om de oväntade följderna av högt spel med märkta kort. De lurade och slagna stiger upp från de döda och ror till sist hem rikligt med pengar. Skrattet ska leda till politisk insikt om samhälleliga förhållanden är hans bärande tanke.

Vilka politiska insikter som uppstår när politiken gisslar sig själv börjar vi nu se. Bloggare och facebookgrupper drar igång och låter sig inte stoppas. Saker och ting blåser inte över längre. Mejlbombning och en och annan gammal hederlig demonstration står som spön i backen.

”Vidarebefordra mejl, ställ oavbrutet kritiska frågor och gör deras situation ohållbar", skriver Carl på facebook där tusentals människor anslutit sig till FRA lagens motståndare.

Att gå på partimöten, lyssna på välsmorda typer och hoppas att så småningom kunna påverka är ingenting för de medvetna. Det räcker inte att få lägga sina politiska förhoppningar i ett valkuvert vart fjärde år.

Demokratin är inte i kris, men partierna är det.