När jag flyttade till Uppsala för att bli en bildad människa bodde jag inneboende hos en psykiater och hans fru. De hyrde ut alla rum och bodde själva i garaget. De gick och la sig vid sjusnåret då de stängde av pannan för annars bullrade det i garaget. Jag frös när jag gick och la mig och badade i svett på morgonen (de gick upp vid 05 och satte på pannan). Cyklarna stod i köket eftersom det var upptaget i garaget.
Efter denna min första bostad utan föräldrar har jag bott i studentdubblett, uthyrningsrum, bostadsrätt, evakueringslägenhet, villa, parhus och hyresrätt. Efter att jag återigen hamnat i huvudstaden har jag bott inneboende hos dotter med lägenhet i andrahand, i andrahand i hyresrätt, i andrahand i bostadsrätt, på tåget och i övernattningsrum.
Det har tagit mig 40 år att flytta från en vilsen psykiater i Uppsala till en vilsen bostadsmarknad i Stockholm. Fast jag har en hyresrätt i Borlänge, man ska inte klaga i onödan. Jag kan stå några år till i bostadskön i Stockholm så länge X2000 tar mig hem.
Fast det är förstås värre för alla som inte kan åka X2000 till en hyresrätt någon annanstans utan som kommit till Stockholm för att bidra till huvudstadens tillväxt och som tillbringar sin mesta tid med att leta efter någonstans att bo. Det är lika illa på Gotland.
Vi måste bygga bostäder åt folk som vill både arbeta och bo. Gå in på Hyresgästföreningens hemsida och kolla här. Där finns Våra idéer för framtidens boende.
22 juni 2008
Det borde ta sig snart
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar