Kompromissandet är förhandlingens innersta själ

Den svenska modellen hyllas ofta. I Sverige sätter man sig ner vid förhandlingsbordet och gör upp. Parter med motstridiga intressen söker lösningar och försöker komma överens om något som alla kan gagna alla. Ingen får allt. Kompromissandet är förhandlingens innersta själ. Förhandlare måste kunna förhandla helt enkelt.

Framförallt förhandlingsorganisationer som vi, Fastighetsägarna och SABO måste kunna resonera oss fram till lösningar annars kommer vägen att kantas av ständiga konflikter, vilket är en föga framgångsrik modell. I efterdyningarna av vår uppgörelse med SABO kommer nu kritik mot att vi kompromissat: Vi borde ha fått allt. SABO har säkert fått sin beskärda del av kritiken de med.

Jo, vi har förhandlat och därmed har vi också kompromissat. Vi gav oss inte in i förhandlingarna och trodde att vi skulle kunna pricka av alla punkter på vår önskelista. Men vi hade en lista på sådant vi aldrig kunde tänka oss att ge avkall på för då hade det inte blivit balans mellan de motstridiga intressena, och det måste det vara.