20 februari 2010

Det måste absolut bli Sydafrika idag


Foto från guppig safaritripp i Inkwenkwezi
Tack alla gästbloggare som förgyllt min blogg, superkul att läsa!
Nu återgår jag till bloggandet efter min semestertripp och jag håller mig fast vid värmen i Sydafrika. Trafikkaos, snö och kyla tränger jag bort.

Det är verkligen med dubbla känslor man vistas i Sydafrika som i alla bemärkelser är konstrasternas land. Solen skiner, landskapet är fantastiskt, lejonen ryter och delfinerna hoppar.
Men enorm fattigdom, kåkstäder, klasskillnader och korruption skymmer solen. ANC och president Jacob Zuma är illa ute och det finns många skäl att vara orolig för hur Sydafrikas framtid kommer att gestalta sig. Jag är dock glad att jag tillhörde de som bojkottade Sydafrika så det till slut blev möjligt att åka dit.

Pistolbeväpnad jeepförare
Safariguiden beväpnade sig med pistol när vi skulle in i lejonland men även utanför lejonmarkerna var beväpningen och bevakningen omfattande i vart fall i de lyxiga villakvarteren.


Villaportar, East London, Sydafrika
På de flesta andra ställen finns det ingen egendom att bevaka.
Kåkstad, Mdantsane, East London

Bostadsförhållandena är urusla och kåkstäderna breder ut sig. Den hårt kritiserade presidenten lovar nu satsning på bostadsbyggande men det var inte många som trodde på. Löftena om minskad arbetslöshet och fattigdom har gått åt skogen. Desto fler fruar, älskarinnor och love babies skaffar sig Zuma

Kulhål på Chamberlaine street staty av Steve Biko framför stadshuset

Nelson Mandel, påtagligt närvarande även i dagens Sydafrika, släpptes ur fängelset den 20 februari för precis 20 år sedan. Apartheid tiden har satt djupa sår och spår i det Sydafrikanska samhället. Orättvisorna är fortfarande monumentala och väldigt synliga.
Utanför mitt rum gjorde sig apartheid tiden påminnd genom det kulhål i fönstret som finns kvar och som kom till när polisen var på jakt efter apartheidmotståndare.
Donald Wodds, chefredaktör för Dalily Dispatch under många år, och anti arpartheid aktivist bodde nämligen i det hus som nu är Chamberlaine guesthouse där vi bodde.
Steve Biko som går att beskåda i statyform tog sig in i huset genom en bakdörr även den finns kvar.
Oavsett var i världen man hamnar så är det samma sak även om det är olika illa ställt.
Bostadsbrist är ett elände. "Gated communities" är ett elände. Stora klasskillnader är ett elände.

Samhällen och människor måste hänga ihop.


















































































































4 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen hem Barbro!
Bra inlägg kan bara hållla med om din slutsats!
Mvh
Jonas

Svärje Tunnarsson sa...

Gated communities är skönt och nice - man slipper intrång och kan ha det väldigt fint på insidan. Utan sabotage och insyn.

// En som bott både i svenskt hyresträsk och gated cummunity heaven :)

A. Speer sa...

Välkommen hem Barbro!

En kommerntar bara. Pistolen din guide hade var inte för lejonen. Den är värd noll och inget om det skulle bli en konfrontation med ett lejon.

nej Barbro- han hade den för de lokalt boende människorna. Alltså rent självskydd mot rån, mord och överfall. Ni är ju vita och "prime target" för att rånas och mördas. Inte minst med apart heid i minne.

Mot lejon använder man betydligt grövre kaliber och då normalt i ett gevär.

// En som jagat både Svenska och afrikanska rovdjur.

Henric sa...

A. Speer: Eftersom Barbro fortsätter sin text med att beskriva hur bevakningen och beväpningen är omfattande i de lyxigare delarna, så tror inte jag att hon påstod att det var för lejonens skull som guiden var beväpnad. Jag läser det som en beskrivning av läget i landet bland den mänskliga populationen och inte den animaliska...