Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig

Ett hisnande antal unga människor har ingenstans att ta vägen, skriver Karin Thunberg i sin kolumn i Svenska Dagbladet. Läs den

Jag vet att det finns hur många som helst som känner igen sig i hennes beskrivning av bumerangbarnen, de som flyttar, flyttar hem igen, flyttar och så hem igen. Det finns förstås de som studsar mellan andrahand, tredjehandsboende och kompisboende och som inte studsar tillbaka hem mellan varven.

Ett allt växande andel studsar överhuvudtaget inte, de bor helt enkelt kvar hemma upp i vuxen ålder.

Hur nu än studsandet går till så är det bostadslöshet som samhället erbjuder unga människor som tänkt sig att studera, ta ett jobb, bilda familj eller hur man nu hade tänkt sig starten på sitt vuxenliv.

Dessutom blir unga människor ständigt lurade och blåsta på löften och pengar. En samhällsfilosofisk uppsats i detta ämne skulle vara på sin plats.

Vad händer med unga människors uppfattning om rättssamhället när de så tydligt och brutalt får klart för sig att samhället accepterar denna omfattande lurendrejeriverksamhet på bostadsmarknaden utan att göra ett endaste dugg åt det?

Och vad händer med unga människors uppfattning om politiken och politiker när de så tydligt och brutalt ser att politiken och politikerna skiter i dem?

Gå in på byggframtiden.se där kan man fortsätta fråga varför i herrans namn det är på detta viset.