08 februari 2012

Hur kommer det sig att vi har social housing fast vi inte vill ha det?


Lutfisken, 1916.

Inte ska vi ha social housing inte. Inte vi inte. Det är sånt de har i andra länder. Där får de lågavlönade och funktionshindrade bo i kommunala bostäder med andra som har det lika besvärligt.

I Sverige vill vi inte dela upp människor efter inkomst, funktionshinder eller efter allt annat som gör att de inte är med i matchen om vindsvåningarna.

Sånt vill vi inte ha. Regeringen vill inte och oppositionen vill inte. Ingen vill. Det fick inte ens utredas.

Hur kommer det sig då att vi har social housing?

Ingen politiker har hittills utropat sig som förespråkare för en ökad uppdelning och segregation. Segregation är tvärtom sådant som ska bekämpas och inte på något sätt uppmuntras.

Det är väl därför vi talar tämligen tyst om att vi sedan länge varit i full färd med att etablera en allt tydligare uppdelning av människor.

Jo, vi ser förstås och vi vet men vi låter det fortgå. Det är ingen punkt på kommunfullmäktiges föredragningslista och inte heller väntas några propositioner från regeringen i uppdelningsfrågan.

Vi är fullt upptagna av att prata om vad marknaden vill och inte vill. Marknaden funderar så klart inte ett smack över hur de som inte tar sig in eller slängs ut från bostadsmarknaden ska kunna få tak över huvudet. Det är ett marknadssegment som helt enkelt inte existerar.

Läget måste tillåtas hissa hyrorna låter Fastighetsägarnas mantra. Vad vi ska gör med de som inte har något läge alls pratar vi däremot inte om alls.

Själva grundtanken i den svenska modellen är ju fin. Vill du ha en bostad ska du kunna söka en sådan hos både privata fastighetsägare och allmännyttan. Alla ska med.
Men sedan är det stopp för där stängs den ena dörren efter den andra.

De som har tillfälliga jobb, perioder av arbetslöshet, sjukdom, gamla mobilskulder eller uppbär den alltför låga lön som timanställningen i omsorgen ger göre sig icke besvär. De har inte en chans.

När de bostäder som byggs har hyror som överstiger bruttolönen är det kärvt.

Igår träffade jag föreningen Sveriges Socialchefer. De vet var de som aldrig kommer in bor. De bor hos socialtjänsten.

Kommunen har visserligen enligt lag ett bostadsförsörjningsansvar. Allmännyttan är kommunens bostadspolitiska verktyg. Allmännyttan har en egen lag av ett viktigt skäl, de har ett samhällsansvar.

Men kommunerna är inte precis upptagna av att göra bostadsförsörjningsplaner. Allmännyttan går på kurs i konsten att räkna ut vad som är marknadsmässiga avkastningskrav.

Kvar blir socialtjänsten som har blivit både bostadsförmedling och hyresvärd. De handhar tiotusentals sociala kontrakt och de fixar och trixar med hotellhem och andra tillfällighetslösningar.

Så visst har vi social housing och en växande sådan även om vi inte vill låtsas om det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Barbro - Kan du inte beskriva hur hyresgästföreningens lösning till en fungerande bostadsmarknad i Stockholm ser ut och hur den ska finansieras? Du använder många ord för att beskriva det negativa du ser med andras förslag till lösningar. Hälsningar Siv Malmgren

Anonym sa...

Problem på hyresmarknaden liknar dem på arbetsmarknaden. Historiskt har vi i Sverige velat ha en hög allmän standard på bostäder som inneburit att lägsta standard kostat mer än i jämförbara länder, vilket är naturligt. Lönestrukturen har också skiftats upp som gör att det krävs en viss kompetensnivå för att över huvud taget komma ifråga för arbete. Jobb med okvalificerat innehåll har tryckts ut. Bostäder med lägre standard har inte byggts, utan den lägre standarden infinner sig i takt med slitage och förbättrad standard på huvudbeståndet med tiden.

Oavsett vad vi vill hamnar det alltid individer utanför mallen. Hur breda vi än konstruerar alla system, finns det de som inte kvalar in. Det är naturligt när individuella avvikelser utmanar systemets hållbarhet. Det bygger ju sin legitimitet på allmängiltig standard, lika för alla. I början av systemets livstid fungerar det hyggligt, när man kan börja fördela ett kapital. Med tiden letar sig emellertid kapitalet till andra sektorer där avkastningen är bättre och bristsituationer uppstår med efterföljande köer.

Låglönejobb vill vi inte ha, därför att vi skall konkurrera med kompetens. Synd för de som inte kan konkurrera med högt kunskapsinnehåll. De får inget jobb. De får bli försörjda av alla andra. Bättre det än att ha låglönejobb. Samma resonemang tycks råda i bostadsfrågan. Bibehåll modellen så att systemet blir tryggt och stabilt för majoriteten. De utanför som kanske efterfrågar mindre standard, men billigare lösningar får inte komma in. De äventyrar modellens stabilitet. Att bygga bort bristen blir ju aldrig ett alternativ, då hyrorna för dessa skulle ligga på en nivå som få klarar av.

Även om man påstår att hyresvärdar har haft den högsta mest stabila avkastningen, drar uppenbart aktörerna i branschen andra slutsatser av situationen. Om det förra påståendet var sant, skulle riskvilligt kapital strömma in för att förräntas i hyresfastigheter. Då det inte sker, är ju sanningen uppenbar.

Social housing må öka segregationen, men när alternativet är totalt utanförskap är nog det senare värre för både individen och samhället.

//Jesper

Barbro Engman sa...

Hej Siv
Det är ju lite trångt om utrymme i en bloggkommentar. Jag skickar därför några länkar till en del av våra förslag.
Min önskan är också att Fastighetsägarna, framförallt i Stockholm, ska släppa sin totala fokusering på läget och betalningsvilja och börja diskutera förvaltningskvalitet i alla dess delar.
Det finns exempel på där duktiga byggherrar och en kommun som vet att använda sina verktyg, marken, exploateringsavtal, anslutningsavgifter mm, kan komma en bra bit för att få ner byggkostnaderna. Men det föutsätter att det finns ett intresse av att inte bara bygga dyra hyresrätter för den lilla del som kan efterfråga det.
här kommer några länkar:
Si6-punktprogrammet.

http://www.hyresgastforeningen.se/Om_Oss/Bygg_framtiden/forslag/Sidor/Ekonomisk-program-f%C3%B6r-hyresr%C3%A4tten.aspx

Bygg framtiden:

http://www.hyresgastforeningen.se/Om_Oss/Bygg_framtiden/forslag/Sidor/default.aspx

Byggandet:

http://www.hyresgastforeningen.se/Om_Oss/vad_tycker_vi/Sidor/bygg.aspx

Skatterna:

http://www.hyresgastforeningen.se/Om_Oss/ladda_hem/rapporter/samhallsfragor/Sidor/skattereform-for-hyresratten.aspx

Anonym sa...

Lätt att svara på; vi har segregation (social housing) pga bruksvärdet som har gjort att det inte byggs tillräckligt med hyresrätter viklet i sin tur har förstört den svenska bomarknaden.

Mvh
Jonas

Anonym sa...

Tack för länktipsen. Ett brett utbud av hyresrätter i olika prisklasser borde vara ett gemensamt mål att samverka för. Mer differentierad hyressättning är ett steg på vägen.
Fastighetsägare i Stockholm med omnejd vill att Stockholmsmodellen införs, där är lägesfaktorn en av flera bedömningsparametrar.
Hälsningar Siv Malmgren

Barbro Engman sa...

Siv, vi är helt överens om Stockholmsmodellen i meningen vilka faktorer som ska ingå. Som du vet är det inte det som är problemet. Lägesfaktorn har alltid varit en del i bruksvärdesystemet och vi kan ju ha olika åsikter om hur det ska värderas men om detta har man blivit överens om i olika delar i landet när man jobbat fram sina modeller. Men om man börjar prata om att läget i termer av betalningsvilja, efterfrågan mm så är det något helt annat och det är då bekymren att bli överens börjar. Mikael Koch föreslog att efterfrågan och betalningsvilja skulle spela roll för hyran men som du vet blev hans förslag aldrig verklighet.