Sköna maj

I morgon går maj över i juni och alla majbloggar sammanförs och läggs in under den övergripande rubriken; maj.
I morgon tar junibloggarna över.
Så idag är sista chansen att kolla igenom majbloggarna.
Gör det.
Trevlig lördag

Ett korthus rasar i direktsändning

Vissa saker sätter sig som ett klister i debatten. Det skapas sanningar som inte ifrågasätts och som därför ges ett slags evigt liv. Att det är olönsamt och rent av en dålig affär att äga och förvalta bostadsfastigheter är en sådan skapad sanning. Detta håller på att förödande konsekvenser för landets hyresgäster.

Det spelar ingen roll hur siffrorna ser ut. Svensk fastighetsindex kan anordna hur många konferenser som helst och redovisa siffror på ständig uppgång så lever bilden kvar. Som ett mantra återkommer det hela tiden: Det är inte lönsamt att äga bostadsfastigheter.

Visserligen är ett mantra något som man koncentrerar tankeverksamheten på under meditation, men man ska konstant upprepa det tills det följer en både i vaket och sovande tillstånd. Och det ser ut att ha lyckats.

Utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna har inte heller brytt sig om, eller velat bry sig om, att ta reda på hur det är, utan bygger sin utredning på den skapade sanningen om olönsamheten. Det är riktigt illa för nu förmodas hyresgästerna ta upp plånboken och betala höjda hyror så att fastighetsägarnas lönsamhet når ännu högre höjder.

I SVT programmet Debatt satt en fastighetsägare och beklagade sig. När det stod klart hur det verkligen stod till med hans lönsamhet föll det hela ihop som en illa gjord sufflé. Kolla får ni se.

Som en löpeld

Igår pratade jag på en CECODHAS-konferens i Göteborg om den svenska modellen och hyresgästinflytande. Det både finns och inte finns en svensk modell. Vi förhandlar hyror som ingen annan gör, vi har en bred allmännytta och inte ’social housing’ och vi har mycket mer av hyresgästinflytande. Men det finns också många likheter med det som sker i övriga Europa.

På många sätt är det förstås trevligt att tala inför människor från hela Europa som uppfattar oss som föregångare och som ett gott exempel. Men vad hjälper det när starka krafter i Sverige inte tycker att vi ska vara den typen av gott exempel längre. Istället ska vi vandra samma väg som övriga Europa. Privatiseringar, ombildningar och en kraftig övervikt för ägandet som grundpelare i boendet har spridit sig som en löpeld över Europa och nu är det uppenbarligen dags för Sverige att beträda samma väg. Trots att det verkligen inte har gynnat hyresgästerna, boendekostnaderna eller kvaliteten i boendet.

På Scandic hotell i Göteborg tror de för övrigt att alla är två meter eller mer. En ovanligt hög talarstol som kröntes med en stor hotellskylt stod på podiet och såg märkvärdig ut. Jag vet allt om höga talarstolar. Ända sedan jag skulle tala före Tage Erlander på Folkets Hus i Falun och oturligt nog glömde att ta bort den pall jag stod på har jag insett att man måste vara om sig och kring sig när det gäller nåhöjd. Tage tog inte heller bort den nämligen och han var kanske inte direkt i behov av en pall.

På Scandic i Göteborg hade de uppenbarligen inte förstått att folk inte syns bakom deras talarstolar. Det fanns många som talade före mig där man såg lite av luggen och hörde ljud inifrån talarstolen. Så några flinka damer från SABO tillverkade en pall av kopieringspapper som jag nu lämnar över till kommande talare. I annat fall kan Scandic använda kopieringspapperen till att kopiera sin beställning av en ny talarstol som är lite mer flexibel i förhållande till människors olika höjd över havet.

Konsten att slå ner sina bopålar

Härom kvällen träffade jag ett gäng ungdomar som ägnade större delen av sin vakna tid åt att söka bostad, hitta en i andrahand, oroa sig för att behöva flytta, leta igen, hitta en i tredje hand, leta igen och oroa sig igen. Och varje gång de lyckas få tak över huvudet blir de blåsta på pengar.

För att överhuvudtaget ens fundera på att påbörja sitt liv som vuxen krävs att man har någonstans att göra det på. Olösta bostadsbekymmer skapar ilska och oro i både kroppen och själen. Ilska även mot ett samhälle som tycker det är okej att utsatta unga människor för en bostadslöshet som tvingar dem att välja mellan att bli kriminella eller bostadslösa men alltid blåsta.

Väggar runt kroppen och livet är nåt som vi alltid behövt. Stabila väggar dessutom som inte rasar ihop vid första bästa vindpust från någon statlig utredning. Därför måste man se om sitt hus, en urgammal sysselsättning.

Det är därför har vi både FN, Hyresgästföreningen och jagvillhabostad.nu. Ett slags försvarsmur mot angrepp på trygghet och integritet. På makro- och mikronivå visserligen, men idén är den samma. Man måste göra gemensam sak med folk i samma sits. I annat fall står man sig slätt när det börjar dra kallt runt öronen.

Det är därför Fastighetsägarna så gärna vill myndigförklara hyresgästerna, som de uttrycker det. De vill att vi var och en ska förhandla fram hyran vid inflyttning och inte hålla på att envisas med att den förening vi bildat ska göra det. Om de i motsvarande grad tänkt sig att myndigförklara fastighetsägarna framgår inte. För det kan väl inte vara mer okej för fastighetsägarna att vara med i en förening för att stärka sin position och tillvarata sina intressen än det är för hyresgästerna?

De uppgivna och bostadsjagande ungdomarna jag träffade skulle nog inte vilja vara både bostadslösa och föreningslösa.

Äntä könstigt 2

Idag rapporterar DN om en kraftig nedgång av byggandet. Färska siffror från SCB visar ett minskat bostadsbyggande på 20 procent jämfört med förra året. Småhusbyggandet har minskat, flerbostadshusbyggandet har minskat, radhusbyggandet har minskat och kedjehusbyggandet har minskat.

Nu väntar 10 000-kronorsfrågan på ett svar: Hur kan det komma sig att småhusbyggandet minskar, att radhusbyggandet minskar, att bostadsrättsbyggandet minskar och att kedjehusbyggandet minskar?

Hur mycket man än spanar ser man nämligen inte skymten av någon Hyresgästförening på dessa marknader. De finns ingen organisation alls som envisas med att slåss för rimliga hyror och det finns inget hyrestak som skydd för de boende. Allt som sägs förstöra alla möjligheter till byggande av hyreshus lyser med andra ord med sin frånvaro. Det finns inget annat än marknaden och alla dess mekanismer. Allt borde vara frid och fröjd. På dessa marknader har man verkligen chansen att visa om marknadens välsignelsebringande mekanismer fungerar.

Men några sådana bevis ser inte dagens ljus. Hus byggs inte, priserna sjunker inte och bostadsbristen minskar inte.

Änta könstigt?

Dagen idag är din och min

I mitt husorgan Dala-Demokraten brukar chefredaktören Göran Greider emellanåt fylla ledarsidan med poesi. Idag fick jag för mig att jag skulle ta efter, som bloggare måste man absolut undvika att hamna i poetiskt bakvatten. Några pressklipp denna måndagsmorgon gör att det dessutom är behövligt med lite mental måndags kick-off.

Dagen idag är en märklig dag – den är din
Gårdagen föll ur dina händer och kan inte få mer innehåll än du redan givit den
Morgondagen vet du ingenting om, men dagen idag har du
Använd dig av den
Idag kan du hjälpa någon
Idag kan du glädja en annan
Dagen idag är en märklig dag
Den är din

Ingen större vits med att ligga på latsidan och tänka dystra tankar i dag alltså. Men jag funderar verkligen på om jag ska låta mina tankar upptas alltför mycket av fastighetsägarnas senaste rapport. Om den kunde man höra om i Rapport i går kväll och läsa om i DN idag.

Huvudbudskapet är det inget nytt med. Hyrorna är för låga, framförallt i attraktiva områden. För att bevisa det så går denna nya rapport ut på att folk som bor attraktivt får mera pengar över när hyran är betald än vad folk som bor i ytterområden får. Kan möjligen bero på att vissa människor tjänar betydligt mer än andra och att dessa skillnader ökar för varje år.

Nu har det aldrig varit meningen att hyrorna skulle utjämna inkomstskillnader. Varför fattiga människor bor i nerslitna ytterområden och höginkomsttagare bor attraktivt områden är väl ett samhällsfenomen som har mera problematiska förklaringar än bruksvärdessystemet. Vilket även fastighetsägarnas vd i Stockholm uppenbarligen insett om man ska döma av hans kommentar i Rapport ("bostadspolitik kan inte lösa segregation").

Eftersom inte hyressättningssystemet lyckats hindra ekonomisk segregation så är det lika bra att ge upp och låta hyrorna sättas efter marknaden verkar vara budskapet. Med marknadshyror skulle de med alldeles vanliga inkomster få dra iväg till områden där höginkomsttagarna inte ligger på lika mycket.

Fastighetsägarna gör för övrigt sitt för att bidra till att höginkomsttagare är de enda som kan komma ifråga för en lägenhet i attraktiva områden. Om man måste tjäna minst 330 000 för att få hyra en tvåa så är det förstås lite knepigt för den som tjänar 158 000 att ta sig över tröskeln och komma ifråga. Det inte hyran som skiljer agnarna från vetet, det är även fastighetsägarnas krav på höga inkomster som skiljer den ene från den andre.

I de privata fastighetsägarnas värld är hyresnivåerna upphovet till allt ont. Om det enda redskap man har är en hammare har man en benägenhet att behandla allting som om det vore spik.

Äntä könsigt

Det vimlar av folk som talar för oss andra. De har alla fått i uppdrag att företräda oss, föra vår talan och fatta smarta beslut för vår räkning. De sitter i riksdagen, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, socialnämnder och bostadsbolag som våra språkrör.

Alla partier sliter innan valet med att ha tillräckligt många kvinnor, ungdomar, storstadsfolk och landsbygdsfolk på sina listor så att vi kan lita på att det finns en bred representation av erfarenheter och kunskaper. Men efter valet när det visar sig att det inte blev så himla bra balans mellan olika intressen, då är det aldrig ett problem.

När det visar sig att styrelsen för en kommunal allmännytta bara består av män som bor i villa så är det inget problem. Det tycker i alla fall inte alla de män som bor i villa och som har ansvaret för alla hyresgästers väl och ve. Hyresgästerna tycker nog inte att det är lika problemfritt. En och annan hyresgäst hade inte varit i vägen. Allmännyttans lägenheter är nämligen ingenting som lockar de som sitter i styrelserna för allmännyttan. Det är oerhört svårt att hitta några som faktiskt bor hos de bolag som de är satta att sköta.

När det visar sig att bara fyra procent av riksdagsledamöterna bor hos allmännyttan så spelar det inte heller någon roll. Inte behöver man ha några egna erfarenheter just på det området verkar vara den allmänna meningen.

Just nu bor 17 procent av riksdagsledamöterna i hyresrätt. Snart ska de ta ställning till om hyrorna ska upp och allmännyttan ersättas av affärsmässigt drivna kommunala bolag. Då kommer de att säga att det inte spelar någon som helst roll att 83 procent av dem bor i villa eller bostadsrätt.

Expressen berättade igår om Skatteutskottets ordförande som, förutom att inneha detta uppdrag, också är ordförande i Sveriges bostadsrättscentrum där han äger aktier för två miljoner. Expressen beskriver en lång räcka beslut som gynnat bostadsrättsinnehavare och som han slitit hårt för att driva igenom. Själv ser han givetvis inga som helst problem med detta.

Det är klart att det spelar roll vad vi lever för slags liv när vi ska fatta beslut. Om det finns en total obalans mellan olika livssituationer så kan man väl åtminstone begära att man ska förstå att det är problematiskt.

Äntä könstigt, säger de där jag bor.

Var god dröj

I morse var det nära. Bloggen såg ut att frysa inne. Jag hade tagit mig före att flytta den bärbara datorn från dockningsstation på ett sätt som den inte accepterade. Den slog omedelbart till med ett arrogant tonläge och uppmanade mig på ett otroligt tjatigt sätt att kontakta administratören eftersom datorn var låst.

Regissören Kay Pollak hävdar att alla är utsända för att lära en något. Jag grubblar nu på vad jag borde lära mig efter detta krångel. Eftersom det kräver lite funderande så satte jag igång med att baka två limpor. När det var dags för de att ta plats i ugnen hade datorn lugnat ner sig och gick igång utan protester.

Jag har nu en teori om varför jag inte skulle kasta mig över tangenterna direkt. Jag har nämligen planerat att skriva om försäkringskassan. Där har jag jobbat i 25 år och fått guldklocka. Jag hyser många olika slags känslor mot min förra arbetsgivare. Jag hörde igår på Ekot att folk hamnar i domstolarna som bedragare därför att de fyllt i blanketterna fel. Det går inte att fylla i de rätt skulle man kunna säga. De är konstruerade som spelplaner där idén är att: ”gå i fängelse direkt utan att passera gå”. I alla fall på min tid var försäkringskassan storförbrukare av gula översstrykningspennor eftersom nästan alla blanketter fick skickas tillbaka åtminstone en gång för komplettering.

Jag hade under några år kurser i praktisk svenska för de anställda. För att få till ett kursunderlag läste jag brev en hel sommar som kassan skickat till intet ont anande medborgare. Till en farbror i 80 årsåldern som varit hos tandläkaren och fått tänderna fixade skrev de att: ”tandarbetena inte befunnit sig i sin orala miljö” tillräckligt länge av något skäl som jag inte längre minns. Jag hoppas att de lagt ner det där med oral miljö nu. Jag kan annars tänka mig att börja säga att ”nu skulle man verkligen vilja öppna sin orala miljö och säga ett sanningens ord”.

Nog om detta. Vad har det med Hyresgästföreningen att göra? Jo, 2006-06-29 skrev jag ett brev till försäkringskassan att de borde ändra sina regler för bostadsbidrag. Vi tyckte att kostnaden för lägenhetsunderhåll, gemensam tvättstuga mm ska vara bostadsbidragsgrundande. Fick vi något svar, skickade de tillbaka något med gul överstrykningspenna som de undrade över? Nej.

Så häromdagen skickade jag ett nytt brev. Men tji fick jag. Det visade sig nämligen igår, lagom när bloggidén om kassan börjat ta form, att de svarat tre dagar efter det första brevet. De höll inte med så de har en del kvar att jobba med men svara kan de.

Efter att ha fått veta att de svarat så borde förstås idén om att blogga om försäkringskassan oförmåga att svara fallit ihop som ett korthus. Men så blev det inte. Blogg blev det ändå.

Mitt liv som kund

Jag står och stampar så sakteliga i bostadskön i Stockholm. Jag räknar nämligen kallt med att gå i pension någon gång i en okänd framtid och då hade jag tänkt återvända till Stockholm.

Förra gången jag slog ner mina bopålar i huvudstaden var 1968. Jag bodde inneboende på Östgötagatan på Södermalm. Visserligen hade jag egen ingång men det fanns ingen dusch eller kök. Kokplatta fick man rigga upp på en pall i hallen. Nästan 40 år senare bodde jag åter på Östgötagatan. Min bostadskarriär hade nu tagit rejäl fart så denna gång bodde jag i andrahand i en bostadsrättslägenhet med både kök och dusch. 1974 köpte jag en bostadsrätt i hörnet Sveavägen-Odengatan för 30 000 kronor. Där hade man ju gärna velat sitta idag och njuta av låga bostadskostnader och inlåsningseffekter. Men så finurligt ordnad är ju sällan tillvaron. Nu får man börja om.

När jag loggar in för att kolla mina chanser i Stockholms närförorter denna morgon så finns fem lediga lägenheter. Om man nöjer sig med en etta eller tvåa. Hyresvärden har i samtliga fall angett att man ställer särskilda krav på den blivande hyresgästen. På Östermalm finns en tvåa för 6957 kr/månad. Hyresvärden kräver en inkomst på 330 000 kr. Min plats är hyfsad: 216. Men den som stått längst i kön har stått sedan 1986-04-29. Det finns en nästan lika stor tvåa i Johanneshov. Den kostar 3433 kr/mån. Jag har plats 97, den som hållit ut längst i kön har stått sedan 1991-12-12.

Att döma av detta lilla morgonurval, som förstås inte skulle imponera på så särskilt många sociologer, är det betydligt dyrare att bo i innerstaden än det är lite längre ut. I Östermalmslägenheten finns hiss, balkong och öppen spis. I Johanneshov saknas hiss, balkong och öppen spis. Bruksvärdessystemet verkar helt enkelt funka som det är tänkt. Man ska betala hyra i relation till standard och kvalitet där även det berömda och omtalade läget ska spela roll och så verkar ju vara fallet.

Många hävdar nu att Östermalmslägenheten måste upp i hyra ytterligare så att ungdomar, låginkomsttagare och Fredrick Federley äntligen kan flytta in till stan utan att stå i kö halva livet.

Hur hänger det ihop? Om någon sitter inne med svaret tar jag tacksamt emot det. Men kom ihåg, man får inte fuska genom att säga att de som inte kan betala de kraftigt höjda hyrorna inte längre får stå i kö. Det är nämligen de som ska skörda frukterna av höjda hyror.

Meningen med föreningen

Fastighetsägarna är för tillfället väldigt upprörda. De misstänker att vi i all hemlighet gillar bostadsbrist och annat elände. Annars skulle ju vår maktposition hotas!

– Är det så illa att föreningen är orolig för att deras maktposition skulle urholkas om hyresmarknaden skulle fungera så väl att bostadsbristen försvann och att det fanns ett utbud som motsvarar hyresgästers efterfrågan, skriver Per-Åke Eriksson i sin krönika.

Ja, vad ska man säga om detta. Jag vet inte hur man ska läsa för att få detta till ett exempel på ett sakligt och konstruktivt inlägg.

Fastighetsägarna vill ha högre hyror och högre vinster. För detta har de en egen förening, ett näringspolitiskt program och de slåss för sina intressen. De anmäler Sverige till EU för att den vägen se till att hyrorna kan ta sig uppåt, de lobbar för sina intressen i regeringskansliet, de bedriver opinionsarbete. Inget konstigt med det. Det är det som är meningen med den föreningen. Det som blir problematiskt är när fastighetsägarna också gör anspråk på att företräda hyresgästerna och tillhåller oss vad som är lämpligt att säga.

Att driva fastighetsägarintressen verkar uppenbarligen vara okej på alla sätt och vis. Att driva hyresgästintressen verkar däremot inte vara okej på något vis alls. Det uppfattas rent av som oartigt och sårande på sina håll.

Per-Åke Eriksson anser uppenbarligen att vi borde invänta hyreshöjningar och en försvagad förhandlingsposition genom att inta en mer tillbakalutad och ”sansad” hållning. Mer i linje med den analys fastighetsägarna gjort. I deras värld är det självklart att allt elände beror på för låga hyror och att vi står i vägen för hyresgäster som vill betala mer i hyra. Nu kan det ju tänkas att det går att göra andra analyser.

Fastighetstidningen beskriver det hela som en dragkamp mellan hyresgästerna och fastighetsägarna och det är väl korrekt. För även i fortsättningen måste vi ha ett system som förmår ta hänsyn till alla intressen. Fastighetsägarnas intresse av högre vinster måste vägas mot hyresgästernas berättigade krav på rimliga hyror och trygghet. Kring detta pågår nu en dragkamp.

Men regeringen måste få den ekvationen att gå ihop. Det är väl det som är meningen med den tredje modell som lanserats av SKL. Även vi har skrivit till utredningen med begäran om att utreda en tredje modell, så det vore väl ingen dum idé att sätta igång med lite ekvationslösning.

Vapendragare sökes

Skattebetalarna firar skattelättnader med korv. Foto från Swejens

För några år sedan blev jag inbjuden att tala på Skattebetalarnas förening. Jag satt i bänken och blev alltmer avundsjuk på alla lyckligt lottade som vittnade om sin väldiga oro över förmögenhetsskatten och arvsskatten. Jag har aldrig haft någon anledning att bekymra mig över den typen av skatter. Vi var nog många som gärna velat oroa oss lite för sådana saker som skatt på förmögenheter. Nu är den borttagen så nu har den chansen gått upp i rök.

Den oro många känner för hur de ska klara av att betala hyran smäller inte lika högt i de politiska salongerna. Skatten på hyresrätter är ingenting som exempelvis engagerar Skattebetalarnas förening. Nu är risken överhängande för att vi får hyror som har väldigt stora likheter med rena marknadshyror, men som man absolut inte får kalla marknadshyror. Om man kallar det för marknadshyror bedriver man osaklig och destruktiva propaganda har jag läst i Fastighetstidningen.

Om nu Skattebetalarnas förening är ointresserad av hyresgäster så borde det intressera de fackliga organisationerna. Facken och arbetsgivarna är ansvariga för lönebildningen. Hyresgästföreningen och fastighetsägarna är ansvariga för hyresnivåerna. Om det vill sig illa kan varenda krona i löneökning ätas upp av kommande hyreshöjningar.

Så alla förbund inom TCO, LO, och SACO: Vi behöver er inte bara för att det ska bli balans mellan människors utgifter och inkomster, utan också i debatten.

EDIT:Här kan man läsa mer om min vädjan till fackförbunden att ge sig in i hyresdebatten.

Vaxholmsvånda om allmännyttan

En av mina absoluta favoriter är Dr Gormander, krönikör i Aftonbladet, uttrycker sig alltid mitt i prick:

”En stor del av befolkningen är idag sysselsatt med att skriva krönikor och nationen väntar andlöst på nya lysande texter. Men ämnena är begränsade. Ämnena är på väg att rinna bort. Varje morgon vaknar krönikören med sprängande huvudvärk och riktar sina blodsprängda ögon mot den tomma dataskärmen.”

Just precis så är det för bloggare också. Ibland har man inte minsta aning om vad man ska skriva om, åtminstone inte när man går och lägger sig. I samma ögonblick man vaknar vet man dock att det förmodligen har hänt något som det går att skriva om. Så var det även denna dag när jag ilade till Stockholmståget med den okristliga avgångstiden 05.49.

Ni måste bara läsa Svenska Dagbladet idag. Man hinner inte mer än till sidan sju förrän man vet precis vad bloggen ska handla om. Vaxholm behöver allmännytta är rubriken.

”Sedan försäljningen av Vaxholmsbostäder för nio år sedan har bolaget med 1 200 lägenheter bytt ägare ytterligare fyra gånger. Under tiden har beståndet krympt till 340 lägenheter, efter att två tredjedelar ombildats till bostadsrätter. Sammantaget finns i dag 550 hyreslägenheter i Vaxholm.”

Nu har de problem.

– Det gör att när vi nyrekryterar, så har människor svårt att flytta hit. En person som tjänar som en undersköterska eller ett vårdbiträde har svårt att bosätta sig här, säger Ingrid Ekstedt, chef för socialtjänstförvaltningen.

– Det är klart att det är ideologiskt känsligt att sju-åtta år efter försäljningen av det allmännyttiga bolaget diskutera att starta ett likadant, säger Lars Wessberg (m), vice ordförande i kommunstyrelsen som själv är skeptisk.

– Folkpartiet deklarerar öppet att man vill starta ett nytt allmännyttigt bostadsbolag för att säkra hyresrätterna. Ja, ska man garantera att det finns hyresrätter kvar kanske man får frångå den ideologiska principen och svälja hur verkligheten ser ut, säger Peter Jansson (fp), ersättare i kommunstyrelsen.

• Hoppas att Vaxholms kommun läser utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna och förstår att den inte kommer att hjälpa dem på traven.
• Hoppas att Vaxholms kommun skickar in ett remissvar. De kan använda ovanstående citat som underlag.
• Hoppas att de lägger till att det inte blir lättare att rekrytera undersköterskor om de måste höja hyrorna.
• Hoppas att Vaxholms kommun ringer till Ekerö kommun och talar om för dem vad som kan hända när man säljer sitt allmännyttiga bostadsbolag.

För man vill ju inte gärna säga: Vad var det vi sa.

Sidan du söker är inte tillgänglig

Jag har försökt komma in på fastighetsägarnas hemsida i helgen men jag hela tiden mötts av samma svar:

”Sidan du söker efter är inte tillgänglig för tillfället. Det kan bero på tekniska problem med webbsidan eller så behöver du justera inställningarna för webbläsaren”.

Det är ju ingen tvekan om att fastighetsägarna tycker att jag måste justera inställningen. Men frågan är vad de har för webbläsare. Det kan ju faktiskt vara så att de satsat på en webbläsare som gör att de har bekymmer med att hämta, tolka och återge information.

Försök med något av följande står det sedan:

• Om du vill kontrollera dina anslutningsinställningar klickar du på Internet-alternativ på Verktyg-menyn och klickar sedan på Inställningar på fliken Anslutningar. Inställningarna bör matcha de inställningar som nätverksadministratören eller Internet-leverantören angett.

Här kommer de riktigt stora bekymren i dagen. Inställningarna bör matcha varandra. Det fanns en tid när vi hade en matchande inställning i form av den så kallade Trepartsöverenskommelsen (där Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO ingår). Fastighetsägarna döpte den till och med till Kramöverenskommelsen. Detta kommer sig av att den dåvarande Vd: n för Fastighetsägarna, Bengt Nyman, som varken förr eller senare utdelat någon kram, plötsligt inför TV4-kamerorna greps av en obetvinglig lust att krama mig i foajén på finansdepartementet. Nu har Fastighetsägarna hittat andra att krama. Att döma av deras kommentarer till Kochs utredning kramar de nog hellre EU, utredningen och de egna fastighetsägarna.

• Klicka på knappen Bakåt om du vill försöka med en annan länk.

Detta är det sista tipset. Jag vet inte jag om det varit bättre förr eller om det alltid funnits anslutningsbekymmer. Vi har nog alltid haft lite olika idéer om vilka alternativ som ska finnas på verktygsmenyn helt enkelt.

Fastighetstidningens hemsida går det däremot att ta sig in på. De har kommit med ett nytt nummer där de just går igenom vilka inställningar hos Hyresgästföreningen som måste justeras. Det är det mesta kan man säga.

Rubriken på Per-Åke Eriksson spalt denna gång lyder: ”Hyresgästföreningen har skapat ett nytt begrepp – skrämselhyror. Och fortsätter: ”Hyresmarknaden och enskilda hyresgäster är inte betjänta av den osakliga och destruktiva propaganda som Hyresgästföreningen gett prov på hittills”.

Nu är det väl inte direkt vi som kommit farande med förslag som ger hyresgästerna skrämselhicka. Hicka har för övrigt aldrig gått att bota genom att hålla andan och svälja. Så är det med krav på höjda hyror också.

Fifteen minutes of fame

Olof Palme gav mig femton minuter i rampljuset. I dessa dagar då det gäller att till varje pris få sina 15 minutes of fame så inser de flesta av oss att tiden lider och vi med den. Det kommer inga sådana 15 minuter av berömmelse. Vi får blogga på och hoppas att Googles analytics visar toppsiffror på antalet läsare. Tänkte jag. Men när jag såg att Olof Palme fått rubriker igen så fick jag en flashback. Jag har nämligen haft mina minuter tack vare honom.

Kjell Östberg, professor vid Södertörns högskola, har författat en Palmebiografi. Palme är åter rubrikernas man. Olof Palme superstar är rubriken på Maria Bergom-Larssons recension i Aftonbladet. Hon skriver bland annat: ”Olof Palme var politikern med en supernovaaura som känns ännu 22 år efter hans död. Det beror inte bara på ett briljant intellekt utan på ett ideologiskt uttryck som får dagens folkvalda att blekna”.

Riksdagsvalet på hösten 1973 slutade "oavgjort" mellan blocken. Det blev 175 mandat vardera. Olof Palme blev statsminister under lottriksdagen och jag blev hans ersättare i riksdagen. Detta innebar att jag intog Palmes plats bredvid Gösta Boman. En smärre kulturchock för både Gösta och mig. Det gick sedermera över och läget förbättrades avsevärt sedan han slutat gömma mina skor i sin bänk.

Palmes superstar-rykte var enormt redan då. Jag skulle delta i Interparlamentariska unionens möte i London som är ”en sammanslutning av grupper inom nästan alla kulturstaters parlament med ändamål att verka för främjandet av fredssaken och för lösning av andra rättsliga och kulturella problem, som är av internationell karaktär och lämpligen kunna göras till föremål för samarbete mellan olika länders parlament”.

Den amerikanska delegationen besökte Stockholm innan de drog till London. Talmannen tog mig som exempel på att statsråd i Sverige inte satt i parlamentet utan hade ersättare. O L O F P A L M E, sa de samfällt och spärrade upp ögonen och stirrbligade på mig. Jag förstod direkt att jag skulle hamna i trubbel när de sa ”så ung och Olof Palmes ersättare”. She’s going to be famous, viskade de till varandra.

Väl i London insåg jag att det bästa var att acceptera den plötsliga berömmelsen och solade mig därför i Palmes glans. Åkte runt i limousinen som de skickade för att plocka upp mig till olika tillställningar de arrangerat. Mina fifteen minutes of fame var väl sådär. Det är roligare att blogga, även om det skulle vara så att bara femton personer läser det jag skriver.

Visionsnostalgi

”Så är vi alla drömmare och visionärer, låt det aldrig bli sagt om denna generation att vi lämnade idéer och ideal åt det förflutna, beslutsamhet och rätlinjiga syften åt våra motståndare”

Så sa John F Kennedy till studenterna i Berlin på 60-talet. Av någon anledning har det fastnat i mitt minne. Förmodligen därför att det är en så galant formulerad och närmast poetisk mening med så mycket innehåll. Den är dessutom uppfodrande och ingenting för folk som vill ligga på sofflocket och dra sig och som har svårt att förstå varför det är en god idé att gå upp på morgonen och göra något viktigt.

Jag tycker ändå att Hjalmar Branting var snäppet vassare när han formulerade sig så här:

”Och liksom mitt förstånd säger mig, att vår syn på samhällsutvecklingen är rätt, så revolterar min känsla mot en sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan.”

Vi behöver helt enkelt ha drömmar och förhoppningar om någonting annat än ekonomiska klipp, lyckade spekulationer och en marknad i balans. Annars kommer vi att stanna i växten och kväva våra bästa stämningars längtan.

Sequel sucks

Två gånger de senaste dagarna har jag satsat hårt på rubriken Hyr och häpna. Igår slog Expressens ledarsida till med samma rubrik.

Inte ens i Hollywood är konceptet med en tredje uppföljare någon god idé. Många publikdragande filmerna har körts vidare som nummer 2. Hajen, Die Hard, Rambo, Polisskolan, Indiana Jones. Men vid trean har de eventuella kvaliteterna definitivt tagit slut.

Även Expressens trea tar slut direkt. Det är dessutom svårt att förstå vad det är man ska häpna över. Läsarfrågan på Expressens webbfråga gav samma svar som alltid: Folk vill inte ha marknadshyror - så det är inget att häpna över.

Expressen har kommit på att:

”Hyresgästföreningen borde i själva verket välkomna marknadshyror. För om hyrorna verkligen sattes efter trappuppgång, sjöutsikt, våningsplan, krogtäthet och annan efterfrågan skulle rimligen fler hyresgäster känna ett behov av professionell hjälp med förhandlingen”.

Det kan rimligen inte betyda något annat än att om vi inför marknadshyror blir tillvaron så knepig för de hyresgäster som drabbas så att de omedelbart måste anlita hyresgästföreningen för hjälp. Nu är det ju inte direkt hyresgästföreningens uppgift att jobba för att försvåra för hyresgästerna. Det är det så många som redan håller på med.

Expressen skriver vidare:

”I skräckpropagandan mot marknadshyror talas det ofta om "chockhöjningar" som skulle tvinga hyresgäster ut på gatan. Men en verklig marknadsanpassning av hyrorna bör kombineras med en skyddsklausul: den som i dag har ett hyreskontrakt får välja om hon eller han vill betala räkningen med dagens system. Pensionären i sin "billiga" Östermalmsvåning kan alltså bo kvar.”

Vad betyder detta? Det är skräckpropaganda att tala om chockhöjningar. Om det är skräckpropaganda varför är det då nödvändigt med en skyddsklausul. Varför ska man skyddas om det inte finns något att skyddas emot?

Expressen fortsätter:

”Den som idag har ett hyreskontrakt får välja om hon eller han vill betala räkningen med dagens system”

Vad menar de med detta, vad betyder det som står här, vad är det för val det talas om? Den som kan förklara denna mening är välkommen med förslag. Pensionären på Östermalm får i alla fall bo kvar. Osäkert varför.

Expressens ledare känns lika fräsch som den nya Indiana Jones-uppföljaren, samma gamla manus och samma gamla rollinnehavare.

Att nischa sig

I Borlänge bor man antingen på rätt sida älven eller på fel sida älven. Om det är på fel sida älven eller på rätt sida beror uteslutande på vem man talar med. Utöver detta med älvsida har jag tagit mig för att flytta från Falun, där jag är uppväxt, till Borlänge.

Mellan dessa orter är det 18 km. En del kan inte förstå hur jag kunnat falla ur så totalt. I Falun alltså. I Borlänge är flytten ett tecken på gott omdöme. Så är det i hela detta avlånga land.I den lilla världen och i den stora världen bevakar vi våra revir och kastar misstänksamma blickar mot omvärlden. Förmodligen är det trygghet och samhörighet vi vill åt. Det är ytterligt tveksamt om det är det vi får.

Vi har till och med byggt oss åtskilda. Stora hyreshusområden ligger för sig på ena sidan motorvägen. På andra sidan ligger villaområdet. En järnväg eller viadukt skiljer sedan i sin tur villaområdet från radhusområdet. Hyreshusbarnen går i sina skolor, villabarnen har sina dagis. I vissa områden och nya stadsdelar finns varken dagis eller affärer. Man har satsat hårt på båtplatser och strandnära uteplatser. Där lyser till och med barnen med sin frånvaro.

40-talisterna trängtar efter särskilda +55-hus, i alla fall om man får tro de kommunpolitiker som är i färd med att bygga sådana hus. Skulle man fråga mig skulle siffrorna över intresserade rasa. Vem vill bo med bara sådana som är till lik en själv. Inte då jag.

Vi nischar oss säger de som gillar omskrivningar. Båtägare med stålar på banken nischar in sig i de strandnära områdena. Hemtjänsten nischar sig i ytterområden och förorter. Ungdomar nischar sig i dyra andrahandslägenheter. Trångbodda nischar ihop sig. Hemlösa nischar sig på parkbänkarna.

Utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna ska nu se till att nischandet får en rejäl skjuts framåt.

Hyr och häpna 2

Jag skrev en blogg med rubriken Hyr och häpna häromdagen. Det var en sådan veritabel publikframgång att uppföljaren Hyr och häpna 2 släpps redan idag, en vecka efter ettan. Det är visserligen inte jag som skrivit den och den har en helt annan rubrik. Men vadå, den är helt i linje med den häpenhet man har anledning att känna. Det är på kultursidan i Svenska Dagbladet som arkitekten Ola Andersson slagit till med en artikel.

Läs den här.

Laga efter lägenhet

Bo måste vi, det är inget snack om det. Samhället skulle inte fungera om folk bodde lite planlöst här och var i kojor och skjul. Därför är det logiskt och rimligt att det ”åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”. Så som det är formulerat i grundlagen (Regeringsformen § 2)

Valda ombud för Sveriges folk förmodas rycka ut och fullfölja uppdraget att trygga rätten till bostad. Men det kräver ett och annat ställningstagande.

* Vilka politiska beslut behövs för att vi ska få igång bostadsbyggandet?
* Hur mycket behöver byggas för att folk ska få tak över huvudet?
* Hur ska vi göra det ekonomiskt möjligt att bo?
* Hur ska vi få ner byggkostnaderna?

Det är några av de frågor som väntar på ett svar. Vardagsmat för beslutsfattare, inga konstigheter alls. Det är bara att skrida till verket. Alla kommuner vet hur många sjuåringar som ska börja i skolan. Det ska finnas skolor till dom. Det åligger nämligen det allmänna att se till att landets barn får gå i skolan. Det går inte att komma och säga att det inte fanns plats för alla eller att de får köpa en bänk svart om det nu ska vara så märkvärdigt med att gå i skolan.

Konstigt nog vet ingen hur många som måste bo eller hur många som står utan bostad. Vi har ytterst få bostadsförmedlingar och vi har inte haft någon folk- och bostadsräkning sedan början av 90-talet.

Den otrygga rätten till bostad öppnar dessutom dörren för fiffel och båg. De människor i Sverige som har störst möjlighet att fatta genomgripande beslut och genomföra viktiga förändringar i samhället använder inte sina positioner till att förändra det som fungerar dåligt. Det är det som är meningen med att ge dem politisk makt: Att de ska använda den för att skapa ett bra samhälle åt alla. Det gör de inte. Istället skyller de ifrån sig.

Kung i Kungsan

Igår var det hyresrätten som var kung i Kungsan. Där fick vi sjunga hyresrättens lov genom allsång, utfrågningar och mingel. Alla som utfrågades fick sitta på ”Dr Phil-stolar” och dingla med benen medan själva utfrågaren Helen Ahlberg, duktig journalist på tidningen Bofast, stod fast förankrad med bägge benen på scengolvet. Vi som vanligtvis håller oss nära markytan vet att det är näst intill omöjligt att uttala sig med säkerhet om någonting när man dinglar med benen. Prova får ni se.



Fast om hyresrättens väl och ve kan man å andra sidan uttala sig varhelst man blir placerad.

Det har blåst kallt runt hyresrätten en längre tid nu. Man kan verkligen undra varför alla är så otroligt irriterade på just hyresrätten. Den och hyresgästerna får inte vara ifred. Ska den inte ombildas till bostadsrätter ska den lyxrenoveras, rivas eller säljas till någon annan hyresvärd och framförallt så måste hyrorna upp på nya höjder. Inte byggs det några nya heller.

Allt kretsar runt fastighetsägarna och deras förmodade armod. Nu är det läge att fokusera på hyresgästernas armod.

Rapport hade ett inslag i går om att många, många människor inte har några marginaler och absolut inte skulle klara stora hyreshöjningar. Länsförsäkringar har gjort en studie om detta. Man kan bara instämma med Björn Elmbrant som i Dagens Arena kräver en ny låginkomstutredning.

Han skriver bland annat:

”Det är lustigt att tänka sig att socialdemokraterna för 40 år sedan, med full sysselsättning och minskande inkomstskillnader, kunde dra igång en stor jämlikhetsdebatt. Medan vi idag har våldsamt vidgade klyftor, en hög restarbetslöshet på europeisk nivå, lösare anställningsformer, en social bostadspolitik slagen i spillror och ett växande antal papperslösa - samtidigt som det är ganska tyst från socialdemokratiskt håll.

Antalet barn som lever i relativ fattigdom ökar, enligt en rapport som vänsterpartiet låtit riksdagens utredningstjänst göra. Särskilt kraftig är ökningen av fattiga barn som lever med en förälder. Tusentals fattiga barn bor på liknande vis, särskilt i storstäderna där bostaden blivit ett klassmärke.”

"Fem procent hyreshöjning är väl ingenting"

I flera dagar har jag gått och tänkt på en fastighetsägare som reste sig upp på fastighetsägarnas konferens i Malmö i måndags. Han lämnar mig liksom ingen ro.

Han sa ungefär så här apropå utredningen om EU och hyrorna: ”Nu när vi har fått ett helt nytt förslag då ska vi väl pröva det. Fem procent hyreshöjning är väl ingenting”. Han använde lite flera ord än så, men det gick ut på att man inte ska vara så mycket emot allting hela tiden.

Det finns i och för sig många som tycker att det räcker med att saker och ting är nya för att man ska säga ja. Så det är inte det. Det är det där med procenten. Dessutom är det inte 5 procent längre utan 6,3 procent. Denna hyreshöjning som ska falla ut år efter år där det är efterfrågan på lägenheter kallas av någon outgrundlig anledning skyddsregel.

Jag talade med en trevlig herre från norr i fredags som jag brukar utbyta åsikter med. Han betalar 51 procent av sin pension i hyra. Den där procenten som inte är någonting för fastighetsägaren i Malmö betyder för hans del, om han betalar 5 000 kronor i månaden, första året ett påslag med 315:-/mån, andra året är hyran 5 650:-, tredje året 6 006:-, fjärde året 6 384:-, osv. Den som vill tappa sugen kan fortsätta räkna på egen hand.

Det är ingen skyddsregel för hyresgäster - det är en garantiregel för fastighetsägare. Det kommer att rassla till ordentligt när den garanterade höjningen tickar in.

Mannen från norr tycker av förståeliga skäl att det där med att prova något nytt kommer att bli ganska dyrt för hans del. Även om han absolut inte är en omodern och bakåtsträvande typ som är emot allting nytt, så är det snart inte mycket kvar av pensionen. Och det kan ju kännas lite kärvt. Han tillhör inte precis shopparna på Biblioteksgatan i Stockholm. Där kan man köpa t-shirts för samma pris som en tvåa i Hedemora. Å andra sidan har de kanske har råd att betala för skyddet mot oskäliga hyror.

Shit happens

Detta är min andra blogg idag. Den första har bara jag sett. Den kom till och försvann. Förmodligen är den för evigt spårlöst försvunnen. Vilka tangenter som medverkade till detta lär väl aldrig bli helt klarlagt. En kvalificerad gissning är att det har med sparaknappen att göra.

Nu lyser emellertid solen över hela Gotland så jag återkommer i afton när mörkret lägrar sig. Då kan jag skriva en dubbelblogg som räcker även i morgon. För tidigt i morgon bitti sitter jag på färjan för att hinna till Kungsträdgården och den hyllning till hyresrätten som Stockholmsregionen ordnar.

Heja hyresrätten!

Fredag hela veckan

Idag är det fredag igen trots att det var fredag igår. Kanske inte helt sant, men så känns det i alla fall. Det kan bero på att mitt liv ter sig lite enformigt. Jag är just nu en kringresande tyckare, recensent, debattör kring utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna. Det frestar på.

I måndags var jag på debatt i Malmö anordnad av Fastighetsägarna som samma dag hade skrivit lång artikel i Sydsvenskan om att det går dåligt för dem och att hyrorna måste upp. I onsdags var det hearing anordnad av SKL (Sveriges kommuner och landsting) där jag återigen träffade samme vd för fastighetsägarna, Per-Åke Eriksson, som det var synd om redan i Malmö. I torsdags var det dags för en hearing anordnad av Civilutskottet där Per-Åke Eriksson talade före mig. Vi hölls åtskilda och fick inte lyssna på varandra. Förmodligen var det fortfarande lika synd om fastighetsägarna fast det nu hunnit bli torsdag. Nu är det fredag och jag kan inte låta bli att skriva om det.

Det är väldigt konstigt om det skulle gå så dåligt för dem. Antalet privata hyresrätter är större än antalet allmännyttiga hyresrätter. Uppenbarligen tycker de det är en marknad som är värd att investera i. Så här står det på som svar på frågan: Varför investera i bostadshyresfastigheter?

• Högre riskjusterad avkastning jämfört med
obligationer och aktier.
• Bättre riskspridning i förhållande till aktier.
• Jämn direktavkastning och en stabil värdeökning.
• Lägre marknadsrisk och lägre hyresrisk i jämförelse med kontors-, butiks- och industrifastigheter.
• En samlad bedömning är att bostadshyrorna fortsätter att vara stabila eller stigande.

Det där sista är väl en utmaning för oss. Men det kräver att vi kan förhandla på justa villkor även i framtiden.

Veckan bestod inte bara av fastighetsägare som det är synd om. Acko Ankarberg, kristdemokrat och ordförande för SKL:s beredning för bostadsfrågor, höll ett väldigt bra anförande på SKL-hearingen där hon förordade en tredje modell. Mycket av det hon sa stämmer med våra uppfattningar. Jag hoppas att hon sa samma sak på Civilutskottet. För nu är vi i det konstiga läget att utredningen ska ut på remiss. Den innehåller två alternativa modeller. Ett tredje alternativ är nu under stark uppsegling och där återfinns som intressenter samtliga partier i SKL, SABO och Hyresgästföreningen. Vi är förstås inte helt överens om vad en sådan modell skulle kunna innebära, fast en sak är vi överens om. Utredningens förslag håller inte.

Jag är på Gotland och inte en enda hearing eller debatt verkar vara i sikte bland raukarna i Folhammar. Kanske kommer jag att tycka att det blir tomt.

PS. Läs också Hyresgästföreningens svar idag här på Fastighetsägarnas debattartikel i Sydsvenskan.

Hur fritt är det fria ordet?

Vi slänger oss gärna med ordspråk och talesätt. Vill man framstå som klok och lite underfundig kan det vara bra att ta till något som någon annan klurat ut och som låter bra.

Fast de mest populära talesätten uttrycker tyvärr en väldig försiktighet och konflikträdsla. Vi ska liksom lägga band på oss. Sanningen ligger alltid mitt emellan. Tala är silver och tiga är guld. Man ska dessutom väga sina ord på guldvåg. Det man inte lägger sig i behöver man inte dra sig ur. Det är inte ens fel att två träter. Skulle man få för sig att gräva en grop åt någon annan kommer man ofelbart att falla själv däri.

Det förefaller lugnast att ligga lite lågt och framförallt ska man inte ta ut några segrar i förskott. Man ska inte ta ut svängarna heller. Ordspråkens karga återhållsamhet har ett fast grepp om oss. Fast i politiska partier, på arbetsplatser och i olika föreningar är det alltid högt i tak. Där säger sig alla gillar kritik och sanningen står högt i kurs. Inga räddhågsna ordspråk tycks ha fått fäste. Ingen sitter inne med alla svar, debattens vågor går höga, alla kommer tilltals och det vimlar av lyhörda beslutsfattare. Eller hur det nu är med den saken.

Nej, tiga är ingen bra idé. Att tala är absolut mera guld än silver. Slipper man dessutom väga alla ord på guldvåg kommer man kanske till skott någon gång och får något sagt. Det är dessutom ofta väldigt oklart vems fel det när det blir trätor. En del människor jobbar verkligen hårt för att ställa till konflikter. Det bör man säga till dem.

Det är dessutom bäst att ta ut alla segrar i förskott för det är ju oftast oklart om det blir några sådana senare. Förutom det önskar man att vissa kunde falla ner i de gropar man försöker gräva någon gång. Fast så ska man väl inte säga.

Hyr och häpna

I dag kan man läsa i Södermanlands Nyheter att: ”Michaël Kochs utredning är ett första steg mot en bättre fungerande hyresmarknad. Att inte våga förändra och krampaktigt hålla fast vid den rådande ordningen är att acceptera fortsatt lågt byggande, långa bostadsköer, orättvisa hyror och omfattande svarthandel. Vi hoppas att politikerna ser problemen och tar chansen till förändring.”

Allt ont på bostadsmarknaden finns alltså på hyresmarknaden: Svarthandel, för lågt byggande, långa bostadsköer osv. Allt detta beror på för låga hyror och hyresgästföreningens ovilja att medverka till höjda hyror.

Om detta är sant borde det fungera strålande på bostadsrättsmarknaden och villamarknaden. Där finns ingen Hyresgästföreningen. Där bestämmer marknaden. Där är det bara att betala vad det kostar. Lyckan borde vara fullständig.

Dessutom hävdas det att folk vill äga sitt boende.

Det borde innebära strålande förutsättningar för byggande av bostadsrätter och villor. Alla marknadsmekanismer borde vara i gång för länge sedan. Det är stor efterfrågan, det byggs för att motsvara denna efterfrågan, priserna sjunker i takt med att efterfrågan minskar, folk flyttar efterhand in i de nya bostäderna, bostadsköerna minskar och alla är lyckliga. Marknaden har bestått provet. Se vad det går att göra om man slipper hyrestak och hyresgästföreningen!

Om de har rätt alltså. För om alla teorier om hur marknaden förmodas fungera är korrekta är det fullständigt obegripligt varför inte allt detta sker just nu i denna stund. Michaël Kochs teorier om hur hyresmarknaden ska fungera bättre är redan testade, på bostadsrättsmarknaden. Det fungerar inte. Förmodligen för att det är mera komplicerat än så att få igång ett bostadsbyggande. Svarthandel och annat otyg förmodas vara förbehållet hyresmarknaden.

I andra upplåtelseformer finns varken köer eller svarthandel. Det kan möjligen bero på att det inte finns någon kö att ställa sig i. Det som erbjuds är lockpriser, budgivning och ett ständigt farande helg efter helg på visningar där man gång på gång upptäcker att någon annan med mera stålar i fickan bjudit över. Det skulle förmodligen bli en väldigt lång kö om alla de som trodde sig kunna få lån och som ville bo i bostadsrätt kunde ställa sig i kö i avvaktan på att det byggdes även för dem.

Wikipedia - en vän i alla lägen

Igår var jag på debatt i Malmö.

Om man vill veta vad man egentligen håller på med kan man vända sig till Wikipedia, den fria encyklopedin. Där råder ordning och reda och där finns beskrivningar på allt man kan tänkas företa sig i livet. Sålunda kan man läsa att: ”en debatt är ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler parter försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga”.

Moderator är: ”den person i en debattpanel som ska verka för en lugn och saklig diskussion”. Moderatorn för dagen, K-G Bergström, stötte jag på redan på Bromma. Mycket trevlig typ som inte levde upp till några av mina farhågor från gårdagen. Inte ett ord om pamp, boss eller bas. Wikipedia kan känna sig helt lugn för K-G.
Den grupp åhörare vi skulle övertyga bestod till 90 procent av privata fastighetsägare. Jag hade liksom en uppförsbacke som fastighetsägarnas verkställande direktör slapp försöka ta sig över. Han var redan över.

Men jag tror inte Wikipedia skulle ha varit nöjd med Per-Åke Erikssons logiska argumentation. Han brukar nämligen hävda att Hyresgästföreningen bedriver skräckpropaganda varje gång vi talar om att hans olika drag innebär hyreshöjningar. Det ska liksom aldrig bli några, i alla fall inga stora höjningar, och om skulle det bli några då har ju hyresgästföreningen gått med på det!

Nu när förslaget är att de kommunala bolagen måste jobba för högsta möjliga vinst kommer bolagen att få in mängder av stålar, så långt verkar han vara med. Och in kommer de via hyrorna, för det är den intäkt som ska garantera högsta möjliga vinst.

Enligt Per-Åke Eriksson behövs inte alla dessa pengar för att bolagen ska vara ekonomiskt välmående utan det blir mängder av pengar över. De ska användas till bidrag till mindre bemedlade hyresgäster som får bekymmer med att betala den nya högre hyran. Ett nytt transfereringssystem har sett dagens ljus. Hyrorna ska omfördelas inom hyresgästkollektivet. Vad ska då de privata fastighetsägarna använda alla dessa hyrespengar som blir över till undrade jag. Jo, till att bygga hyresrätter sa han. Ska inte allmännyttan bygga några då? Jo, pengarna räcker till det också, sade fastighetsägarnas vd. Vem som ska betala för mindre bemedlade hyresgäster hos de privata fastighetsägarna framgick inte. Kanske det är hyresgästerna hos allmännyttan som ska betala för dem också. Det ska jag fråga nästa gång.

Om vi skulle försöka oss på att räkna ut vilka hyreshöjningar som måste till för att fixa vinster på de här nivåerna så skulle sannolikt samme vd säga att vi bedriver skräckpropaganda.

Rakt på med Karl-Gösta

Idag är jag på Börshuset i Malmö, ännu en debatt om utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna äger rum. Den här gången har nog alla läst den.

Fastighetsägarna Syd har engagerat Karl-Gösta Bergström som moderator. Jag fick ett mejl från Karl-Gösta häromdagen och turligt nog skickade han med ett foto så att man förstod att Karl-Gösta i verkligheten var den mer välkända K-G. Mannen som i likhet med Lena Smedsaas, TV4, och Mats Knutsson, SVT, brukar recensera politiken och tala om för oss vad vi nyss hörde och vad vi borde tycka om det.

Panelen denna gång består av Dan Ericsson, Odells statssekreterare, den ständigt närvarande vd:n för fastighetsägarna, Per-Åke Eriksson, och Anders Rubin, kommunalråd i Malmö. Samt jag, en livs levande hyresgästpamp.

För när K-G Bergström och jag passerade varandra på kvalitetsmässan i Göteborg sa han inte hej på dig, utan någonting i stil med att ”här kommer en livs levande hyresgästpamp”. Min kamrat från Vansbro såg lite undrande ut. Jag med. Googlar man på hyresgästpamp får man ingen träff. Finns alltså inga. Noll träffar på hyresgästboss heller. Han måste ha sagt hyresgästbasen för då rasslar det till på Google, 2 490 träffar.

Nu skriver han i alla fall, hej på dig! i mejlet så jag skiter i att fundera över vad han i förväg kan ha tillskrivit mig för egenskaper. Det visar sig.

Fastighetsägarna har däremot allting klart för sig och skriver på sin hemsida:

”Utredningen kommer fram till att dagens stöd till de kommunala bostadsbolagen inte är förenligt med EU: s regler för statsstöd och att bolagens hyresnormerande roll inte stämmer med EG-rätten.”

När man läser utredningen så står det inte så utan det står:

”Frågan om vilken modell som bör väljas handlar ytterst om politiska värderingar och prioriteringar och om Sverige är berett att låta en självkostnadsmodell prövas EG rättsligt. Vi tar inte ställning i den frågan utan den bör avgöras av regeringen och riksdagen efter politisk och samhällelig debatt”. (sid. 25)

På sid. 451 står det: ”Det kan tyckas förvånande att vi kommer fram till att den hyresnormerande rollen antagligen inte är förenlig med fördragets konkurrensregler, när de flesta av de experter som yttrat sig i frågan anser att den kan godtas och den ende expert som har invändningar mot den – Per Norberg – har det av skäl som skiljer sig något från våra.”

Det vore väl bra om Karl-Gösta kunde fråga lite om det.

Land skal mæþ laghum byggias

När jag läser den Kochska utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna slås jag av deras svepande resonemang och alla de oklarheter som föreslås ersätta dagens klarheter. För att saker och ting ska fungera behövs kristallklara regler, framförallt när man kommer ihop sig om vad som gäller.

Redan i Upplandslagen från 1200-talet heter det att "land ska med lag byggas". Uttrycket finns även i de gamla landskapslagarna: "land skal mæþ laghum byggias". Kung Karl XV gjorde det till och med till sitt valspråk. Nuvarande kungens valspråk, För Sverige - i tiden, är lika osäkert som EU:s statsstödsregler. Boendet är också byggt med lag. Rejäla dokument som reglerar det mesta från vilken tid på dygnet man måste flytta ut till hur hyran ska beräknas.

Hyresförhandlingslagen innehåller 2 754 ord och 19 041 tecken. Ännu vassare är Hyreslagen, Jordabalken kap 12, som innehåller 12 802 ord och 83 974 tecken.
Alla tecken och ord har tillkommit för att bringa ordning, reda, tillit och trygghet i våra liv som hyrande. Utmärkt bra, även för den som hyr ut, och så har det varit länge.

Motsvarande regler fanns ursprungligen, i 1734 års lag Om städsel, lego och fardag, samt Om afrad och afradsdag å landet, och hushyro i staden. Där fanns bl a bestämmelser om avtalstid (fardagar), rätt till nedsättning i hyran vid hyresvärdens försummelser, hyresgästens uppförande och uppsägning av hyresavtal. Den ersatte i sin tur de medeltida lagarna Kristofers landslag och Stadslagen som var slutresultatet av ett omfattande juridiskt reformarbete som inleddes under stormaktstiden.

Sådant kan man gå runt och tänka på nu när lagen ska skrivas om. Den lagstiftning som framöver ska styra våra liv som hyrande ska nu frikopplas från gamla lagar om hushyro, fardagar och från moderna lagar som lagen om allmännyttiga bolag.

Istället ska hyreslagstiftningen kopplas till EU:s regler om statsstöd. Dessa var tänkta att tillämpas på helt andra områden än bostadspolitik, åtminstone var det vi förespeglades när vi gick med i EU. Rättstillämpningen inom EU är dessutom under utveckling. Det känns inget vidare värst kul att behöva vara en del i denna rättsutveckling. Den hyrande sitter inte precis i högsätet i EU-sammanhang. Det gör den inre marknaden.

Sånt kommer att synas i paragraferna om vi inte ser upp.

I döda ekonomers sällskap - del 2

Magnus Sutare, ekonom och författare av ”Därför älskar vi hyresregleringen (Öststatsteknik för svenskar)” skriver på SVT opinion:

”Det normala är att ett lands hyresmarknad består av marknadsprissatta lägenheter eller en kombination av marknadsprissatta och reglerade lägenheter i syfte att uppnå ett brett spektrum av bostäder i olika prisklasser. Det är också därför den som söker lägenhet i centrala Bryssel eller Hamburg enkelt och snabbt finner en lägenhet till ett bra pris. Utan att stå i kö”.

Ett: ”Brett spektrum av bostäder i olika prisklasser” är en omskrivning av att det finns fattiga områden och rika områden. Det har aldrig varit problem att få bostad till ”bra” pris så länge man har ”bra” med pengar. Det är aldrig folk med bra med pengar som hamnar i köer.

Bloggaren Sofia beskriver bostadsmarknaden i Bryssel så här:

”Rummet var litet men väldigt fint och låg bra till, precis vid alla EU-institutioner där jag ska jobba! Det bor typ 10 olika praktikanter i samma hus och jag tror att det kommer bli kalasbra! Det enda som var ganska obra var hyran, 430 euro i månaden! Helt crazy! En hyra over 4000 kronor när man förväntas leva pa CSN's 6900 känns lite småtorrt... Tur att ölen ar billig har i varje fall!!

Eva Franchell beskrev i Aftonbladet igår sitt möte med Anna Goodwin, 25, i London:

”Det är så dyrt att bo här. Man måste bo långt utanför stan för att ha råd med hyran och då kostar transporterna så mycket! I början bodde jag kvar hos mina föräldrar utanför London, men då kostade resorna 240 pund i månaden (runt 3 000 svenska kronor).
Så nu bor jag inne i London. Men jag har tre jobb för att klara hyran: ett kvällsjobb, ett helgjobb, ett sommarjobb och så heltidsstudier... ”

I London har man allvarliga problem därför att tunnelbaneförare, lärare, sjuksköterskor inte har råd att bo där. Så kan det bli när man har ett :”brett spektrum av olika lägenheter i olika prisklasser”.

I döda ekonomers sällskap

Att sko sig på andras bekostnad är en välutvecklad konstform. Vi blir ständigt manipulerade och bortkollrade i stort som i smått. På elmarknaden, bostadsmarknaden, finansmarknaden, försäkringsmarknaden, sjukvårdsmarknaden, skolmarknaden och alla andra marknader är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att maximera vinsten på vår bekostnad.

Ändå är ”marknaden” hetare än någonsin. Filosofin är enkel. Marknaden vet bäst. Om bara ”marknaden” får råda utnyttjas alla resurser effektivt och största möjliga välstånd uppstår. Alla som har varor och tjänster att erbjuda förmodas konkurrera om vår gunst och våra pengar till allas bästa och lycka. Konkurrens gillas också av marknadsanhängare, fast ofta bara som teori. I verkliga livet ser alltför många av marknadens aktörer konkurrens som något som försvårar affärerna. Därför tvingas vi ha statliga myndigheter som Konkurrensverket och kraftfulla konkurrenslagar för att kunna bevaka att marknadsanhängarna följer spelets regler. Karteller, korruption, missbruk och monopol kostar oss miljardbelopp varje år.

Politiker vill inte gärna medge att de har med saken att göra ändå spelar de den avgörande rollen. Det är de som sitter på styr- och reglersystemen.

Om exempelvis de som makten haver tycker att ägandet är ett överordnat intresse kommer de att gynna ägandet genom att införa förmånliga skattevillkor. Då kommer folk omedelbart att se om sina hus överge sina hyresrätter och satsa på det ägda. Marknaden efterfrågar villor och bostadsrätter kommer det att heta.

Om det inte finns några köer har vi en fungerande bostadsmarknad, hävdar också marknadens ivrigaste anhängare och är därmed på samma linje som utredaren Mikael Koch. Om att inte ha några köer betyder att människor har någonstans att bo är det väl inget problem med den definitionen. Om att inte ha några köer betyder att hyran ska vara så hög att människor inte tycker det är någon idé att söka bostad måste man ha väldigt lågt ställda krav på vad som är en fungerande bostadsmarknad.

Fortsättning följer i morgon.

Alla ser dig

Fastighetsbolaget Lindén & Lovén polisanmäls för att de utan tillstånd satt upp övervakningskameror.

Har man ingenting att dölja är det väl okej att spana in vad folk har för sig, tycks den allmänna meningen vara, från dem som tror att de inget har att dölja. Sådana saker som personlig integritet och privatliv betraktas som känslomässigt tjafs när vi ska skyddas mot oväntade hot från när och fjärran.

Våra förehavanden går att följa från det vi stämplar in på bussen till när, var och hur mycket pengar vi tar ut i bankomaten. Vi filmas på gator och torg, i affären, i taxin, i hissen, i hotellobbyn. Via våra mobiltelefoner kan man pricka in precis var vi befinner oss. Vi är helt och hållet spårbara.

Det är inte bara Storebror som ser dig, även lillebror och alla andra kan slå sig ner framför datorn och kolla in sina medmänniskor. När man köper hus och lägenhet erbjuder fastighetsmäklarnas webbsidor tjänsten: ”kolla in dina grannar”. Förutom att få klart för sig vem som köpt hus i närheten och vad de betalade kan man skaffa sig en fullständig bild av alla blivande grannars göranden, låtanden, inkomster, yrken osv.

Man googlar helt enkelt runt och skaffar sig ovärderlig information via alla sökmotorer. Tröttnar man på det kan man sitta hemma och titta på vad som händer på diverse golfbanor, på torget i olika städer, på bibliotek, i skidbackar, i datorhallar. När vi handlar på ICA- och Medmerakort registreras våra inköp och därefter är det lätt att veta vad vi ska lockas med för varor i nästa utskick.

Fastighetsägarna tycker att det är helt okej att installera kameror i trappuppgångar och tvättstugor för att få koll på hur hyresgästerna beter sig. Då fastnar inte bara de som klottrar på bild utan även de som kommer sent hem lindrigt nyktra samt deras eventuella nattsällskap.

Inte bara de som måste vara beredda att betala offentlighetens pris, därför att de står på den offentliga scenen, utan även alla andra måste räkna med att uppgifter kan komma att användas i sammanhang de aldrig bett om. Med databaser breddfyllda med information ökar risken för läckage och många sköna pengar kan tjänas av skvallerintresserade tipsare. Det norska kungahuset for på utlandsresa och fick ta med sig en hel resväska kontanter. Bankanställda sålde information till pressen om vad de kungliga köpte på sina kort.

Den dagen olika övervakare kopplar ihop sina övervakningskameror och övervakningsmikrofoner i gemensamma nät så har visserligen samhället totalkoll men vi känner oss förmodligen ytterst otrygga.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står att läsa ”Ingen får utsättas för godtycklig inblandning i privatliv, familj, hem eller korrespondens”.

Det är väl tur att det står någonstans.