Att hänga upp sitt liv på § 47 i hyreslagen

I hägnet av Sveriges rikes lag framlever vi våra liv utan att veta riktigt vad som står där. Hyresgäster har anledning att spana in sig på många lagar. Det är minsann inte bara min absoluta favoritlag, kommunallagen, som det gäller att hänga i hasorna.

Häromdagen ringde en bekymrad sjukpensionär som skulle få hyran fördubblad efter stambyte. Han var nu i likhet med flera grannar tvungen att flytta trots att han bott där i flera decennier och är född i kvarteren. Som tur var hade en fästmö sedan några år och tanken var nu att han skulle få flytta in hos henne. Vad händer honom om det händer henne något undrade han. Han har ju inget kontrakt. Han hoppas bara att kärleken håller i sig så han inte står på bostadsbristgatan.

Inget kul läge, det är trots allt tryggare med ett förstahandskontrakt än med ett kärlekskontrakt. Men efter en snabbkoll med den alerte förbundsjuristen P-G Nyström kunde jag tipsa honom om att ge sig i kast med hyreslagen. Det visade sig att han troligen kan hänga upp sitt nya liv på § 47 i Hyreslagen:

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst.

Kanske ingen lättsvenska precis, men bättre en knöligt formulering än ingen alls. Värre är det för de som inte har någon fästmö att tillgå när hyran tvingar iväg en från hemmet. Där finns inte ens någon knölig paragraf att tillgå. Förr var det ohyra som fick folk att flytta, nu är det hyran.