Igår blev man av med en illusion igen. Här har man gått omkring och trott att stiftelseurkunder inte går att ändra på hur som helst. Det går inte heller om man håller sig till reglerna. I praktiken går det dock alldeles utmärkt. P1-programmet Kaliber granskade bostiftelser igår (även Svenska dagbladet har en artikel om det här). Alla hade de bestämda och uttalade ändamål. Stiftelserna ska upplåta sina lägenheter till mindre bemedlade personer, familjer med många barn, behövande äldre osv. Det borde inte vara något som helst problem. Det vimlar av mindre bemedlade personer.
Det roligaste, och sorgligaste, med den här typen av reportage är alla bortförklaringar som de ansvariga levererar när granskningen visar att det tvärtemot uppdraget bor bemedlade personer utan barn i lägenheterna. Så här lät det i Kaliber igår:
1. "Hyresgäster som kan passa in med de redan befintliga, de ska väl inte vara allt för avvikande gentemot de som redan finns i huset."
2. "Det är svårt att peka på men vi gör en allmän bedömning att det verkar vara en normalt hygglig människa. Ibland får man de här kverulanterna där allt är fel och det skapar otrivsel i huset."
3. "Vi brukar säga så här, kanske lite orätt men ändå; den kommunala välfärden och socialsystemet har byggts ut och det är i första hand en kommunal uppgift att se till att människor lever på en anständig nivå. Om vi skulle ta på oss en uppgift att gå in och sortera skulle vi behöva ha en organisation som klarar av det, för då måste man också vara rättvis och kunna argumentera."
4. "Bytesrätten är så stark i Stockholm, alltså har du förstahandskontrakt så har du bytesrätten."
5. "Vi försöker göra det, men samhället ser annorlunda ut idag än när det här skrevs."
Den ena tycker inte att man kan på sig uppgiften att sortera, den andra sorterar efter hygglighet och passform så att kverulanterna inte tar sig in. En säger att det är kommunen som har ansvaret för de mindre bemedlade trots att det står i urkunden att det är stiftelsens enda och främsta uppgift. En påstår att bytesrätten är så stark så det finns inget att göra.
Håkan Julius, chef för Hyresnämnden i Stockholm, säger att det inte finns någon absolut bytesrätt. Den är beroende av en avvägning i varje enskilt fall. Samhället ser tyvärr inte annorlunda ut, de mindre bemedlade uppgår till minst två miljoner.
Den som förfalskar en urkund kan dömas för urkundsförfalskning. Vad händer med den som förändrar en urkund och förfuskar sitt uppdrag? Uppenbarligen ingenting.
11 maj 2009
Urkundsförfuskning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar