Hej då, Borlänge

Borlänge från ovan.

Så har man då påbörjat flyttandet. Först på plats i den nya lägenheten är jag, några stolar, en tältsäng och kaffebryggaren. Om några dagar kommer resten av bohaget.

Att flytta är en omständlig historia fylld av nostalgiska tillbakablickar, framtidsundringar och städandet tar aldrig slut. Packa och kasta utan bli nostalgisk är en nödvändig talang. Det är 22 mil mellan Borlänge och Stockholm. Inte mycket om man ser till kilometrarna men i Borlänge finns det exempelvis inte en massa privata vårdgivare som konkurrerar om patienterna och sjukdomarna. Så hur man gör och vart man går när man får bihåleinflammation i Stockholm återstår att grubbla ut.

I Borlänge (i likhet med större delen av övriga landet) pågår inte några bostadsrättsombildningar och upphetsade köpstämmor. Där kan man vara säker på att om man väljer att bo i hyresrätt så får man vara ifred. Risken att grannarna ska knacka på och meddela att det vill rösta bort ens hyresrättsval är ytterligt liten.

Jag tycker att bostadsförmedlingen i Stockholm ska utöka sin upplysningsverksamhet och skriva in om den hyresvärd man äntligen fått tag i är en potentiell bostadsrättsombildare eller inte. På det viset behöver man inte vara orolig för att man hux flux ska ställas inför grannarnas köplusta.

Varenda spik och skruvhål är nu besiktigat och infört i protokollet. Nu är jag bara ansvarig för de nya hålen och det kommande slitaget. Dä skä bli lite kul dä hä mä (Borlängemål).