Pyssel i Bryssel

Jag bloggskriver alltid i arla morgonstund samma dag bloggen läggs ut . Denna blogg är ett undantag. I arla morgonstund måndagen den 5.10 sitter jag på ett hotell i Bryssel och oroar mig för om mitt tal om ”Future perspectives of European Housing policy for a more social Europe” kommer att falla i god jord samt om jag kommer på något att säga i mitt ”closing speech” på eftermiddagens konferens i parlamentet med rubriken ”Tackling the financial crisis with a new deal for affordable housing”. Så här långa meningar kan jag ju exempelvis inte ha.

Någon europeisk bostadspolitik finns ju inte till skillnad från finanskrisen som finns i vartenda skrymsle i Europa. När vi röstade om vi skulle ansöka om medlemskap i EU eller inte fick vi kraftfulla försäkringar om att bostadspolitik aldrig någonsin skulle bli en fråga som EU skulle lägga sig. Det var då det nu har ”aldrig någonsin” visat sig betyda några år. Förhoppningsvis fixar vi ändå att ta tillbaka frågan om vår egen bostadspolitik till Sverige. Om vi lyckas med det hänger på hur regeringen gör med vårt och SABO:s gemensamma förslag till regelverk för allmännyttan och hur hyror ska sättas. Då hoppas man att fastighetsägarna passar på att befria EU-kommissionen från den anmälan de gjorde 2005.

Det finns inte ett land i EU som har en bostadspolitik som liknar något annat land. Utom på en punkt, det är väldigt vanligt med olika 'social housing'-system. De fattiga, sjuka och handikappade bor för sig. Så vill vi inte ha det i Sverige. Men så kommer vi att få det om vi inte ser upp och omvärderar den ägarpolitik som just nu är högsta politiska mode, inte gör något för att lyfta miljonsprogramsområde så de blir en del i den övriga staden, inte bygger nya hus och inte ser till att alla boendeformer får neutrala skattevillkor. Men gör vi det så kommer vi att kunna ge människor goda bostadsförhållanden till kostnader som de flesta klarar av.