Ointresse, särintresse och allmänintresse

Att vara ett särintresse är inget vidare. Man hålla till i politikens utmarker. Det är lätt som en plätt för politiker som inte vill bry sig att avfärda förslag med motiveringen att de ändå bara kommer från ett särintresse. När man är sär så är man åtskild, säregen, speciell och udda och man omnämns aldrig i positiva sammanhang.

Hyresgästernas väl och ve finns på den politiska listan över särintressen och innehar dessutom en hög placering på den politiska ointresselistan. Kan man däremot knö in sig i den sfär där allmänintresset anses råda ökar förutsättningarna för framgång dramatiskt. Det finns ingen allmängiltig definition över vad som är av allmänt intresse utan det avgörs från gång till gång. De båda intressena hyresgäster och fastighetsägare framlever trots alla intressedefinitioner ett liv i politikens hängd. De finns många lagar som anger var balanspunkten går mellan fastighetsägarintresset och hyresgästintresset. Hela hyreslagstiftningen är en sådan balansaktslag.

Men när det gäller inflytandet vid ombyggnader är balansen rejält rubbad. SVT Rapport redovisar i kväll att fastighetsägarna vinner 97 procent av alla tvister som handlar om renoveringar (se klippet i sin helhet under rubriken). När Mats Odell tillträdde som minister med makt över hyresgästernas väl och ve la han ner den utredning som hade till uppgift att stärka hyresgästernas ställning i ombyggnadsärenden. Nu är hyresgästerna maktlösa medan fastighetsägarna får rätt i nästan alla fall som prövas. Det är inte alla särintressen som befinner sig i politikens utmarker.

Vi får väl se hur det går med balansen mellan särintressena nu när regeringen ska ge sig på innehållet i hyreslagen. Allmänintresse borde tala för en väl avvägd balans
mellan särintressena.