Nöjd med hyresförhandlingarna?

I gårdagens Rapport sa jag mig vara nöjd med årets förhandlingsresultat vilket förstås är en sanning med modifikation. Hade Hyresgästföreningen fått sätta hyrorna själv hade jag sannolikt varit mera nöjd än vad det någonsin är möjligt att vara med en kompromiss mellan motstridiga intressen.

Tar man på sig att förhandla måste man se till att komma i mål och ta ansvar för resultatet. Inte lätt, men tusentals hyresgäster runt om landet sliter runt förhandlingsborden för att nå ett bra resultat. Vi förhandlar varje år med 203 allmännyttor och vi har 45 000 förhandlingsordningar med privata fastighetsägare.
I år var det extra körigt. Mitt i brinnande finanskris skulle vi ro hem en hygglig uppgörelse. Resultat (i snitt): Vi gick från 5,78 till 2,94 procent. Cirka 3 procent av höjningskraven försvann i förhandlingarna - i snitt.

I snittsiffror känner man förstås inte igen sig särskilt ofta. En del fick mer andra mindre, vilket är hela kärnan i förhandlingarna (läs mer om lokala överenskommelser här). Hyran är olika därför att det är olika förutsättningar på de lokala marknaderna. Blir det som utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" vill är det slut på de lokala anpassningarna. Då får vi hyresreglering. Vem ska då stå i Rapport och vara nöjd?