Bostadspolitiken då, vart tog den vägen

1. Det är ovanligt många förstagångsväljare
2. Det är en tilltagande bostadsbrist
3. Det har byggts för lite under många år
4. Det som byggs är svindyrt
5. En generation som är lika många som 40-talisterna är på väg ut på bostadsmarknaden, över 1 miljon de närmaste åren
6. De unga som flyttar till storstäderna lär sig att det är ruffel, båg eller pengar som gäller om de ska få tak över huvudet
7. Det finns ett stort behov av upprustning av miljonprogrammet mm

Ändå är det inte en enda journalist som frågar någon enda partiledare om vad de tänker göra åt det.
Bostadspolitiken förekommer i lite spridda skurar. Igår kunde man till exempel höra Mona Sahlin nämna så där i förbigående att det behövde byggas.

När väljarna själv får välja då kommer bostadspolitiken upp som en viktig fråga. Häromdagen i Aktuellt kunde man höra en tjej lite förvånat utbrista ”de sa inget om bostäder”.

På DN debatt i lördags radar ett nätverk av unga stockholmskor upp tre viktiga områden.
Ett av dem var:

2)Bygg ut barnomsorgen och satsa på en bostadsmarknad präglad av verklig valfrihet.
”Vi bor i Stockholm för att vi vill leva i en storstad. Här finns den arbetsmarknad som vi vill verka på och bidra till men det förutsätter en bostadsmarknad som släpper in oss unga människor och en barnomsorg som möjliggör för oss att kombinera familjeliv och karriär. I dag präglas Stockholms bostadsmarknad av utestängning, segregation och trångboddhet. Inte valfrihet, flexibilitet och alternativ för alla. Fler hyresrätter måste prioriteras av politikerna. Bostadsmarknaden måste sträcka sig över kommungränserna och utbudet bli mer mångfacetterat.
Möjlighet till bra bostad är extra viktigt för den som bildar familj”.

Svenska Dagbladet hade häromdagen en artikel om ockerhyror som nu ligger på bloggtoppen. Marknadshyresanhängarna är många i kommentatorsfältet på Svd. Det är i alla fall tur att något sådant förslag inte fått fotfäste i politiken.

I Lerum kan man inte sälja de dyra bostadsrätterna men hyresrätterna går åt som smör i solsken. Om detta kan man läsa i Göteborgs Posten.

”Även om räntan för närvarande är låg är det få som anser sig ha råd att köpa en fyrarumslägenhet i Halssmycket för 2,6 miljoner eller en trea för 2 miljoner eller en tvåa för 1,5 miljoner kronor.

Många väljer istället att hyra exakt samma lägenhetstyp av det kommunägda bostadsbolaget Förbo som äger 25 av de svävande lägenheterna i området Halssmycket.

– Redan ett halvår innan husen var inflyttningsklara hade vi hyrt ut alla lägenheter, berättar Renée Lernestam, informatör på Förbo.

Hon tror att många är rädda för att binda sig och därför föredrar en hyresrätt istället för en bostadsrätt:”

Eftersom jag ändå skrivit en alldeles för lång blogg så kan jag lika gärna fortsätta med Gällivare. Dit ska jag idag när förbundsstyrelsens sammanträde idag är avklarat.

Där ska man riva hyreshus och ersätta de rivna husen med nybyggda hus. Hyran i nybyggda hus i Gällivare/Malmberget är inga billiga grejer. Hyresgästföreningen däruppe är med rätta oroliga för vad som kommer att hända med hyresgästerna.

Bara en grej till.

I Södermanlands Nyheter skriver Lars Pettersson i sin krönika.

"Hur många av oss skulle föredra att leva i ett samhälle i vilket det inte var möjligt att födas i hyresrätt och dö i herrgård?"

Om man betänker hur byggandet ser ut är väl problemet idag snarare att chansen att dö i en herrgård är större än att födas i en hyresrätt.