Den allestädes närvarande myten om flyttkedjor

Förr eller senare kommer alla som föds att behöva tak över huvudet. Hur många som föds vet man redan på BB. Där är de duktiga på statistik.

Men när alla dessa statistikförda väl behöver en bostad verkar det komma som en ren överraskning. Alla verkar bli tagna på sängen över denna stora mängd ungdomar som växt till sig och nu vill ha jobb och bostad.

Bostadsminister Stefan Attefall (KD) blev igår uppvaktad av nätverket jagvillhabostad.nu som återigen tröttnat på bostadsbristen.

Det har de gjort i tio år, tröttnat alltså. Så länge har nätverket funnits och lika länge har de travat runt i maktens korridorer för att tala om att det saknas bostäder för unga människor. Och att det kommer att bli värre.

Se inslaget i Rapport från igår här.

Se även ett längre inslag i Aktuellt här. Där debatterar även Stefan Attefall med jagvillhabostad.nu:s Danielle Zachrisson. Det börjar 09.45 in i sändningen.

Men år efter år presenteras andrahandslösningar på detta förstahandproblem. Byggandet ska inte stimuleras, det finns inget som Attefall är så tydlig med.

Det som enligt honom och andra ska stimuleras är andrahandsboende, att bo inneboende hos någon som bor för stort och som därför ska ges skattelättnader så att de upplåter ett rum, kökslösa ej avskiljbara rum eller andra ambitionssänkande åtgärder av baracktyp.

Och sedan har vi den allestädes närvarande myten om flyttkedjor.

Den bygger på tanken att vi flyttar på oss stegvis och efterhand vi flyttar så lämnar vi efter oss en slags billig ursprungsbostad som är möjlig för en ung människa att flytta in i.

Problemet är att det inte fungerar.

Flyttkedjor tar längre tid än vad politiker säger, är hälften så långa och når inte dem som inte redan är inne på bostadsmarknaden. Men annars är de kanon. Så kan man sammanfatta forskningen, exempelvis den som Lena Magnusson Turner gjort.

För det finns många hack och hinder i denna flyttkedjeteori . Inte minst hackar det ordentligt mellan nyproduktionen och det som byggdes på den tiden byggandet stimulerades.

Nyproduktionshyrorna utgör ingen lockelse för någon. Framförallt inte för de som bor i en nedamorterad villa, en bostadsrätt som inhandlades för länge sedan eller en hyresrätt som har några år på nacken.

Många är de nyproduktionsprojekt som byggt på tron att det skulle bli den villaägande 40-talistgenerationen som skulle flytta in. Men de bor kvar i sina hus, bostadsrätter och hyresrätter och in flyttar unga barnfamiljer som kan lämna sina andrahandskarriärer bakom sig.

Det vore bra om forskningen kring flyttkedjor fick lika stor betydelse i debatten som förhoppning om att de finns. Att tro ger inga effekter, åtminstone inte på bostadsmarknaden.