Mitt liv som kund

Jag står och stampar så sakteliga i bostadskön i Stockholm. Jag räknar nämligen kallt med att gå i pension någon gång i en okänd framtid och då hade jag tänkt återvända till Stockholm.

Förra gången jag slog ner mina bopålar i huvudstaden var 1968. Jag bodde inneboende på Östgötagatan på Södermalm. Visserligen hade jag egen ingång men det fanns ingen dusch eller kök. Kokplatta fick man rigga upp på en pall i hallen. Nästan 40 år senare bodde jag åter på Östgötagatan. Min bostadskarriär hade nu tagit rejäl fart så denna gång bodde jag i andrahand i en bostadsrättslägenhet med både kök och dusch. 1974 köpte jag en bostadsrätt i hörnet Sveavägen-Odengatan för 30 000 kronor. Där hade man ju gärna velat sitta idag och njuta av låga bostadskostnader och inlåsningseffekter. Men så finurligt ordnad är ju sällan tillvaron. Nu får man börja om.

När jag loggar in för att kolla mina chanser i Stockholms närförorter denna morgon så finns fem lediga lägenheter. Om man nöjer sig med en etta eller tvåa. Hyresvärden har i samtliga fall angett att man ställer särskilda krav på den blivande hyresgästen. På Östermalm finns en tvåa för 6957 kr/månad. Hyresvärden kräver en inkomst på 330 000 kr. Min plats är hyfsad: 216. Men den som stått längst i kön har stått sedan 1986-04-29. Det finns en nästan lika stor tvåa i Johanneshov. Den kostar 3433 kr/mån. Jag har plats 97, den som hållit ut längst i kön har stått sedan 1991-12-12.

Att döma av detta lilla morgonurval, som förstås inte skulle imponera på så särskilt många sociologer, är det betydligt dyrare att bo i innerstaden än det är lite längre ut. I Östermalmslägenheten finns hiss, balkong och öppen spis. I Johanneshov saknas hiss, balkong och öppen spis. Bruksvärdessystemet verkar helt enkelt funka som det är tänkt. Man ska betala hyra i relation till standard och kvalitet där även det berömda och omtalade läget ska spela roll och så verkar ju vara fallet.

Många hävdar nu att Östermalmslägenheten måste upp i hyra ytterligare så att ungdomar, låginkomsttagare och Fredrick Federley äntligen kan flytta in till stan utan att stå i kö halva livet.

Hur hänger det ihop? Om någon sitter inne med svaret tar jag tacksamt emot det. Men kom ihåg, man får inte fuska genom att säga att de som inte kan betala de kraftigt höjda hyrorna inte längre får stå i kö. Det är nämligen de som ska skörda frukterna av höjda hyror.