Var god dröj

I morse var det nära. Bloggen såg ut att frysa inne. Jag hade tagit mig före att flytta den bärbara datorn från dockningsstation på ett sätt som den inte accepterade. Den slog omedelbart till med ett arrogant tonläge och uppmanade mig på ett otroligt tjatigt sätt att kontakta administratören eftersom datorn var låst.

Regissören Kay Pollak hävdar att alla är utsända för att lära en något. Jag grubblar nu på vad jag borde lära mig efter detta krångel. Eftersom det kräver lite funderande så satte jag igång med att baka två limpor. När det var dags för de att ta plats i ugnen hade datorn lugnat ner sig och gick igång utan protester.

Jag har nu en teori om varför jag inte skulle kasta mig över tangenterna direkt. Jag har nämligen planerat att skriva om försäkringskassan. Där har jag jobbat i 25 år och fått guldklocka. Jag hyser många olika slags känslor mot min förra arbetsgivare. Jag hörde igår på Ekot att folk hamnar i domstolarna som bedragare därför att de fyllt i blanketterna fel. Det går inte att fylla i de rätt skulle man kunna säga. De är konstruerade som spelplaner där idén är att: ”gå i fängelse direkt utan att passera gå”. I alla fall på min tid var försäkringskassan storförbrukare av gula översstrykningspennor eftersom nästan alla blanketter fick skickas tillbaka åtminstone en gång för komplettering.

Jag hade under några år kurser i praktisk svenska för de anställda. För att få till ett kursunderlag läste jag brev en hel sommar som kassan skickat till intet ont anande medborgare. Till en farbror i 80 årsåldern som varit hos tandläkaren och fått tänderna fixade skrev de att: ”tandarbetena inte befunnit sig i sin orala miljö” tillräckligt länge av något skäl som jag inte längre minns. Jag hoppas att de lagt ner det där med oral miljö nu. Jag kan annars tänka mig att börja säga att ”nu skulle man verkligen vilja öppna sin orala miljö och säga ett sanningens ord”.

Nog om detta. Vad har det med Hyresgästföreningen att göra? Jo, 2006-06-29 skrev jag ett brev till försäkringskassan att de borde ändra sina regler för bostadsbidrag. Vi tyckte att kostnaden för lägenhetsunderhåll, gemensam tvättstuga mm ska vara bostadsbidragsgrundande. Fick vi något svar, skickade de tillbaka något med gul överstrykningspenna som de undrade över? Nej.

Så häromdagen skickade jag ett nytt brev. Men tji fick jag. Det visade sig nämligen igår, lagom när bloggidén om kassan börjat ta form, att de svarat tre dagar efter det första brevet. De höll inte med så de har en del kvar att jobba med men svara kan de.

Efter att ha fått veta att de svarat så borde förstås idén om att blogga om försäkringskassan oförmåga att svara fallit ihop som ett korthus. Men så blev det inte. Blogg blev det ändå.