Vem sjutton har uppfunnit begreppet boendekarriär och blandade upplåtelseformer! Det låter så bra, det går liksom inte att ha några invändningar alla ställer upp på både blandningen och karriären. Det blir så där med vissa begrepp de fastnar och upprepas och blir till självklarheter. Men vad som menas egentligen borde vi försöka tränga igenom och klara ut.
Vadå karriär, vilket boende ska man sträva mot och vilket boende ska man absolut ta sig bort ifrån eftersom det antyder att karriären inte är så där lysande? Vad är det som ska blandas?
Hittills har det betytt oblandade villaområden och ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. I vissa fall har hyresrätten helt raderats ut. Människor har tagit lån så att de kan betala hyran till banken istället för till allmännyttan och de måste nogsamt börja hänga med i Riksbankens räntetankar samt oroa sig för om värdet på deras lägenhet går ner. För bygger man för många bostadsrätter så sjunker priset och det vore ju inte bra, tycker de som redan lever på marginalen och drämmer om klippet. Igår lanserade fyra socialdemokrater karriär och blandningstanken såsom förverkligandet av människors drömmar och socialdemokratins chans hos medelklassväljarna i Stockholm.
DN sammanfattar förslagen från gårdagens Debattinlägg: "Lägg ned arbetsförmedlingen, värna möjligheten till eget boende, rätten till fritt skolval och avskaffa lagen om anställningsskydd (LAS)." Socialdemokraterna ska bli partiet för de framgångsrika kan man också tillägga.
Nu är det så att jag absolut inte vill bli någon utefigur. Jag kan inte tänka mig något så hippt, coolt, modernt, rörligt och fritt som att bo i hyresrätt. Fri såsom fågeln och obelastad med lån framlever jag mitt liv. Lägg omedelbart ner karriär och ägarsnacket innan ni lyckas stämpla hyresgästerna som loosers som inte lyckats förverkliga sina drömmar om den egna härden. För stämpling är en enkel sak, det går fort att flytta människor till utanförskapsfållan.
Hyresgästen och bloggaren Jenny Morelli skriver bra om detta:
”Men jag tror ändå att det finns en politisk fråga här:
Vilken politik kan få mig att känna framtidstro?
Vilken politik kan övertyga mig om att det kommer gå lika bra för mina barn som barnen i huset i Djursholm?
Måste jag bli en klättrare?
Eller ännu viktigare: Vilken politik kan övertyga mig om att jag är en vinnare i mitt icke ägande?”
Just det, svara på det.
5 kommentarer:
Jag tycker att det är viktigt att undvika en situation där olika politiker och intressegrupperingar försöker att styra vilka upplåtelseformer som ska byggas utifrån sina egna ideologiska värderingar. Låt människor själva bestämma det istället. Sanningen är ju att en del vill bo i hyresrätt medan andra vill bo i bostadsrätt. (Och säkerligen andra i äganderätter).
Ska vi titta på situationen idag finns det för få hyresrätter i tät stadsmiljö, medan det finns för få bostadsrätter i många av våra förorter. Lösningen för de hyresrättsdominerade förorterna är dock knappast omvandling en masse som många av de boende inte har råd med eller är intresserade av, utan istället bebyggelsekomplettering med nya bostadsrätter. Detta då kombinerat med att fler av förtätningarna i den befintliga innerstaden borde vara hyresrätter, och att man får till en bra blandning av hyres- och bostadsrätter när innerstaden expanderas. Att det är viktigt med hyresrätter borde politiker på båda sidor om blockpolitiken kunna ena sig kring, även om utgångspunkterna kan variera.
Jag delar din kritik av begreppet boendekarriär. Jag tycker inte att det finns någon grund för idén om att en viss upplåtelseform per definition skulle vara bättre än en annan. Olika människor har helt enkelt olika preferenser. Om man ska prata begreppet boendekarriär är det väl i så fall utifrån vilka bostadsmiljöer som är attraktiva, och där utkristaliserar sig staden som den starka spelaren för flerbostadshus. (i form av höga priser för bostadsrätter och långa köer för hyresrätter. Notera att jag inte pratar om "innanför tullarna" utan staden som en fysisk bebyggelsetopologi med gator, kvarter, parker och blandade funktioner). Den situationen är ju dock ingen naturlig konstant, utan något som kan arbetas bort genom att lyssna på de som vill hyra eller köpa bostad, och bygga vad de faktiskt efterfrågar. (Här har politiken misslyckats sedan 1940-talet).
Däremot är jag en varm anhängare av blandade upplåtelseformer. Det är ett starkt verktyg för att få bort inställningen att en viss upplåtelseform är bättre än en annan om vi bygger blandade upplåtelseformer inom samma område.
När den livslånga hyresgästen går mot pension är det enbart pensionsmedlen som står till förfogande. För villaägaren eller bostadsrättsinnehavaren finns det mer att leva för (som AMF säger), genom att sälja sin bostad frigör man pengar samtidigt som månadskostnaderna inte behöver förändras.
Hyresrätten är ett sätt att hålla människor kvar i fattigdom.
"Vilken politik kan övertyga mig om att jag är en vinnare i mitt icke ägande?” frågar Barbro Engman.
Varför begär hon det omöjliga?
goran
Problemet är väl att hyresrättsboendet inte är särskilt enkelt. Rättslösheten och osäkerheten är typisk. Svårighetena med också det enkla underhållet vanligt och total när det gäller större åtgärder. Och hyran är långt ifrån självkostnad. Att söka sin rätt genom Hyresgästföreningen är dessvärre en oerhört tungrodd historia, där den mesta tiden går åt till det interna.
Dessutom blir det ju katastrof om de förslag som HGF och SABO har lagt fram.
Jag tror också att hyresrätten skulle kunna vara en bra boendeform, kanske i den kooperativa formen. Men det kräver många åtgärder, och några som formulerar och framför dem. Tendensen är idag dessvärre den motsatta.
Om inte hyresrättens utveckling kan vändas till det bättre får man nog ge upp den.
Torsten A
Mycket bra skriven blogg. Undrar också lite varför ordet bostadskarriär endast ska förknippas m bostadrätt tex. sen detta med ombildning, det är heltokigt. Varför göra om en boendeform till förmån för en annan?? Sen detta med direktiven, det finns faktiskt redan i vissa sthlmförorter majoritet bostadsrätter och där byggs bostadsrätter och ändå ska man behöva bli tvingad att uppleva ombildning..skarpnäck ett ex.
Nej, så länge det inte finns ordentliga regelverk kring ombildningar är det en heltokig idé.
Skicka en kommentar