Småskaliga uthyrare

Igår stickade jag klart en tröja samt hakade upp mig på ordet småskalig. Jag tycker det låter lite gulligt så där. Man tänker på glada bönder och obesprutade morötter. Jag tror att det är ett ord som väcker positiva känslor hos de flesta.

Men kombinationen småskalig och uthyrare gav mig ingen ro. Yvonne Andersson (KD), riksdagsledamot och talesperson i bostadsfrågor skriver nämligen i en debattartikel i Dagen att: ”Erfarenheter från Norge visar att med ägarlägenheter får man betydligt fler småskaliga uthyrare”. Det gjorde det säkert, gav fler småskaliga uthyrare alltså, för det är ju själva meningen med ägarlägenheter. De ska ägas av enskilda personer och hyras ut till enskilda behövande. På Hyresgästföreningen månar vi oss, till skillnad mot Yvonne Andersson, om hur tillvaron är för de som hyr av de småskaliga. Har de det bra, är deras hyresvärd kompetent och betalar de en schyst hyra. Eller passas det på att utnyttja bostadsbristen precis som vid andrahandsuthyrning, där för höga hyror snarare är regel än undantag.

Hela Jordabalken är full av regler till skydd för hyresgästen och till gagn för samhället som vill försöka undvika ruffel och båg på hyresmarknaden. Det finns ingenting som talar för att ett gäng enskilda ägarlägenhetsägare besitter den typen av uthyrarkompetens som innebär att de kan och vet vad som krävs av en hyresvärd. Tvärtom är det väl ganska självklart att de inte gör det.

Kunskap om vad som står i Jordabalken är inte det som gemene man har tillägnat sig. Våra erfarenheter av hur andrahandshyresgäster och hyresgäster i bostadsrättsföreningar har det stärker den uppfattningen. Hur kommer det sig att (KD) är så intresserad av hur ägare och uthyrare har det och så lite intresserad av hur de som hyr får det?