09 mars 2012

Först tar vi det vi behöver sedan får ni ta det som blir över


Jag tillhör jätteproppen Orvar, det stora köttberget av 40-talister. Styva i korken anses vi vara och det är vi väl också.

Vi har haft det förspänt och det mesta har gått vår väg. Vi fick studera när vi behövde det, föräldrarförsäkringen byggdes ut när vi behövde det, dagis byggdes ut när vi behövde det, miljonprogrammet byggdes när vi behövde bo, osv.

Staten har varit god mot oss. Kort sagt så har vi som generation betraktat haft flyt.

Nu har staten, liksom 40-talisterna, dragit sig tillbaka och gått i pension. Några goda gåvor från staten i den utsträckning som kom oss till del kommer inte regna över 80- och 90-talisterna.

Tvärtom arbetslösheten är skyhög, det ställs krav på sänkta löner, bostadsbristen är monumental och några bostadsbyggnadsprogram är det inte tal om.

De har helt enkelt inte något vidare flyt.

De 40-talister som stod på torgen och skrek ”Ropen skalla daghem åt alla” har sålt sina hus, behållit ”landet” och skaffat sig en hyresrätt. De vistas på landet under vår och sommar gör en del resor och hjälper barn och barnbarn.

Så beskrevs det i alla fall i ett mejl där vi uppmandes att ställa upp på Stefan Attefalls storsatsning på hyrestanter och andrahandsuthyrning.

För de ville kunna hyra ut sin hyresrätt när de var på landet under sommarhalvåret. Och få sig en hacka på köpet.

Nu är det ju inge kul för någon att hoppa in och bo april-oktober på ett ställe för att avvakta nästa sommarperiod när pensionärerna åter drar till sina lantställen.

Men som de skrev,
”Det kommer att även frigöras ett stort antal bostäder under vinterhalvåret, då fler och fler föredrar sol och värme under denna period”.

Så medan 40-talisterna solbadar så bor de unga växelvis i de vintertomma eller sommartomma lägenheterna.
Är det det som kallas växelbruk?

Nu måste jag omedelbart inflika att jag vet att man numera inte ska drömma drömmar om ett nytt och bättre liv utan man ska nöja sig med det som står till buds och inte stå på torgen och skrika ”ropen skalla bostäder åt alla”.

För i Sverige går det inte att bygga hus som folk har råd att bo i. Kan låta lite märkligt i ett välfungerande högteknologiskt land som Sverige men dessvärre är det en alltför omöjlig nöt att knäcka för de ansvariga. Därför går all politisk energi åt till att hitta olika sätt att hantera det som redan är byggt.

Antingen ska hyresrätterna bli bostadsrätter eller så ska de bli andelslägenheter. Ska de inte det så ska de bli ägarlägenheter. De som bor i för stora hus ska hyra ut överblivna rum och resten ska bo i andrahand.

Jag har ändå EU med mig, känns lite bra. Sverige kan bygga hyreslägenheter och lånekostnaderna sjunker om tillgången på bostäder ökar, är kommissionens lösning.

Jag känner mig mera besviken på mina generationskamrater. De borde slåss för riktiga bostäder åt sina barn och barnbarn istället för att föreslå att de ska ta det som blir över när de fått sitt.

2 kommentarer:

Peggy sa...

På bostadspoltiska samtalet i vår LH igår, det olika åldrar. Kanske inte så många 20-åringar, men de har å andra sidan inte lägenheter i vårt område. Dock flera 90+ - de som varit med sen de 60-åriga husen byggdes som kämpat oach slitot för att deras barn ska få de bra och som bekrymmat undrat vart världen är på väg, och vart barnbarns barnen ska bo.

Anonym sa...

Det är klart det går att ordna många hyresrätter väldigt snabbt. Använd dina politiska kontakter till att införa sunda amorteringskrav samt avskaffa ränteavdragen.

Vad händer då?

1. Varje påbörjat byggnationsprojekt slutar som hyresrätter.
2. Småhuspriserna anpassas till konsumenternas egna plånböcker.