Kvällspostens förtigna sanningar

Igår ägnade jag mig åt att försöka förstå vad det var jag läste när jag läste vad Jan-Olof Bengtsson skrev i sin ledare i Kvällsposten.
Han anser att det finns ett antal " förtigna sanningar" som äntligen håller på att ta plats i folks medvetande och nu måste sägas. Det lät ju spännande.

 " Att bo i nybyggen blir oftast dyrare än att bo i de lägenheter som redan finns " inleder han med. Nu kan väl knappast det räknas till de förtigna sanningarna. Det gäller för övrigt också nybyggda bostadsrätter och villor.

En sanning han tror hårt på är " att en friare hyressättning inte förstör utan skapar ökade flyttrörelser av människor i hyresbeståndet."

Vad kan han mena med denna frihetsreform?

Med friare hyror menar han högre hyror. Det brukar de mena som förespråkar friare hyressättning. För någon frihet att välja lägre hyror är det inte fråga om.
Han oroar sig dock för Hyresgästföreningens framtid.

"Hyresgästföreningen känner exempelvis sin egen existens hotad om människor själva i högre grad fick bestämma hur mycket de ville betala i hyra för den attraktiva lägenheten."

Jag är mer benägen att hålla med Anders Borg som uttryckte det så här i Dagens Industri:

"Samtidigt ska vi ha regler som säkrar hyresgästens trygghet och rättigheter. På alla marknader där 
den ena parten är i beroendeställning och har mindre information, ­behövs ett starkt skydd. Hyresrätten ska vara en trygg boendeform med stabila villkor"

En sanning som gått Bengtsson förbi är att det är fritt fram för alla att betala hur mycket de vill i hyra. Om hyran i förhandlingar är bestämda till 8 000 kr så kan man absolut få betala 10 000 om man så önskar.  Men vill man utnyttja Bengtssons nya frihet så att man bara vill betala 6 000 blir det nog kärvare.

Men så menar han så klart inte att det ska fungera. Han vill inte ha några hyror som är förhandlade. Hyresgästernas rätt att förhandla ska bort och ersättas med en frihet för människor att själva bestämma hur mycket de vill betala.

Han vill alltså ha marknadshyror. Fast det skriver han inte, han vill väl hushålla med sanningarna.
Det låter väl mer oförargligt att skriva att människor själva ska få bestämma hur mycket de vill betala.
Fast det betyder i realiteten att den som kan betala mest får den attraktiva lägenheten.

De privata Fastighetsägarna i Varberg försökte befria hyresgästerna från de alltför låga hyrorna genom att stranda förhandlingarna och skicka ut information om att hyresgästerna nu hade chansen att få betala mer. De behövde bara skriva under och godkänna den nya och högre hyran som Fastighetsägarna tyckte var rimlig.

Hyresgästföreningen har hittills fått 400 nya medlemmar i Varberg på kuppen. Så Bengtsson behöver nog inte oroa sig för Hyresgästföreningens framtid.

Det går inte att förstå om Bengtsson vill ha fria hyror bara i det som byggs nytt. Det verkar så.

Men då blir det å andra sidan helt obegripligt att han skriver att "De här sanningarna är naturligtvis svårtuggade för mången regleringsivrare som håller bruksvärdesprincipen högt".
Hyrorna i det nyproducerade sätts inte efter " bruksvärdesprincipen, De sätts efter en alldeles egen lag och baseras på byggkalkylen, sk. presumtionshyror.
Bengtsson tror på att man ska kunna "bygga nya bostäder på ett sådant sätt att de som redan bor bra ändå ska välja att byta upp sig."
Finns det verkligen någon grund för att anta att de som "redan bor bra" vill flytta på sig bara för att kunna få högre kostnader för sitt boende.
Eftersom Bengtsson skriver att "Då blir lägenheter med lägre hyra lediga i beståndet och efterfrågas av de som tjänar mindre, och så vidare..." så tycks han ändå mena att de hyror som är förhandlade och baserade på bruksvärdesprincipen ska vara kvar som de är. För annars håller det ju inte.
Är Bengtsson i själva verket en " regleringsivrare som håller bruksvärdesystemet högt." Verkar så det.

Kvällspostens recept är alltså bygg nytt och dyrt, det går ändå inte att göra något åt kostnaderna.
Men det är ju det som sker.

Det som byggs nytt är dyrt, väldigt dyrt. Det byggs på kajkanter och det byggs strandnära till hyror som är omöjliga för de flesta.

Om det inte vore för SABO förstås som visat att det går att sänka kostnaderna. Det första av deras   KOMBO hus byggdes i Iggesund.
De bygger nytt i Eksjö också till någorlunda rimliga hyror.
Kan man bygga hyresrätter i Iggesund och Eksjö så ska man väl klara det i Malmö också.