Hjälp, vi vill inte ha några stimulanser. Vi lovar att bygga ändå.

Vi ska inte ha något gammalt subventionssystem. Det måste vara en av de meningar Stefan Attefall har hört sig själv säga ett oräkneligt antal gånger.  Tätt följd av meningen: I Finland har de byggt dubbelt så mycket som oss. 

Byggbranschen vill inte ha några subventioner, säger Attefall. 

Ja, men bygg då. 

Men det gör de inte och bostadsbristen blir allt värre vilket DN rapporterar om idag.

Ingen annan bransch mig veterligt är sådana motståndare till stimulanser som byggbranschen.

Tänk om krogägarna hade satt sig på tvären och gått till angrepp mot regeringens planer på att sänka krogmomsen. De hade kunnat anföra att de visst kan laga mat och att det inte gör något  om folk inte har råd att äta. ROT-branschen hade kunnat använda snarlika argument. Vi kan visst renovera och det gör inget att folk inte anlitar oss. 

Men någon motståndsrörelse mot stimulanser syntes inte till, tvärtom. Ibland tycker regeringen att det är viktigt att stimulera verksamheter och branscher som de inte fungerar. Så då laddar de upp ned lite stimulansåtgärder för att få rull på det hela. Uppenbart fungerar inte bostadsbyggandet men där väljer regeringen bostadsbrist före bostadsbyggande.

Varför håller Attefall på med att hänvisa till Finland? Orsaken till att de bygger där är att de har ett subventionssystem. Sådant som Attefall inte tycker om.

Attefallshus

Här ses bostadsminister Attefall ta med sig finansministern in i det som kanske kommer att kallas Attefallshus eller c/o Attefall som Sommarnöjen döpt sin prototyp till.

De kanske gick in i huset och stängde om sig för säkerhets skull så inte lagrådet skulle komma och bråka. Lagrådet har med skärpa avstyrkt detta regeringsförslag som de anser strider mot en rad lagar bland annat grundlagen. Men det är bostadsbrist så då gäller det att hänga på låset och lansera lite alternativ till bostadslösheten.

Visserligen heter firman som tagit fram huset Sommarnöjen och i deras brochyr som jag fick av Attefalls statssekreterare Ulf Perbo sägs att huset är ett komplett andrahus för släkt, skräddarsytt bastuhus, gästhus och privatkontor.

Men det är det inte fråga om enligt den politiska beskrivningen, för då hade varken Borg eller Attefall tagit sig till Norrmalmstorg. Huset ska minska bostadsbristen är det tänkt.

Så in i husen ska alla de bostadssökande unga vuxna (289 000st) flytta. Inte några gäster som vill bada bastu.

Nu är det bara att hoppas att landets villaägare fyller upp sina tomter med Attefallshus och använder de till uthyrning. Ingen vill ju att det ska gå lika illa med den här satsningen som det gjorde med förra mandatperiodens största satsning, ägarlägenheter. De blev 23 st i Stockholm.

Breaking news

Ser vi på historien förefaller en slutsats uppenbar. ”Marknaden” har aldrig klarat av att bygga bra bostäder åt människor med låga inkomster. Redan på 1800-talet engagerade sig välgörenhetsstiftelser, kommuner och de företag där arbetarna jobbade för att bygga bostäder. Kommunerna fick undan för undan en starkare roll i detta bostadsbyggande, med staten som ekonomisk garant.

Det och mycket annat skriver jag och Hans Lind, KTH, i Svenska Dagbladet. 

Läs vettja, det är bara att klicka på 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bostadsbristen-pressar-de-svagaste-grupperna_3355596.svd

Varför måste hyrorna i attraktiva områden höjas?

Lägesfaktorn måste få större betydelse. Hyrorna i attraktiva områden måste höjas.

   

Detta mantra återkommer och återkommer och så återkommer det igen i den ström av lite lätt akademiska kommissionsrapporter som sköljer över oss. Och förstås på ledarplats, på nyhetsplats och på debattsidan i DN. 

Men vad är det då som är så bra med allt högre hyror i attraktiva områden? Finns det möjligen någon gräns för hur höga hyrorna där ska vara?

Något sådant får man aldrig veta.

I samtliga kommissionsrapporter är det soprent på information om hur höga hyrorna idag är och hur de redan skiljer sig åt mellan olika områden. Myter är det däremot gott om men fakta lyser helt med sin frånvaro.  

Därför förs heller ingen diskussion om det kanske redan är tillräckligt stora skillnader eller om det ska skilja 50-60-70 eller rent utav 100% i hyra mellan olika områden.

Om man höjer hyrorna för de som har begränsade ekonomiska möjligheter att hänga med så ökar givetvis rörligheten. Åtminstone för stunden.   

För när de som bor där väl gett upp och flyttat på sig så flyttar någon in som kan betala en högre hyra. Men sedan då?

Tänk om de som har råd att betala höga hyror får för sig att bo kvar? Hur ska man då få bort dem så att ruljansen kan fortgå. 

Och vart ska de som måste flytta på sig flytta? 

Fast samtidigt påstår samma debattörer att det redan är sprängfullt med höginkomsttagare i attraktiva områden och eftersom de har råd att bo kvar även om hyrorna höjs så blir det väl lite si och så med rörligheten för deras del.

För bruksvärdessystemet har minsann inte stoppat segregationen säger de. 

Trots att alla försökt eller?  

Fastighetsägarna har gjort allt vad som står i deras makt för att se till att det ska bli så dyrt som möjligt att bo i våra innerstäder för att sedan klaga på hur misslyckad bruksvärdessystemet är som motkraft.

Hur mycket måste hyrorna upp för att få hyresgäster att flytta, de förmodas ju sitta där och tjyvhålla på sina attraktiva kontrakt.

Berätta gärna det för det är väl ett rimligt krav när man tycker sig lansera verkningsfulla förslag. 

Göran Persson och Mårten Palme, vad säger ni, hur mycket ska det kosta att bo centralt för att ni ska få till den rörlighet ni vill se?

Det är självklart att det är bra för de fastighetsägare som äger fastigheter i attraktiva områden. Det är vara att casha in. Det går ju strålande redan idag.

Men jag antar att man menar att om hyrorna höjs i attraktiva områden så kommer de attraktiva områdena att förtätas och så kommer det att byggas hus för mera vanliga inkomsttagare i de oattraktiva områdena.

Tittar man på hur de bygger när de slipper det förkättrade bruksvärdessystemet så är det ju inte precis det som sker.

Det som byggs nytt blir bara dyrare och dyrare ju mera kalkyler och ju mindre bruksvärde de får räkna med.

Varför tar de inte chansen att visa hur bra det går när de är befriade från bruksvärdessystemet? 

Nä säger de då, det är för osäkert att bygga hus när vi bara vet hur hyran ska bli de närmaste 20 åren! Det skulle göra andra investerare på andra marknader gröna av avundsjuka att ha det så förspänt. Dessutom på en bristmarknad som ser ut att vara det i årtionden framöver.

Det finns tiotusentals privata fastighetsägare och de äger i genomsnitt en handfull lägenheter och de bygger givetvis ingenting.  Allmännyttan i storstäderna gör gigantiska vinster och de bygger svindyra lägenheter i A lägen.

Men den vikigaste frågan är ändå vad samhället tjänar på att skilja människor ifrån varandra genom att införa en ekonomisk zonindelning av våra städer. Vad gagnar det till?

Vi bor inte i någon låda på tredje våningen. Vi bor i ett sammanhang och det sammanhanget ska vi vara rädda om.

Ekonomer, ekonomer , professorer och professorer lever i teoriernas värld

Så här tycker jag om S ekonomernas rapport 

http://www.hemhyra.se/riks/rapporten-ar-bade-slarvig-och-ogenomtankt

En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare

En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare. 

Att låta marknaden sätta hyran är en sådan självklarhet för de troende så det borde vara uppenbart för alla andra också. Punkt slut.

Anhängarna är därför ur stånd att hitta rationella förklaringar till varför det aldrig blir några marknadshyror. De är förblindade av sin teori.

Här har Assar Lindbeck, deras stora guru, slagits mot "hyreskontrollen" och för marknadshyror i flera årtionden och ändå håller en nästintill enig riksdag emot årtionde efter årtionde.

Det är klart att det måste kännas obegripligt för de övertygade och frälsta marknadsteoretikerna. 

För om det bara finns fördelar med  marknadshyror behöver väl ingen tveka? 

Ändå gör de flesta det.

En vanlig förklaring till att marknadshyror inte blir verklighet är att politiker av alla sorter är rädda för Hyresgästföreningen. 

Senast lanserad av Centerstudenterna.

Men varför ska en enda människa  behöva vara rädd för Hyresgästföreningen om marknadshyror bara har fördelar? Då finns det ju inget att skrämma hyresgästerna med.

Alla borde väl bli nöjda om marknadshyror skulle innebära att byggandet ökar,  köerna försvinner, alla outsiders blir insiders, ungdomar får förstahandskontrakt på en lägenhet med rimlig hyra, alla som vill kan bo i Stockholms innerstad, fastighetsägarna slutar med svarthandel av hyreskontrakt (det är bara fastighetsägaren som bestämmer vilket namn det står på hyreskontraktet) , fastighetsägarna börjar frivilligt lämna alla sina lägenheter till bostadsförmedlingen eftersom de är trötta på modellen med att det krävs kontakter för att få en lägenhet av dem.

Enligt Wolidarski i DN idag skulle godtycket upphöra, det skulle inte finns några tomma lägenheter, bostadsbeståndet skulle användas rationellt, stora ytor skulle inte används fel, människor som vill flytta skulle flytta och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter skulle upphöra. 

Peter Wolodarski teori är att ingen ledande politiker av taktiska skäl villl ta i frågan före valet, lika lite som en gång Bertil Ohlin.

Vadå för taktiska skäl?  

En god taktik när man vill lansera goda förslag är väl att passa på att göra det före valet. 

För inte kan väl Wolodarski mena att det finns en massa minusposter med marknadshyror som skulle kunna användas för att skrämma upp väljarna?

Inte kan väl marknadshyror leda till så stora hyreshöjningar så att det blir ett öronbedövande klirr i fastighetsägarnas kassakistor som redan är välfyllda.

Inte ska väl hyrorna bli så höga så att man behöver fasa in dem under mycket lång tid som Fastighetsägarna vill så att människor inte ska behöva flytta från sina hem.

Inte ska det väl bli så stora förmögenhetsöverföringar till fastighetsägarna så att man måste införa en vinstdelningsmodell som Assar Lindbeck föreslår.

Inte ska väl Anders Borg behöva hosta upp några miljarder för att täcka upp med bostadsbidrag så att folk ska klara den nya hyran.

Inte ska det väl bli lika illa som i Finland att byggandet inte ökade när man avreglerade.

Inte ska vi väl behöva införa en modell med social housing som alla andra länder med marknadshyror har. 

          

Det hade kanske varit lite lättare för både Wolodarski och andra om det funnits några exempel på länder med marknadshyror där det blivit precis så bra som de hävdar att det kommer att bli.

Men det finns inga sådana exempel.

Det finns bara en lång rad med exempel på motsatsen till det lyckorike som marknaden förmodas skapa om den fick sköta prissättningen.

Sanningen är att det är dyrt att bygga och att det är där det sitter fast. 

Marknadshyror leder inte till lägre markpriser, lägre byggmaterielpriser, lägre skatt på hyresrätten, fördelaktigare exploateringsavtal, kortare planprocesser, smartare upphandlingar eller någonting annat som gör att hyrorna i nyproduktionen idag är så förtvivlat höga.

Och inte ens med de hyresnivåerna kan de bygga. Då är det inte hyrornas fel.