En miljonpremie i kristider

Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut. Omprövningens tid har nått varenda morgonsoffa och spalterna är sprängfyllda med kris. Man upptäcker att man som alla andra lagt 90-talskrisen till handlingarna och låtit den ligga där tills den förbleknat. Nu krävs det kristalanger igen när bostadsbolagen kommer med sina krav på hyreshöjningar. Det blir inga enkla saker. Ovanpå hyresförhandlingarna svävar dessutom utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" som ett mörkt moln som när som helst kan börja mullra olycksbådande.



Jag är i Glasriket. Där har man haft en och annan kris att ta sig igenom. glasblåsarna uppträder för turisterna, serverar hyttsill och visar hur man gjorde när det begav sig. Men eftersom det inte räcker med att blåsa glas längre så kan man shoppa också. Alla dessa köpcentrum som växt som svampar ur marken är kommen ur en tid när shoppa var en populär fritidssysselsättning. Kombinationen shoppa och blås låter som ett nytt krisfall.

Idag ska jag till ett miljonprogramsområde i Karlskrona. I alla landets miljonprogramsområden skulle man kunna utnyttja krisläget och göra en krisomvandling. Där finns det stora behov av upprustningsinsatser. Folk behöver jobb och det finns saker att uträtta. De är dessutom på riktigt. Kan man ha en miljöbilspremie kan man väl ha en miljonpremie för insatser i miljonprogrammet. Nu krävs det smörjmedel i samhällsekonomin. Så vad väntar vi på?