När det gäller bostäder har vi bara grundlagen att luta oss emot.

 

Idag kommer du, jag och alla andra att gå in och ur en massa samhällsviktiga hus. Det vimlar av skolbyggnader, för där måste alla barn få plats. Det byggs hus till förskolor, för där har också alla barn rätt att få plats. Det  byggs sjukhus, kontorshus, varuhus, stationshus, kulturhus och industrihus. Det byggs vägar och tågspår. Tillväxten måste husera någonstans liksom vården, skolan och omsorgen. Landstingen bygger omsorgshus för de måste det. Kommunerna fixar skolor för de måste det. När babyboomens barn och syskon föddes registrerades de.

Den dagen skulle komma när denna jättegeneration också skulle ut på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det funkade när de skulle börja skolan, ingen blev överraskad. Inga barn behöver sitta två i samma bänk, köpa en bänk svart eller hyra en bänk i andrahand. Ingen kräver att få en summa emellan när barnen byter skola eller kräver de på depositionsavgifter utifall de skulle komma på iden att rita blommor på bänklocket. Det finns skolhus. Vi har mängder av lagar som tvingar kommuner och landsting att ta ansvar och se till att grundläggande samhällsfunktioner fungerar. Socialstyrelsen,Skolinspektionen och andra kontrollfunktioner drar ut på jakt efter missförhållanden.

Men när det gäller bostäder har vi bara grundlagen att luta oss mot. Det kan ju verka vara kassaskåpsäkert. Men det är som att luta sig mot en tyllgardin. För Regeringsformens skrivning om att det " åligger det allmänna att trygga rätten till bostad" står sig slätt. Det hjälper föga att den är kompletterad med regler om kommunens bostadsförsörjningsansvar, planmonopol mm. Bostadsbristen blir bara värre och värre för varje år. Var alla dessa ungdomar som lämnar skolan ska bo blir alltmer gåtfullt. Det går kanske inte att veta exakt var de vill slå sig ner men urbaniseringen har pågått länge, så att de hamnar i de stora städerna kan ju inte förvåna någon. Om Maslows och hans behovstrappa fått plats i någon lämplig lag så hade inte iden om att det inte är så noga med om vi har någonstans att bo eller inte fått ett sådant fäste. Att få en egen bostad när man är ung och vuxen är få förunnat. Det är lika stor sannolikhet på det som en storvinst i postkodlotteriet.

Men alla är inte lika urusla. Många bygger trots att det behövs regelförenklingar, bättre konkurrens, bättre markförutsättningar, bättre skattevillkor för hyresrätten mm. Så en "lag om politisk vilja" är kanske vad som behövs för att stila upp grundlagen och sätta den i funktionsdugligt skick. När alla kommuner med bostadsbrist funderar på att sätta spaden i jorden så kommer kraven på exempelvis bättre skattevillkor för hyresrätten att ljuda ända in till Borg. Mitt hem är möjligen min borg men det hänger mycket på Borg.