Krisprogram för en politik i kris

Så har den då kommit.

Den första kommissionesrapporten om hur det ska gå till att erbjuda befolkningen tak över huvudet.
En uppgift som hittills visat sig vara för svår för det högteknologiska och ekonomiskt starka Sverige.

Vilket väl får betraktas som en politisk kris av stora mått. Alternativt är det en kris för den marknad som enligt många är dem som fått uppdraget att se till att det produceras bostäder som människor har råd att bo i.

Nu har det i vart fall blivit den växande konsultbranchen, som i stor utsträckning består av fd politiker, som tar på sig att ta fram förslag på politiska åtgärder. Sådant som de politiska partierna förr i tiden sysslade med.

Idag presenterade Nybyggarkommissionen, Göran Persson, Olle Wästberg, Agneta Dreber, ett 63 punkts program.

Ingen av de 63 punkterna är nya. Det ska man nu inte förvåna sig över. Det hade närmast varit en sensation om de hittat något som ingen annan tänkt på under alla år som alla skyllt på alla för att det inte byggs.

Den avgörande frågan nu är förstås vad riksdagspartierna tycker är möjligt eller omöjligt att genomföra.
Att ge sig på stora befolkningsgrupper ett valår har aldrig varit någon populär sysselsättning ett valår.

Kommissionen vill öka rörligheten på bostadesmarknaden. Det förutsätter att människor lämnar sina hem, hittar ett nytt hem så att de som saknar hem kan flytta in. Problemet är förstås inte lika bekymmersamt om det fanns några bostäder att flytta in i för de som ska flytta ut. Hade det funnits det så hade de som står utan bostad kunnat flytta in i dem utan att andra behövde flytta ut.

På hyresmarknaden är det populärt att föreslå att hyrorna ska höjas så att de som bor där drar iväg, kallas med ett finare uttryck för att rörligheten ökar. Marknadshyror skulle ju få precis avsedd effekt.

Hyrorna skulle höjas med 68%, enligt Boverket, och då behövs det inte mycket till ekonomiska kunnande för att räkna utt att många blir tvungen att flytta.
Så första delen är det väl inga problem med. Utom för de som måste flytta.

Men den endra delen av det hela är ju mer problematisk. Vart ska de flytta?

Så kommissionen säger att det inte är möjligt att införa marknadshyror på kort eller medellång sikt. Hur många år dessa sikten är vet inte jag. Men en sak vet jag marknadshyresförespråkarna slår sig aldrig till ro.

I minst 50 år har debatten om marknadshyror pågått. De politiska partierna spjärnar emot av goda skäl.
Det fungerar inte i något annat land varför skulle det då fungera här?

Man kan ju då undra över varför Göran Persson blivit en anhängare av marknadshyror.
Igår skrev jag en debattartikel med Socialdemokraternas talesperson Veronica Palm där Socialdemokraterna säger nej till marknadshyror.

Man får vara glad över att Göran Persson är konsult numera.

Kommissionen tycker att man ska införa en Stockholmsmodell för att få någon stil på hyressättningen i Stockholm. Det finns en sådan men de gick i stöpet när fastighetsägarna vill öka det totala hyresuttaget när en sådan modell skulle införas.
Alla tre VD:ar i allmännyttan i Stockholm hade visserligen undertecknat ett papper där det stod

"Stockholmsmodellen skall i sig inte leda till något ökat hyresuttag utan skall utgöra grunden för kommande fördelning av hyror vid tillämpning av modellen."

Arbetet med Stockholmsmodellen avstannade därför att man inte ville stå för vad man skrev under den 14 februari 2011

Vem vet det kanske tar sig igen nu när Nybyggarkommissionen skriver att
"Principen bör vara att det totala hyresuttaget inte ska öka till följd av modellens införande"