Så går vi runt kring ett enebärssnår

Jag har skrivit 911 blogginlägg sedan 2008.

Eftersom jag inte skriver om vad jag har för mig så där i största allmänhet utan håller mig till det bostadspolitiska skeendet så kan man undra om bostadspolitik verkligen är en outtömlig inspirationskälla.

Det är det.

Inte därför att det händer saker och ting hela tiden utan därför att det inte händer något. Samma frågor återkommer precis hela tiden.

I augusti varje år kommer larmrapporter om tältande studenter. Därefter följer en diskussion om hur nödvändigt det är för Sveriges framtid att studenterna har någonstans att bo. Nästa år och åren därefter börjar det hela om igen.

Liksom de återkommande rapporterna om hur människor luras och bedras på andrahandsmarknaden.

Liksom Boverkets rapporter om det låga bostadsbyggandet.

I augusti 2008 bloggade jag om att den politiske sakkunnige Daniel Liljeberg (KD) ansåg att det behövdes byggas fler hyresrätter. Han är numera chefsekonom hos Villaägarna men (KD) har fortsatt ansvar för bostadsfrågorna och några nya hyreshus reses icke i den omfattning som alla är överens om behövs.

I augusti 2009 ljusnade läget. Mats Odell dåvarande finansmarknadsminister sa att: "Det är kassaskåpssäkert att bygga hyresrätter nu eftersom efterfrågan är så stor” och Reinfeldt ville stärka hyresrättens ställning.

Men när Statistiska centralbyråns redovisade byggsiffrorna samma år visade det sig att bostadsbyggandet hade halverats under första halvåret jämfört med året innan.

I Dagens Industri beskrevs resultatet av denna kassaskåpssäkra investering sålunda ”Raset för nya bostäder lägger en våt filt över BNP-utvecklingen. Nybyggnationen närmar sig nivån efter 90-talets fastighetskrasch.”

2010 var det valrörelse och ju flera debatter jag gick på desto gladare blev jag. Man kunde riktigt se lyftkranarna resa sig mot himlen.

Jag var exempelvis på en debatt i Nacka Forum och där ville flera av partierna ha minst 30 procent hyresrätter i Nacka.

Året innan hade det byggts 148 hyresrätter i Nacka och ombildadats 1727 hyresrätter till bostadsrätter. Men skam den som ger sig men det gjorde de .

I en debattartikel i GP skrev Mona Sahlin att hon ville fördubbla bostadsbyggandet. ”På sikt ska bostadsbyggandet upp till 40 000 bostäder om året”, skrev hon.

Så man kan säga att antalet byggentusiaster i politiken är många och de finns i alla partier. Det är utmärkt så länge de säger sig förstå att tillväxten är hotad och att det blir många störningar i ett samhälle där det saknas bostäder.

Det vore bra om också Jan Björklund kunde rycka ut och säga att de framtida forskarna och lärarna borde få en bättre inledande studiemiljö än vad ett tält kan erbjuda.

Hyresgästföreningen har redovisat undersökningar som visar att många avstår från sina utbildningsplatser eller säger nej till jobb därför att det är så hopplöst att få bostad.

Nu är det augusti 2012 och studentbostadsbristen håller i sig liksom det låga bostadsbyggandet och de entusiastiska politikerna är bekymrade över det låga bostadsbyggandet.

Så jag bloggar väl vidare.