Viktig person gick före i bostadskön

Jag är i Göteborg och i Expressen/GT kan man läsa om husockupanter som tröttnat på att vänta på bostad och om en toppchef som inte hann tröttna det minsta lilla, han fick en fyra på direkten högst upp i ett av allmännyttans hus i Linnéstaden i centrala Göteborg. Bostadsbolaget i Göteborg motiverar att man gick ifrån sina uthyrningsregler med att lägenheten skulle hyras ut till ”en person som var mycket viktig för Göteborgs kommun”. Ungdomarna då, är de inte viktiga för Göteborgs kommun?
Ockupanterna säger att de ”gjort detta för att vi är less på den situation vi har med stor bostadsbrist”. Troligen tvingas alla ut inom kort.

- Men innan vi går härifrån vill vi ha ett möte med Poseidon och någon från kommunfullmäktige för att diskutera bostadspolitiken i Göteborg. Det är oförsvarligt att låta fina, funktionella hus stå tomma samtidigt som folk inte har någonstans att bo, säger Maja, som efterlyser fler billiga hyresrätter.

Toppchefen ska inte bo så länge i sin topplya, han har annat på gång. Ockupanterna kommer inte att bli långvariga de heller, men de har inget annat på gång. Det är skillnad på folk och folk i bostadsbristens Sverige.

Rädd för att bli medlem i Hyresgästföreningen

Häromdagen ringde det en man som vi försökte värva till medlem via ett ett brev. Han bor i ett av de riktigt segregerade bostadsområdena i en av våra större städer.

Bland de stora villorna finns några hyresfastigheter insprängda. Människor i området bor bra och har gott om pengar, även de insprängda hyresgästerna är någorlunda välbeställda och har inga problem med att smälta in i omgivningarna. Det var detta som visade sig vara problemet.

Han känner sig orolig och inser att även hans hyresrätt är i farozonen om hyran ska sättas efter efterfrågan. Han vill gärna bli medlem men eftersom man då får tidningen Hem & Hyra i brevlådan så blir det problematiskt. Då blir det slut på smälta in. Då blir det sticka ut.

Det skulle då stå klart för alla, möjligen också fastighetsägaren, att det fanns medlemmar i Hyresgästföreningen i huset. Så tänker alla hyresgästerna i området enligt den orolige mannen. De är rädda för att fastighetsägarna ska slå tillbaka på något sätt om de går med i Hyresgästföreningen. Han tyckte att vi hade för kortfattad information i brevet och önskade att vi tänkte på att ha lite mer fullödig vägledning till just den här typen av bostadsområden där man inte kan bli medlem hur som helst.

Världen är upp och ner. Förr i tiden var det arbetarklassen som fick slåss för rätten att organisera sig. Nu verkar det vara dags för de välbeställda att ge sig ut på barrikaderna och slåss för organisationsrätten. Längre än så här vi inte kommit.

Vi betalar 100 miljarder i hyra

Det är inte roligt att kolla pressklipp. Varenda en handlar om de höga krav på hyreshöjningar som ramlar in i strid ström. Det blir tufft runt förhandlingsborden. Hyresgästernas ekonomi är inget som bara berör de själva. Samhällsekonomin är beroende av att hjulen rullar. Försvinner flera miljarder, som annars skulle ha kunnat hjälpa till med att sätta fart på hjulrullandet, bort ur hyresgästernas plånböcker drabbar det förstås samhällsekonomin hårt. Vi betalar cirka 100 miljarder i hyra varje år. Några procent i hyreshöjning är många miljarder i minskad köpkraft.

Nu är det som bekant inte bara i årets hyresförhandlingar som man är ute efter innehållet i hyresgästernas plånböcker. Igår var det debatt i Örebro om vilka förslag som kan komma ut av utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna". Ytterst handlar det om huruvida det är nödvändigt att föra pengar från hyresgästernas plånböcker till fastighetsägarnas plånböcker. Det handlar också om huruvida kommunen ska få sticka emellan och hämta det de vill ha till till exempel äldreomsorg.

Frågan om hur hyran ska fastställas berör staten, kommunerna, de kommunala bolagen, fastighetsägarna och hyresgästerna. Om det ska bli ett hållbart resultat kräver det att alla kan leva med resultatet av regeringskansliets funderingar. Mats Odell deklarerade tydligt igår att han vill ha en bred överenskommelse, även över partigränserna. Jag tycker att han ska lägga i en högre växel och dra igång det jobbet.

Det är lönsamt att äga

Svampen i Örebro

I arla morgonstund ilar jag denna dag till Örebro. Där ska jag träffa Mats Odell och Fastighetsägarnas Vd Per-Åke Eriksson för en debatt i radions "Rakt på sak" och en debatt mera live. Jag hoppas att det blir lite livat i panelen. Men allra först ska jag träffa ett gäng hyresgäster. De som riskerar att få räkna upp kostnaden för hyra i hushållsbudgeten, och som ser att de redan slagit i utgiftstaket, är förstås måttligt roade av de förslag som nu ligger på regeringskansliet.

Fastighetsägarna och ansvariga politiker har alltför länge hävdat att om bara hyrorna stiger så blir allt bra. Nu hoppas man på en omsvängning innan det är för sent.

I ett svar i riksdagen tycker jag ändå det verkar som om Mats Odell är på väg mot insikten om att hyreshöjningar inte är svaret på allt:

”Jag tror att minskningen av byggstarter för hyresrätter till stor del beror på att byggpriserna har ökat snabbt under senare år. I några projekt som SABO har undersökt skulle hyreskostnaden ha ökat med cirka 500 kronor kvadratmetern om projekten genomförts år 2008 jämfört med år 2005. Ökade byggpriser anges svara för hälften av kostnadsökningen, medan borttagna stöd och ökade räntekostnader vardera står för cirka en fjärdedel. Sänkta byggkostnader är nyckeln till att bostadsbyggandet åter ska öka.”

Men någonstans på vägen tappar han bort ”nyckeln till att bostadsbyggandet ska öka” och han faller tillbaka till sin vanliga förklaringsmodell:

”Avslutningsvis vill jag poängtera att tidigare regeringar har blundat för de grundläggande problem som hyresrätten står inför. Konsekvensen har blivit att hyresrättens ställning har försvagats under en lång följd av år. Detta måste nu åtgärdas, det måste bli mer attraktivt att investera i hyresrätter, därför krävs nya gynnsamma villkor för att bygga, äga och förvalta hyresbostäder. Regeringen avser därför att överväga under vilka förutsättningar de kommunala bostadsföretagen ska bedrivas i framtiden samt hur hyressättningssystemet kan förändras så att regeringens ambition om en bättre fungerade hyresbostadsmarknad uppnås.”

Nu ska det till åtgärder, gynnsamma sådana, så att det blir attraktivt att bygga, äga och förvalta hyresbostäder. Man känner på sig långt in i märgen att det kommer att bli oattraktivt att hyra, betala och bo i hyresbostäder. Såvida inte Mats Odell menar att han ska ge sig på skatter och byggkostnader förstås och låta hyresgästerna undkomma, men det verkar mörkt. Det är hyressättningssystemet som ska få sig en omgång.

Den första frågan man borde besvara är om det är ogynnsamt och olönsamt att bygga, äga och förvalta hyresbostäder. Det är det inte.

Yes, we can

Obama vann valet. Nu måste han vinna tilltro till att han faktiskt kan åstadkomma förändring och den matchen måste han vinna om och om igen under alla dessa presidentdagar som ligger framför honom. Jag tycker att hans tal var fantastiskt med sitt återkommande: Yes, we can.

För precis så är det med politik, den måste lyfta människor och bygga på vilja och framtidstro. Det är inte bara i de stora talen politik ska lyfta. Yes, we can, hör också hemma i den politiska vardagen. Det är i riksdagshus och kommunfullmäktigesalar det syns om vi kan eller inte, om vi vill eller inte, om vi har lust eller inte, om vi har tilltro till vår förmåga eller inte, på vems sida vi står och på vems sida vi inte står.

I det stora som i det lilla kan politiken kännas trygg eller oroa oss. Jag tillbringar mina dagar bland hyresgäster som oroas av politiken. Hur illa kommer den att gå åt min redan ansträngda ekonomi, kommer jag att behöva flytta, kommer mina barn att någonsin få en bostad. Här skulle behövas ett: "Yes, we can" från någon lämplig minister. Istället sitter vi i politikens väntrum och oroar oss över vad som slutligen kommer ut av allt politiskt funderande.

Det finns sedan länge lagar om hur hyror ska sättas. Malmömodellen och alla andra modeller har sin grund i denna lagstiftning. Magnus som kommenterade min blogg igår skrev:

”Stort "tack" till Hyresgästföreningen i Malmö som tagit fram hyreshöjningsmodellen som riskerar att drabba alla hyresgäster i Sverige. Vi hyresgäster i Malmö är inte särskilt nöjda.”

Hur mycket man än önskar att det vore så så kan inte och får inte Hyresgästföreningen hitta på några egna hyresättningsmodeller. Vi ska förhandla hyror med fastighetsägarna utifrån den lagstiftning om bruksvärdeshyror som vi har.

Magnus, det som är riktigt illa och det som är den stora risken är att Mats Odell och/eller Beatrice Ask sitter på departementet och klurar på hur de ska skriva in ytterligare hyreshöjningsmekanismer i hyreslagen. Malmömodellen, Göteborgsmodellen, Norrköpingsmodellen, Lundmodellen, Umeåmodellen osv riskerar att gå i graven därför att de enligt regeringen och fastighetsägarna ger för lite hyreshöjningar till fastighetsägarna. På något annat sätt kan man inte tolka alla de svar Mats Odell lämnar i riksdagen.

Vad tycker Beatrice Ask om hyrorna?

Hur kommer det att gå för bruksvärdessystemet, denna svenska uppfinning för att sätta hyror? Det är väldigt svårt, näst intill omöjligt att lista ut. Visserligen säger alla att vi ska ha bruksvärdessystemet kvar så det är inte det. Frågan är om vi talar om samma system.

Idén om att införa ett efterfrågepåslag på hyran har i alla fall inget att göra med bruksvärdessystemet. Efterfrågepåslag föreslogs av utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" för att skapa balans på hyresmarknaden. Hela idén bygger på att man ska höja hyran så att efterfrågan på attraktiva lägenheter minskar. Vips har man fått balans mellan utbud och efterfrågan. Några flyttar ut och andra flyttar in. Men dagens bruksvärdessystem bygger på att man ska sätta hyror som om marknaden vore i balans, inte sätta hyror för att skapa balans.

Någonstans på något departement, förmodligen justitie, sitter någon eller några och grubblar på vad man ska göra med förslaget om efterfrågepåslag. Hur tänker de, vad har de fått för politisk input, när ska de bli klara? Om detta vet man ingenting.

Beatrice Ask som härskar över hyreslagstiftningen hörs inte säga något om de framtida hyrorna. Mats Odell som inte härskar över hyreslagstiftningen säger däremot hela tiden att han gillar Malmömodellen. Alla hyresmodeller i hela Sverige oavsett vad de heter har tillkommit som ett resultat av dagens hyreslagstiftning. Tänk om man kunde luta sig tillbaka och känna sig förvissad om att det som Mats Odell säger sig gilla också blir det som gäller. Ja, tänk om.

Den mytomspunna Malmömodellen

Fredrick Federley, centerpartist, riksdagsledamot, bloggare och ivrig marknadshyresförespråkare, är en nöjd man. Han har varit på frågestund i riksdagen och lyssnat på Mats Odell. Han tycker att Odell är på rätt väg. När Federley är nöjd med Mats Odell har man absolut anledning att bli orolig.

På sin blogg skriver Federley:

”Satt kvar i kammaren över frågestunden och fick i de sista skälvande minutrarna svar som att det går helt i rätt riktning. Kanske inte ända fram till marknadshyror men en klar förbättring verkar vara på väg.”

Gör man en snabbkoll i snabbprotokollet ser man att Odell använt sig av Malmömodellen för att göra Federley nöjd:

”Vi har den så kallade Malmömodellen. Där har hyresgäströrelsen tillsammans med det kommunala bostadsbolaget hittat en modell som innebär att man – ja, gärna det – marknadsanpassar. Det handlar om hyresgästernas egna preferenser. Över 180 olika funktioner mäter man, och man hittar fram till lösningar som gör att det både byggs mer och folk är mer nöjda”

”Ja, gärna det - marknadsanpassar.” är väl det som ingett Federley hopp om att vi en dag ska nå det lyckorike där marknaden bestämmer hyrorna. Att Malmömodellen tillskrivs alla möjliga egenskaper går inte att göra något åt längre, därvidlag har jag gett upp.

Annars har väl marknaden kommit ur mode i mångas ögon. Bostadsmarknaden trög som sirap stod på text-tv i morse. Det var Svenska Dagbladet som hade undersökt saken. Dagen industri beskriver flykt från det ägda till det hyrda. Visserligen är nyproduktionshyrorna, som sedan några år har en egen hyreslagstiftning, så höga att bara de som kan hosta upp en rejäl summa pengar varje månad kommer i fråga.

Höga hyror gör inte livet enklare för de hundratusentals människor som söker bostad. Höga boendekostnader gör inte livet enklare för villaägare och bostadsrättsinnehavare heller. Därför jobbar de hårt på att få ner sina kostnader. Självkostnadsprincipen är starkt levande hos villaägare och bostadsrättsinnehavare. Politikerna, inte minst kd, hänger på och utfärdar vallöften om att inga villaägare ska behöva flytta från sina hem. Det är lika jobbigt att packa flyttlådor för hyresgäster kan jag upplysa om.

Vad i helvete har dom för sig i banken efter tre

En annan gammal fin Helmer Bryd-dänga.

”Va i helvete har dom för sig i banken efter tre
Gör dom kanske nåt som allmänheten inte borde se
Sitter dom och stoppar pengar i sin egen portmonnä
Vad i helvete har dom för sig in i banken efter tre”

Redan för 41 år sedan var Helmer Bryd and His Eminent Five Quartet inne på rätt spår. Vi borde ha gått till botten med Helmers frågor redan då. Idag är det inte samma mysterium. Det har ramlat ner mycket pengar i de egna portmonnäerna.

I går på TV4 lanserade Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, en USA-modell. Engångsutbetalning för att få igång konsumtionen. Fast Anders Borg som ligger i ständig beredskap verkar inte ha någon alls för just detta förslag. Annars har jag en del tips på sådana som definitivt behöver få igång konsumtionen.

1. Ett exempel kommer från en kommentar till min blogg igår. Det dystra räkneexemplet såg ut så här:
Studiemedel: 7459kr/mån
Hyra: 4700/mån (1 rum)
Kurslitteratur ca 1000kr/mån
= 1759 kr/mån att leva på
Drar man bort mat 1000kr och busskort 550:- återstår 209kr till kläder, telefon, el, bredband. Det kan man med bästa vilja i världen inte kalla konsumtion.

2. Ett annat: Landets hyresgäster betalar ca 100 miljarder i hyra varje år. Höjer man hyran med 1 procent får hyresgästerna 1 miljard mindre att handla för, 2 procent ger 2 miljarder osv. Vill man få igång konsumtionen så ska man inte minska köpkraften med flera miljarder för hyresgästerna.

Här finns utrymme för kreativa förslag från regeringens rådgivare Lars Calmfors om hur man bättrar på studenters och hyresgästers ekonomi.

Chockhyror

Chockhyror är ett vanligt rubrikord. Hyran kan vara rätt så chockerande i verkliga livet också. Det beror uteslutande på vem som ska betala. Vissa skulle inte känna en enda chockvåg om hyrorna drog iväg, medan många sover dåligt på nätterna vid blotta tanken på att det kan bli ännu dyrare.

Årets hyresförhandlingar pågår mitt i brinnande kris, stigande arbetslöshet och illavarslande tillväxtprognoser. Kollar man de yrkanden som kommit in hittills ligger alla, med några få undantag, högre än förra årets, i väldigt många fall betydligt högre. Flera ligger chockerande högt.

Singlar, pensionärer och ensamstående föräldrar med barn bor ofta i hyresrätt. Inte sällan har de en ansträngd ekonomi varför Hyresgästföreningen befarar att många inte kommer att ha råd att bo kvar om hyreshöjningen blir för stor, skriver E24. E24 har också frågat läsarna: "Har du råd att bo kvar om hyran höjs?". Av de 4 934 personer som besvarade frågan på nätet angav 37 procent att de inte har råd med någon hyreshöjning över huvud taget medan 18 procent säger sig klara en hyreshöjning med maximalt 3 procent.

I dessa tider när räddningspaketen duggar tätt så gäller det att se till att rädda det som räddas kan också för de enskilda hyresgästerna. Nu är det viktigt att bruksvärdessystemet och hyresförhandlingssystemet som stått pall för så många kriser och påfrestningar under 40 år visar att det håller även för denna kris.

Marknadsmekanismerna satta ur spel

Storsäljande böcker ska bli dyrare berättar Svenska Dagbladet idag. Hoppsan, det ska väl vara tvärtom. Varje gång jag debatterar hyror ska det i alla fall vara tvärtom. Där är det alltid någon som säger att om man bara såg på bostäder som om det vore vilken vara som helst, exempelvis mjölk, så skulle det byggas som aldrig förr.

Den stora efterfrågan på hyresrätter skulle automatiskt leda till att hyresrätter växte som svampar ur jorden, priset skulle därmed sjunka och människor skulle få tak över huvudet. Om man bara tog bort bruksvärdessystemet och hyrestaket så skulle hyresrätten gå en ny vår till mötes.

Nu kan det ju verka lite knasigt att ta just mjölk som exempel eftersom EU:s jordbrukspolitik med tillhörande subventioner är omfattande och avgör både tillgång och pris. Den som därför hade tänkt ersätta mjölkjämförelsen med bokjämförelse får nu se sig om efter något annat. Men det kommer inte att bli en enkel match, marknadens mest grundläggande teori om tillgång och efterfrågan verkar vara satt ur spel i de flesta sammanhang. Marknaden lever inte i någon liten egen bubbla, även om man kan tro det i dessa dagar, utan är beroende av hur produktionsförutsättningarna för deras varor ser ut. Skatter, avgifter, taxor, löner, materialpriser, konkurrenssituation m.m. är avgörande för vad vi till slut får hosta upp för att få det vi vill ha.

Förut hade böcker högre moms än dansband. Då blev det liv i luckan och politikerna ingrep och jämställde böcker med dansband. Folk köpte därefter böcker som aldrig förr, Internethandeln tog sig, konkurrensen ökade och priset sjönk. Nu ingriper den marknad som borde jubla och höjer priset. I likhet med många andra branscher verkar också bokbranschen tycka om konkurrens bara som teoribildning. Om ökad konkurrens påverkar det priset neråt gäller det att slå till bromsarna. Så fungerar det i byggbranschen också. Marknaden har ett svårbegripligt förhållande till de grundläggande marknadsmekanismerna.

En miljonpremie i kristider

Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut. Omprövningens tid har nått varenda morgonsoffa och spalterna är sprängfyllda med kris. Man upptäcker att man som alla andra lagt 90-talskrisen till handlingarna och låtit den ligga där tills den förbleknat. Nu krävs det kristalanger igen när bostadsbolagen kommer med sina krav på hyreshöjningar. Det blir inga enkla saker. Ovanpå hyresförhandlingarna svävar dessutom utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" som ett mörkt moln som när som helst kan börja mullra olycksbådande.



Jag är i Glasriket. Där har man haft en och annan kris att ta sig igenom. glasblåsarna uppträder för turisterna, serverar hyttsill och visar hur man gjorde när det begav sig. Men eftersom det inte räcker med att blåsa glas längre så kan man shoppa också. Alla dessa köpcentrum som växt som svampar ur marken är kommen ur en tid när shoppa var en populär fritidssysselsättning. Kombinationen shoppa och blås låter som ett nytt krisfall.

Idag ska jag till ett miljonprogramsområde i Karlskrona. I alla landets miljonprogramsområden skulle man kunna utnyttja krisläget och göra en krisomvandling. Där finns det stora behov av upprustningsinsatser. Folk behöver jobb och det finns saker att uträtta. De är dessutom på riktigt. Kan man ha en miljöbilspremie kan man väl ha en miljonpremie för insatser i miljonprogrammet. Nu krävs det smörjmedel i samhällsekonomin. Så vad väntar vi på?

Är det verkligen jag som ska ändra mig?

Jag är hyresgäst. Jag äger ingen lägenhet. Ändå blir alltid inbjuden när det ska talas om ägarlägenheter. Skälet till min närvaro är förstås att de inte alls vill tala om hur det är att äga en ägarlägenhet. De vill tala om att hyra ut ägarlägenheter. För de, häromdagen var det Veidekke Bostad, tycker nämligen att det är så bra med hyresrätter. Därför vill de bygga ägarlägenheter. Man skulle ju kunna få för sig att det vore mera naturligt för dem som gillar hyresrätter att de byggde just hyresrätter. Fast så enkelt får man inte göra det för sig.

För det handlar inte om en plötsligt påkommen omsorg om människor som vill hyra sin bostad. Det handlar om den vanliga omsorgen om dem som vill hitta investeringsobjekt.

”En ägarlägenhet skiljer sig inte markant från en bostadsrätt förutom på en punkt, den kan hyras ut i andra hand utan att det krävs samtycke från en förening, vilket är fallet med en bostadsrätt. Detta faktum skulle, menar Mats Wilhelmsson, docent i fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, kunna friställa andrahandslägenheter".

"Det här förslaget öppnar upp för privatpersoner att investera i fastigheter istället för till exempel fonder då det gör det lättare för dem att sedan hyra ut lägenheten i andra hand", säger han vidare till E24.

Han ser inga direkta baksidor med förslaget, ”såvida man inte har något emot äganderätt”. Man ser förstås aldrig några baksidor om man aldrig bemödar sig att se det från hyresgästens horisont. Man behöver väl inte ha något emot äganderätt för att man vill hyra på riktigt.

Ägarlägenhetsförespråkarna har annars tre huvudargument. De tycker att det ökar mångfalden, man ska inte bara kunna hyra i första hand utan också i andrahand, det finns i andra länder och man måste väl kunna pröva något nytt någon gång.

Idag när allt framstår i ett annat sken kan man läsa om hur det går i de andra länderna. Prisfall slår mot amatörhyresvärdar är exempelvis rubriken i Dagens industri. Att köpa bostäder för att hyra ut har varit ett fenomen som har blomstrat i Storbritannien sedan mitten av 1990-talet då termen buy to let började användas och speciella lån introducerades. Med bostadspriser som steg år efter år blev följden en explosionsartad tillväxt. Många buy to let-investerare går nu en tuff framtid till mötes. Bostadspriserna i Storbritannien har fallit med 15 procent sedan 2007 och väntas falla med 35 procent innan botten är nådd. Antalet affärer är bara en tredjedel så många som under toppmånaderna, och två miljoner britter väntas snart ha större lån än vad de får tillbaka för bostäderna vid en försäljning, står det att läsa i Dagens industri.

Fastighetsprofessorn Stellan Lundström är ofta moderator på de debatter där jag panelar. Denna gång inledde han med att säga: "Kanske är det tio gånger vi har varit på debatter om ägarlägenheter, det ska bli kul att se om Barbro Engman har ändrat sig".

Jag vill inte verka stöddig på något vis men är det verkligen jag som ska ändra mig?

********

Daniel Liljeberg, politiskt sakkunnig hos Mats Odell, är felciterad i Hem & Hyra. Eftersom jag hängde på de citaten så blev det dubbelfel.

– För att öka intresset för hyresrätten ska vi plocka bland förslagen i utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna”, citerade jag fel. Jag skulle aldrig använda ordet "plocka", säger Daniel. Vad jag sa var att mellan SKLs, Sabos remissvar och utredningen så finns av allt att döma ingredienser för en bra lösning

Regeringen vill inte att bostadsrätterna ska öka så mycket mer nu skrev jag. Fel, det vill de visst. Jag skulle aldrig säga att regeringen inte vill att bostadsrätten ska öka i absoluta tal, säger Daniel Liljeberg.

Alla är lika inför krisen

Om ni skulle var lagda åt det hållet att ni gärna vill sticka ut från mängden, så vet jag precis hur ni ska göra. Man sätter på sig kjol och röd tröja, och så går man på konferens om bofinansiering. Alla andra där kommer att ha grå, blå eller gråblå kostymer.

För att inte framstå som orättvis och onyanserad så vill jag nämna att Tobias på jagvillhabostad.nu hade jeans och väldigt färgrika skor och en man framför mig hade en svagt rutig skjorta. Jag såg också en som hade jeans, men det visade sig vara mannen som skötte mikrofonerna. Även de ytterligt få kvinnor som satt i publiken hade grå eller svarta kavajer. Det som gör mig bekymrad är inte att de ser likadana ut allihop, jag förstår att det är svårt att motstå det hårda grupptrycket, utan det är att de agerar likadant.

Under den tid den finansiella krisen växer till sig agerar nämligen alla rationellt och lika. Ingen ser krisen komma, sa Tom Kärrlander, fil lic i ekonomisk historia, för då skulle det inte vara någon kris. Den utlösande faktorn är nämligen oförutsägbar och så har det alltid varit, sa han och drog snabbt igenom 300 år av ständigt återkommande finansiella kriser. De heter sådana saker som Tulpankrisen och Strypkrisen. Eller så är det krascher av olika slag, såsom Kreugerkraschen.

Det är en dramatik i kriserna som i den värsta deckare. Krisen följer ett dramaturgiskt mönster: Först kommer en låneexpension; sedan kommer den oförutsägbara utlösande faktorn; därefter sker allt ultrasnabbt, överraskande och hotfullt.

Det är efter detta folk sitter hemma och svettas över räntehöjningar, varsel och annat elände och förbannar sin dumhet. Hur kunde de tro att räntor bara skulle sjunka, bostadsrättspriser bara gå upp, inflationen bara vara låg och jobben bara vara säkra. Ja, inte vet jag och uppenbarligen ingen annan heller.

Kriståliga hyresrätten

Du medverkar 14.05-14.50 i en panel på temat: "Behövs nya upplåtelseformer för en fungerande bostadsmarknad?" Debatten leds av moderator professor Stellan Lundström.

Det är idag det. SparbanksAkademin har ett sedan länge planerat heldagsseminarium. Ambitionen är att seminariet ska utgöra en arena för samtal kring kriser och potential i marknaden för boende och bofinansiering. Därvidlag är programmakarna rätt på, kriser och eventuell potential i marknaden är väl ett ämne som inte gått ur tiden direkt sedan programmet skrevs utan tvärtom gjort en dundrade entré i alla debattforum som går att uppbåda.

Fast ämnet i just den panel där jag ska sitta känns lite off i dessa tider när det kärvar ordentligt för de upplåtelseformer vi redan har. Hyreshusbyggandet är halverat, bostadsrätterna störtdyker och villabyggandet är för lågt.

Jag kommer att svara nej, det behövs inga nya upplåtelseformer för en fungerande bostadsmarknad. Fast jag vet att jag ger mina belackare chansen att oja sig över att Hyresgästföreningen aldrig kan vara för saker och ting. Jag tar den risken. De som varit för allting hela tiden har det inte så lätt i dessa dagar när det hela har kraschlandat och analysen av den svarta lådan visar att en och annan reflektion inte hade varit i vägen.

Hem & Hyra hade igår rubriken: Hyresrätten enda ljuset i bostadsmörkret. Jag håller mig till den. Stellan Lundströms kollega på KTH, Hans Lind, säger till tidningen att vid den förra ekonomiska krisen ökade intresset för hyresrätter, på bostadsrätternas bekostnad. Folk ville undvika kapitalrisker, och hyreslägenheterna fick en renässans.

Jo men visst, så ser det ut att bli denna gång också. Lind kan tänka sig att byggprojekt avsedda för bostadsrätter nu görs om till hyresfastigheter. Hyresrätten är en kristålig boendeform. Hyressättningssystemet är också kristtåligt och långsiktigt så hyresrätten har pallat med många kriser.

- Regeringen vill inte att bostadsrätterna ska öka så mycket mer nu, meddelade Daniel Liljeberg, politisk sakkunnig hos Mats Odell. Men så tillägger han:

- För att öka intresset för hyresrätten ska vi plocka bland förslagen i utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna”. Regeringens ambition är att komma med förslag till riksdagen före valet 2010.

Det är resultatet av detta ”plock i pinn” som är så oroande. Väljer man pinnar för att öka intresset hos hyresgästerna eller väljer man de pinnar som ökar intresset hos fastighetsägarna?

Mikael Koch valde enbart de pinnar som gynnar fastighetsägarnas intresse för högre vinster. Om det också blir regeringens plockupplägg kommer hyresgästerna att fullständigt tappa intresset för hyresrätten och den kriståliga hyresrätten kommer att falla den också nästa gång det blåser till på marknaden.

Så gå med du också i vårt demonstrationtåg.

Bostadsbyggandet faller

Igår kom de. Boverkets indikatorer. Låter inte särskilt upphetsande, men det är det. För nu är det riktigt illa ställt med husbyggandet. Vem vet, det kan rent utav vara så illa att det äntligen blir en fråga för politiken.

Bostadsbyggandet faller stort, skriver Boverket. Byggandet av bostadsrätter och småhus fortsätter att minska nästa år. Antalet påbörjade hyreslägenheter har i stort sett halverats sedan år 2006, främst till följd av stigande byggpriser och borttagna stöd. Fram till år 2009 minskar byggstarterna med cirka 40 procent jämfört med år 2006.

Vi som hittat en bostadskö att stå och trampa i hänger alltmer med huvudet.

Igår meddelade Alliansregeringen att man ska hotta upp sig, bli synlig på nätet, bilda arbetsgrupper och be allmänheten om hjälp. Jag hakar på direkt. Bilda en arbetsgrupp som kommer med förslag på hur folk ska kunna få tak över huvudet. Den kan starta nu direkt och omgående. Vill regeringen undvika en Erlandereffekt bör man omedelbart nappa på mitt förslag.

1966 fick Tage Erlander frågan om vilket råd han skulle ge alla dessa som saknade tak över huvudet. Han hade inget annat råd att komma med än att de kunde ställa sig i bostadskön. Eftersom ingen kan bo i en kö gick det illa för Tage. Nuförtiden är det till och med svårt för regeringen att tipsa om bostadskön, det finns nästan inga sådana kvar.

Detta arbetsgruppstips borde ha framtiden för sig, för det måste väl vara kuligare att gå till val på att bygga bostäder än på att höja hyrorna. Skippa det där med höjda hyror, det är i alla fall ingen valvinnare. Det tror den forskare som intervjuades på morgonekot också.