Hyresmoral

Vi vet alla in på bara skinnet hur oerhört viktig boendet är för hur våra liv gestaltar sig. Vi låter oss omslutas av väggarna i många bemärkelser. Fler och fler saknar omslutande och trygga väggar och fler och fler kommer det att bli. Därför tvingas allt fler att välja mellan att vara bostadslösa eller köpa/hyra svart, bli lurade och bo på osäkra villkor.

Det pågår så mycket ruffel och båg utan att någon reagerar så till slut blir det naturligt och självklart: Man ska bli lurad och man ska luras. Det är så man får en bostad. Är man kändis kommer det att stå i tidningen att man rufflat till sig en lägenhet. Är man inte kändis kommer det inte att stå en rad.

Jag läser just nu P-O Enquists bok, Ett annat liv. För övrigt en mycket bra bok. Han köper ”på väg in i skilsmässa och med ett gungande privatliv, en arbetslägenhet svart. Inte vackert, med tanke på den pjäs om ekonomisk brottslighet han och Anders Ehnmark skrivit om och som spelats under enorm medieuppståndelse på Dramatens stora scen. Men det är inte själva problemet; svartköp var han inte ensam om. Det gäller hans relation till samvetet.” Han far mycket illa av detta skriver han. Han anser sig ha gjort det sämsta möjliga av alla alternativ.

Det är precis det som händer alla som accepterar spelreglerna fast de är ruttna. Det är inte straffbart att betala ockerhyra och köpa svart. Den som har sålt svart och tagit ockerhyra ska straffas. Ska man hjälpa till att sätta fast den som gjort fel fast man ställde upp på att vara en del av felet? P-O Enquist skriver att det tog många år innan han blir kvitt detta gnagande i sitt inre, som han kallar skam. Det bleknar långsamt bort, men aldrig helt skriver han.

Det är många som i exakt samma situation som P-O Enquist. Frågan är om det finns någon längre som har ett gnagande samvete över att de tvingats göra våld på sin uppfattning om rätt och fel.

Lars Ohly fördömdes av många när han hyrde en lägenhet i andra hand till en alldeles för hög hyra. Man får inte ta ut så hög hyra så Lars Ohly anmälde detta till hyresnämnden och fick tillbaka de pengar han betalt för mycket. Han gjorde inget fel, lagen var på hans sida men han hade ställt upp på att vara en del av felet. Kan man få rätt då?

Nu kommer säkerligen den flitige signaturen ”Apan på gatan” att kommentera detta med att om bara hyrorna höjs och Hyresgästföreningen slutar att förhandla så kommer bostäder att byggas och svartrufflet att upphöra. Om Apan på gatan har rätt i sina teorier så skulle bostadsrättsbyggandet ha skjutit i höjden för länge sedan, priserna sjunkit och människorna fått tak över huvudet. För där finns varken tak för priset eller någon Hyresgästförening. Men att bygga hus är knivigare än så.