Vadå bostadspolitik?

Bostadspolitik är inte precis hippt och inne. Den ligger säkert placerad på utelistan. Det uppfattas vara en lång räcka av tvister om vilka bidrag, avdrag och skatter som ska omgärda byggandet och boendet. Inget man kastar sig in i precis om man vill ha lusten att förändra i behåll. Den som är otränad satsar hellre på 100 meter fri löpning än ger sig ut på en hinderbana, helt enkelt.

Lika knöligt som jordbrukspolitik ansåg en journalist som jag träffade och som därför aldrig skriver en rad om detta enligt henne obegripliga område.

Ändå står det om det varje dag. Här skulle jag kunna räkna upp allt elände som det står om: studenter som inte hittar någonstans att bo, hur deras ekonomi körs i botten och hur studieresultaten är i fara, hur irakflyktingar får tränga ihop sig med allvarliga konsekvenser för barnen, hur människor som vill gifta sig kan inte hitta en gemensam bostad, hur de som vill skilja sig måste fortsätta bo ihop, hur de som fått jobb inte kan ta det, hur de som vill flytta hemifrån blir kvar hos mamma eller hur de får betala ockerhyror. Men det blir ju så dystert att hålla på att skriva om sådant, så jag hoppar det.

Istället för att alla ansträngningar går ut på att klura ut hur vi ska bygga bostäder håller vi på att stöka runt med de hus som finns. Den lilla debatt som finns handlar om försäljning av de hus som finns, ombildning av de hus som finns, att spränga in ägarlägenheter i de hus som finns, att höja hyran i de hus som finns, renovera de hus som finns.

Nu måste vi koncentrera oss på de hus som inte finns.