Att hitta en lägenhet är som bekant inte lätt. ”Kommunen hänvisar till boende i andra hand, en miljö där värdarna ofta tar ut höga hyror och depositionsavgifter som Katarina omöjligt kan klara av”.
Regeringen hyser inget hopp om att vi i detta välutvecklade land ska kunna bygga bostäder till rimliga kostnader så de satsar på andrahandsmarknaden. Den som Katarina och många andra inte har råd med.
Bostadsbristen leder till att kvinnor som behöver hjälp inte får någon hjälp.
Moderaternas nye partisekreterare Kent Persson sa i Agenda igår att han ansåg att man måste ”ta hand om de kvinnor som är mest utsatta, våldsutsatta kvinnor. Där tycker jag att vi har mer att göra, att faktiskt skjuta till medel för att ta hand om de som är allra mest utsatta, säger Kent Persson i Agenda.
Nu vet jag inte vad ”skjuta till medel ” innebär men att formulera en bostadspolitik som inrymmer byggande av bostäder skulle rädda många kvinnor undan sina våldsverkare.
Bostad först heter ett hemlöshetsprojekt som bygger på den enkla sanningen att om hemlösa får ett hem så är de inte längre hemlösa.
Alla vill stärka jobblinjen. Om man inte kan ta ett jobb för att man inte får bostad bör man inte då stärka bostadslinjen?
Alla vill satsa på utbildning. Om man inte kan tacka ja till en utbildningsplats för att man inte får bostad bör man inte då stärka bostadslinjen?
Problemet är att inget parti varken talar om eller har formulerat en bostadslinje.
Ofta när jag sitter framför TV:n eller läser tidningar så tänker jag nu, nu kommer det.
Men det kommer inte någon avslutande mening om att vi bara kan klara arbetslinjen om vi bygger bostäder eller att förutsättningen för att tacka ja till en utbildningsplats är att det går att hitta en bostad. Om människor ska kunna gifta sig, skilja sig, skaffa barn eller flytta så måste vi bygga bostäder.
Och Kent Persson, om vi ska kunna ge utsatta kvinnor trygghet så måste vi bygga bostäder. Tillskjut gärna medel till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar