Det är musiken som får människor att dansa - inte instrumenten

De privata fastighetsägarna har som bekant anmält svenska staten till EU-kommissionen. Man är misslynt över hur de allmännyttiga bostadsbolagen fungerar. En utredning tillsattes som skulle klura på om EG-rätten kunde tänkas ha invändningar mot den svenska bostadspolitiken. Fastighetsägarna närde drömmar om att det kanske till och med skulle gå att avskaffa den helt och hållet. Bostadspolitiken alltså.

När vi gick med i EU hette det att bostadspolitik inte var en EU-kompetens. Det fanns mycket på den tiden som det inte var meningen att EU skulle lägga sig i. Det finns mindre av sådant idag. Idag griper EU in i det mesta av våra göranden och låtanden.

Istället för att spela förstafiolen borde EU fungera som ett diskret komp. Och det är väl det som är tanken med det nya fördraget. För det är musiken som får människor att dansa inte instrumenten. När man dessutom spelar falskt vill man helst logga ur från hela alltet.

På regeringens hemsida kan man läsa: ”Nationella parlament ska bevaka om beslut ska fattas på EU-nivå eller i medlemsländerna, det vill säga att närhetsprincipen respekteras.”

Allt talar för att den svenska bostadspolitiken ska avgöras i Sverige, inte i Bryssel. Lotta Fogde skriver i idag på DNs ledarsida att: ”Ratificeringen av det nya EU-fördraget erbjuder ett tillfälle att sätta ned foten och kräva garantier innan EU- tåget tuffar vidare”.

Fastighetsägarna sitter i första vagnen ivrigt väntande på att hyreshöjningarna ska ticka in. Någon borde dra i nödbromsen.