Sin egen lyckas smed

Nu lyser det SMHI-solar över hela kartan. Då får man fullt sjå med att vara glad och lätt till sinnes. På sommaren skall man vara bekymmerslös och sjunga allsång. Några sådana krav finns inte på hösten. Då räcker det med att man hummar lite instämmande om någon får för sig att säga nåt. Men det är nu det är läge att ligga i hängmattan och fundera lite på hur det står till med det ena och det andra. Kroppen mår bra av korsord och lite funderande.

Hyresgästföreningen, som kom till 1923, kan man till exempel fundera lite kring. Det måste ständigt omprövas och tänkas så att vi är på topp när det är dags för 100 års jubileum.

537 000 hushåll tycker det verkar smart att inte ligga i på egen hand och har därför blivit medlemmar. Medan andra anser att det finns en motsättning mellan kollektivets intressen och individens intressen.

I perioder har individualismen varit föremål för kraftiga hyllningar. Vi är väl delvis inne i ett sådant svep just nu. Ett och annat ordspråk finns som uppmuntrande medskick. Man är sig själv närmast, blod är tjockare än vatten, själv är bäste dräng, envar sin egen lyckas smed osv.

Det låter väl bra, ända till livet gör sig påmint. Livet innehåller ju en och annan svacka där man tackar sin lyckliga stjärna för att inte alla är sig själv närmast och bara ägnar sig åt att vara dräng åt sig själva och smida på sin egen lycka. Det som gagnar flertalet är för det mesta det som också gagnar oss som individer, kollektiv individualism.

Med tiden upptäcker de flesta det. Det är därför det går att sälja rättvisekaffe och kravbananer. Det är därför Hyresgästföreningen ökar sitt medlemsantal också.

Politik på villovägar

Politik ingriper i våra liv, varje dag. Mängder av beslut strömmar igenom den politiska beslutsapparaten, varje dag. Men människorna flyr politiken, varje dag. I varje fall i den tappning den hittills haft.

Politik är det möjligas konst sägs det. Vilken konstform det är fråga om är dock oklart. Ibland ligger farsen nära till hands. En del inslag är helt i klass med vad Dario Fo har skrivit om. I dessa dagar tänker man exempelvis på en av hans mindre kända pjäser, ”Lik till salu”, som handlar om de oväntade följderna av högt spel med märkta kort. De lurade och slagna stiger upp från de döda och ror till sist hem rikligt med pengar. Skrattet ska leda till politisk insikt om samhälleliga förhållanden är hans bärande tanke.

Vilka politiska insikter som uppstår när politiken gisslar sig själv börjar vi nu se. Bloggare och facebookgrupper drar igång och låter sig inte stoppas. Saker och ting blåser inte över längre. Mejlbombning och en och annan gammal hederlig demonstration står som spön i backen.

”Vidarebefordra mejl, ställ oavbrutet kritiska frågor och gör deras situation ohållbar", skriver Carl på facebook där tusentals människor anslutit sig till FRA lagens motståndare.

Att gå på partimöten, lyssna på välsmorda typer och hoppas att så småningom kunna påverka är ingenting för de medvetna. Det räcker inte att få lägga sina politiska förhoppningar i ett valkuvert vart fjärde år.

Demokratin är inte i kris, men partierna är det.

Guldruschens glada dagar

Tanken på pengar kan förvandla den mest beskedliga typ till oigenkännlighet. När klippet ligger inom räckhåll börjar pupillerna anta formen av dollartecken och beslutskapaciteten vrids till nolläge. Då kan det barka ur fullständigt.

Vi köper lotter, spelar på hästar och hoppas på att få sitta med en drömhand i poker. Vi lockas in i pyramidspel och satsar pengar på andras luftaffärer. Vi blir ovänner vid arvsskiften, bråkar om underhåll, fuskar med skatten och hoppas på det stora klippet när hyresrätten ska bli bostadsrätt. När drömmen om pengar får oss fast ger förnuftet vika. Människan är ingen kul typ när det kommer till pengar.

När guldruschens glada dagar drabbar hyresmarknaden blir det inte annorlunda än när Lee Marwin och Clint Eastwood drog till Alaska på jakt efter det stora klippet. Inte blir det bättre av att politikerna skickar in konsulter som tjänar pengar först när de övertygat andra om vilka stora pengar som finns att hämta.

I DN har man de senaste dagarna kunnat följa hur guldruschens glada dagar lägrat sig över bostadsområdet Ringen i Stockholm. Där handlar det inte längre om att köpa hyresrätter utan nu ska bostadsrättsföreningen vara med och köpa hela köpcentrat.

För Boultbee, som gick under beteckning långsiktig ägare när Stockholms stad sålde köpcentrat förra året ska sälja. På köpmötena fuskas det med röstkort och vad som står i lagen saknar betydelse. Den tidigare ordföranden Lena Lennerup kallar det hela farsartat. Det är trots allt bättre med farser på film än i verkligheten.

Ett klassiskt Carl Bildt-svar

"Det vet jag faktiskt inte, för att det vi har sagt på den här punkten det är att, ja, börja någonstans att se, och det får man till att börja med se var man ska börja, när man ska börja, sen får man se vad som händer där och sen får man gå vidare utifrån det.”

Det svarade Carl Bildt när Dagens Eko frågade honom om när marknadshyror ska införas (1991). Nu är Carl Bildt utrikesminister och har slutat svara, om det nu kan räknas in under begreppet svar, på frågor om marknadshyror. Detta svar förtjänar verkligen att lyftas fram, det håller absolut toppklass. Man kan utan tvekan jämföra det med Tage Danielssons monolog om sannolikhet.

Göran Hägglund inledde sin karriär som partiledare med ett angrepp på moderaterna för deras, i hans tycke, marknadshyresvänliga hållning (DN debatt 2004 19 februari).

Nu är Göran Hägglund socialminister och förutom att han ingår i samma regering som Carl Bildt har han också slutat tala om bostadspolitik. Hägglund som var en mycket engagerad ordförande i riksdagens bostadsutskott håller ett mycket långt tal på Kristdemokraternas riksting och säger inte ett enda pip om bostadspolitik.

Jo, han sa att Odell skulle leda en arbetsgrupp.

Han har därvidlag tagit upp kampen med Lars Stjernkvist (s) om det absolut minsta inslaget av bostadspolitik i ett politiskt tal som gör anspråk på att spegla de dagsaktuella frågorna. I ett tal i Almedalen sa Stjernkvist, jag bor i Norrköping. Det var det närmaste bostadspolitik han kom. En hårfin ledning för Stjernkvist.

FRA kryper allt närmare

Försvarets radioanstalt, FRA, har toppat löpen länge och det ser ut att hålla i sig. Förvarets radioanstalt är inte försvarets, jobbar inte bara med radio och är ingen anstalt. Men i övrigt stämmer det.

Debatten om signalspaning har blottlagt allt från hur det går till när partipiskorna viner till huruvida det kan tänkas finnas en hotbild mot oss och hur vi i så fall ska ha det med den personliga integriteten.

Nu avslöjar Aftonbladet att FRA håller sig dold i skogen på östra Gotland. Precis på samma ställe där jag håller mig dold. Eller har semester om man så vill. Det visar sig att deras nya hemliga avdelning som avlyssnar trafik på arabiska, persiska och albanska ligger på gångavstånd från mig.

Mejl och telefoner har avlyssnats i flera år och jag känner en viss besvikelse över att dalmål inte ingår i uppräkningen. Man vill ju gärna ha lite spridning av en del av det man säger.

De avlyssnar satelliter och radiovågor. Man blir lite fundersam över hur det är möjligt att överhuvudtaget avlyssna något på denna gotländska ort där installation av en parabolmottagare är en övermäktig uppgift och där övergången till digital-tv skapade turbulens på insändarsidorna så att folk tillslut påstod att de ändå inte behövde någon TV. Min trådlösa internetuppkoppling sviktar ideligen och kopplar oupphörligen bort sig själv. Vem kunde ana att man befann sig i avlyssningsland med avancerad teknik och signalspaning.

Det är inte för de soliga dagarna vi rustar oss. Utan för de riktigt ruskiga, skriver Lena Melin i Aftonbladet idag. Och då är det inte längre säkert man vet vem som är ond och vem som är god fortsätter hon.

Jag höll verkligen på med det, rustade mig för de soliga dagarna. Nu känns det som om man hamnat mitt i en repris av någon spionthriller från kalla krigets dagar.

Bostadsdebatten lider av blodbrist

I Sydsvenskan fanns en artikel häromdagen där MKB:s Vd Sonny Modig citeras. Bolaget låter rika få förtur i bostadskön och Modig säger: ”Det är lite grann för att man ska få in friskt blod, inom citationstecken”. Man tar sig för pannan, kan detta vara sant? Enligt Sydsvenskan är det precis vad Modig sagt.

Blod, vad är det för slags jämförelse? Och nästa steg, är det att få in lite blått blod i beståndet?

Har MKB:s nuvarande hyresgäster sjukt blod, lider de av blodbrist eller har de för lite vita blodkroppar? Nej, de har för lite pengar. För det är friska pengar de vill åt, några andra kan inte komma ifråga för det MKB bygger.

MKB borde vara omåttligt intresserade av sådant som bostäder för hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, lärare, dagisfröknar och poliser för det är de som är de viktiga beståndsdelarna i det blodomlopp som krävs för att samhällskroppen ska fungera.

Om det pågår något som har med blod att göra i Malmö så ligger det väl närmast tillhands att tro att man drabbats av blodbrist. Då känner man sig trött och orkeslös, blir lätt yr och därtill lätt andfådd.

Toppjobb

Hyresgästföreningen ligger i för hyresrätten. Det krävs jobb på alla fronter för att vi ska få gehör för våra åsikter.

Lobbyjobb är inget för latmaskar. Det krävs att det utförs toppjobb av alla inblandade. Därför har vi nu tagit oss ända upp på Kebnekaises topp för att få bred spridning av vårt budskap.

Vi och vi, Jesper och Johan har i alla fall tagit sig upp. Att släpa upp en stor banderoll om hyresrätten visar på en osedvanlig entusiasm. Det är precis den typen av entusiasm som måste till nu när hyresrättens framtid ska avgöras.

Det är inte bara höga berg som måste besegras om det ska gå i lås. Politiker kan vara nog så svårforcerade.

Hopplös optimism

Jag hade verkligen en allvarligt menad avsikt att skriva något positivt om bostadsmarknaden. Jag vill ogärna ådra mig kritik från Apan på gatan (en antagonist i kommentarerna) om att jag är negativ och bara skyller på andra.

Min ambition föll ihop som en vissen sufflé när jag surfade runt och hamnade här. Där hittade jag rubriken:

De äldre får bo på gatan

Pensionsrådgivaren Christoffer Folkebo tror att vi kommer att få vänja oss vid svenska fattigpensionärer som bor i kartonger vid Östermalmstorg. Han är genuint orolig för hur de svenska pensionärerna kommer att kunna försörja sig i framtiden. Det är ingenting jämfört med hur oroliga de som svarade på webbfrågan var:

Är du orolig för din pension?

* Nej, det ordnar sig
* Ja, kartongen kryper närmare

74 procent höll på kartongalternativet.

Lite längre ner i artikeln framgick det att Christoffer Folkebos uppdrag handlar om att måna om de rika pensionärerna. Han ska nu rikta in sig på de ”välbeställda”, de med en eller ett par miljoner upp till 6–7 miljoner kronor att placera. Målet är att inom ett par år nå 50000 personer i det här segmentet.

Vad som ska hända med segmentet ”de kartongboende” kommer kanske i en senare artikel.

Allmosor till de behövande

Att det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk är inte särskilt uppseendeväckande. Så har det alltid varit. Men tidigare låg vi i för att utjämna skillnaderna mellan fattiga och rika, sjuk och friska. Nu har vi slutat ligga i.

På DN debatt idag får vi veta att de stora förlorarna är ensamstående kvinnor. En del tycker att det borde heta självgående kvinnor. Stå ensam är inget recept för den som vill ta sig fram, då är det bättre att gå själv. För det är ändå det man måste.

De självgående kvinnorna är till stor del hyresgäster. Tuffa hyreskrav, tuff hyresmarknad och tuff ekonomi är det som gäller.

På Makalösa föräldrars hemsida finns råd att hämta för den fattige.

1. Riksförbundet Majblomman har en egen gåvoverksamhet till behövande. Det kan vara saker som en tågbiljett, en cykel eller nya glasögon. De har också sommarläger och kolloverksamhet.

2. Svenska Kyrkan kan ibland bistå ekonomiskt med pengar till semester eller att åka på kollo. På vissa ställen ordnar de också egna läger till väldigt lite pengar.

3. Insolvens – föreningen för överskuldsatta kan hjälpa dig som är umgängesförälder med utmätning att få försörjningsstöd som kan användas för att ha råd att träffa sitt barn och göra något tillsammans.

4. IOGT-NTO-rörelsen - En sammanställning av läger och kollo för familjer eller bara barn, över hela Sverige.

Denna lista med utvägar för folk utan pengar säger allt om hur det gått med utjämningspolitiken. Det har inte gått alls.

Det borde ta sig snart

När jag flyttade till Uppsala för att bli en bildad människa bodde jag inneboende hos en psykiater och hans fru. De hyrde ut alla rum och bodde själva i garaget. De gick och la sig vid sjusnåret då de stängde av pannan för annars bullrade det i garaget. Jag frös när jag gick och la mig och badade i svett på morgonen (de gick upp vid 05 och satte på pannan). Cyklarna stod i köket eftersom det var upptaget i garaget.

Efter denna min första bostad utan föräldrar har jag bott i studentdubblett, uthyrningsrum, bostadsrätt, evakueringslägenhet, villa, parhus och hyresrätt. Efter att jag återigen hamnat i huvudstaden har jag bott inneboende hos dotter med lägenhet i andrahand, i andrahand i hyresrätt, i andrahand i bostadsrätt, på tåget och i övernattningsrum.

Det har tagit mig 40 år att flytta från en vilsen psykiater i Uppsala till en vilsen bostadsmarknad i Stockholm. Fast jag har en hyresrätt i Borlänge, man ska inte klaga i onödan. Jag kan stå några år till i bostadskön i Stockholm så länge X2000 tar mig hem.

Fast det är förstås värre för alla som inte kan åka X2000 till en hyresrätt någon annanstans utan som kommit till Stockholm för att bidra till huvudstadens tillväxt och som tillbringar sin mesta tid med att leta efter någonstans att bo. Det är lika illa på Gotland.

Vi måste bygga bostäder åt folk som vill både arbeta och bo. Gå in på Hyresgästföreningens hemsida och kolla här. Där finns Våra idéer för framtidens boende.

Fiasko för hyresgarantin

Igår rapporterade Ekot om att de kommunala hyresgarantierna inte har blivit någon ”succé”. Märkligt ordval, fiasko är väl den rätta benämningen. Nästan inga kommuner har nappat på idén och blott 19 ungdomar mot beräknade 20 000 har fått hyresgaranti. 100 miljon som ingen vill ha.

Det finns för få lägenheter, sa Sven Bergenstråhle, bostadsforskare på Hyresgästföreningen, i Ekot.

Det finns för få lägenheter, sa Mats Odell, Finansmarknadsminister.

Det är gamla regeringens fel, de byggde för lite, sa Odell.

Visst är det så, men det är väl ingen ursäkt för den nuvarande regeringen att fortsätta på samma linje och bygga för lite. Om den gamla regeringen gjorde fel borde väl den nya ligga i för att göra rätt.

De 636 000 ungdomar som är på väg ut på bostadsmarknaden och de som redan är där och jagar bostad kommer inte att ha någon som helst förståelse för den typen av argumentation.

Det är verkligen otroligt obegripligt bedrövligt att det inte ska gå att bygga bostäder i Sverige.

Varsel om framtiden

Oron för framtiden är en ständigt närvarande känsla. För att lindra den något försöker vi blicka in i framtiden. Tarotkort läggs, trendanalytiker och politiska bedömare förser oss med mer eller mindre välgrundade bedömningar. Vi vill gärna veta men oron kvarstår trots alla spaningsförsök.

Oro präglar många av de svenska högtiderna också. Midsommar har ett stort inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior. Man skall plocka blommor vid vägskäl, klättra över gärdesgårdar för att sedan i drömmen se sin tillkommande. Man ska helst inte bada för då kan man råka ut för Näcken.

En spelman som lärt sig av Näcken kan bli så trollbunden att han inte kan sluta förrän han mister förståndet. Förtrollningen kan brytas om någon skär av fiolsträngarna.

Jag önskar att jag visste hur många blommor man måste plocka för att kunna se vad som händer med hyresrätten och att EU inte kan trollbinda oss utan att vi förstår att vi kan ha egna fiolsträngar och spela den musik vi vill.

Använd er makt, 68:or!

Jag har kommit att få ett omåttligt stort intresse för alla som fyller 60 år. Jag djupstuderar vad som rör sig i huvudet på folk i detta specifika åldersegment av gruppen: ”Vi som var med 68”. Håller de (vi) månne på att tappa stinget?

Häromdagen kom jag på avvägar och övervägde att höra ett P1-program om fjärde åldern. Men det där med åldersbestämning får någon annan hålla på med. Det verkar vara en passiviserande sysselsättning.

Gudrun Schyman slog till och blev 60 år häromdagen och att döma av rapporterna verkar hon absolut vara inne på allt som måste göras den dag som idag är. Bostadsfrågan ligger högt upp på Gudrun Schymans ”göralista”. Det blir så när man inte slår sig till ro i den egna boningen och funderar på vilken rubrik ens ålder har.

Idag fyller journalisten Britt-Marie Mattsson 60 år. Hon har också tak över huvudet. Både i Örgryte och i Kullavik men säger i födelsedagsintervjun i DN: ”Jag tycker att det är skrämmande hur fort vi tappat de värderingar som då var självklara, rätten till bostad och jobb. Nu påstår man att ungdomar inte är intresserade av fasta jobb. Det är trams - skulle ungdomar inte vara intresserade av att ha en lägenhet och kunna betala hyran?"

Bra Britt-Marie, det är precis de frågorna som ska tas upp i födelsedagsintervjuer av dem som var med 68.

Kom igen nu, alla ni 68:or som blir 60. Ni sitter fortfarande på makten. Slå till och fixa bostäder åt dem som visserligen inte var med då men som har hört att det går att förändra om man bara vill.

Vaxholmsvånda väntar Ekerö

Ekeröbostäder ska säljas, tycker kommunledningen i Ekerö. Uppretade Ekeröbor samlar in namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning. Igår på ABC-nytt sa folkpartisten Billter att det inte var nödvändigt att ha en folkomröstning därför att det berörde så få av kommunens invånare.

Vadå berör få invånare? Det berör väl alla invånare plus de som vill flytta till Ekerö. Det är viktigt för hela kommunens utveckling att det finns bor bostäder och bra bostadsområden. Precis som det är med barnomsorg, kultur, idrott, skolor mm. Det berör inte heller alla men det är avgörande för hur det är att leva där. Tänk så bra det vore om han kunde ringa sin kollega i Vaxholm för att få reda på vad som hände när de sålde sin allmännytta för nio år sedan.

Nu har de kvar cirka 500 hyresrätter i Vaxholm och kan inte längre rekrytera personal. Tror man att frågan om att ha eller inte ha en allmännytta bara är en fråga för dem som för tillfället bor där så får man bekymmer på sikt.

Professor varnar - 'social housing' närmar sig Sverige

I Europa finns många varianter av 'social housing' där människor med låga inkomster eller handikapp hänvisas till särskilda hyresvärdar. Att låsa in segregation och fattigdom i särskilda bolag är ingenting vi gillar i Sverige.

Mats Odell är helt emot 'social housing'. Alla politiska partier är helt emot. SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen är helt emot. Mikael Koch fick inte ens utreda något som innebar att vi kunde få social housing i Sverige.

Det går inte att uppbåda någon som vill ha 'social housing'. Motståndet är massivt. Ändå kommer vi förmodligen att få det ingen vill ha.

– Det finns ett statistiskt samband mellan allmännyttans storlek och koncentrationen svaga hushåll. När allmännyttan säljs ut och ombildas till bostadsrätt blir det som blir kvar mer och mer likt 'social housing', säger professor Lena Magnusson Turner på IBF.

Det räcker inte med att säga att man är emot 'social housing', man måste jobba på att det inte införs också.