Bostadsdebatten lever på ytan. Förslagen svischar förbi men de har ytterligt sällan, om ens någon gång, föregåtts av några djupgående analyser och det görs aldrig några konsekvensanalyser.
Debattörerna tar sig aldrig under vattenytan. Likt skräddarna opererar de i stillastående sötvatten och vilar på den tunna ytspänningen.Skräddare återfinns lite här och var. De förekommer flitigt i olika kommissioner och på en del ledarsidor inte sällan är de nationalekonomer.
Men också någon enstaka statsvetare visar sig, förvånansvärt nog, vilja leva på ytspänningen. Jenny Madestam skrev i Expressen i lördags att:
" I utredning efter utredning pekas ett antal grundläggande problem med svensk bostadsmarknad ut"
Jaså minsann. Vilka utredningar då?
Enligt Wikidpedia är utredning är ett projekt som syftar till att analysera en fråga och sammanställa information dvs fakta kring den.
Och det är väl precis det som saknas i de rapporter som produceras och som nu upphöjs till utredningar. De är sprängfyllda med teorier och påståenden men inga fakta och inga analyser hår att spåra.
Till och med statliga utredningar låter bli att utreda.Hyresbostadsutredningen till exempel. Där förs inga djuplodande resonemang överhuvudtaget. Men så har den inte heller remitterats utan blivit kvar i någon låda på regeringskansliet.
Man kan ju inte bara påstå vad som helst i en utredning. Då är det inte någon utredning. Ändå räknas den i debatten.
Nybyggarkommissionen med Göran Persson i spetsen har inte heller gjort någon utredning.
De ägnar några rader åt att beskriva vad de kommit fram till efter att först ha försökt bli överens med sig själva.
Agneta Dreber är uppenbarligen en ideologisk anhängare av marknadshyror.
Det är inte Göran Persson som säger i tidningen Bofast att han tycker att ekonomer kan vara rationella men deras teorier spricker när de krockar med verkligheten.
Olle Westberg tycker inte att man ska komma med förslag som inte har någon politisk framtid.
Men vad spelar sådant för roll. Det är mumma för skräddarna på de borgerliga ledarsidorna när de kan få fatt i någon socialdemokrat som uttalat sig i riktning mot mera marknad i hyressättningen. Aldrig någonsin har väl Göran Persson och Mårten Palme framstått i ett sådan förklarat skimmer.
Mårten Palmes sk forskningsrapport ägnade också några rader, inte till att redovisa forskning, utan till att påstå att det vore bra om hyrorna i attraktiva områden höjdes mm
En intressant fråga är om Mårten Palme vet hur hyrorna i attraktiva områden ser ut. Om man anser att de borde höjas så är det ju inte så dumt att tala om på vilka nivåer de ligger idag, vilka höjningar det skulle vara fråga om för att det hela ska fungera optimalt samt fundera på vilka konsekvenser för individ och samhälle det skulle få att gå mot marknadshyror. Fast något sådant gör han inte.
De flesta vet inte ett dugg om hur hyresnivåerna ser ut. Jag träffade chefsekonomen på Swedbank för ett tag sedan. Hon hade ingen aning, hon trodde att hyrorna var betydligt lägre i centrum än i förorterna.
Det är de inte. Oavsett om det handlar om icke renoverade och icke stambytta fastigheter, nyproduktion eller stambytta och renoverade fastigheter så skiljer sig hyran mellan centrala lägen och ytterstad minst 30%. Vi vet för vi förhandlar hyrorna.
Här om veckan deltog jag i en debatt där en av deltagarna tyckte att hyrorna i attraktiva områden skulle höjas. När jag frågade på vilka nivåer hyrorna låg så visste han så klart inte.
Skräddarna googlar nämligen på varandra. Det är därför samma mantran återkommer i alla dokument enligt den välkända modellen att om du upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det så småningom en sanning.
Jenny Madestam vet inte heller hur hyrorna ser ut, det är jag nästan hundra på, men hon är säker på att det det bor människor i billiga hyresbostäder i attraktiva områden som inte flyttar på sig.
Men de måste fås att röra på sig. Rörligheten måste öka, åtminstone i hyresrätten. De andra kan väl vad jag förstår bo kvar om de trivs. Ut med de i hyresrätt och in med andra som kan betala.
Man måste ha kontakter och pengar för att få en lägenhet, skriver hon.
Just precis. Att det ska bygga på kontakter tycker både fastighetsägare och politiker.
Vad vore det för socialistiskt påhitt att tvinga fastighetsägarna att lämna lägenheterna till bostadsförmedlingen? Då är det bättre att vi kan välja hyresgäster själva, tycker de uppenbarligen och då blir det så.
Det är inte hyrornas fel det är så fastighetsägarna vill ha det.
Om inte Madesten vet det så kostar de nybyggda lägenheterna sådär 10 000 för en etta och 18 000 för en trea.
Eftersom Madestam är statsvetare så vet hon så klart att vi avskaffat hyresregleringen och hon vet säkert också att hyrorna i nybyggda hus sätts efter en egen lag om presumerade hyror.
Det lönar sig inte att äga hyresfastigheter pga av hyresregleringen skriver hon. Gör det inte? Madesten borde kanske i syfte att skaffa sig kunskap besöka nästa IPD seminarium. Där jublar de över vilken fantastisk avkastning bostadsfastigheter ger.
En sak som skräddare har gemensamt är att de tycker att politiker är dumma i huvudet. Väkdigt dumma, de förstår varken sitt eget bästa eller medborgarnas.
De är rädda för Hyresgästföreningen och avstår därför från att göra det som skulle vara bäst för hyresgästerna.
Det kan hända att vi har politiker som kollar lite under vattenytan och upptäcker att ingenstans i något enda land har marknadshyror löst några problem. Däremot skapar det nya problem.
I Tyskland har de bostadsbrist trots att de har marknadshyror. De har tvingats införa en lag för att stoppa hyreshöjningarna, reglerade marknadshyror. Kul kombination.
Det kostar de tyska skattebetalarna 17 miljarder euro i stöd till de som inte har råd att betala hyran eller till andra åtgärder.
Och så ser det ut i andra länder också. De som vill ha marknadshyror måste också säga att de vill ha ett system med "social housing". Det är den logiska konsekvensen av marknadshyror. Det finns inte något enda land som är bevis för motsatsen.