Gästblogg från Uppsala: "Facebook blev vår bänk i parken"

Här är den sjätte och sista gästbloggen för den här gången.  Den kommer från den lokala Hyresgästföreningen i Gränby.

För ett år sedan svepte en chockvåg genom Gränby. ”43 procents höjning av hyran” sa värden, och vi som bor här drog efter andan. När det kommer bud om orimliga hyreshöjningar, då rister det i stammarna. Allt förändras i ett slag. Det är ju våra hem de pratar om, våra bostäder, våra liv!

För att mobilisera motstånd behövs mötesplatser. Vi hittade varandra på Facebook. Gruppen Stambyte i Gränby växte, och snart var över tvåhundra grannar uppkopplade i ett nätverk av högljudd diskussion. Det kändes förbannat bra, att få sätta ord på all den ensamhet, ilska, rädsla och uppgivenhet som skapats i kölvattnet av Rikshems chockbud. Facebook blev vår ”bänk i parken”.

Men hyresvärdar i Sverige idag har så mycket makt. En högljudd diskussion på Internet stör och irriterar, men det behövs mer för att utjämna oddsen. I förhandlingsrummet är positionerna låsta redan från början. När ägarna vill höja hyran med tretusen spänn kan hyresgästerna pruta blott en hundring innan värden börjar prata om Hyresnämnden.

Det är lätt att bara vilja ge upp. Packa och dra. Men vart? Har man jobb och kanske också barn i stan är det inte bara att flytta. Har man inget jobb, då får man vare sig banklån eller hyreskontrakt. I den lokala hyresgästföreningen dammade vi av några gamla beprövade verktyg. Dörrknackning, namninsamling, informationsmöten och debatter. Lappar i fönstren, insändare, artiklar och uppvaktning av politiker. Vi läste på, diskuterade och lärde oss om stamrenoveringar, bruksvärden och hyresnämnden. Jo, det tog tid. Det var träligt. Ibland helt hopplöst. Vi hade möten i styrelsen där vi tyckte olika, men också möten där vi efter alldeles för långa diskussioner faktiskt lyckades fatta gemensamma beslut, trots olika åsikter. Och att ha en egen organisation och gemensamma beslut i ryggen, det ger en styrka som inget fria nätverk i världen kan ge.

Kanske måste man få sitt boende hotat, liksom känna konsekvenserna in på bara skinnet, för att orka? Är det inte just hos boende själva som det verkliga motståndet mot dagens hyrespolitik kan få näring och växa sig riktigt stark? Hur stödjer en stor organisation sådana initiativ? Vad kan tjänstemän och förtroendevalda längre in i Hyresgästföreningen göra? Kanske kan man göra mycket mycket mer, eller annorlunda, än idag?

Det har varit ett lärorikt år. Engagemanget har skapat sammanhang som vaccinerar mot den värsta ensamheten och rädslan. Gränby har blivit en om möjligt ännu bättre plats att bo på. Men så kommer det inte att förbli. Med sorg i hjärtat och växande ilska tvingas vi förstå att vårt hårdnackade motstånd bara räckte en bit på väg. Många har flyttat, och fler är på väg.

Men vi rörde i alla fall om i grytan. Det var värt allt slit. Vi tvingade vår värd att lyssna, och också komma oss delvis till mötes. Bland annat kommer de som bott här länge kunna välja om man vill ha total make-over av sitt hem, eller en varsammare, mindre omfattande renovering. Vi hoppas att andra fastighetsägare kommer följa efter. Var ska alla människor annars bo?

En renovering ska inte tvinga bort en enda hyresgäst från sitt hem! Med gemensamma beslut i ryggen kan man göra motstånd. En stor organisation med över en halv miljon medlemmar borde kunna vara en bra grund för alla som vill höja rösten i detta mycket grundläggande krav. En renovering ska inte tvinga bort en enda hyresgäst från sitt hem.

Åse Richard, Ismail El Harbiti, Eva Byegård, Maisoun Zaza, Jeanette Åberg, Camilla Wettergren, Bernhard Woll, Nevenka Ivis och Birgit Friberg Styrelsen för LH Gränby

Gästblogg från Gällivare: Vi behöver ett Lex Malmfälten

Den femte gästbloggen kommer från Gällivare och är skriven av Thage Johansson, ordförande i Hyresgästföreningen i Gällivare.

Thage Johansson heter jag och bor i Malmberget på gruvan. Varje dag spränger LKAB i gruvan vid midnatt. Precis när jag och många andra just har somnat. Ingen bra boendemiljö för oss och en del har valt att flytta från samhället för de klarar inte av att bo på gruvan. Sen tillkommer också sättningarna. Det är när berget rör på sig och dessa sättningar kan vara som mindre jordbävningar.

Nu när gruvdriften utökas blir vi tvingad att flytta från Malmberget. Men många av oss har inte råd att flytta till de nyproducerade bostäder som vi erbjuds.

Vi har ställt krav till våra politiker och LKAB, att nyckel mot nyckel skall gälla, men vem lyssnar på oss? Vinsterna skall gå till staten för att finansiera tunnelbanorna och infrastruktur i storstadsområdena. Att ha vuxit upp i Malmberget och att nu utsättas för tvångsdeportering känns kränkande.

För mig som hyresgäst i allmännyttans bostadsbestånd är detta ett slag i ansiktet. Hur skall vi kunna flytta till nyproducerade bostäder där hyran är betydligt högre?Ett Lex Malmfälten är ett måste, annars flyr människorna från orten.

Thage Johansson
Ordförande Hyresgästföreningen i Gällivare

Gästblogg från Göteborg: "Börja prata med hyresgästerna"

Dagens gästblogg är från Mattias Axelsson i Göteborg som är aktiv i Nätverket Pennygångens Framtid.

När Sverige stod inför hotet om bostadsbrist i mitten av förra seklet tog staten och kommunerna ett ansvar och byggde runt en miljon lägenheter - detta har kommit att kallas miljonprogrammet. Några år före miljonprogrammet byggdes ett bostadsområde med 771 lägenheter i västra Göteborg - Pennygången.

Sett från utsidan kan Pennygången lätt misstas för ett typiskt grått betongområde, men vi som bor där vet hur att man inte skall döma boken efter omslag. Allting behöver inte vara ljust och fräscht i olika beigevita nyanser - det måste finnas ett utrymme även för det ruffiga och det som inte ligger precis i linje med tidens trend.

Stena Fastigheter vill - efter att lägenheterna stått i mer än ett halvt sekel - totalrenovera området. Ut med det gamla och in med parkett i alla rum, balkong, handdukstorkar med mera. Ut också med upp till 80 procent av de boende och in med nya kapitalstarka hyresgäster som har råd med de tio tusenlappar som ska betalas varje månad om Stena Fastigheter får bestämma.

Att sätta stopp för Stena Fastigheters nuvarande planer på renoveringar och hyreshöjningar handlar inte bara om oss som bor på Pennygången och våra hem. Lika mycket handlar det om hur vi vill att samhället skall vara, och hur vi vill att våra städer skall välkomna människor till dem.

Om Stena Fastigheter får grönt ljus för renoveringar och hyreshöjningar på Pennygången kommer åtskilliga fastighetsägare runt om i Göteborg och övriga Sverige att se sin chans. När miljonprogrammens lägenheter ska byta stammar de närmaste åren kommer tusen och åter tusen människor tvingas flytta för att lyxiga badrums- och köksrenoveringar höjer bruksvärdet och därmed hyran.

I en debattartikel i GP (23/9) uppmanar vi Stena Fastigheter att stoppa sina nuvarande planer och istället börja prata med oss hyresgäster. Syftet skulle då vara att låta Pennygången bli ett pilotprojekt där utgångspunkten för samtalen är att lösa frågan hur omfattande renoveringar kan göras med hänsyn till hyresgästerna och deras möjligheter att bo kvar.

Idag är lagstiftningen ensidigt på fastighetsägarens sida. Vi som bor i hyreslägenheter måste i de allra flesta fall anpassa oss efter de hyresnivåer och renoveringsförslag som fastighetsägarna önskar. Där ligger ett stort ansvar på politisk nivå att ändra lagstiftningen och ge oss boende ett större inflytande. Det är orimligt att så många som 80 procent av de boende på Pennygången måste se sig om efter nytt boende, nya förskoleplatser, nya skolor och nya sociala nätverk, både för barnen och de vuxna, bara för att Stena Fastigheter ser en chans att byta ut de hyresgäster som har lägre inkomster än genomsnittet.

Vår uppmaning är därför:

1. Till Stena Fastigheter: Stoppa ert nuvarande förslag och börja en dialog med oss hyresgäster.
 
2. Till politiker i Göteborgs stad: Inse allvaret i att staden kommer att segregeras än mer om renoveringen av Pennygången genomförs som planerat. Ta därför ert ansvar i denna fråga och sätt press på Stena Fastigheter.

3. Till politikerna i riksdagen: Fundera på de sociala och ekonomiska konsekvenserna om område efter område genomgår samma förändring som Pennygången riskerar. Ta därför ert ansvar genom att ändra lagstiftningen och ge hyresgästerna större inflytande.

Mattias Axelsson
Nätverket Pennygångens Framtid

Gästblogg från Järfälla: "Det är ungdomarna som gör det"

Dagens gästblogg är en film från Järfälla. Möt Hyresgästföreningens verksamhetsutvecklare Ali Al-Djaber och ett gäng engagerade ungdomar som tillsammans tar hand om sitt bostadsområde.  

Gästblogg från Kristianstad: Så påverkade vi kommunpolitikerna

Lotta Jidewå, ordförande i Hyresgästföreningen Kristianstad

Jag kommer ihåg ett matteprov i skolan. Jag satt i den knäpptysta aulan och skrev, skrev, suddade och skrev igen. Kompisarna bredvid mig verkade så säkra på sin sak och suddade inte hälften av vad jag gjorde (frågan är om de suddade alls). Under tiden växte paniken. Jag lämnade aulan med en stor klump i magen – jag hade ju inte kunnat svara ordentligt på en enda fråga! Men så fick vi tillbaka provet och det visade sig att jag hade ynka två fel och näst bäst resultat i klassen. Jag gick från hopplös modlöshet till en närmast euforisk lycka. Jag hade klarat det!

I våras föreslog politikerna i Kristianstad att de skulle ta halva AB Kristianstadbyggens vinst för att täcka upp för kommunens skrala ekonomi (AB Kristianstadsbyggen är Kristianstads allmännyttiga bostadsföretag). När vi i Hyresgästföreningen i Kristianstad fick reda på detta och att det var hela 10 miljoner kronor det handlade om, kändes det precis som när jag satt och skrev det där matteprovet i skolaulan. Förslaget var helt galet – men hur skulle vi få någon rätsida på det? Politikerna hade ju alla lagparagrafer på sin sida och verkade ha bestämt sig för hur de ville ha det. Dessutom verkade vi inte ens ha ett suddgummi så att vi kunde sudda bort eländet.

Men så hände något. När det stod om förslaget i tidningen, började våra telefoner att gå varma. Upprörda människor morrade över hur dumt förslaget var. Andra frågade vad de kunde göra för att få bort det. En av våra förtroendevalda ville starta en namninsamling.


Zakaria Abdi Aziz skriver på namninsamlingen.

Så sagt blev gjort och vi startade en namninsamling. Många av våra förtroendevalda och flera anställda samlade in namn ute i bostadsområdena och på två dagar hade vi fått ihop över 800 namn. Vi räknade ut att de 10 miljonerna som politikerna ville ta motsvarade en hundralapp i månaden för alla AB Kristianstadsbyggens hyresgäster. Vi skrev debattartiklar, pratade med politiker, skrev brev till alla politiker som sitter i kommunstyrelsen och pratade under tiden med massor av hyresgäster.

Och då hände något mer. Vi fick tid hos kommunalråden och en av dem är Pierre Månsson (m) som är kommunstyrelsen ordförande i Kristianstad. På mötet sade Pierre Månsson att de hade bestämt sig för att dra tillbaka beslutet. I stället skulle man låta AB Kristianstadsbyggen bygga en näridrottsplats på Österäng, där många kommer att få glädje av den. Vi hade lyckats göra ett eget suddgummi som suddade bort förslaget!

Så det blev som hyresgästerna ville. Men på köpet fick vi i Hyresgästföreningen mer än så, nämligen vissheten om att vi tillsammans kan få politiker att ändra sig. Att arbeta medvetet mot samma mål svetsar samman. Vi var arga, glada, peppade, stressade och fast beslutade att vinna tillsammans under de där veckorna i våras. Och det sitter fortfarande kvar i vår förening.

När Pierre Månson beslutat sig för att dra tillbaka förslaget skickade vi blommor till honom. Men såhär i efterhand tänker jag ibland att vi kanske skulle ha skickat ett suddgummi till honom istället? Fast nej, förresten – han var verkligen värd blommorna! För de 2 457 namnen som vi totalt samlade in behövde vi ju aldrig överlämna till honom.

Lotta Jidewå
Ordförande i Hyresgästföreningen Kristianstad

Gästblogg från Norrköping: Ska det se ut så här?

Den här veckan och nästa får min blogg få vingar. Den kommer att göra nedslag i sex bostadsfrågor runt om i landet. Först ut är Anita A Landegren, hyresgäst i Norrköping.

Jag bor i Norrköpings kommun, i Åby, och jag har alltid tyckt att det är det bästa stället i hela världen. Det är vackert, lagom stort och här har folk alltid hjälpts åt att ta hand om varandra och här har tanken om rättvisa alltid varit levande. Men sen hände det något. Lars Stjernkvist (S) ångade in i verkligheten och vips var trivseln jag tidigare känt rejält naggad i kanten.

Sossen Stjernkvist visade sig inte värna om såna som mig, såna som inte har världens fetaste plånböcker. I stället tycker han att många som redan har det kärvt bör få det lite kärvare. Den rättvisa hans parti tidigare stod för flög all världens väg.

Stjernkvist tycker att hyresgästerna hos det kommunala bostadsbolaget i Norrköping ska betala mer i skatt än andra. Vi tvingas därför, år efter år, att tillsammans betala in mångmiljonbelopp till kommunen. Det sker samtidigt som vi bor i hus som är extremt dåligt underhållna.

Vad tycker vi hyresgäster om det? Det är förstås en retorisk fråga?

Personligen är jag förbannad. Urförbannad! Och jag tänker minsann tala om för alla inom hörhåll vad som sker i Norrköping. Jag hade Stjernkvist inom hörhåll men han visade sig vara helt döv för mina vädjanden om ändring.

Däremot lyssnar hyresgäster och de blir, precis som jag, urförbannade. Och den stora allmänheten lyssnar också.

Då bildas det som kallas opinion och den växer och frodas i Norrköping. Vi frågar högt och ljudligt ”Ska det se ut så här?”. Det bubblar i leden och i mitt hjärta blir det liksom lite varmt. Den där trivseln som naggades i kanten har alla chanser att helas. Vi är många och vi kommer att vinna!

Anita A Landegren
Hyresgäst i Norrköping

Debattutspel i Dagens industri och Fastighetsägarna i Stockholm slår till

Fastighetsägarna profilerar sig i Almedalen
Fastighetsägarna i Stockholm har precis nu när hyresförhandlingarna ska dra igång kastat in ett nytt kort.

De kommer inte längre att förmedla den hyressättningsavgift hyresgästerna betalar till hyresgästföreningen.

Efter att ha strypt överföringen av medel från hyresgästerna till oss hoppas de att förhandlingarna ska löpa på smidigt och bra.

Åtminstone verkar det vara kontentan av det de skriver i sitt pressmeddelande.
Deras uppdragsgivare betalar de för att förhandla och ingen kan strypa den penningtillförseln. Men jag antar att de fastighetsägare som uppdragit till Fastighetsägarna att förhandla hoppas att de också ska ro en och annan förhandling i hamn.

Om man då meddelar sin motpart att vi vet att ni har rätt att ta ut en avgift för det har Carl Bildt och riksdagen bestämt men vi kan hålla inne den om vi vill.

Och just nu vill vi det för då får ni inga pengar att betala era förhandlare med, ni kan inte skicka förhandlingsinformation och allt annat ni måste göra för att kunna sköta förhandlingarna. Bra spelöppning.

Hyresgästföreningen i Stockholms pressmeddelande hittar du här.

Jag antar att Fastighetsägarna inte tänker konfiskera de 12 kr i månaden hyresgästerna betalar utan antingen sänka hyran med 12 kr/månaden eller betala tillbaka 144 kr när året är slut.

Idag har vi en debattartikel i Dagens industri, inte om hur vi ska strypa förhandlingsmöjligheterna för fastighetsägarna, utan vad vi tycker ska prägla årets hyresförhandlingar. Stopp och belägg är det som gäller nästa år. Här nedan kan du läsa hela den artikel vi skickade till Dagens industri.

Förhandlingsdebatt – ”Stopp och belägg”

Nu ska hyran för tre miljoner hyresgäster förhandlas. Stora belopp ligger på förhandlingsbordet. Hyresgästerna betalar 100 miljarder kronor i hyra varje år. För varje procent hyreshöjning urholkas hyresgästernas konsumtionsutrymme med en miljard.

Bostadsföretagen måste givetvis kunna kräva hyresnivåer som gör att de har en stabil och långsiktigt ekonomisk utveckling, så att de kan hålla sina hus i gott skick. Och det har de, det garanterar hyresförhandlingarna. Hyresmarknaden lockar många privata investerare genom den långsiktigt säkra avkastningen.

Fastighetsägarna har det generellt sett gott ställt. Det visar en rad rapporter. Hyresgästföreningen har gjort en ny genomgång av 20 stora kommunala bostadsbolags och tio stora privata bostadsföretags bokslut i tillväxtregioner. Den visar att det genomsnittliga driftnettot för kommunala bostadsbolag är 312 kronor per kvm. De privata bostadsföretagens driftnetto ligger nära dubbelt så högt: 558 kronor per kvm.

Även tidigare undersökningar visar att de privata fastighetsägarnas vinster är betydligt större än de allmännyttiga bostadsbolagens. En undersökning från Hyresgästföreningen i Göteborg förra året visade att de privata bostadsföretagen tjänade tre gånger så mycket som de allmännyttiga. De privata fastighetsägarna i Skåne har en direktavkastning på i genomsnitt 7,6 procent, enligt en undersökning från analysföretaget Stella Borealis. IPD Svenskt bostadsindex visade på en totalavkastning för hyresbostäder på 7,7 procent under 2011. Räntor som bankunder bara kan drömma om.

Värdeökningen på hyresfastigheter har dessutom varit ovanligt hög de senaste åren. Det har alltså inte gått någon nöd på fastighetsägarna.

I förra veckan sänkte Riksbanken reporäntan med 0,25 procent. Den är nu återigen nere på den historiskt sett mycket låga nivån 1,25 procent. Det är glädjande nyheter för Sveriges fastighetsägare. Deras lån är visserligen bundna i varierande längd, men sammantaget är låga räntor naturligtvis ekonomiskt gynnsamt för fastighetsägare. Nu måste det även märkas i hyresgästernas plånböcker.

Förra året krävde fastighetsägarna hyreshöjningar på i genomsnitt fyra procent. Vi landade på 2,47 procent, trots att flera orealistiska krav från fastighetsägare på alltifrån sex procent till 20 procent damp ner i våra brevlådor. Men KPI i år ligger på omkring 1,4 procent. Det finns alltså ytterligare utrymme för fastighetsägarna att använda pengar till underhåll. Rapporter från Boverket visar att 45 procent av bostadsbeståndet behöver renoveras. Bara i allmännyttan väntar 300 000 bostäder på omfattande ombyggnader.

Fastighetsägarnas ekonomi är god, räntan är låg och inflationen väntas ligga på omkring en procent nästa år. I ett sådant läge uppmanar vi fastighetsägarna att belägga sina behov innan de kommer med nya krav på hyreshöjningar. Och att beskriva vad hyresgästerna har fått för förra årets hyreshöjning. Innan dess säger vi stopp och belägg. Nu är det upp till bevis för fastighetsägarna.

Barbro Engman
Förbundsordförande Hyresgästföreningen

Och titta titta här och titta titta här så får ni se

I Gränby har Hyresgästföreningen efter många sorger och bedrövelser kommit överens med Rikshem om hyrorna efter ombyggnad.

Det tog ett år.

Vid sidan om förhandlingsbordet har hyresgästerna i Gränby protesterat, demonstrerat, uppvaktat, skrivit insändare, facebookat, twittrat, satt upp plakat i fönstren och en hel massa annat för att nå sitt mål: att kunna bo kvar.

Jag är fortfarande förundrad över Stefan Attefalls selektiva upprördhet. När villaägarna riskerade att få dra från hus och hem ryckte KD ut med pukor och trumpeter. När hyresgäster runt om i landet riskerar samma sak hörs inte det minsta pip ur något enda musikinstrument.

Ändå har Attefall lovat att "titta" på frågan. Han borde ha tittat klart nu.

I Pennygången i Göteborg vill hyresgästerna också bo kvar. 80 procent säger att det förmodligen inte kommer att bli möjligt om Stena Fastigheter får som de vill.
Kolla här Attefall, ett nytt grepp. Väl värt att titta på.



I Botkyrka har 16-åriga Nura Ribac dragit igång en namninsamling mot kommunens planer att sälja ut hennes hem.

Idag ska jag ha ett seminarium på en konferens som anordnas av Sveriges Socialchefer. Då ska jag ta med mig ett gäng Hem&Hyra för att visa hur hårda krav hyresvärdarna har för att få ett förstahandskontrakt.

Fast det vet de redan. Det är de som får ta hand om konsekvenserna av hårda krav, dyra nyproduktionshyror, höga ombyggnadshyror och bristande bostadsbyggande.

Det borde intressera Attefall. I Sverige ska vi inte ha något system med 'social housing' ändå är det det vi är på väg mot.

Tur att vi har politiker och inte bara ekonomer och fastighetsägare

En hyresrätt som kostar exempelvis vårdläraren Lillemor Persson 8 231 att  hyra bör Lillemor betala 16 271 för.
För först när man dubblerat Lillemors hyra så får vi en "väl fungerande hyresmarknad". Detta hävdade Assar Lindbäck i Rapport i fredags.

Det hävdade också Reinhold Lennebo, VD Fastighetsägarna, på Buisness Arena i torsdags.
Det är genom att förändra Lillemors hyra som hyresmarknaden ska fås att bli välfungerande, sa han. Han blandade förstås inte in Lillemor i resonemanget utan höll sig på ett mera teoretiskt plan.

Men han menade att höjningen av Lillemors och alla andras, enligt Lennebo allt för låga hyror, är själva mening med hyressättningen.

Fastighetsägarna skrev i sitt pressmeddelande apropå regeringens budget att varje år som regeringen inte gör en översyn av hyressättningen är ett förlorat år.

Själva förloraren är antar jag fastighetsägarna. För en hyresgäst som får fördubblad hyra är väl knappast någon vinnare, kan man tycka. Men där har jag fel. Enligt Assar Lindbäck och förmodar jag Reinhold Lennebo är de stora vinnarna på fördubblad hyra ungdomar utan bostad. Det var i alla fall vad Ekonomiprofessorn Lindbäck sa i Rapport.

Stefan Attefall sa att de skulle få stora sociala konsekvenser om man införde marknadshyror. Bra, för det är klart att de skulle få.

Det vet ju också Reinhold Lennebo och Assar Lindbäck så man ska inte göra processen kort med de nuvarande hyresgästerna. Den ekonomiska sorteringen  av människor ska få ta sin tid innan den når sin fullbordan.

Vad är det då som kännetecknar en väl fungerande hyresmarknad? Några större krav har man inte.  Den som vill ha en hyresrätt snabbt ska kunna få en sådan. Den logiska konsekvensen av detta blir att de som bor i lägenheterna nu måste flytta.    
Det effektivaste sättet att få bort dessa hindrande hyresgäster är att höja hyran så att de drar.

Enligt den förhärskande teorin bland ekonomer och en del fastighetsägare kommer Lillemors flytt och den högre hyra som fam Eriksson får betala när de flyttar in i  Lillemors fd lägenhet att få fart på  bostadsbyggandet, hyrorna kommer då att sänkas och ungdomar med låga inkomster kommer att få någonstans att bo.

Inte vet jag men det kanske går att få ihop den ekvationen på något grupparbete på Handelshögskolan.

I den svenska debatten är det alltid bättre någon annanstans. Titta på Finland vad de bygger. Ja med statliga subventioner vill säga men det säger  man inte.Regeringen vill ha det finländska byggandet men Gud förbjude att det blir några subventioner till byggandet.

Sådant är förbehållet krogbranschen, villaägarna och andra branscher som bör stimuleras.

I Finland infördes marknadshyror och mängder av lägenheter blev tomma. Hurra hurra utropar Maria Rankka på Handelskammaren. Men någon större lust att prata om vart de som tvingades flytta tog vägen finns inte. Det är ingen faktor som finns med i Handelshögskolans teorimodeller.

Tyskland har seglat upp som en bubblare och är nu ett populärt land att hänvisa till. Relativt låga hyror, en snabb planprocess och en stor hyressektor har de. Det har inte vi. Den hyressektor som ska vara väl fungerande här blir bara mindre. Här satsar vi på att öka hushållens låneskulder och ombildar de få hyresrätter som finns till bostadsätter.

Som politisk förebild kommer nog Berlin att falla från en topposition till ett bottenläge när det står klart för alla att de vill stoppa den pågående sorteringsprocessen genom att införa tak för hyrorna. Sådant oskick blir nåt för EU att bita i det. Jag hoppas ff att Sverige kan hålla fanan högt och har kvar ambitionen att människor ska kunna bo i bostäder med rimliga hyror utan att vi tvingas införa ett system med social housing.

Men läs framförallt vad generelsekreteraren i IUT, den internationella hyresgästorganisationen, Magnus Hammar skriver i Hem & Hyra
Hans avslutande fråga väntar på ett svar.

"Visa mig på ett enda land eller stad i världen där fria marknadshyror skulle ha bidragit till en väl fungerande bostadsmarknad, där bostäder byggts för alla, inkl. medel- och låginkomsthushåll. I vart fall är det inte Norge, och Oslo!"

Get to know the Swedish property market

Waterfront

Idag ska jag delta i en debatt på Buisness Arena på Stockholm Waterfront. Nästa vecka ska jag delta på ett seminarium som arrangeras av Sveriges Socialchefer.

Det är på de arenorna bostadspolitiken huserar.

Socialtjänsten sliter med bostadsbristens alla konsekvenser. Buisnessmännen funderar på hur höga avkastningskraven kan bli. Bland buissnessmännen återfinns tyvärr en hel del allmännyttor.

I Socialtjänstens väntrum sitter de som åkt ur andrahanskarusellen, de som inte ens kommer in i och får fara runt mellan olika tillfällighetsboende, de som inte kan ta sig över trösklarna för att få ett förstahandskontrakt och de som blir bortrenoverade.

Det är den sorgliga baksidan av bostadsbrist, höga nyproduktionshyror, höga krav för att få en bostad och hyreshöjningar på uppåt 50 procent när husen måste byta stammar.

Fastighetsägarna sitter inte och grubblar på hur segmentet ICA-kassörskor ska få någonstans att bo. De spanar på helt andra segment.

Fast inte ens segmentet ICA-direktörer har någon chans på hyresmarknaden. Även om de drömmer om friheten i en hyresrätt så tvingas de köpa en bostad och spä på den låneskuld som nu inte bara oroar Bostadskreditnämnden utan också Stefan Ingves.

Politiken håller sig avvaktande. Skulle det vara någon triangulering på gång så måste väl Reinfeldt komma med ett bidrag, förlåt, avdrag för att få igång byggandet.

I budgetproppen som Anders Borg lägger idag så finns ett bostadspaket, som någon uttryckte det. Paketet består i huvudsak av Attefalls förslag till andrahandsuthyrning och de förslag partiledarna presenterade tidigare i vår.

Där finns exempelvis ett förslag om att sänka avgiften på en avgift som ingen betalar

Så här skriver Socialdepartementet:

För att öka incitamenten för att bygga och förvalta bostadsfastigheter föreslår regeringen bland annat att

- fastighetsavgiften för flerfamiljshus sänks från 0,4 procent till 0,3 procent

- undantaget för fastighetsavgift för nyproduktion förlängs från 5 till 15 år

Kul vinkel. Som incitament betraktat får det väl anses tillhöra den mera svaga varianten.

Poänglös Attefall

Mats Odell och Stefan Attefall Kristdemokraternas två bostadsministrar  

(KD) har innehaft bostadsministerposten i sex år.


De var snabba som blixten i början. Innan man hann blinka hade de avskaffat investeringsstödet och räntebidragen till hyresrätter.

ROT-avdrag till alla utom hyresgästerna gick också tämligen snabbt.

Men bostadsköerna växer och växer, byggandet har stannat på mycket låga nivåer och skatteorättvisorna ökar.

Stefan Attefall vill nämligen inte ”jaga kortsiktiga poänger”, säger han i Rapport. Så någon poängseger är inte i sikte snarare kan det väl bli en fråga om walkover. Igår var det exakt halvvägs till nästa val.

Hade Attefall varit det minsta poängintresserad hade han annars kunnat hösta in mängder av sådana för politiker viktiga poäng från de 248 000 ungdomarna som saknar bostad och från de hundratusentals bostadssökande runt om i landet.

Poäng hade det säkert blivit från Svenska näringsliv också nu när bostadsbristen hotar tillväxten.

De åtgärder Mats Odell och Stefan Attefall vidtagit har ju inte precis varit några framgångar, visade de i Rapport.

Hyresgarantierna skulle ges till 20 000, det blev 700.

Det skulle byggas 3 000- 5 000 ägarlägenheter, det blev 200.

Andrahandsuthyrning ska ge 40 000 nya bostadstillfällen, sa de i Rapport.Fast om jag inte missminner mig så halverade regeringen resultatet av den telefonundersökning som Handelskammaren gjorde 9-22 december 2010 och som regeringen baserar sitt förslag på.

Eftersom ingen människa vet hur många som bor i andrahand idag så kommer Rapport aldrig någonsin att kunna redovisa hur det gick, om nu regeringen får igenom förslaget i riksdagen om tillfällighetsboende i andrahand.

Ett förhandstips om hur det kommer att gå för de bostadssökande om Attefall får som han vill får man om man läser går Nerikes Allehanda i söndags med rubriken: "Bostadslösa studenter- örebroares guldgruva".

”De är många, unga, oerfarna och ofta desperata efter någonstans att bo. Det är fortfarande svårt för nya studenter att få egen lägenhet i Örebro – ett faktum som flera vanliga örebroare inte drar sig för att tjäna en hacka på.

Vad sägs om en villakällare för 5 200 kronor i månaden, ett centralt rum på 12 kvadratmeter för 4 700 kronor eller kanske ett tillhåll på 8,5 kvadratmeter i ett radhus strax utanför Örebro för 1 000 kronor i veckan”, skriver tidningen.

Kan vara bra läsning för de partier i Civilutskottet som Attefall ska försöka kompromissa med.

Fastighetsägarna svarar på mina blogginlägg i Byggindustrin

"DET FINNS UPPENBARLIGEN ingen gräns för Engmans vilja att avsiktligt missförstå; samtliga artiklar har jag undertecknat med "vd, Fastighetsägarna Stockholm" - och ändå fortsätter hon att fråga "i vems namn talar Christer Jansson?"

Ja, i vems namn tror den normalbegåvade läsaren? Kalle Anka, Sabo eller Fastighetsägarna Stockholm?" undrar Christer Jansson i Byggindustrin. (Det går tyvärr inte att länka)

Varför han svarar på mina blogginlägg i Byggindustrin vet jag inte. Byggindustrin läsare kanske inte är intresserade av vad det är han svarar på?

I likhet med de i Christer Janssons ögon normalbegåvade läsarna så har jag inte för en sekund trott att han är språkrör för vare sig Kalle Anka eller SABO.

Jansson klargör nu att han är språkrör för 80 procent av hyresmarknaden i Stockholm.

Då vet vi det alldeles säkert. Alla som är medlemmar i Fastighetsägarna Stockholm vill att regeringen tar ansvar för:

* att avveckla Hyresgästföreningens i det närmaste absoluta makt över hyresmarknaden.

Detta var en del av den åtgärdslista som språkröret Jansson lanserade på DN sthlmsdebatt.

Stockholm stad som ägare av de tre kommunala bolagen, som numera är medlemmar i den privat fastighetsägarorganisation som Janson är språkrör för, kräver alltså att Fredrik Reinfeldt och hans ministrar ska ingripa för att avveckla hyresgästernas makt.

Vad vill Sten Nordin och styrelserna i Familjebostäder, Stockholmshem och Svenska Bostäder i så fall att att Jansson ska kräva av Fredrik Reinfeldt?

Riksdagen har ju på förslag från alliansen precis fattat beslut om de lagar som ligger till grund för hyresförhandlingarna. Så det är onekligen en nyhet att Fastighetsägarna i Stockholm nu kräver lagändringar.

Omfattar dessa krav på ett regeringsingripande bara Stockholm eller står också Fastighetsägarna Sverige bakom dessa krav?

Kanske ett svar jag kan få av Reinhold Lennebo, vd Fastighetsägarna, på torsdag när vi ska debattera på Buisness Arena.

Vill i så fall det socialdemokratiskt styrda kommunala bolaget i Örebro, som också är medlemmar i Fastighetsägarna att Reinfeldt ska ingripa mot Hyresgästföreningen?

Jansson talar ju inte för Kalle Anka eller SABO utan för alla medlemmar alternativt bara fastighetsägarna i Stockholm.

Vilken ny lag ska stiftas eller vilken lag ska ändras så att hyresgästernas makt avvecklas, förlåt minskas? Jansson har underhand meddelat att avveckla betyder minska.

Inte kan det väl vara svårt för en normalbegåvad person att svara på det?

Jansson menar att jag tror mig veta vad fastighetsägarna tycker och jag tror givetvis i likhet med Jansson att många fastighetsägare vill sätta högre hyror än de vi förhandlar fram.

Det finns säkert någon grupp kvar som kan betala ännu högre hyror.

Men redan idag har de allra flesta människor inte en chans att efterfråga en nyproducerad lägenhet. De kostar skjortan. Hur mycket mer än 14-15-16 000 kronor i månaden ska en hyresrätt kosta för att Jansson och de han företräder ska vara nöjda?

Är det verkligen för låga hyror i nyproduktionen som är problemet?

Jag vågar hävda att de allra flesta både politiker och byggare vet att de avgörande bekymren är markkostnaderna, exploateringsavtalen, skatterna, byggmaterialpriserna, planprocesserna och en och annan byggregel.

Heja Åsa Romson

”Vi kommer att rösta ned regeringens förslag på förändrade regler för andrahandsuthyrning”, skriver Åsa Romson på SvD.

”Miljöpartiet vill se förslag som leder till fler nya bostäder, inte förslag som leder till att bostäder riskerar att försvinna från den ordinarie bostadsmarknaden genom att de istället används till ständig och dyr andrahandsuthyrning.

Förslag som leder till kraftigt ökad andrahandshyra och minskat självbestämmandet för bostadsrättsföreningar kan Miljöpartiet därför inte ställa upp på.”

Klarare än så kan det väl knappast bli. Ett klart och entydigt politiskt ställningstagande.

Heja Åsa Romson.

Åsa Romson beskriver exakt och precist vad de som berörs anser. Fastighetsägarna undantaget.

En enkät som HSB:s tidning Hemma gjort ser det ut som om Stefan Attefall inte får igenom sitt förslag.

Om det inte vore för Socialdemokraterna förstås.

”Socialdemokraterna tycks nu beredda att diskutera förslag med regeringen - om man får ett bättre faktaunderlag om vilka effekter förslagen skulle få.”

Om det är underlag (S) behöver så lyssna på hyresgästerna, andrahandsboende, bostadsrättsföreningarna, studenterna med flera där finns mängder av kunskap och erfarenhet.

Sedan kan man ju räkna ut ett och annat själv också.

Jag var med och avskaffade hyresregleringen

Hyresreglering, hur låter det egentligen? Skorrar det ändå inte lite i öronen? Skaver det inte i själen på många? Leder det inte tanken till ryska brödköer? Jo men visst.

Och det är precis det som är meningen.

Det är därför de som är övertygade om marknadens välsignelsebringande krafter så gärna vill använda begreppet hyresreglering. Det ska få oss att känna en doft av en förgången tid. Men någon hyresregleringen har vi inte i Sverige.

Jag vet, för jag var med och avskaffade den. Jag var riksdagsledamot när riksdagen antog lagen om avveckling av hyresregleringen.

Jag har: "förordat att hyresregleringslagen inte förlängs efter utgången av september 1975. Som har anförts där behövs emellertid en särskild övergångsreglering för att överbrygga övergången från hyresregleringslagens hyressättningssystem till hyreslagens bruksvärdessystem. " skrev dåvarande justitieministern Lennart Geijer.

Nu kommer ju inte detta enkla faktum att spela någon som helst roll Fastighetsägarna eller andra förespråkare för marknadshyror eller andra begrepp som är omskrivningar av att marknaden måste få slå igenom på hyran.

De säger att det bara är jolligt (dalmål för fjantigt) att hålla på och haka upp sig på vilka ord de använder. Men det är inte oviktigt.

Bruksvärdessystemet är ett modernt och kundvänligt sätt att sätta hyror. Hyresgästerna ska betala för den standard och kvalitet de får och vi ska förhandla om saken. Inga fyrkantiga indexregleringar eller regeringsbeslut styr hyran som i andra länder som har hyresreglering.

Fast det är klart att det är lite knepigt att sitta vid förhandlingsbordet och ha en motpart som drömmer sig därifrån.

Christer Jansson vs fastighetsägarna

SvD:s ledarsida hävdar att Hyresgästföreningen är Sveriges mäktigaste organisation. Visserligen menar ledarskribenten att ingen tycker som vi och att vi har fått vår makt genom att jobba emot hyresgästernas intressen.

Lite mystiskt resonemang som väl inte riktigt går ihop.

Ledarskribenten  bygger sitt resonemamg på uppgifter från en anonym fastighetsägare som ringt till tidningen.
Ännu en insiktsfull ledare i SvD skriver fastighetsägarnas vd, Reinhold Lennebo, på twitter.
Eftersom ett telefonsamal från en anonym fastighetsägare utgör en stabil grund för slutsatser och insikter så vore det kul att höra vilka slutsatser Reinhold Lennebo, Christer Jansson och SvD drar av den här rapporten från Fastighetsägarnas eget seminarium.

Läs också min lilla debatt med Christer Jansson på kommentarssidan av förra bloggen.