Breaking news

Ser vi på historien förefaller en slutsats uppenbar. ”Marknaden” har aldrig klarat av att bygga bra bostäder åt människor med låga inkomster. Redan på 1800-talet engagerade sig välgörenhetsstiftelser, kommuner och de företag där arbetarna jobbade för att bygga bostäder. Kommunerna fick undan för undan en starkare roll i detta bostadsbyggande, med staten som ekonomisk garant.

Det och mycket annat skriver jag och Hans Lind, KTH, i Svenska Dagbladet. 

Läs vettja, det är bara att klicka på 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bostadsbristen-pressar-de-svagaste-grupperna_3355596.svd

Varför måste hyrorna i attraktiva områden höjas?

Lägesfaktorn måste få större betydelse. Hyrorna i attraktiva områden måste höjas.

   

Detta mantra återkommer och återkommer och så återkommer det igen i den ström av lite lätt akademiska kommissionsrapporter som sköljer över oss. Och förstås på ledarplats, på nyhetsplats och på debattsidan i DN. 

Men vad är det då som är så bra med allt högre hyror i attraktiva områden? Finns det möjligen någon gräns för hur höga hyrorna där ska vara?

Något sådant får man aldrig veta.

I samtliga kommissionsrapporter är det soprent på information om hur höga hyrorna idag är och hur de redan skiljer sig åt mellan olika områden. Myter är det däremot gott om men fakta lyser helt med sin frånvaro.  

Därför förs heller ingen diskussion om det kanske redan är tillräckligt stora skillnader eller om det ska skilja 50-60-70 eller rent utav 100% i hyra mellan olika områden.

Om man höjer hyrorna för de som har begränsade ekonomiska möjligheter att hänga med så ökar givetvis rörligheten. Åtminstone för stunden.   

För när de som bor där väl gett upp och flyttat på sig så flyttar någon in som kan betala en högre hyra. Men sedan då?

Tänk om de som har råd att betala höga hyror får för sig att bo kvar? Hur ska man då få bort dem så att ruljansen kan fortgå. 

Och vart ska de som måste flytta på sig flytta? 

Fast samtidigt påstår samma debattörer att det redan är sprängfullt med höginkomsttagare i attraktiva områden och eftersom de har råd att bo kvar även om hyrorna höjs så blir det väl lite si och så med rörligheten för deras del.

För bruksvärdessystemet har minsann inte stoppat segregationen säger de. 

Trots att alla försökt eller?  

Fastighetsägarna har gjort allt vad som står i deras makt för att se till att det ska bli så dyrt som möjligt att bo i våra innerstäder för att sedan klaga på hur misslyckad bruksvärdessystemet är som motkraft.

Hur mycket måste hyrorna upp för att få hyresgäster att flytta, de förmodas ju sitta där och tjyvhålla på sina attraktiva kontrakt.

Berätta gärna det för det är väl ett rimligt krav när man tycker sig lansera verkningsfulla förslag. 

Göran Persson och Mårten Palme, vad säger ni, hur mycket ska det kosta att bo centralt för att ni ska få till den rörlighet ni vill se?

Det är självklart att det är bra för de fastighetsägare som äger fastigheter i attraktiva områden. Det är vara att casha in. Det går ju strålande redan idag.

Men jag antar att man menar att om hyrorna höjs i attraktiva områden så kommer de attraktiva områdena att förtätas och så kommer det att byggas hus för mera vanliga inkomsttagare i de oattraktiva områdena.

Tittar man på hur de bygger när de slipper det förkättrade bruksvärdessystemet så är det ju inte precis det som sker.

Det som byggs nytt blir bara dyrare och dyrare ju mera kalkyler och ju mindre bruksvärde de får räkna med.

Varför tar de inte chansen att visa hur bra det går när de är befriade från bruksvärdessystemet? 

Nä säger de då, det är för osäkert att bygga hus när vi bara vet hur hyran ska bli de närmaste 20 åren! Det skulle göra andra investerare på andra marknader gröna av avundsjuka att ha det så förspänt. Dessutom på en bristmarknad som ser ut att vara det i årtionden framöver.

Det finns tiotusentals privata fastighetsägare och de äger i genomsnitt en handfull lägenheter och de bygger givetvis ingenting.  Allmännyttan i storstäderna gör gigantiska vinster och de bygger svindyra lägenheter i A lägen.

Men den vikigaste frågan är ändå vad samhället tjänar på att skilja människor ifrån varandra genom att införa en ekonomisk zonindelning av våra städer. Vad gagnar det till?

Vi bor inte i någon låda på tredje våningen. Vi bor i ett sammanhang och det sammanhanget ska vi vara rädda om.

Ekonomer, ekonomer , professorer och professorer lever i teoriernas värld

Så här tycker jag om S ekonomernas rapport 

http://www.hemhyra.se/riks/rapporten-ar-bade-slarvig-och-ogenomtankt

En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare

En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare. 

Att låta marknaden sätta hyran är en sådan självklarhet för de troende så det borde vara uppenbart för alla andra också. Punkt slut.

Anhängarna är därför ur stånd att hitta rationella förklaringar till varför det aldrig blir några marknadshyror. De är förblindade av sin teori.

Här har Assar Lindbeck, deras stora guru, slagits mot "hyreskontrollen" och för marknadshyror i flera årtionden och ändå håller en nästintill enig riksdag emot årtionde efter årtionde.

Det är klart att det måste kännas obegripligt för de övertygade och frälsta marknadsteoretikerna. 

För om det bara finns fördelar med  marknadshyror behöver väl ingen tveka? 

Ändå gör de flesta det.

En vanlig förklaring till att marknadshyror inte blir verklighet är att politiker av alla sorter är rädda för Hyresgästföreningen. 

Senast lanserad av Centerstudenterna.

Men varför ska en enda människa  behöva vara rädd för Hyresgästföreningen om marknadshyror bara har fördelar? Då finns det ju inget att skrämma hyresgästerna med.

Alla borde väl bli nöjda om marknadshyror skulle innebära att byggandet ökar,  köerna försvinner, alla outsiders blir insiders, ungdomar får förstahandskontrakt på en lägenhet med rimlig hyra, alla som vill kan bo i Stockholms innerstad, fastighetsägarna slutar med svarthandel av hyreskontrakt (det är bara fastighetsägaren som bestämmer vilket namn det står på hyreskontraktet) , fastighetsägarna börjar frivilligt lämna alla sina lägenheter till bostadsförmedlingen eftersom de är trötta på modellen med att det krävs kontakter för att få en lägenhet av dem.

Enligt Wolidarski i DN idag skulle godtycket upphöra, det skulle inte finns några tomma lägenheter, bostadsbeståndet skulle användas rationellt, stora ytor skulle inte används fel, människor som vill flytta skulle flytta och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter skulle upphöra. 

Peter Wolodarski teori är att ingen ledande politiker av taktiska skäl villl ta i frågan före valet, lika lite som en gång Bertil Ohlin.

Vadå för taktiska skäl?  

En god taktik när man vill lansera goda förslag är väl att passa på att göra det före valet. 

För inte kan väl Wolodarski mena att det finns en massa minusposter med marknadshyror som skulle kunna användas för att skrämma upp väljarna?

Inte kan väl marknadshyror leda till så stora hyreshöjningar så att det blir ett öronbedövande klirr i fastighetsägarnas kassakistor som redan är välfyllda.

Inte ska väl hyrorna bli så höga så att man behöver fasa in dem under mycket lång tid som Fastighetsägarna vill så att människor inte ska behöva flytta från sina hem.

Inte ska det väl bli så stora förmögenhetsöverföringar till fastighetsägarna så att man måste införa en vinstdelningsmodell som Assar Lindbeck föreslår.

Inte ska väl Anders Borg behöva hosta upp några miljarder för att täcka upp med bostadsbidrag så att folk ska klara den nya hyran.

Inte ska det väl bli lika illa som i Finland att byggandet inte ökade när man avreglerade.

Inte ska vi väl behöva införa en modell med social housing som alla andra länder med marknadshyror har. 

          

Det hade kanske varit lite lättare för både Wolodarski och andra om det funnits några exempel på länder med marknadshyror där det blivit precis så bra som de hävdar att det kommer att bli.

Men det finns inga sådana exempel.

Det finns bara en lång rad med exempel på motsatsen till det lyckorike som marknaden förmodas skapa om den fick sköta prissättningen.

Sanningen är att det är dyrt att bygga och att det är där det sitter fast. 

Marknadshyror leder inte till lägre markpriser, lägre byggmaterielpriser, lägre skatt på hyresrätten, fördelaktigare exploateringsavtal, kortare planprocesser, smartare upphandlingar eller någonting annat som gör att hyrorna i nyproduktionen idag är så förtvivlat höga.

Och inte ens med de hyresnivåerna kan de bygga. Då är det inte hyrornas fel.

      

     

Krisprogram för en politik i kris

Så har den då kommit.

Den första kommissionesrapporten om hur det ska gå till att erbjuda befolkningen tak över huvudet.
En uppgift som hittills visat sig vara för svår för det högteknologiska och ekonomiskt starka Sverige.

Vilket väl får betraktas som en politisk kris av stora mått. Alternativt är det en kris för den marknad som enligt många är dem som fått uppdraget att se till att det produceras bostäder som människor har råd att bo i.

Nu har det i vart fall blivit den växande konsultbranchen, som i stor utsträckning består av fd politiker, som tar på sig att ta fram förslag på politiska åtgärder. Sådant som de politiska partierna förr i tiden sysslade med.

Idag presenterade Nybyggarkommissionen, Göran Persson, Olle Wästberg, Agneta Dreber, ett 63 punkts program.

Ingen av de 63 punkterna är nya. Det ska man nu inte förvåna sig över. Det hade närmast varit en sensation om de hittat något som ingen annan tänkt på under alla år som alla skyllt på alla för att det inte byggs.

Den avgörande frågan nu är förstås vad riksdagspartierna tycker är möjligt eller omöjligt att genomföra.
Att ge sig på stora befolkningsgrupper ett valår har aldrig varit någon populär sysselsättning ett valår.

Kommissionen vill öka rörligheten på bostadesmarknaden. Det förutsätter att människor lämnar sina hem, hittar ett nytt hem så att de som saknar hem kan flytta in. Problemet är förstås inte lika bekymmersamt om det fanns några bostäder att flytta in i för de som ska flytta ut. Hade det funnits det så hade de som står utan bostad kunnat flytta in i dem utan att andra behövde flytta ut.

På hyresmarknaden är det populärt att föreslå att hyrorna ska höjas så att de som bor där drar iväg, kallas med ett finare uttryck för att rörligheten ökar. Marknadshyror skulle ju få precis avsedd effekt.

Hyrorna skulle höjas med 68%, enligt Boverket, och då behövs det inte mycket till ekonomiska kunnande för att räkna utt att många blir tvungen att flytta.
Så första delen är det väl inga problem med. Utom för de som måste flytta.

Men den endra delen av det hela är ju mer problematisk. Vart ska de flytta?

Så kommissionen säger att det inte är möjligt att införa marknadshyror på kort eller medellång sikt. Hur många år dessa sikten är vet inte jag. Men en sak vet jag marknadshyresförespråkarna slår sig aldrig till ro.

I minst 50 år har debatten om marknadshyror pågått. De politiska partierna spjärnar emot av goda skäl.
Det fungerar inte i något annat land varför skulle det då fungera här?

Man kan ju då undra över varför Göran Persson blivit en anhängare av marknadshyror.
Igår skrev jag en debattartikel med Socialdemokraternas talesperson Veronica Palm där Socialdemokraterna säger nej till marknadshyror.

Man får vara glad över att Göran Persson är konsult numera.

Kommissionen tycker att man ska införa en Stockholmsmodell för att få någon stil på hyressättningen i Stockholm. Det finns en sådan men de gick i stöpet när fastighetsägarna vill öka det totala hyresuttaget när en sådan modell skulle införas.
Alla tre VD:ar i allmännyttan i Stockholm hade visserligen undertecknat ett papper där det stod

"Stockholmsmodellen skall i sig inte leda till något ökat hyresuttag utan skall utgöra grunden för kommande fördelning av hyror vid tillämpning av modellen."

Arbetet med Stockholmsmodellen avstannade därför att man inte ville stå för vad man skrev under den 14 februari 2011

Vem vet det kanske tar sig igen nu när Nybyggarkommissionen skriver att
"Principen bör vara att det totala hyresuttaget inte ska öka till följd av modellens införande"

Vem är vem och vad är vad

 

Denna lite suddiga bild föreställer Ulrika Franke och Olle Westberg. Jag lyssnade på dem på en konferens häromdagen.

Den ene företräder Bokriskommissionen och den andre företräder Nybyggarkommissionen.

En av de är med och finansierar en av kommissionerna men sitter själv i den andra. 

Bägge tillhör samma parti. 

En kommission jobbar på uppdrag av Handelskammrarna och Fastighetsägarna. I den kommissionen ingår Ulrika Franke. Ulrika Franke är också VD för Tyrens som hyr och häpna är med och finanansierar den andra kommissionen där Olle Westberg ingår.

Det är förmodligen inget konstigt med det. 

Men Olle Westberg sa att hans kommission, som Tyrens är med och finansierar,  inte kommer att lägga några förslag som de politiska partierna kommer att rata. Oavsett vilken regering det är som sitter i oktober så ska de gilla Nybyggarkommissionens förslag.

Eftersom alla politiska partierna utom (C) har beslut på sina stämmor, landsmöten eller kongresser om att säga nej till marknadshyror, eller vad de nu är omdöpta till, så kommer det inga sådana förslag.

20 februari får vi som är på Medelhavsmuseet veta för då presenterar de sina förslag. 

Bokriskommissionen där Ulrika Franke ingår har däremot sitt fokus på hyressättningen. Den ska göras om, omregleras kallar Fastighetsägarna det. Man vill ha marknadshyror fast det ska ta väldigt lång tid och tas i omgångar.

Klas Eklund som är ordförande i denna kommission har ägnat mängder av mediautrymme åt att tala om hur uschlig vår hyressättning är. Fastighetsägarna lär få ut det de vill av hans kommission.

 

Fast det kan bli ett förslag som de politiska partierna kan komma att rata av samma skäl som gör att Nybyggarna avstår från den typen av förslag.

Olle Westberg är folkpartist. På folkpartiets landsmöte satt Ulrika Franke ordförande när de klubbade sitt nej till marknadshyror och ställde sig bakom den hyressättningsmodell vi har.

Det behöver inte vara något fel på detta, bara lite förvirrande kanske.

Eller som Gunther Grass sa. Att sitta på flera stolar håller en i form.

Fishbowl på Hasseludden

 

Nu är det ute med paneldebatter. Nu ska man ha fishbowl. Jag var på Hasseludden i tisdags för att fishbowla med Fastighetsägarnas VD Reinhold Lennebo. Eftersom jag bara bowlat med klot och fiskat med spö tidigare så fick jag gå till urkunderna, Wikipedia.

För att få ett säkert besked om vad fishbowl var så tryckte jag på svensk översättning (gör aldrig det); "En fördel med ett vatten konversation är att den är lämplig för stora grupper. En annan fördel är att de minskar skillnaderna mellan högtalarna och publiken. Dessa två skäl har gjort fishbowls populär i deltagandegruppmöten och konferenser", stod det.

Fast det visade sig tyvärr vara precis som vanligt. Jag och Reinhold Lennebo stod på scenen i jämnhöjd med högtalarna, vattnet stod på borden och den kostymklädda publiken satt uppradade.

Lite besviken blev jag allt.

Reinhold inledde med att säga att han hade drömt om mig. Och han såg onekligen lite hängig ut. Han kanske hade sett sig själv simmandes runt runt med mig i en vattenfylld glasburk utan luft. Och lite så var det. För det var meningen att publiken skulle vara aktiv och det var de inte.

Utom Svante Hagman, NCC, som mest verkade vilja göra sin plikt och bidra med några frågor. Jag tycker att NCC i långa stycken resonerar på ett bra sätt. De är aktiva och söker efter bra lösningar. Fast NCC ligger förstås på plus också för att de inte tycker att hyreshöjningar är det som kan befria byggandet.

Det tycker däremot Reinhold Lennebo. Han är såå noga med att poängtera att dessa höjningar som måste till inte får kallas marknadshyra. Fast de vill ta bort den nuvarande hyressättningen, den nya hyran ska spegla vad kunderna efterfrågar, det ska kallas omreglering och det ska ta jättelång tid så att hyresgästerna inte drabbas för hårt.

Man förstår därmed vilka höjningar det är fråga om.

Sedan frågade en man i allmännyttan om det inte vore bra med mångfald. Hans variant av mångfald var att man skulle renovera en del av miljonprogrammet och låta en del vara orenoverat. Varför ska man kalla det mångfald? En del hus renoveras och andra förfaller. Det ska kallas sorgligt.

Ytterligare en man som är VD i ett allmännyttigt bolag sa att jag "återfaller i ett gammalt beteende". Detta gamla beteende består i att jag säger att alla inte ha råd att bo i hus med höga hyror. Sådant ska man inte hålla på att säga. Det finns de som kan betala sa han, de gör tillval till och med och är beredda att betala.

Det tror jag säkert. Men nu är det ju inte de som har problem att få en bostad när de har fått jobb eller när pensionen vägrar röra på sig uppåt.

Jobbar gör också sjuksköterskor, busschaufförer, ICA kassörskor mfl och de tjänar helt enkelt inte tillräckligt. En sjuksköterska har samma bruttolön som en nybyggd lägenhet på Kungsholmen. Inte heller finns det bostäder till alla de som skulle ha fått jobb hos de företagare, som jag träffade på Nalen i torsdags, om de bara hade haft en bostad.

Jag delade ut pris till årets företagare och talade bostadspolitik. Företagarna kan vara hur bra som helst men svårt att rekrytera har de pga bostadsbristen.

Tillväxten kommer i många skepnader och lönelägen. Fast innan det var fiskbowl så talade Johan Skoglund, VD hos JM, om vad  "den moderna barnfamiljen" ville ha för hall och vad gruppen "mitt i livet" önskade för kök. 

Det kan vara roligare att prata om det, det tror jag säkert, men så kostar också deras nybygge 100 000 kr/kvm.

För nu är det läge att agna med rätt bete om man vill ha lite fiskelycka. Det är inte bara de stora gäddorna som ska nappa utan också fjärsing, bleka och berggylta.

 

Den som söker skola finna eller ?

Idag har jag grävt ner mig lite i det som skrivs. Man blir ju lite nyfiken på om allt stämmer.

Den som söker skola finna sägs det. Fast ibland måste man ligga i lite extra om man ska hitta det man vill. Det vet Handelskammaren och Fastighetstidningen. De gav sig nämligen ut på sök efter dem som delar deras uppfattning om att hyrorna måste spegla efterfrågan, en omskrivning av marknadsanpassade hyror. 

Handelskammaren använder det numera så populära uttrycket, omreglering av hyresmarknaden. Fast det är samma sak det med.

Fastighetstidningen ville ta reda på hur bostadsbristen skulle lösas. De gjorde därför en enkät bland några utvalda. En av de utvalda, om än något motvillig, var jag. 

Var och en av oss fick ett antal poäng som vi skulle fördela på sådant som tidningen hade bestämt att vi fick sätta poäng på. Inga egna förslag fick förekomma.

Så kom resultatet. 

Och vinnare blev    

"En hyressättning som bättre speglar efterfrågan" med 24 poäng.

4 personer hade lagt sina högsta poäng, 5p, på denna åtgärd och en hade lagt sin 4:a.

Att Fastighetsägarnas VD Reinhold Lennebo skulle vara en av femmorna  kom ju inte precis som någon överraskning.  Inte heller Sonny Modig, tidigare VD vid MKB, överraskade. Han är ett säkert kort, en given femma på efterfrågestyrda  hyror.

Visserligen representerar Sonny Modig numera bara sig själv men han har gjort sig känd för att ha en avvikande mening jmf med andra VD:ar i allmännyttan så varför ta någon annan när det fanns en klar 5:a att casha in. Tänkte kanske chefredaktören eller så var det bara en ren slump att det blev just Sonny Modig.

Även Per Anders Bergendahl, utredare åt regeringen, var en säker femma. Han hade  redan föreslagit precis det i sin utredning. Så han fick också vara med.

När Hyresgästföreningen frågade 14 av de största fastighetsbolagen vad som hindrade byggandet så var det 2 som tyckte att man skulle ha friare hyror.

I Fastighetstidningen enkät deltar Stefan Ränk, VD Einar Mattsson, en på förhand  given anhängare av efterfrågestyrda hyror. Givetvis är det också en slump att han är med.

Och simsalabim så gick 24 poäng till Fastighetsägarnas absoluta topp prioritering, hyror som speglar efterfrågan.     

Så det kan gå.

Handelskammaren har givit ut en rapport med namnet "Bostadsbrist- farlig flaskhals för jobben". Allra sist så står det att " En omreglering av hyresmarknaden" är viktigt för att stimulera hyresmarknaden.

Det är en bra rapport. Flera företagare intervjuas så jag blev lite nyfiken på vad de kunde mena med omreglering. Men inte en enda av de sa ett endaste ord om omreglering. På frågan om vad de ville att politikerna skulle göra så svarade de;

Jag vill att det ska byggas mer, problemet är markanvisningar, planprocessen, mera kreativt byggande, riktiga hyreskontrakt är drömmen, för mycket treor och fyror, de måste inse allvaret med bostadsbristen, jobba över blockgränsen, det måste byggas lägenheter som folk har råd att bo i, ändra på handikappreglerna mm.

En hittade jag som sa att han trodde på " ett visst mått av marknadsanpassningar".

Fastighetsägarna och Handelskammaren har tillsatt en gemensam Bokriskommission. 

Gissa vad de kommer att föreslå? Omreglering av hyresmarknaden där hyressättningen bättre speglar efterfrågan? Det är nog ett säkert kort det med.

Under tiden letar de stödbevisning.

  

Bostadskonferenserna är numera fler än de byggen som kommer igång.

Är just nu på väg mot slottet. Ingen kungamiddag eller så är i faggorna utan en bostadskonferens på slottet i Västerås. Bostadskonferenserna är numera fler än de byggen som kommer igång.

Bra tycker jag, på sätt och vis, för det visar att bostadsbristen blir allt bedrövligare för allt fler för varje dag. Och då reagerar allt fler. För bostadsbristen ställer inte till det bara för den bostadsjagande individen utan också för företag (DN idag) som vill rekrytera. Jobbpolitik är att bygga bostäder.

På slottskonferensens medverkar också Nima Sanandaji som jag skrev en debattartikel ihop med i Dagens Samhälle. Han har dessutom tagit fram en forskningsrapport om sambandet mellan arbetsmarknaden och hyresmarknaden. Nina Lundström, Folkpartiets bostadspolitiska talesperson medverkar också liksom Ingela Edlund, LO.

Det ska bli kul.

Svenska folket har inte råd med fri hyressättning

Den här artikeln av Fredrik von Platen i Byggindustrin tycker jag att ni ska läsa.

Svenska folket har inte råd med fri hyressättning skriver han.

Precis så är det

En bild säger mer än 1000 ord eller hur det nu är med den saken ;)

Två bilder kom i min väg. Bägge har sitt ursprung på Drottninggatan i Stockholm.SABO hittar man på nr 29 och Fastighetsägarna på nr 33 på nämnda gata. På SABO-husets gavel hänger denna iögonfallande vepa.

Allmännyttan, dvs dess VD Kurt Eliasson, kavlar upp ärmarna och lovar  att pressa byggpriserna.

Utmärkt tycker jag. Precis vad fastighetsägare ska pyssla med. SABO har redan visat att det går genom sitt KOMBO-hus och nu tänker de tydligen öka ansträngningarna.

På nr 33 hos Fastighetsägarna hänger det inte någon bild på fasaden. Fastighetsägarna jobbar inte heller med att sänka byggkostnaderna. De jobbar med att sänka den svenska modellen med förhandlade hyror. Så de är med och finansierar en kommission med namnet Bokriskommission. Den kommer att konkurrera med Nybyggarkommissionen om politikernas gunst. 

För det är riksdagen som oinskränkt härskar över vår förhandlingsmodell.

Bokriskommissionen leds av Klas Eklund, fd chefsekonom. Han utropar sig själv till Kuttersmycke i Metro.

Ordlista - kuttersmycke

Uttrycket syftar oftare på en kvinna som uppskattas på grund av utsidan men inte så mycket annat. Från båttypen kutter"

 

Eftersom Eklund bara är ett kuttersmycke får man anta att det är någon annan som styr skutan. Bokriskommissionen ska leverera förslag som deras uppdragsgivare, bland annat Fastighetsägarna och Handelskamrarna, blir nöjda med. Antar jag. 

Annars vore det ju lite kul om de kom fram till samma slutsats som de senaste utredningarna om bruksvärdessystemet. 2000 gjordes en översyn SOU 2000:33. Där står det; ” i övrigt var Hyresrättsutredningens ledamöter ense om att bruksvärdessystemet- trots vissa brister- är överlägset det system med hyresreglering som tidigare gällde. Den uppfattningen vann också allmän anslutning under remissbehandlingen”

 

Men för säkerhets skull så har Fastighetsägarna redan presenterat sitt förslag till omreglering av hyresmarknaden, jo ni läste rätt Fastighetsägarna är nu regleringsanhängare. Dumt tycker jag. Det är bättre att förhandla än att reglera hyrorna.

Det blir en spännande vår.

Jag undrar sa flundra om gädda är en fisk

Ibland hamnar man i ett slags undringstillstånd.

Undring nr 1.

Igår skrev Stefan Attefall i Expressen om att det ska bli ännu lättare att hyra ut i sin bostadsrätt i andrahand.

I artikeln finns en passus som jag under en tid försökt att begripa mig på utan att lyckas, han har använt samma formulering tidigare. Jag förstod det inte då heller. 

"Den hyra som uthyraren begär har visserligen också ökat, men inte alls i samma utsträckning som antalet lägenheter som hyrs ut. "

Finns det ett ekonomisk teoretiskt samband mellan antalet lägenheter som hyrs ut och hyran som nu inte slagit in och som gjort Stefan Attefall på gott humör.

Borde hyran, enligt någon för mig okänd ekonomisk teori, i stället ha förväntats öka i samma takt som antalet lägenheter ökar?

Om antalet lägenheter som går att hyra ökar med 50 proc borde man då ha förväntat sig att hyran också hade ökat med 50 procent?

Den förhärskande teorin är annars den motsatta. När utbudet ökar sjunker priset. Marknadsekonomins grundregel 1A.  Används flitigt av alla anhängare av marknadshyror.

  

Kommer de nu att byta fot och anamma Attefalls teori och säga att om utbudet ökar så ökar hyran fast inte lika mycket som utbudet?

Jag kan ha fått allt om bakfoten så jag söker dem som kan förklara hur det hänger ihop och hur det kommer sig att Attefall är så glad över att hyran inte stigit lika mycket som utbudet.

Undring nr 2

I SvD idag skriver Naomi Abramowicz om hur konstigt det är att ingen har lyssnat på Assar Lindbeck trots att han i flera årtionden, oavsett regering, jobbat för att få bort den svenska modellen med förhandlade hyror. Han som till och med har varit socialdemokrat, skriver hon.

Men så till min undring.

"De rödgröna partierna fortsätter envist att kämpa emot. Och detsamma gör Hyresgästföreningen", skriver hon.

Här kan man ju få för sig att alliansen inte kämpar emot.

Men det gör de ju.På Moderaternas hemsida står det:

"Samtidigt är det viktigt att understryka att vi inte vill se marknadshyror i befintligt hyresbestånd eller så kraftigt höjda hyror att människor får svårt att bo kvar i sina bostäder. Vi vill ha ett fungerande bruksvärdessystem, som utgör ett viktigt skydd för hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar och för att hyresgästerna ska känna trygghet när det gäller framtida boendekostnader."

Och än så länge gäller det beslut Moderaterna fattade i Gävle när de i sitt pressmeddelande skrev " Nu stänger vi dörren för marknadshyror"

Folkpartiet vill inte ha marknadshyror inte heller KD.

Varför skriver inte Naomi Abramowicz att Assar Libdbeck är ganska så ensam i sin ringhörna i alla fall om man ska räkna in de politiska partierna?

I Assar Libdbecks hörna finns Fastighetsägarna, Handelskammarna, Per Anders Bergendahl, Sonny Modig m fl.

På väg dit är Centerpartiet. Och där står också Klas Eklund ännu en ekonom med socialdemokratiskt förflutet. 

Är det verkligen grönare gräs hos grannen?

Överallt utom i Sverige går det lätt som en plätt att hitta en bostad. Dyrt är det inte heller och snabbt går det.

Ena dagen är det Bryssel som framställs som en toppenstad för bostadssökande, den andra dagen är målas Berlin ut som en mönsterstad. Oslo är också populär i jämförelsekretsar liksom Finland och så håller det på.

Men så rätt var det är blir det lite pyspunka i debatten. 

När de börjar snackas om att hyrorna drar iväg i Berlin och det kommer krav på en hyresbroms då svalnar entusiasmen.

Detta entusiasmfall inträffar också när det börjar dyka upp siffror på hur många miljarder skattebetalarna bidrar med i andra länder.

I Sverige benäms sådana finansieringsupplägg "gammal subventionspolitik" och det är inte populärt alls bland de styrande i Rosenbad.( Om det inte gäller sänkning av krogmoms, ROT avdrag, ränteavdrag förstås för sådana stimulanser gillas)  

Så man väljer ut den bit i något annat land man gillar och låter de andra gå in i tystnaden så det inte stör bilden.

London var en lätt match för en bostadssökande påstods det länge. Men så kom det andra berättelser.

Lönetillägg till tunnelbaneförare så de kunde ta sig till jobbet från utkanten, färdiginredda moduler togs fram som kunde ställas upp på lediga ytor mm

Den brittiske journalisten Anthony Lane skrev  i SvD.

”Med en nylig flytt från London till Stockholm i bagaget, skulle jag föreslå att beslutsfattare som överväger ett rent marknadsstyrt hyressystem i Sverige iakttar största försiktighet. Konsekvenserna av ett sådant system har visat sig mycket skadliga för Londons pressade invånare och samhällen.”

Häromdagen hade den utmärkte Sveriges Radio journalisten Staffan Sonning ett inslag om det djupt splittrade Storbritannien.

"Höga hyror tvingar människor att flytta och det har blivit tuffare regler för att få bostadsbidrag. De fattigaste har till och med blivit tv-underhållning på bästa sändningstid."

Det är ett så sorgligt reportage.

Ni måste lyssna på det. 

Sedan skulle alla åka till Norge.Norge höll i sig länge precis som studiebesöken. Så vi åkte dit vi med. 

Där var allting bra påstods det.

Men så kom bakslagen och Norge föll från sin pediestal.  

I Aftonbladet kan man läsa att den norska bostadsmarknaden skakas av en ny omgång chocksiffror. Försäljningen av nya bostäder i Norge rasade med 33,7 procent under fjärde kvartalet i fjol jämfört med motsvarande kvartal 2012, enligt norsk branschstatistik.

Samtidigt föll antalet nybyggnationer under kvartalet med 17,5 procent.

För helåret 2013 innebär det ett fall för bostadsförsäljningen på 12 procent och en nedgång för nybyggen med 6 procent.

Enligt den norska byggbranschen ser nedgången ut att fortsätta under 2014.

Men skam den som ger sig. Det spelar ingen roll för ideologerna att marknadshyror inte funkar utan att skattebetalarna får hosta upp miljarder för att klara av att erbjuda bostäder till stora grupper.

Inget nytt under solen från Bokriskommissionen

Elefanten i rummet har fått sällskap av en galt

Detta blogginlägg är ett exempel på återbruk.

Idag skriver DN på nyhetsplats något som inte på något sätt är en nyhet. Allt har stått förut och inget är nytt. Bokriskommissionen under ledning av Klas Eklund tycker som Fastighetsägarna att hyresmarknaden ska gå mot marknadshyror. Står det i alla fall i rubriken.

Därför tänkte jag att det går lika bra att återanvända det blogginlägg där jag kommenterade det beställningsjobb som Klas Eklund ska leverera till Fastighetsägarna och Handelskammaren. 

Det har nämligen inget nytt att komma med.

Så här skrev jag:

Fastighetsägarna och Handelskammaren har städslat Klas Eklund, ekonom med ett förflutet i regeringskansliet, som ordförande i sin egen Bokriskommitté. 

Handelskammaren och Fastighetsägarna har beställt ett antal förslag på åtgärder som kommittén ska leverera till sommaren. Ett av beställningsuppdragen gäller hyressättningen. Den ska göras om.

I det senaste numret av tidningen Fokus kan man läsa lite om hur Klas Eklund tänker.

Han tycker exempelvis att det är dags att slakta galten Särimner. 
Särimner var en galt som enligt Nordisk mytologi slaktades varje dag för att därefter bli uppäten. Morgonen efter återuppstod galten igen hel och levande redo att åter bli slaktad. 

Precis som de einhärjare (fallna krigare och festprissar som dagen lång roade sig med att hugga varandra i småbitar) som kalasade på Särinmer slaktar ekonomerna ”hyresregleringen” varenda dag, menar Eklund.

Men vad hjälper det, politikerna återupplivar hyresgalten nästa morgon. Den blir hel och levande och redo för att åter bli slaktad av någon einhärjare till ekonom.

Elefanten i rummet har fått sällskap av en galt.

Första gången ekonomen Assar Lindbeck avrättar galten är för 50 år sedan, skriver Eklund. 1963 skrev Lindbeck en debattbok om hyresregleringens avigsidor.

Och i 60-talet tycks Eklund vara kvar suckandes över att ”ett halvsekel senare är hyresregleringens fortfarande svensk politiks galten Särimner”.

Det är ändå strongt av Assar Lindbeck att 1963 analysera avigsidorna av en lag som infördes först 1968. 

För även om Klas Eklund är kvar i 60-talet så har riksdagen lämnat 60-talets hyreslagstiftning bakom sig. Jag är ett åsyna vittne till detta. 1974 när hyresregleringen avvecklades satt jag i riksdagen. Lag (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen hette den avvecklingslag som lades i våra postfack. 

Jag var där 1977 också. Då var riksdagen i farten igen. Denna gång behandlade vi prop 1977/78:175 med förslag om en hyresförhandlingslag.

Där står det bland annat att ”enligt den s.k. Avvecklingslagen gäller f.n. att hyrorna för vissa tidigare hyresreglerade lägenheter kan anpassas till en friare hyresmarknad med bruksvärdehyra". 

1983 var det dags igen. Då behandlade riksdagen proposition. 1983/84: 137 med förslag till ändringar i hyreslagstiftningen.

På sidan 69 i den proppen kan man läsa, ”Även om utredningens ledamöter har kommit till olika meningar vid bedömningen av den kritik som förts fram mot bruksvärdesystemet är man ense om att bruksvärdesystemet — trots vissa brister — är överlägset det system med hyresreglering som tidigare gällde. 

2000 gjordes en översyn av bruksvärdessystemet, SOU 2000:33.

Där står det; ” i övrigt var Hyresrättsutredningens ledamöter ense om att bruksvärdessystemet- trots vissa brister- är överlägset det system med hyresreglering som tidigare gällde. Den uppfattningen vann också allmän anslutning under remissbe-handlingen”

Så nog har det varit möten i slaktklubben allt. 

Galten Särimner har skärskådats, avlivats, moderniserats och har idag en helt annan form och fason än hyresgaltarna på 60 talet hade.

Är då kanske ekonomer bättre skickade att leda landet än politiker?

Nobelpriset i ekonomi ges i år till två ekonomer som kommit fram till två helt olika slutsatser.

”Att samma år ge fysikpriset till två forskare vars upptäckter tycks tala rakt emot varandra känns inte alltför sannolikt. Men i ekonomi går det alltså utmärkt, skriver Andreas Cervenka i SvD idag.

Klas Eklund menar att:

Det byggs för lite hyresrätter och det är hyrorna och galtarnas fel.

Det byggs för lite bostadsrätter och det är den avskräckande plan-och bygglagstiftningen fel.

Varför den avskräckande plan-och bygglagstiftningen inte i lika hög grad påverkar byggandet av hyresrätter framgår inte.

Bostadsrättsmarknaden är en galtfri zon och det råder fri prissättning. Det borde alltså byggas mängder av bostadsrätter med sjunkande priser.

Men eftersom den av alla ekonomer mest hyllade teorin om tillgång och efterfrågan inte fungerar ens i lägen med fri prissättning så är det enligt Eklund hyrornas fel att människor måste låna pengar för att köpa en bostadsrätt. 

Skojigt värre på hyresmarknaden.

"Du får inte vara för lång, madrassen som ligger på golvet är bara 170 cm lång. Och rummet som den ligger i är 2,7 kvm stort - och är egentligen en klädkammare. Men du får det till ett kanonpris, bara 

2 000 kronor i månaden. Och du får också använda den lilla tvåans övriga utrymmen"

Denna annons fanns på Blocket. Nu finns den inte på Blocket. 

Antingen är den borta för att den snabbt hyrdes ut eller så var det bara en skojfrisk typ som lagt ut den.

Men bara det faktum att det uppstod en diskussion om annonsen var sann eller falsk visar vilken absurd värld vi lever i.

Klart det måste vara påhitt.

"Modern och Exklusive Lägenhet vid Stureplan (uthyres)

Bostadsform: Bostadsrätt

Månadshyra: 29 000:-

Antal rum: 2, 5

Boarea: 65m²"

Klart det måste vara påhitt.

Jag menar 29 000 för 2,5 rum det kan väl ändå inte vara möjligt?

Fast det är det.

Det är mycket som är möjligt på bostadsmarknaden. Vårt nya Clondike. Här kan man göra sig en hacka på bostadsbristen. Och många tar chansen att sko sig på någon annans allt tunnare plånbok.

Stefan Attefall, bostadsminister, jublar alltid på Twitter när antalet lediga lägenheter ökar på Blocket. 

Det borde han inte göra så där odelat.

Han borde bekymra sig ordentligt om alla de som måste betala alltmer för att få någonstans att bo.

För även bedrägerierna ökar. På 10 år har antalet anmälda bedrägerier ökat med 127 procent. Just nu är det bostadsbedrägerier som polisen har problem med.

Stockholm och andra storstäders extrema bostadsbrist har blivit ett paradis för bedragare. Människor gör vad som helst för en bostad. 

Människor som är desperata är i händerna på bedragare och människor som vill passa på att sko sig på bostadsbristen.

– Det här är ett populärt sätt för bedragare och vi ser ett hundratal fall varje år, säger Jan Olsson på Citypolisens bedrägerisamordning i Stockholm till SVT Nyheter.

Det är så sorgligt. 

Inte vill vi väl att en sådan viktig sak som behovet av en bostad ska hanteras så taffligt av våra politiker.

Eller vill vi det? 

Ja man kan nästa tro det för annars skulle väl någon rycka ut och säga att det krävs någon jäkla ordning också på bostadsmarknaden.

 

"