Henrik Bredberg skriver ledarkrönikor i Sydsvenska Dagbladet. Hans förra ledare om mig handlade om Engmansyndromet. Detta syndrom karakteriseras av att jag av någon outgrundlig anledning tilldelats ett problemformuleringsprivilegium som tillåtit mig att skapa en bild av bostadsmarknaden där alla nu sitter fastlåsa i mitt opinionsträsk darrandes av skräck.
Inget dumt utgångsläge alls skulle jag vilja säga.
I tisdagens ledarkrönika i Sydsvenskan tycker Henrik Bredberg att det är läge att varna omvärlden för att jag nu ovanpå allt detta också kan bli arg. ”Frågan är bara om regeringen vågar. Barbro Engman kan ju ilskna till”, skriver han
Jodu Henrik Bredberg, det kan mycket väl vara så. Du får helt enkelt se upp Fredrik Reinfeldt. Vid minsta lilla försök att ändra din ståndpunkt om marknadshyror och frångå vår gemensamma uppfattning så kanske sinnet rinner på. Vad vet man. För att våga i det här fallet handlar, enligt Henrik Bredberg, om att införa marknadshyror.
Fast det är nog ändå så att jag till skillnad från Henrik Bredberg tillskriver Fredrik Reinfeldt mindre rädsla och mer av egen tankeförmåga.
Fredrik Reinfeldt och alliansen har bestämt sig för att vi inte ska ha marknadshyror. De har säkerligen ett antal rationella argument för det.
Precis som regeringar av olika kulörer har haft genom tiderna. Säga vad man vill om Assar Lindbeck, som Bredberg anser vara en auktoritet på området marknadshyror , men något gehör för sina ståndpunkter har han inte fått trots att han hållit på sedan 60- talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar