Att nischa sig

I Borlänge bor man antingen på rätt sida älven eller på fel sida älven. Om det är på fel sida älven eller på rätt sida beror uteslutande på vem man talar med. Utöver detta med älvsida har jag tagit mig för att flytta från Falun, där jag är uppväxt, till Borlänge.

Mellan dessa orter är det 18 km. En del kan inte förstå hur jag kunnat falla ur så totalt. I Falun alltså. I Borlänge är flytten ett tecken på gott omdöme. Så är det i hela detta avlånga land.I den lilla världen och i den stora världen bevakar vi våra revir och kastar misstänksamma blickar mot omvärlden. Förmodligen är det trygghet och samhörighet vi vill åt. Det är ytterligt tveksamt om det är det vi får.

Vi har till och med byggt oss åtskilda. Stora hyreshusområden ligger för sig på ena sidan motorvägen. På andra sidan ligger villaområdet. En järnväg eller viadukt skiljer sedan i sin tur villaområdet från radhusområdet. Hyreshusbarnen går i sina skolor, villabarnen har sina dagis. I vissa områden och nya stadsdelar finns varken dagis eller affärer. Man har satsat hårt på båtplatser och strandnära uteplatser. Där lyser till och med barnen med sin frånvaro.

40-talisterna trängtar efter särskilda +55-hus, i alla fall om man får tro de kommunpolitiker som är i färd med att bygga sådana hus. Skulle man fråga mig skulle siffrorna över intresserade rasa. Vem vill bo med bara sådana som är till lik en själv. Inte då jag.

Vi nischar oss säger de som gillar omskrivningar. Båtägare med stålar på banken nischar in sig i de strandnära områdena. Hemtjänsten nischar sig i ytterområden och förorter. Ungdomar nischar sig i dyra andrahandslägenheter. Trångbodda nischar ihop sig. Hemlösa nischar sig på parkbänkarna.

Utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna ska nu se till att nischandet får en rejäl skjuts framåt.

Hyr och häpna 2

Jag skrev en blogg med rubriken Hyr och häpna häromdagen. Det var en sådan veritabel publikframgång att uppföljaren Hyr och häpna 2 släpps redan idag, en vecka efter ettan. Det är visserligen inte jag som skrivit den och den har en helt annan rubrik. Men vadå, den är helt i linje med den häpenhet man har anledning att känna. Det är på kultursidan i Svenska Dagbladet som arkitekten Ola Andersson slagit till med en artikel.

Läs den här.

Laga efter lägenhet

Bo måste vi, det är inget snack om det. Samhället skulle inte fungera om folk bodde lite planlöst här och var i kojor och skjul. Därför är det logiskt och rimligt att det ”åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”. Så som det är formulerat i grundlagen (Regeringsformen § 2)

Valda ombud för Sveriges folk förmodas rycka ut och fullfölja uppdraget att trygga rätten till bostad. Men det kräver ett och annat ställningstagande.

* Vilka politiska beslut behövs för att vi ska få igång bostadsbyggandet?
* Hur mycket behöver byggas för att folk ska få tak över huvudet?
* Hur ska vi göra det ekonomiskt möjligt att bo?
* Hur ska vi få ner byggkostnaderna?

Det är några av de frågor som väntar på ett svar. Vardagsmat för beslutsfattare, inga konstigheter alls. Det är bara att skrida till verket. Alla kommuner vet hur många sjuåringar som ska börja i skolan. Det ska finnas skolor till dom. Det åligger nämligen det allmänna att se till att landets barn får gå i skolan. Det går inte att komma och säga att det inte fanns plats för alla eller att de får köpa en bänk svart om det nu ska vara så märkvärdigt med att gå i skolan.

Konstigt nog vet ingen hur många som måste bo eller hur många som står utan bostad. Vi har ytterst få bostadsförmedlingar och vi har inte haft någon folk- och bostadsräkning sedan början av 90-talet.

Den otrygga rätten till bostad öppnar dessutom dörren för fiffel och båg. De människor i Sverige som har störst möjlighet att fatta genomgripande beslut och genomföra viktiga förändringar i samhället använder inte sina positioner till att förändra det som fungerar dåligt. Det är det som är meningen med att ge dem politisk makt: Att de ska använda den för att skapa ett bra samhälle åt alla. Det gör de inte. Istället skyller de ifrån sig.

Kung i Kungsan

Igår var det hyresrätten som var kung i Kungsan. Där fick vi sjunga hyresrättens lov genom allsång, utfrågningar och mingel. Alla som utfrågades fick sitta på ”Dr Phil-stolar” och dingla med benen medan själva utfrågaren Helen Ahlberg, duktig journalist på tidningen Bofast, stod fast förankrad med bägge benen på scengolvet. Vi som vanligtvis håller oss nära markytan vet att det är näst intill omöjligt att uttala sig med säkerhet om någonting när man dinglar med benen. Prova får ni se.



Fast om hyresrättens väl och ve kan man å andra sidan uttala sig varhelst man blir placerad.

Det har blåst kallt runt hyresrätten en längre tid nu. Man kan verkligen undra varför alla är så otroligt irriterade på just hyresrätten. Den och hyresgästerna får inte vara ifred. Ska den inte ombildas till bostadsrätter ska den lyxrenoveras, rivas eller säljas till någon annan hyresvärd och framförallt så måste hyrorna upp på nya höjder. Inte byggs det några nya heller.

Allt kretsar runt fastighetsägarna och deras förmodade armod. Nu är det läge att fokusera på hyresgästernas armod.

Rapport hade ett inslag i går om att många, många människor inte har några marginaler och absolut inte skulle klara stora hyreshöjningar. Länsförsäkringar har gjort en studie om detta. Man kan bara instämma med Björn Elmbrant som i Dagens Arena kräver en ny låginkomstutredning.

Han skriver bland annat:

”Det är lustigt att tänka sig att socialdemokraterna för 40 år sedan, med full sysselsättning och minskande inkomstskillnader, kunde dra igång en stor jämlikhetsdebatt. Medan vi idag har våldsamt vidgade klyftor, en hög restarbetslöshet på europeisk nivå, lösare anställningsformer, en social bostadspolitik slagen i spillror och ett växande antal papperslösa - samtidigt som det är ganska tyst från socialdemokratiskt håll.

Antalet barn som lever i relativ fattigdom ökar, enligt en rapport som vänsterpartiet låtit riksdagens utredningstjänst göra. Särskilt kraftig är ökningen av fattiga barn som lever med en förälder. Tusentals fattiga barn bor på liknande vis, särskilt i storstäderna där bostaden blivit ett klassmärke.”

"Fem procent hyreshöjning är väl ingenting"

I flera dagar har jag gått och tänkt på en fastighetsägare som reste sig upp på fastighetsägarnas konferens i Malmö i måndags. Han lämnar mig liksom ingen ro.

Han sa ungefär så här apropå utredningen om EU och hyrorna: ”Nu när vi har fått ett helt nytt förslag då ska vi väl pröva det. Fem procent hyreshöjning är väl ingenting”. Han använde lite flera ord än så, men det gick ut på att man inte ska vara så mycket emot allting hela tiden.

Det finns i och för sig många som tycker att det räcker med att saker och ting är nya för att man ska säga ja. Så det är inte det. Det är det där med procenten. Dessutom är det inte 5 procent längre utan 6,3 procent. Denna hyreshöjning som ska falla ut år efter år där det är efterfrågan på lägenheter kallas av någon outgrundlig anledning skyddsregel.

Jag talade med en trevlig herre från norr i fredags som jag brukar utbyta åsikter med. Han betalar 51 procent av sin pension i hyra. Den där procenten som inte är någonting för fastighetsägaren i Malmö betyder för hans del, om han betalar 5 000 kronor i månaden, första året ett påslag med 315:-/mån, andra året är hyran 5 650:-, tredje året 6 006:-, fjärde året 6 384:-, osv. Den som vill tappa sugen kan fortsätta räkna på egen hand.

Det är ingen skyddsregel för hyresgäster - det är en garantiregel för fastighetsägare. Det kommer att rassla till ordentligt när den garanterade höjningen tickar in.

Mannen från norr tycker av förståeliga skäl att det där med att prova något nytt kommer att bli ganska dyrt för hans del. Även om han absolut inte är en omodern och bakåtsträvande typ som är emot allting nytt, så är det snart inte mycket kvar av pensionen. Och det kan ju kännas lite kärvt. Han tillhör inte precis shopparna på Biblioteksgatan i Stockholm. Där kan man köpa t-shirts för samma pris som en tvåa i Hedemora. Å andra sidan har de kanske har råd att betala för skyddet mot oskäliga hyror.

Shit happens

Detta är min andra blogg idag. Den första har bara jag sett. Den kom till och försvann. Förmodligen är den för evigt spårlöst försvunnen. Vilka tangenter som medverkade till detta lär väl aldrig bli helt klarlagt. En kvalificerad gissning är att det har med sparaknappen att göra.

Nu lyser emellertid solen över hela Gotland så jag återkommer i afton när mörkret lägrar sig. Då kan jag skriva en dubbelblogg som räcker även i morgon. För tidigt i morgon bitti sitter jag på färjan för att hinna till Kungsträdgården och den hyllning till hyresrätten som Stockholmsregionen ordnar.

Heja hyresrätten!

Fredag hela veckan

Idag är det fredag igen trots att det var fredag igår. Kanske inte helt sant, men så känns det i alla fall. Det kan bero på att mitt liv ter sig lite enformigt. Jag är just nu en kringresande tyckare, recensent, debattör kring utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna. Det frestar på.

I måndags var jag på debatt i Malmö anordnad av Fastighetsägarna som samma dag hade skrivit lång artikel i Sydsvenskan om att det går dåligt för dem och att hyrorna måste upp. I onsdags var det hearing anordnad av SKL (Sveriges kommuner och landsting) där jag återigen träffade samme vd för fastighetsägarna, Per-Åke Eriksson, som det var synd om redan i Malmö. I torsdags var det dags för en hearing anordnad av Civilutskottet där Per-Åke Eriksson talade före mig. Vi hölls åtskilda och fick inte lyssna på varandra. Förmodligen var det fortfarande lika synd om fastighetsägarna fast det nu hunnit bli torsdag. Nu är det fredag och jag kan inte låta bli att skriva om det.

Det är väldigt konstigt om det skulle gå så dåligt för dem. Antalet privata hyresrätter är större än antalet allmännyttiga hyresrätter. Uppenbarligen tycker de det är en marknad som är värd att investera i. Så här står det på som svar på frågan: Varför investera i bostadshyresfastigheter?

• Högre riskjusterad avkastning jämfört med
obligationer och aktier.
• Bättre riskspridning i förhållande till aktier.
• Jämn direktavkastning och en stabil värdeökning.
• Lägre marknadsrisk och lägre hyresrisk i jämförelse med kontors-, butiks- och industrifastigheter.
• En samlad bedömning är att bostadshyrorna fortsätter att vara stabila eller stigande.

Det där sista är väl en utmaning för oss. Men det kräver att vi kan förhandla på justa villkor även i framtiden.

Veckan bestod inte bara av fastighetsägare som det är synd om. Acko Ankarberg, kristdemokrat och ordförande för SKL:s beredning för bostadsfrågor, höll ett väldigt bra anförande på SKL-hearingen där hon förordade en tredje modell. Mycket av det hon sa stämmer med våra uppfattningar. Jag hoppas att hon sa samma sak på Civilutskottet. För nu är vi i det konstiga läget att utredningen ska ut på remiss. Den innehåller två alternativa modeller. Ett tredje alternativ är nu under stark uppsegling och där återfinns som intressenter samtliga partier i SKL, SABO och Hyresgästföreningen. Vi är förstås inte helt överens om vad en sådan modell skulle kunna innebära, fast en sak är vi överens om. Utredningens förslag håller inte.

Jag är på Gotland och inte en enda hearing eller debatt verkar vara i sikte bland raukarna i Folhammar. Kanske kommer jag att tycka att det blir tomt.

PS. Läs också Hyresgästföreningens svar idag här på Fastighetsägarnas debattartikel i Sydsvenskan.

Hur fritt är det fria ordet?

Vi slänger oss gärna med ordspråk och talesätt. Vill man framstå som klok och lite underfundig kan det vara bra att ta till något som någon annan klurat ut och som låter bra.

Fast de mest populära talesätten uttrycker tyvärr en väldig försiktighet och konflikträdsla. Vi ska liksom lägga band på oss. Sanningen ligger alltid mitt emellan. Tala är silver och tiga är guld. Man ska dessutom väga sina ord på guldvåg. Det man inte lägger sig i behöver man inte dra sig ur. Det är inte ens fel att två träter. Skulle man få för sig att gräva en grop åt någon annan kommer man ofelbart att falla själv däri.

Det förefaller lugnast att ligga lite lågt och framförallt ska man inte ta ut några segrar i förskott. Man ska inte ta ut svängarna heller. Ordspråkens karga återhållsamhet har ett fast grepp om oss. Fast i politiska partier, på arbetsplatser och i olika föreningar är det alltid högt i tak. Där säger sig alla gillar kritik och sanningen står högt i kurs. Inga räddhågsna ordspråk tycks ha fått fäste. Ingen sitter inne med alla svar, debattens vågor går höga, alla kommer tilltals och det vimlar av lyhörda beslutsfattare. Eller hur det nu är med den saken.

Nej, tiga är ingen bra idé. Att tala är absolut mera guld än silver. Slipper man dessutom väga alla ord på guldvåg kommer man kanske till skott någon gång och får något sagt. Det är dessutom ofta väldigt oklart vems fel det när det blir trätor. En del människor jobbar verkligen hårt för att ställa till konflikter. Det bör man säga till dem.

Det är dessutom bäst att ta ut alla segrar i förskott för det är ju oftast oklart om det blir några sådana senare. Förutom det önskar man att vissa kunde falla ner i de gropar man försöker gräva någon gång. Fast så ska man väl inte säga.

Hyr och häpna

I dag kan man läsa i Södermanlands Nyheter att: ”Michaël Kochs utredning är ett första steg mot en bättre fungerande hyresmarknad. Att inte våga förändra och krampaktigt hålla fast vid den rådande ordningen är att acceptera fortsatt lågt byggande, långa bostadsköer, orättvisa hyror och omfattande svarthandel. Vi hoppas att politikerna ser problemen och tar chansen till förändring.”

Allt ont på bostadsmarknaden finns alltså på hyresmarknaden: Svarthandel, för lågt byggande, långa bostadsköer osv. Allt detta beror på för låga hyror och hyresgästföreningens ovilja att medverka till höjda hyror.

Om detta är sant borde det fungera strålande på bostadsrättsmarknaden och villamarknaden. Där finns ingen Hyresgästföreningen. Där bestämmer marknaden. Där är det bara att betala vad det kostar. Lyckan borde vara fullständig.

Dessutom hävdas det att folk vill äga sitt boende.

Det borde innebära strålande förutsättningar för byggande av bostadsrätter och villor. Alla marknadsmekanismer borde vara i gång för länge sedan. Det är stor efterfrågan, det byggs för att motsvara denna efterfrågan, priserna sjunker i takt med att efterfrågan minskar, folk flyttar efterhand in i de nya bostäderna, bostadsköerna minskar och alla är lyckliga. Marknaden har bestått provet. Se vad det går att göra om man slipper hyrestak och hyresgästföreningen!

Om de har rätt alltså. För om alla teorier om hur marknaden förmodas fungera är korrekta är det fullständigt obegripligt varför inte allt detta sker just nu i denna stund. Michaël Kochs teorier om hur hyresmarknaden ska fungera bättre är redan testade, på bostadsrättsmarknaden. Det fungerar inte. Förmodligen för att det är mera komplicerat än så att få igång ett bostadsbyggande. Svarthandel och annat otyg förmodas vara förbehållet hyresmarknaden.

I andra upplåtelseformer finns varken köer eller svarthandel. Det kan möjligen bero på att det inte finns någon kö att ställa sig i. Det som erbjuds är lockpriser, budgivning och ett ständigt farande helg efter helg på visningar där man gång på gång upptäcker att någon annan med mera stålar i fickan bjudit över. Det skulle förmodligen bli en väldigt lång kö om alla de som trodde sig kunna få lån och som ville bo i bostadsrätt kunde ställa sig i kö i avvaktan på att det byggdes även för dem.

Wikipedia - en vän i alla lägen

Igår var jag på debatt i Malmö.

Om man vill veta vad man egentligen håller på med kan man vända sig till Wikipedia, den fria encyklopedin. Där råder ordning och reda och där finns beskrivningar på allt man kan tänkas företa sig i livet. Sålunda kan man läsa att: ”en debatt är ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler parter försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga”.

Moderator är: ”den person i en debattpanel som ska verka för en lugn och saklig diskussion”. Moderatorn för dagen, K-G Bergström, stötte jag på redan på Bromma. Mycket trevlig typ som inte levde upp till några av mina farhågor från gårdagen. Inte ett ord om pamp, boss eller bas. Wikipedia kan känna sig helt lugn för K-G.
Den grupp åhörare vi skulle övertyga bestod till 90 procent av privata fastighetsägare. Jag hade liksom en uppförsbacke som fastighetsägarnas verkställande direktör slapp försöka ta sig över. Han var redan över.

Men jag tror inte Wikipedia skulle ha varit nöjd med Per-Åke Erikssons logiska argumentation. Han brukar nämligen hävda att Hyresgästföreningen bedriver skräckpropaganda varje gång vi talar om att hans olika drag innebär hyreshöjningar. Det ska liksom aldrig bli några, i alla fall inga stora höjningar, och om skulle det bli några då har ju hyresgästföreningen gått med på det!

Nu när förslaget är att de kommunala bolagen måste jobba för högsta möjliga vinst kommer bolagen att få in mängder av stålar, så långt verkar han vara med. Och in kommer de via hyrorna, för det är den intäkt som ska garantera högsta möjliga vinst.

Enligt Per-Åke Eriksson behövs inte alla dessa pengar för att bolagen ska vara ekonomiskt välmående utan det blir mängder av pengar över. De ska användas till bidrag till mindre bemedlade hyresgäster som får bekymmer med att betala den nya högre hyran. Ett nytt transfereringssystem har sett dagens ljus. Hyrorna ska omfördelas inom hyresgästkollektivet. Vad ska då de privata fastighetsägarna använda alla dessa hyrespengar som blir över till undrade jag. Jo, till att bygga hyresrätter sa han. Ska inte allmännyttan bygga några då? Jo, pengarna räcker till det också, sade fastighetsägarnas vd. Vem som ska betala för mindre bemedlade hyresgäster hos de privata fastighetsägarna framgick inte. Kanske det är hyresgästerna hos allmännyttan som ska betala för dem också. Det ska jag fråga nästa gång.

Om vi skulle försöka oss på att räkna ut vilka hyreshöjningar som måste till för att fixa vinster på de här nivåerna så skulle sannolikt samme vd säga att vi bedriver skräckpropaganda.

Rakt på med Karl-Gösta

Idag är jag på Börshuset i Malmö, ännu en debatt om utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna äger rum. Den här gången har nog alla läst den.

Fastighetsägarna Syd har engagerat Karl-Gösta Bergström som moderator. Jag fick ett mejl från Karl-Gösta häromdagen och turligt nog skickade han med ett foto så att man förstod att Karl-Gösta i verkligheten var den mer välkända K-G. Mannen som i likhet med Lena Smedsaas, TV4, och Mats Knutsson, SVT, brukar recensera politiken och tala om för oss vad vi nyss hörde och vad vi borde tycka om det.

Panelen denna gång består av Dan Ericsson, Odells statssekreterare, den ständigt närvarande vd:n för fastighetsägarna, Per-Åke Eriksson, och Anders Rubin, kommunalråd i Malmö. Samt jag, en livs levande hyresgästpamp.

För när K-G Bergström och jag passerade varandra på kvalitetsmässan i Göteborg sa han inte hej på dig, utan någonting i stil med att ”här kommer en livs levande hyresgästpamp”. Min kamrat från Vansbro såg lite undrande ut. Jag med. Googlar man på hyresgästpamp får man ingen träff. Finns alltså inga. Noll träffar på hyresgästboss heller. Han måste ha sagt hyresgästbasen för då rasslar det till på Google, 2 490 träffar.

Nu skriver han i alla fall, hej på dig! i mejlet så jag skiter i att fundera över vad han i förväg kan ha tillskrivit mig för egenskaper. Det visar sig.

Fastighetsägarna har däremot allting klart för sig och skriver på sin hemsida:

”Utredningen kommer fram till att dagens stöd till de kommunala bostadsbolagen inte är förenligt med EU: s regler för statsstöd och att bolagens hyresnormerande roll inte stämmer med EG-rätten.”

När man läser utredningen så står det inte så utan det står:

”Frågan om vilken modell som bör väljas handlar ytterst om politiska värderingar och prioriteringar och om Sverige är berett att låta en självkostnadsmodell prövas EG rättsligt. Vi tar inte ställning i den frågan utan den bör avgöras av regeringen och riksdagen efter politisk och samhällelig debatt”. (sid. 25)

På sid. 451 står det: ”Det kan tyckas förvånande att vi kommer fram till att den hyresnormerande rollen antagligen inte är förenlig med fördragets konkurrensregler, när de flesta av de experter som yttrat sig i frågan anser att den kan godtas och den ende expert som har invändningar mot den – Per Norberg – har det av skäl som skiljer sig något från våra.”

Det vore väl bra om Karl-Gösta kunde fråga lite om det.

Land skal mæþ laghum byggias

När jag läser den Kochska utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna slås jag av deras svepande resonemang och alla de oklarheter som föreslås ersätta dagens klarheter. För att saker och ting ska fungera behövs kristallklara regler, framförallt när man kommer ihop sig om vad som gäller.

Redan i Upplandslagen från 1200-talet heter det att "land ska med lag byggas". Uttrycket finns även i de gamla landskapslagarna: "land skal mæþ laghum byggias". Kung Karl XV gjorde det till och med till sitt valspråk. Nuvarande kungens valspråk, För Sverige - i tiden, är lika osäkert som EU:s statsstödsregler. Boendet är också byggt med lag. Rejäla dokument som reglerar det mesta från vilken tid på dygnet man måste flytta ut till hur hyran ska beräknas.

Hyresförhandlingslagen innehåller 2 754 ord och 19 041 tecken. Ännu vassare är Hyreslagen, Jordabalken kap 12, som innehåller 12 802 ord och 83 974 tecken.
Alla tecken och ord har tillkommit för att bringa ordning, reda, tillit och trygghet i våra liv som hyrande. Utmärkt bra, även för den som hyr ut, och så har det varit länge.

Motsvarande regler fanns ursprungligen, i 1734 års lag Om städsel, lego och fardag, samt Om afrad och afradsdag å landet, och hushyro i staden. Där fanns bl a bestämmelser om avtalstid (fardagar), rätt till nedsättning i hyran vid hyresvärdens försummelser, hyresgästens uppförande och uppsägning av hyresavtal. Den ersatte i sin tur de medeltida lagarna Kristofers landslag och Stadslagen som var slutresultatet av ett omfattande juridiskt reformarbete som inleddes under stormaktstiden.

Sådant kan man gå runt och tänka på nu när lagen ska skrivas om. Den lagstiftning som framöver ska styra våra liv som hyrande ska nu frikopplas från gamla lagar om hushyro, fardagar och från moderna lagar som lagen om allmännyttiga bolag.

Istället ska hyreslagstiftningen kopplas till EU:s regler om statsstöd. Dessa var tänkta att tillämpas på helt andra områden än bostadspolitik, åtminstone var det vi förespeglades när vi gick med i EU. Rättstillämpningen inom EU är dessutom under utveckling. Det känns inget vidare värst kul att behöva vara en del i denna rättsutveckling. Den hyrande sitter inte precis i högsätet i EU-sammanhang. Det gör den inre marknaden.

Sånt kommer att synas i paragraferna om vi inte ser upp.

I döda ekonomers sällskap - del 2

Magnus Sutare, ekonom och författare av ”Därför älskar vi hyresregleringen (Öststatsteknik för svenskar)” skriver på SVT opinion:

”Det normala är att ett lands hyresmarknad består av marknadsprissatta lägenheter eller en kombination av marknadsprissatta och reglerade lägenheter i syfte att uppnå ett brett spektrum av bostäder i olika prisklasser. Det är också därför den som söker lägenhet i centrala Bryssel eller Hamburg enkelt och snabbt finner en lägenhet till ett bra pris. Utan att stå i kö”.

Ett: ”Brett spektrum av bostäder i olika prisklasser” är en omskrivning av att det finns fattiga områden och rika områden. Det har aldrig varit problem att få bostad till ”bra” pris så länge man har ”bra” med pengar. Det är aldrig folk med bra med pengar som hamnar i köer.

Bloggaren Sofia beskriver bostadsmarknaden i Bryssel så här:

”Rummet var litet men väldigt fint och låg bra till, precis vid alla EU-institutioner där jag ska jobba! Det bor typ 10 olika praktikanter i samma hus och jag tror att det kommer bli kalasbra! Det enda som var ganska obra var hyran, 430 euro i månaden! Helt crazy! En hyra over 4000 kronor när man förväntas leva pa CSN's 6900 känns lite småtorrt... Tur att ölen ar billig har i varje fall!!

Eva Franchell beskrev i Aftonbladet igår sitt möte med Anna Goodwin, 25, i London:

”Det är så dyrt att bo här. Man måste bo långt utanför stan för att ha råd med hyran och då kostar transporterna så mycket! I början bodde jag kvar hos mina föräldrar utanför London, men då kostade resorna 240 pund i månaden (runt 3 000 svenska kronor).
Så nu bor jag inne i London. Men jag har tre jobb för att klara hyran: ett kvällsjobb, ett helgjobb, ett sommarjobb och så heltidsstudier... ”

I London har man allvarliga problem därför att tunnelbaneförare, lärare, sjuksköterskor inte har råd att bo där. Så kan det bli när man har ett :”brett spektrum av olika lägenheter i olika prisklasser”.

I döda ekonomers sällskap

Att sko sig på andras bekostnad är en välutvecklad konstform. Vi blir ständigt manipulerade och bortkollrade i stort som i smått. På elmarknaden, bostadsmarknaden, finansmarknaden, försäkringsmarknaden, sjukvårdsmarknaden, skolmarknaden och alla andra marknader är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att maximera vinsten på vår bekostnad.

Ändå är ”marknaden” hetare än någonsin. Filosofin är enkel. Marknaden vet bäst. Om bara ”marknaden” får råda utnyttjas alla resurser effektivt och största möjliga välstånd uppstår. Alla som har varor och tjänster att erbjuda förmodas konkurrera om vår gunst och våra pengar till allas bästa och lycka. Konkurrens gillas också av marknadsanhängare, fast ofta bara som teori. I verkliga livet ser alltför många av marknadens aktörer konkurrens som något som försvårar affärerna. Därför tvingas vi ha statliga myndigheter som Konkurrensverket och kraftfulla konkurrenslagar för att kunna bevaka att marknadsanhängarna följer spelets regler. Karteller, korruption, missbruk och monopol kostar oss miljardbelopp varje år.

Politiker vill inte gärna medge att de har med saken att göra ändå spelar de den avgörande rollen. Det är de som sitter på styr- och reglersystemen.

Om exempelvis de som makten haver tycker att ägandet är ett överordnat intresse kommer de att gynna ägandet genom att införa förmånliga skattevillkor. Då kommer folk omedelbart att se om sina hus överge sina hyresrätter och satsa på det ägda. Marknaden efterfrågar villor och bostadsrätter kommer det att heta.

Om det inte finns några köer har vi en fungerande bostadsmarknad, hävdar också marknadens ivrigaste anhängare och är därmed på samma linje som utredaren Mikael Koch. Om att inte ha några köer betyder att människor har någonstans att bo är det väl inget problem med den definitionen. Om att inte ha några köer betyder att hyran ska vara så hög att människor inte tycker det är någon idé att söka bostad måste man ha väldigt lågt ställda krav på vad som är en fungerande bostadsmarknad.

Fortsättning följer i morgon.

Alla ser dig

Fastighetsbolaget Lindén & Lovén polisanmäls för att de utan tillstånd satt upp övervakningskameror.

Har man ingenting att dölja är det väl okej att spana in vad folk har för sig, tycks den allmänna meningen vara, från dem som tror att de inget har att dölja. Sådana saker som personlig integritet och privatliv betraktas som känslomässigt tjafs när vi ska skyddas mot oväntade hot från när och fjärran.

Våra förehavanden går att följa från det vi stämplar in på bussen till när, var och hur mycket pengar vi tar ut i bankomaten. Vi filmas på gator och torg, i affären, i taxin, i hissen, i hotellobbyn. Via våra mobiltelefoner kan man pricka in precis var vi befinner oss. Vi är helt och hållet spårbara.

Det är inte bara Storebror som ser dig, även lillebror och alla andra kan slå sig ner framför datorn och kolla in sina medmänniskor. När man köper hus och lägenhet erbjuder fastighetsmäklarnas webbsidor tjänsten: ”kolla in dina grannar”. Förutom att få klart för sig vem som köpt hus i närheten och vad de betalade kan man skaffa sig en fullständig bild av alla blivande grannars göranden, låtanden, inkomster, yrken osv.

Man googlar helt enkelt runt och skaffar sig ovärderlig information via alla sökmotorer. Tröttnar man på det kan man sitta hemma och titta på vad som händer på diverse golfbanor, på torget i olika städer, på bibliotek, i skidbackar, i datorhallar. När vi handlar på ICA- och Medmerakort registreras våra inköp och därefter är det lätt att veta vad vi ska lockas med för varor i nästa utskick.

Fastighetsägarna tycker att det är helt okej att installera kameror i trappuppgångar och tvättstugor för att få koll på hur hyresgästerna beter sig. Då fastnar inte bara de som klottrar på bild utan även de som kommer sent hem lindrigt nyktra samt deras eventuella nattsällskap.

Inte bara de som måste vara beredda att betala offentlighetens pris, därför att de står på den offentliga scenen, utan även alla andra måste räkna med att uppgifter kan komma att användas i sammanhang de aldrig bett om. Med databaser breddfyllda med information ökar risken för läckage och många sköna pengar kan tjänas av skvallerintresserade tipsare. Det norska kungahuset for på utlandsresa och fick ta med sig en hel resväska kontanter. Bankanställda sålde information till pressen om vad de kungliga köpte på sina kort.

Den dagen olika övervakare kopplar ihop sina övervakningskameror och övervakningsmikrofoner i gemensamma nät så har visserligen samhället totalkoll men vi känner oss förmodligen ytterst otrygga.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står att läsa ”Ingen får utsättas för godtycklig inblandning i privatliv, familj, hem eller korrespondens”.

Det är väl tur att det står någonstans.