Socialdemokraterna kopierar regeringens politik

I sitt sommartal hyllade Mona Sahlin Ilja Batljan, kommunalrådet i Nynäshamn. En strålande företrädare för socialdemokraterna tyckte Mona Sahlin. Idag skriver Ilja Batljan med flera socialdemokratiska kommunalråd på DN debatt att man måste underlätta för fler att göra boendekarriär (läs här).

Sin absoluta karriärtopp når man uppenbarligen när man kan köpa sig en bostadsrätt eller villa. Längst ner på en säker politisk bottenplats måste då rimligen hyresrätten ligga. I alla former av karriär är per definition någon i topp medan någon hopplöst släpar efter. Nu måste politiken inriktas på att underlätta för människor att förverkliga sina ägardrömmar, tycker de. Jaha ja, och vad är det för nytt med det, det är den nuvarande politiken helt och hållet inriktad på. Socialdemokraterna tänker sig uppenbarligen att vinna väljare på att föra samma politik som alliansen vilket väl börjar bli ett väl slitet koncept.

I den socialdemokratiska retoriken tillhör hyresgäster och hyresrätten det förgångna och platsar därför inte i ett nytt och modernt valvinnarkoncept. Jag antar att de tycker att man ska toppa regeringspolitiken och underlätta ännu mer för villaägare och bostadsrättsinnehavare. I annat fall är det ju som utspel betraktat inte mycket att hänga i julgranen.

En som tidigt hängde i julgranen var Margret Thatcher genom sin 'right to buy' -politik. Om bostaden ska ses som en investering så måste den ju öka i värde eller åtminstone ligga kvar. Då får inte räntan kuta iväg och det får inte byggas för mycket. Då faller bostadspriserna, det blir svarta tidningsrubriker och människor som ”förverkligat sina bostadsdrömmar” förlorar sitt insatta kapital. Det har de gjort i USA så nu lanserar Barack Obama 'right to rent' som ett sätt att rädda människor som uppmuntrats av politiken att låna pengar till sitt boende.

Att bo i hyresrätt är frihet. Det är ett boende för rörliga och moderna människor som inte vill gå i Martin Timells fotspår eller tillbringa all tid med tapetklister, hammare och kakelplattor. Ägarspåret är en nattstånden politisk idé.

Men en sak är säker, om det visar sig att Mona Sahlin även hyllar Ilja Batljans ägarpolitik och den socialdemokratiska partikongressen fattar beslut om nya bostadspolitiska riktlinjer i Thatcheranda så fungerar det i alla fall som en politisk signal till oss hyresgäster. Karriären som hyresgäst bli allt knepigare när politikerna ska styra hur vi ska bo.

Jag har levt i en trygghetsbubbla

Häromdagen gick det in att det även kan hända mig. Vem vet. Det kanske just nu sitter någon granne och lurar på att dra igång en ombildning.

Jag har varit för upptagen av att hålla koll på hur jag ligger till i bostadsförmedlingens kö. Det har inte förrän nu stått klart för mig att jag inte kan vara säker på att en hyresrätt är en hyresrätt bara för att jag flyttat in i en sådan. Jag har varit för säker helt enkelt på att min valfrihet var lika stor och stark som andras.

Min grannfru Gerd i Borlänge skulle aldrig få för sig att trycka på om ombildning. Vi var hyresrättsentusiaster bägge två. Jag har levt i en trygghetsbubbla. Och allt beror på att politiker av alla de slag, färger och fasoner har fått för sig att vi alla drömmer drömmar om att bli husägare tillsammans med våra grannar. Här ska man stå och trampa i åratal i en bostadskö för att sedan upptäcka att man blev snuvad på konfekten.

Det borde finnas en hyresrättsdeklaration i någon av bostadsförmedlingens alla kolumner. Där kunde den aktuella hyresvärden få deklarera om de umgicks med planer på att sälja vid första bästa tillfälle eller inte. Då kunde vi välja bort de potentiella säljarna till förmån för de som tänker sig fortsätta att förvalta hyresrätter. Ingen dum idé alls tycker jag själv. Det vimlar av krav på hyresgästerna, varför inte blanda upp med lite konsumentupplysning från hyresvärdarna?

Bostadsgrubblande morgonpromenader

I morse fick jag för mig att jag skulle dokumentera min morgonpromenad. Det kan visserligen vara svårt att se att denna skuggfigur är just jag, så lite fantasi får man allt ha. Om inte annat får man väl se det som en illustration av den svenska bostadspolitikens skuggtillvaro.

Denna morgon, liksom vid så många andra morgnar, grubblade jag lite över finansmarknadsminister Mats Odell. Det är en viktig man för alla som vill ha någonstans att bo, så man tvingas fundera en hel del över hans göranden och låtanden. "Det är kassaskåpssäkert att bygga hyresrätter nu eftersom efterfrågan är så stor", sa Odell exempelvis när han besökte Länsstyrelsen i Göteborg i april detta år.

Igår kom Statistiska centralbyråns byggsiffror. Bostadsbyggandet har halverats under första halvåret jämfört med i fjol. I Dagens Industri beskrev resultatet av denna kassaskåpssäkra investering på detta sätt: ”Raset för nya bostäder lägger en våt filt över BNP-utvecklingen. Nybyggnationen närmar sig nivån efter 90-talets fastighetskrasch.”

Något är fel. I varje fall hade det varit bra för de 1,2 miljoner ungdomar som kommer att vilja bo de närmaste åren om marknaden och finansmarknadsminister Odell hade varit någorlunda på samma linje.

Småskaliga uthyrare

Igår stickade jag klart en tröja samt hakade upp mig på ordet småskalig. Jag tycker det låter lite gulligt så där. Man tänker på glada bönder och obesprutade morötter. Jag tror att det är ett ord som väcker positiva känslor hos de flesta.

Men kombinationen småskalig och uthyrare gav mig ingen ro. Yvonne Andersson (KD), riksdagsledamot och talesperson i bostadsfrågor skriver nämligen i en debattartikel i Dagen att: ”Erfarenheter från Norge visar att med ägarlägenheter får man betydligt fler småskaliga uthyrare”. Det gjorde det säkert, gav fler småskaliga uthyrare alltså, för det är ju själva meningen med ägarlägenheter. De ska ägas av enskilda personer och hyras ut till enskilda behövande. På Hyresgästföreningen månar vi oss, till skillnad mot Yvonne Andersson, om hur tillvaron är för de som hyr av de småskaliga. Har de det bra, är deras hyresvärd kompetent och betalar de en schyst hyra. Eller passas det på att utnyttja bostadsbristen precis som vid andrahandsuthyrning, där för höga hyror snarare är regel än undantag.

Hela Jordabalken är full av regler till skydd för hyresgästen och till gagn för samhället som vill försöka undvika ruffel och båg på hyresmarknaden. Det finns ingenting som talar för att ett gäng enskilda ägarlägenhetsägare besitter den typen av uthyrarkompetens som innebär att de kan och vet vad som krävs av en hyresvärd. Tvärtom är det väl ganska självklart att de inte gör det.

Kunskap om vad som står i Jordabalken är inte det som gemene man har tillägnat sig. Våra erfarenheter av hur andrahandshyresgäster och hyresgäster i bostadsrättsföreningar har det stärker den uppfattningen. Hur kommer det sig att (KD) är så intresserad av hur ägare och uthyrare har det och så lite intresserad av hur de som hyr får det?

Rätt ska vara rätt

I dag kräver lagen att alla som distribuerar TV-sändningar ska se till att anslutna hushåll kan se SVT:s kanaler utan särskild kostnad. Vi som tittar har förstås en kostnad, TV-avgiften. Men något mer än så ska vi inte betala är det tänkt. Upphovsmännen (och upphovskvinnorna) ska ha ersättning för sitt jobb och det betalar vi för via TV-avgiften. Nu vill upphovsmännen ha betalt en gång till av de som tittar på SVT:s program via kabel.

Är det då rimligt att man ska betala ytterligare en avgift när man tittar på SVT:s program via kabel eller bredband trots att man redan betalat sin TV-avgift? Om detta skrev en hel räcka bostadsorganisationer en artikel på Newsmill här.

Copyswede, upphovsmännens organisation, har rätt till ersättning för vidaredistributionen. Och det är operatörerna som ska betala. Det skriver SVT:s distributionschef Jan-Olof Gurinder i en debattreplik på Newsmill när han drar ut till strid för upphovsmännen. Läs här.

I sitt inlägg säger han att vi inte får mera rätt bara för att vi upprepar oss. Sedan upprepar han allt de anfört. Men man får som sagt inte mera rätt bara för att man upprepar sig.

Han är ilsken för att han tycker att vi fått för oss att någon annan ska betala. Vi företräder konsumenterna så vi vet att det alltid är de som får betala. Någon annan finns inte. Det är ju därför vi är upprörda. Den absolut viktigaste i det han skriver kommer på slutet, när han slutat upprepa sig:

”Det blir operatörernas sak att avgöra om de önskar göra en sådan övervältring och om den vid en rättslig prövning bedöms vara förenlig med rättsläget.”

Hoppsan, övervältring. Det betyder att det är tittaren som ska betala, vilket vi så klart aldrig tvivlat på. Operatörer har inga inkomster från himlen. Sedan är det uppenbarligen oklart hur det står till med rättsläget enligt Jan-Olof Gurinder. Så vi argumenterar väl vidare tills rättsläget är klart och konsumenterna slipper dubbelbetala. Rätt ska vara rätt.

Segregation som försäljningsargument

Spaning, övervakning, registrering, rapportering och integritetens gränser är heta ämnen dessa dagar. Det verkar finnas hur många skäl som helst som motiverar en allmän spaning på medborgarna. Det mesta verkar också gå spanings- och registreringsivrarnas väg. På susning.nu kan man läsa att personlig integritet är: den mänskliga rättigheten att behålla vissa hemligheter för sig själv, skyddat från insyn från offentliga organ, arbetsgivare och andra.

Både den nuvarande svenska personuppgiftslagen och den äldre svenska datalagen har till syfte att skydda den personliga integriteten. Men våra förehavanden går att följa från det vi stämplar in på bussen till när, var och hur mycket pengar vi tar ut i bankomaten. Vi filmas på gator och torg, i affären, i taxin, i hissen, i hotellobbyn. Via våra mobiltelefoner kan man pricka in precis var vi befinner oss. Våra inkomster, arbetsgivare, barnantal, skolbetyg och allt annat som följt i vår väg kan samlas in och sammanställas. Vi är helt och hållet spår- och kartläggningsbara.

När man köper hus och lägenhet erbjuder fastighetsmäklarnas webbsidor tjänsten ”kolla in dina grannar”. Förutom att få klart för sig vem som köpt hus och lägenheter i närheten och vad de betalade kan man alltså skaffa sig en fullständig bild av alla blivande grannars göranden, låtanden inkomster och yrken.

Lena Sundström, som jag tycker är en alldeles utmärkt och läsvärd krönikör i Aftonbladet, skriver om hur svensk Fastighetsförmedling använder sig av detta registrerande av medborgarna till att kartlägga vilka de blivande grannarna är. Segregationen har blivit ett krasst försäljningsargument. Läs den här.

"Tack för att du betalar din TV-avgift"

”Tack Katarina för att du betalar din TV-avgift”.

Den tacksamma kören från Radiotjänst dyker upp lite här och var för att hylla oss TV-avgiftsbetalare. Idag är det ingen människa som öppnar skåpdörrarna till den möbel som dolde en bastant TV-apparat som visade en kanal och där folk tittade på testbilden i brist på annat. TV-programmen är tillgängligt på otroligt många sätt och fler kommer det att bli.

Frågan om upphovsrätt tycks vara ett problem i alla distrubitionssammanhang. Att kolla på TV på internet eller satellit är oproblematiskt, det är bara att kolla på. Du är ju en plikttrogen och hyllad TV-avgiftsbetalare. Att kolla på samma program via kabelnätet är däremot en helt annan sak. Där sänds det inga program där återsänds det program (läs mer på debattsajten Newsmill om det här).

Upphovsrättsorganisationen Copyswde vill nu ha ersättning för att det hela betraktas som återsändning och inte sändning. Detta krav på att folk i flerbostadshus ska betala upphovsrättsersättning två gånger är förstås uppåt väggarna oavsett om det rör sig mycket pengar eller inte.

Men vilka problem det kommer att bli för dem som komponerar musikjinglar till reklamen.

”Tack Katarina för att du betalar din TV-avgift och ännu ett tack Katarina om du bor i hyresrätt och har kabeltv för att du betalar upphovsrättsersättningen två gånger till skillnad från grannen som kollar på tv via satellit”.

Hur får man ihop någon något mjukt och melodiskt på det temat?

Hyr eller köp på kajkant

Annons från nybygge i Hammarby sjöstad.

Det är inte utan att jag saknar älven. Dalälven slingrar sig genom Borlänge på fem minuters avstånd från det som för någon månad sedan var min hyresrätt på Hushagen. Man tar sig runt på 40 min om man använder kraftverksbron. Fritt fram för alla, ingen har lagt rabarber på älvstigen.

Dalaälven rinner inte genom Stockholm, huvudkommunen har egna vattendrag. I en stad som är byggt på elva öar är det näst intill omöjligt att undvika vattnet. Det är dessutom fritt för alla, ingen har lagt rabarber på stigarna runt Stockholms vatten heller. Inte än så länge.


Jan, Susanna och jag tar båten till jobbet.

Idag lät jag buss 71 knega sig fram i alltför trånga passager utan mig. Jag tog båten till jobbet tillsammans med tre arbetskamrater som bor åt samma håll. Man kommer inte undan att Stockholm är en anslående stad. Både det som byggdes för flera hundra år sedan och det som byggts nyligen. Av det som byggdes för längesedan har väl allt ombildats till bostadsrätter vid det här laget. Det privata ägandet härskar på kajerna. När man passerar byggkranarna där det nya växer fram kan man läsa att nuförtiden kan man både hyra och köpa.

Valfrihet härskar på de nya kajerna. Med ett stort och viktigt undantag: Det är för dyrt och det behöver byggas mer. Allt det nya som byggs vare sig det ligger skogsnära eller sjönära är på tok för dyrt. Vi vill att det ska vara vackert där vi bor avsett om vi gillar skog eller sjö, trångt eller glest men det måste också gå att betala hyran. En rejäl utmaning nu när vi måste bygga nytt och renovera det gamla. Kom ihåg att det måste vara vackert runt husen.

Min hyresvärd stängde av värmen på nätterna

Studentboende?

Lika säkert som att skolan drar igång i augusti dyker rubrikerna om studenter som inte har någonstans att bo upp. Så även detta år.

Det är när man flyttar hemifrån som man får den första, oftast eländiga, bild av hur det funkar på bostadsmarknaden. Man får då undanta de som kan köpa sig en lägenhet. De som har pengar är liksom alltid undantagna från de vanliga förtretligheter som kantar vår väg. De är nödvändigtvis inte lyckligare, men de behöver inte ha ont i magen lika ofta som de som inte kan lösa sitt boende på ett bra sätt.

Själv betalade jag alldeles för mycket för att bo inneboende på vinden hos en psykiater i Uppsala som stängde av värmen på nätterna. Han gjorde sig grova pengar på att ha studenter i varenda vrå och jag lärde mig att det är okej att lura unga människor på pengar. Det lär sig tusentals unga människor varje dag. Ruffel och båg, ockerhyror och svartkontrakt är vardag för unga människor.

Politiken är till för att garantera att samhället vilar på en sund bottenplatta där det går schysst till och där viktiga samhällsfunktioner, typ boendet, fungerar. Idag klarar inte politiken den uppgiften. Det borde de börja jobba på.

Först med pool och grillösningar vinner!

Under sommaren far det omkring en massa kreativa bostadslösningar. Boningarna måste vara flexibla, mobila och funka i alla väder. Sådana krav sätter igång tankeverksamhet och kreativitet. Precis det som bostadsmarknaden behöver.

Fast när husen inte har hjul utan står stadigt på marken och upplåtes med hyresrätt verkar kreativiteten och lusten att utveckla boendet ta paus. När solen lyser och fåglarna kvittrar tänder exempelvis folk sina grillar och tar sig ett dopp innan de kollar vad Ernst Kirchsteiger eller Martin Timell har hittat på för kul grill- och verandalösning den här gången. Men när man bor i hyresrätt ska det varken doppas eller grillas.


Istället för att utveckla hyresrätten, så den står sig i konkurrensen och tar sig i popularitet, rycker det till i förbudsnerverna hos alltför många hyresvärdar. Att vara fyrkantig och förbjuda det som går att förbjuda, istället för att vara flexibel och se till att boendet funkar i alla väder, är inget bra framtidskoncept. Den som är först med grill- och poollösningar för hyresgäster kommer däremot att ha framtiden för sig.

När marknaden sätter hyran

Jobbe? Jamen visst, man får se sig som lyckligt lottad. När semestern är slut får jag börja jobba. Det är kontrasten mellan arbete och ledighet det hänger på. Att vara ledig är fantastiskt när det inte pågår för evigt och är ett frivilligt tillstånd. De ofrivilligt lediga däremot anses befinna sig i utanförskap och bör hållas på halster genom att leva i små ekonomiska omständigheter så att de förstår att då måste ta sig in, in i innanförskapet. Då kan även de betala hyran och eventuellt fara på en smärre semestertripp utan att få sömnsvårigheter och ångest.

Oräkneliga blogginlägg från min sida kommer utan tvekan att handla om hyran. Det är den enda hushållsekonomiska utgift av rang som det finns ett politiskt intresse av att höja. Snart kommer vi alla att få veta vad regeringen tänker göra med hyran. Det funderas på justitiedepartementet. I vilken riktning är ännu ytterligt oklart. Det är det viktigaste just nu att få reda på så nu får man börja nöta gatubeläggningen på Drottninggatan igen det första man gör.

I DN kunde man i lördags läsa vad som händer när det är marknaden som sätter hyran. Marknadshyra har vi nämligen redan, på lokalhyresmarknaden. Nu gapar allt fler lokaler tomma och hyresvärdarna som varit väldigt styvnackade och ovilliga att föra någon form av diskussion kring de ohemula hyrorna har nu blivit betydligt trevligare, säger Mikael Sandström på Svensk Handel.

Jo just ja, när det finns ett överskott av bostäder så är de nog resonabla men det finns det inte. Det är brist på bostäder och då är det inte resonlighet som skulle prägla hyreskraven. Det är väl onödigt att tvista om det när vi har svaret mitt framför ögonen.

Bostäder, bacon och glada KD-ministrar

Bostadsdebatt i Almedalen: Var ska vi bo i framtiden?

Alla verkar överens om att det är rimligt att folk ska ha någonstans att bo. Sedan är det slut på åsiktsgemenskapen. Bostäder är väl som vilken ost, mjölkliter eller baconpaket som helst hävdar marknadshyresförespråkarna. Ta bort alla regleringar så löser sig allt hävdar de alltid så även under gårdagens debatt. Med regleringar avses företrädesvis hyressättningssystemet.

Bostäder jämförs alltid med olika livsmedel av marknadsentusiasterna. Mjölk är det vanligaste. På debatten igår blev det bacon. Konstigt kan man tycka, det finns väl ingenting som är så subventionerat som just jordbrukssektorn. Nu är det inte några större likheter mellan en bostad och ett baconpaket. Bacon går ju liksom att avstå ifrån. Baconteorin är dessutom prövad. På bostadsrättsmarknaden finns det inga konsumenter som förhandlar om vad det ska kosta att bo, där är det bara att betala det marknaden tycker att den kan ta ut. Enligt baconteorin borde denna fria prissättning leda till att det byggs fler bostäder och att priset sjunker. Nu blir det inte så, trots att staten dessutom subventioner bostadsrättsboendet genom rätten till ränteavdrag.

Om detta kommer vi väl att träta vidare. Under tiden drar de bostadssökande runt på jakt efter någon fastighetsägare som åtminstone har en hemsida där man kan klicka in sig.

Igår träffade jag Mats Odell. Han var omåttligt glad och trodde på en framtid för SABO:s och Hyresgästföreningens uppgörelse. Jag träffade även Göran Hägglund som verkade lika uppåt som Odell. I höst vet vi om hyresgästerna också kan sälla sig till de glada. Då kommer det en departementspromemoria om vad som ska hända med allmännyttan och hyrorna. Spänningen är olidlig och sommaren varm så nu tar jag semester. Glad sommar på er.

Se Hyresgästföreningen live i Almedalen här!

Var ska vi bo i framtiden?

Idag är det vår tur. Kl 14.15 klättrar panelen upp på barstolarna i sal E:22 på högskolan på Gotland. Uppdrgaet är att komma fram till var vi ska bo i framtiden.

Det lär bli spretigt. Det är lite Svarte Petter över bostadspolitiken. Ingen vill sitta där med ansvaret. Så jag återkommer med rapport om hur det gick när Sveriges Byggindustrier, Sveriges kommuner och landsting, politiken, SABO, Hyresgästföreningen och de bostadsletande ungdomarna skulle reda ut hur det kommer sig att man inte lyckas klura ut hur folk ska få tak över huvudet utan att bli ruinerade.

Mona Sahlin måste jag nu ju en eloge. Hon tog upp behovet av att bygga och att vi måste ha rimliga hyror i sitt tal i Almedalen. Det var bra.

I övrigt har alla kommit framtill samma analys. Det kommer att komma en massa ungdomar från gymnasium och högskolor som vill ha jobb. Det kommer inte att finnas några jobb. Därför måste man satsa på jobben. Säger alla partier. Det kommer att komma en massa ungdomar från gymnasium och högskolor som inte har någonstans att bo. Därför måste vi satsa på bostadsbyggande. Säger de inte. Varför de inte gör det tillhör det mera obegripliga i politiken.

Här kan du se debatten live.

Pikétröjelobbyism och KTH-stand-up

Fastighetsägarna i ljusblå pikétröjor (även mannen i den lila skjortan och mannen den blå skjortan kommer från fastighetsägarna, men har ännu inte hunnit byta om till ljusblå piké).

Jag gillar absolut att vara i Almedalen. Ett gigantiskt samhälleligt folkbildningsprojekt det är vad det är. Över 1000 seminarier i alla upptänkliga former och ämnen. Det är lite småpopulärt att göra sig lustig över detta gotländska fenomen, oklart varför. För det kan väl knappast skada någon att det flödar av debatter, rapporter, mingel och seminarier under en vecka.

Fast lite kul är det med tröjorna. Pikétröja i samma färg bäres av en del grupperingar. Fastighetsägarna har ljusblå. Igår hade fastighetsägarna tre seminarier och män i ljusblå pikétröjor fyllde bänkraderna. Fastighetsägarnas idé, att samla ihop debattdeltagare som tycker likadant som de själva, är väl inte heller så kul.


Jerker Söderling drar ett gig.

Ett annat fenomen som blir allt tydligare är att företrädare för KTH i Stockholm satsar alltmer på stand-up comedy i sina panelframträdanden. Igår var det Jerker Söderlings tur. Han satsade hårt på ett enkelt och skojfriskt upplägg. Man kan undra över varför akademiker inte satsar på att ha ett akademiskt förhållningssätt. Det har åtminstone förutsättningar att bli trovärdigt.

Både han och de andra KTH-arna gör sig dessutom alltid lustiga över att det numera finns tomma lägenheter på orter som slutar på fors och hyttan. Jag är från Långshyttan. Där satsade farfar och andra allt vad de hade för att jobbarna på Klosterverket skulle ha bostäder. Menar stand-uparna på KTH att de skulle ha struntat i det?

Strukturförändringar kommer vi alltid att ha. Och precis som vi bygger vägar, dagis och skolor så måste vi väl se till att folk kan bo oavsett om det handlar om järnverket i Långshyttan eller IT-företagen i Kista.