Hjälp, bostadsbristen gör oss infertila

Hjälp, bostadsbristen gör oss infertila, var rubriken på i tidningen Citys dubbeluppslag om bostadsbristen igår.
Precis, det är inte bara 20 åringar som saknar bostad, det saknas bostäder för män-niskor långt upp i familjebildande ålder och därefter också.

PM Nilsson, vd för debattsajten Newsmill, tror i samma tidning på hyrestantens åter-komst. Inte därför att det skulle vara särskilt lyckat utan därför att det snart inte finns några alternativ.

Hyrestanten förmodas vara en dam som bor stort och vräkigt och som inte har något emot att upplåta ett rum åt någon bostadslös. I bästa fall får den bostadslöse använ-da kök och badrum, spela musik och komma och gå som den vill. Fast vi som bott hos hyrestanter vet att det var lite olika med det.

Men hyrestanten kommer inte att bidra till att fertiliteten ökar. Antalet par i 28 årsåldern som kommer att flytta in hos en hyrestant och bilda familj kommer att vara lätträknade.

Men jag tror dessvärre att PM Nilsson har rätt när han skriver:

”Såsmåningom kommer nöden bli så svår, larmen så många och stanken från 30 talet så generande att bostäder återigen blir ett prioroterat socialpolitiskt område.”

Fast egentligen begriper jag inte varför det måste gå så långt. Är vi helt satta ur spel när det kommer till bostäder?

För övrigt noterar jag att Fastighetsägarna tagit tillbaka sin EU anmälan. Utmärkt.

Senast en lägenhet blev ledig var jag nummer 339

Senast en lägenhet blev ledig var jag nummer 339, säger Engla i Expressen igår och suckar.

I Stockholms stads bostadskö står över 300 000 personer - vilket är en tredubbling sen 2003.

Att köpa bostadsrätt är inte aktuellt för Engla.
”Jag har inte råd, jag jobbar deltid på Ica i Enskede. Jag jobbar så mycket jag kan, men mina arbetstider begränsas eftersom jag lämnar och hämtar Leia på dagis”

I Expressens faktaruta kan man läsa:

Färre unga har egen bostad (hyresrätt med förstahandskon-trakt/bostadsrätt/egnahem).

Drygt hälften (57 procent) av Sveriges 20-27-åringar har en egen bostad. Det är en minskning med sex procent - eller 64000 personer - sedan 1997.

70 procent av Sveriges kommuner rapporterar om brist på hyresrätter, i Boverkets rapport "Bostadsmarknaden 2009-2010". Bristen är störst i storstadsregionerna.

Fler flyttar hem till mamma och/eller pappa. Drygt var femte (21 procent) av 20- 27-åringarna bor hos föräldrarna/en förälder. Det motsvarar 189 000 personer. En ök-ning med fem procent - eller 49000 personer - sedan 1997

Andelen arbetslösa av dem som bor hos föräldrarna har ökat från 7 procent 2003 till 17 procent 2009. Mer än hälften (55 procent) betalar inget hemma.

Så mycket är 20–27-åringarna beredda att betala i månaden för sitt boende:

2 500 kronor, 6 procent
3 200 kronor, 19 procent
3 800 kronor, 39 procent
4 400 kronor, 55 procent

I snitt: 4 200 kronor

Omöjliga ekvationer

Förhandlingar är en dragkamp mellan olika intressen. Så är det på arbetsmarknaden och så är det på hyresmarknaden och så kommer det att vara.

Men emellanåt sammanfaller intressena. Om hyresrätten ska kunna utvecklas måste den ha schyssta villkor. Skatter, taxor, avgifter elpriser och alla andra kostnader måste ligga på rimliga nivåer. Kostnaden för att bygga och förvalta måste hållas nere, drar de i väg blir det till slut omöjligt att bygga så att folk har råd att bo. Det tjänar vare sig samhället eller fastighetsägarna på i längden.

Kortsiktigt finns det förstås alltid några som tjänar pengar på illa fungerande marknader.

Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna har därför tagit fram ett gemensamt förslag till ”En skattereform för hyresrätten”. Det är bra att regeringen nu vill jobba vidare med de förslagen. Det skulle sänka kostnaderna och underlätta förhandlingarna.

Byggsektorn är en illa fungerande marknad. Det är alla överens om. Efter att den statliga utredningen ”Skärpning gubbar” sågat sektorn och Statskontorets utredning ”Sega gubbar” bekräftat att inget händer så sitter det 8 arbetsgrupper på finansde-partementet och försöker komma till rätta med sig själva.
Går inte det heller så hotar regeringen med lagstiftning. Bra, för snart har ingen råd att bo i de hus som produceras.

I DN idag redovisas en utredning från Hyresgästföreningen i Stockholm om vad som händer när man säljer ut de billiga hyresrätterna och istället erbjuder dyra hyror i nyproduktion.
Det är en ekvation som inte går ihop vare sig ekonomiskt eller politiskt.

Björn Ljung (fp) är övertygad om att ungdomar kan betala 6 000: - i månaden för en minitvåa. Han ser inga problem..

Jisses amalia, med den inställningen kommer ingen politisk energi att läggas på att få ner byggkostnaderna.

Det är nu de knyter upp sig

När väl regeringstaburetterna är fördelade förväntas regeringen oavsett kulör genomföra sina vallöften. Därför måste deras utfästelser hårdgranskas så att det går att kolla av vad som händer sedan vallokalerna stängt.

Det är inte så lätt alla gånger Jag har kollat i respektive valplattform. Så här skriver exempelvis alliansen.

”En politik för jobb och tillväxt är beroende av väl fungerande bostads- och hyres-marknader.”

Det är det ju inte särskilt svårt att hålla med om men vad betyder det?

I nästa steg, när de konkreta förslagen ska komma, luddar det till sig i alliansskrivningarna.
”Möjligheten att också på andra sätt stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden kommer att prövas”.

Något kommer att prövas. Osäkert vad.

Eftersom min lilla minienkät i Motala gav vi handen att alla partier ansåg att det fanns en skattemässig obalans till hyresrättens nackdel så får man förmoda att det är just det som kommer att prövas. Eller?

De rödgröna skriver att de ” vill utforma ett statligt stöd för att stimulera ökat bostads-byggande med inriktning mot hyresrätter till rimliga hyror och kostnader samt miljövänligt teknik.”.
Det är ett förslag som berör nyproduktionen och där jag hoppas att man i så fall villkorar investeringsstödet så att det sätter en gräns för hyrorna.

Men förslaget betyder inget för de som redan bor i en hyresrätt.
Även de rödgröna erkänner att det finns en skattemässig obalans till hyresrättens nackdel. Man vill sänka fastighetsavgiften men det räcker på långa vägar inte för att skapa balans. Den socialdemokratiska partikongressen ville utreda obalansen men något om detta har jag inte hittat i de rödgrönas valplattform.

I deras valplattform kan man också läsa om ett nytt avdrag:

”klimatavdrag för alla hushåll som vill göras större klimatinvesteringar. Klimatavdraget gäller för den som gör en betydande investering i sin bostad, till exempel installerar nya fönster, och på så sätt får ned energiförbrukningen med minst cirka 30 procent. Dessa hushåll får då fastighetsavgiften nedsatt till 0 kronor per år i tre års tid”.

Det lät ju bra, äntligen lite stimulanser för att få energieffektiva bostäder. Det behövs lika mycket som miljöbilspremier behövs för att vi ska nå klimatmålen.

Men säg den glädje som varar. Detta avdrag gäller inte hyresrätter!

Så istället för att minska glappet mellan hyresrätter och ägda bostäder så ökar man det!
Förstå det den som kan

Arga snickare står som spön i backen

Martin Timell skulle vara dragplåster åt moderaterna på ett byggvaruhus för att understryka vikten av ROT-avdrag. Martin Timell drog sig ur i sista stund. Han anser att ROT-avdrag är så viktigt att det också borde gälla för hyresrätter.

Hans kollega Anders i Arga Snickaren var ute redan i våras. Han ställde Anders Borg mot väggen i ett av sina program när han upptäckte att skattebetalarna bidrar med ROT avdrag till upprustning av alla möjliga hus utom hyreshus.

Göran Hägglund (kd) drog ju till med att ROT-avdrag gäller hyreshus i morgonsoffan häromdagen.

Nu behöver han bara tala om att han hade fel och att han tänker ändra på det. Han kunde kanske inte tro något annat än att det hyresrätten behandlades på samma sätt som villaägandet.

Jag åker gärna till något byggvaruhus och hurrar för alla som vill att det ska bli neutrala villkor mellan hyresrätten och andra upplåtelseformer.

Men jag kan förstå att Martin Timell avstod. Än är vi inte där.

Iphone-blogg

Den bärbara datorn är livlös, den ser ut att ha gått in i väggen helt och hållet Bloggandet blir därmed lite knepigare. Jag vill inte klaga på min Iphone så att även den vänder sig emot mig men det är lite pluttiga bokstäver.

Jag har varit i Motala. Där sammanstrålar hyresgäster, politiker, privata fastighetsägare, allmännytta, forskare mm varje år sedan 11år.

Nästan hela Civilutskottet befann sig på podiet idag redo för debatt.
Fastighetsägarnas Vd Reinhold Lennebo, SABO:s Vd Kurt Eliasson och jag ställde frågor om hur de tänkt sig rätta till en del orättvisor. Beskattningen av hyresrätter exempelvis borde närma sig de andra boendeformerna med det snaraste.

Alla svarade ja på frågan om hyresrätten var missgynnad. Alla svarade ja på frågan om man behövde göra något åt det. Vid frågan om när och hur detta skulle ske blev det lite mera otydliga besked.

Men de erkänner i alla fall att det finns en obalans.Det är ett framsteg.

Fast nog verkar det vara nödvändigt att uppdatera Göran Hägglund (kd) om läget. I morse i morgonsoffan drog han rätt var det var till med att det är bra som det är, neutralt och fint.

Om den åsikten är han alltmer ensam. Hägglunds partikamrat Mats Odell sa på vår förbundsstämma att det krävdes förändringar för att rättvisa skulle uppnås. Även Anders Borg medgav detsamma i TV-programmet Arga Snickaren.

Hur Göran Hägglund kan tro att ROT-avdrag även gäller hyresrätter. Det gör det inte Göran! Ändra på det då blir det kuligare att sitta i Morgonsoffan.

Det är lönsamt att satsa på hyresgästerna

Forskaren Gunnar Blomé från KTH hävdar att det är lönsamt att satsa på sociala insatser som gynnar hyresgästerna. Stena fastigheter som inte hymlar med att de vill tjäna pengar satsar alltså pengar på sina hyresgäster.

Det finns förstås mängder av skäl att vårda både sina kunder och sina hus. Men om inget annat biter så kan ju lönsamhetsaspekter få en del bostadsföretag att fundera i andra banor än att köpa och sälja och inte göra ett smack däremellan.
I SvD idag finns en artikel om att företag blir alltmer intresserade av att engagera sig i miljöfrågor och ta socialt ansvar.

De debatter jag bevistar just nu när politiken är så uppkopplad och tillgänglig handlar tyvärr mycket mer om man ska sälja kommunala lägenheter än om man ska vårda de man har.
Kommunpolitiker har en förkärlek för att spela monopol eller Sim City. De plockar med hus och räknar procent på vad som blir kvar av hyresrätter och hur de ska blan-da det ena med det andra.

Det går att spåra partiskillnader men det är inte lätt. Vad resp parti säger sig tycka behöver inte alls överensstämma med vad deras lokala företrädare säger och tycker.

Jag var vandrat i Storvreten i Botkyrka och kollat på allt från balkongrapp, konstut-ställning på hönsnätet runt vattentornet till en fantastisk berättelse på 5 minuter i en trappuppgång.

Danilo berättade att hans liv förändrades i just den trappuppgång där vi stod när hans mamma fick bröstcancer och han flyttade in i ett miljonprogramsområde med pappa. Att flytta runt hörnet från radhuset med mamma till höghuset med pappa in-nebar att han också sågs med helt andra och negativa ögon av omgivningen.

Åk på stadsvandring till Storvreten om ni får en chans! Kolla här på www.botkyrkacommunityteater.org

Renovera husen eller använda hyrorna till barnomsorgen?

I SvD idag kan man läsa att Botkyrka kommun har bekymmer att hitta pengar till renovering av sina hus.

Man kanske inte ska återanvända gamla bloggar men den 29 januari 2009 skrev jag om Botkyrka.

”Igår svepte tv-kameran över miljonprogramshusen i Botkyrka. Alla som hade rattat in Stockholmsnyheterna såg hus som var i skriande behov av en rejäl an-siktslyftning. När kameran fångade in det socialdemokratiska kommunalrådet Kata-rina Bergman hörde man henne säga att Simon Safari från Hyresgästföreningen var fel ute som hade hakat upp sig på fasader och badrum.

Hon behövde hyrespengarna till ”den kommunala välfärden”. Hyrorna går ju tillbaka till Botkyrkaborna, det är ju deras bolag sa hon. Så medan lägenheter och fasader förfaller går hyran till äldreomsorgen och barnomsorgen.

Om det nu är allas bolag kanske villaägarna och bostadsrätterna i kommunen kunde betala en extra avgift för upprustning av hyreshusen.

Men plötsligt ansåg kommunalrådet att det inte var Botkyrkabornas hus längre utan Anders Borgs: ”Staten måste ta sitt ansvar för husen”.
Varför då?

Under ytan

Den regering vi får efter den 19 september har en väldig makt över hur våra liv kom-mer att gestalta sig. Inte undra på att vi vill veta hur de tänker hantera våra hjärtefrågor.
Politiska besked om skolan, pensionerna och den omåttligt populära fastighetsskat-ten duggar tätt.

Men vart tog diskussionen om behovet av upprustning av miljonprogrammet vägen? Den är spårlöst försvunnen.

Den kommer säkert i valrörelsen tänkte jag eftersom den är kopplad till energieffektivisering och det borde vara politiskt intressant.
Men icke, miljöbilspremie lanserades av alliansen, eller om det var bara ett av alli-anspartierna häromdagen, men någon miljöhus premie har inte synts till vare sig från alliansen som helhet eller något av allianspartierna.

Förslag som lanseras av resp block eller som lanseras styckevis och delt måste mö-tas av något rejält motförslag för att det ska bli någon debatt tycks det som. Finns det ingen klar konflikt eller tydliga förslag och motförslag finns heller ingen debatt.

De rödgröna vill ha ett investeringsstöd så att byggandet av hyresrätter tar sig. Alliansen tycker att det är bra som det är och debatten uteblir nästan helt. När den uppstår handlar den om subventioner eller inte subventioner som metod för att få igång bostadsbyggandet och inte om bostadsbristen och dess förödande konsekvenser för tusentals människor.

Miljonprogrammet behöver stöd och uppmuntran tycker de rödgröna medan alliansen tycker det räcker med uppmuntran så debatten är puts väck och varken behovet av stöd eller uppmuntran kommer upp till ytan.

Idag ska jag till Botkyrka och kolla vad som händer och sker. För under ytan är de många som kämpar för bättre villkor i våra förorter.
Mer om det.

Ungdomar i andrahand

Kampen om pensionärerna är hård. Löften om skattesänkningar står som spön i backen.
Ungdomar däremot ska nöja sig med lägre lön, sämre arbetsrätt, sämre bostadsstandard och så ska de bo i andrahand om man ska döma av de besked som hittills lämnats.
Detta kan dock inte med bästa vilja i världen kvala in under rubriken vallöften. Det är den direkta motsatsen.
Ungdomar kan uppenbarligen påräkna en politisk andrahandsplacering om ens det. Det kan bli som med boendet, både andrahand, tredjehand eller ingen hand alls.
En del kan kanske eventuellt få chans att med sin lägre lön och sina osäkra anställningar få hyra en lägenhet med lägre standard än vad alla andra har.
Hur sjutton kan man möta en hel ungdomsgeneration med en sådan uppgivenhet? Inte undra på att SFS säger nej till Odells senaste utspel om att underlätta andrahandsboende.

Man blir så glad

Ju flera debatter jag är på ju gladare blir jag. Det har väl aldrig byggts så mycket som just nu. I den pågående valrörelsen är det full fart på byggandet. Man kan riktigt se lyftkranarna resa sig mot himlen. När valrörelsen är slut och vardagen vidtar så får man hoppas att åtminstone någon byggkran reses.
Man känner dock ett inre tvivel. Erfarenheten talar ett annat språk

I debatten i Nacka Forum igår som vi ordnande ville flera av partierna ha minst 30 % hyresrätter i Nacka.

30% av vad gick dock inte att få fram. Förra året byggdes 148 hyresrätter i Nacka och det ombildades 1727 hyresrätter tillbostadsrätter. Även de som läste Hej matematik i skolan har avsevärda bekymmer med att få ordning på den här typen av matematik.

Men fördelen med löften är ändå att det går att följa upp vad som händer.

Att luta sig mot en tyllgardin

I en debattartikel i GP skriver Mona Sahlin m fl. att man vill fördubbla bostadsbyggandet.

Det är alldeles utmärkt bra och helt nödvändigt.

”Vi vill möta bostadsbristen med ökat byggande. Vårt mål är att nyproduktionen av hyresrätter redan under nästa mandatperiod ska fördubblas. På sikt ska bostadsbyggandet upp till 40 000 bostäder om året. Möjligheterna att klara detta är beroende av den ekonomiska utvecklingen samt insatser från kommunerna”, står det att läsa.

Men det är det där sista som står om kommunerna man måste se upp med. Det är kommunerna som är den svaga länken i byggandet.

Om detta kan man läsa i en debattartikel av Bosse Nilsson och Rigmor Wilderoth, Hyresgästföreningens regionordföranden i Södra resp Norra Skåne

Här kommer den.

Replik till Mats Odell om statistik som bygger luftslott

I sitt svar i Sydsvenskan (9 augusti) på vår debattartikel ”Bygg mer i Skåne” skriver kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (KD) att det kommer att påbörjas ungefär 40 000 bostäder i Sverige nästa år – trots avsaknad av byggsubventioner. En from förhoppning, svarar Hyresgästföreningen i Sydsvenskan 12 augusti.

Mats Odell lutar sig mot Boverkets kommunenkät där landets kommuner hoppas kunna påbörja 40 000 bostäder 2011. Men att luta sig mot den statistiken är ungefär som att luta sig mot en tyllgardin. År efter år författar många kommuner önskelistor ungefär som barn gör inför julafton. Och lika lite som barnen får allt de önskar, lika lite bygger kommunerna som de hoppas och tror. ”Vi är osäkra på hur väl underbyggda prognoserna är”, skriver Boverket i kommunenkäten. Samtidigt konstaterar Boverket att antalet kommuner som uppger att det är brist på hyresrätter nu ökar efter en tillfällig nedgång 2009. Och hälften av kommunerna i enkäten anser att de med hänsyn till behovet behöver bygga fler hyresrätter än planerat.

Länsstyrelsen i Skåne län håller med Boverket: Överskattningarna av byggandet bland Sveriges kommuner var fram till 2005 drygt 20 procent för att sedan stiga till 85 procent (2008) och 63 procent (2009).

I Skåne planerar kommunerna att bygga 2 400 hyresrätter 2011. Av dessa betecknas 145 (!) som säkra, resten är osäkra. 2 400 hyresrätter skulle behöva byggas bara i Malmö.

Regeringens och Mats Odells bostadspolitik har bra inslag men behöver vässas och kompletteras för att klara bostadsbristen.

Hyresgästerna val

Hyresgästernas dag var det i Flen igår, det var väldigt trevligt. Det serverades kaffe, glass och korv. Man kunde gå på tipspromenad, åka hästskjuts och träffa politiker och räddningstjänsten samt låta sig underhållas av solstrålarna mfl.

12 mil från Stockholm står inget att känna igen från storstadens debatt om bostadsrättsombildningar och bostadsbrist. I Flen finns tomma lägenheter och att ombilda hyresrätter är en främmande tanke.

Ändå befinner sig Flen mitt i det som är bostadspolitikens kärna. Flens ungdomar vill flytta till utbildning och jobb men möts av bostadsbrist så fort de tänker sig flytta 10 mil. De äldre vill flytta från sina villor till hyresrätt utan att behöva fördubbla sina boendekostnader. Även Flens hyresrätter behöver renoveras och energieffektiviseras.

Så i Flen hänger allt ihop precis som på andra ställen. Utan jobb ingen bostad och inget jobb utan bostad. Det går inte att tacka ja till jobbet i kassan på Lindex i Stockholm om man bor i Flen och drömmer jobbdrömmar. Om man inte kan trolla fram en bostad vill säga. Sådan trolleritricks är det allt färre som kan.

På tvärbanan hem pratade jag bostadspolitik med en gammal vän. På tvärbanan, tunnelbanan och bussen pratas det mycket bostadspolitik. Mannen som satt bredvid bad om ursäkt för att han kastade sig in i samtalet men kunde precis som så många andra berätta vådliga historier om vad som händer i bostadsbristens spår.

Han kunde för sitt liv inte begripa att bostadspolitiken inte låg högst upp bland de talarstolpar som partierna är i full färd med att författa.

Det såg ut som om varenda passagerare på tvärbanan denna söndagskväll instämde.

Röd och blå subventionspolitik

Äntligen ser det ut som om bostadspolitiken kan bli en viktig fråga inför valet. Häromdagen hade den tagit sig ända in i Aktuelltstudion.
Där kraschlandade tyvärr hela alltet när Mats Odell och Ylva Johansson skulle debattera vad man ska göra åt den tilltagande bostadsbristen.

Alla som beskriver politiska debatter som tillställningar där man bara avbryter varandra och inte svarar på frågor har efter detta ingen som helst anledning att ändra sig.

Men om man ansträngde sig ordentligt så förstod man att Mats Odell inte tycker om subventionspolitik. Enligt honom är subventioner något ont som socialdemokraterna uppfunnit och förstört marknaden med.

Enligt Wikipedia är en ”subvention ett (statligt) ekonomiskt understöd, d.v.s. pengar som betalas för att sänka priset på en vara eller tjänst. Subventioner kan vara synliga eller dolda.
Ett exempel på en synlig subvention är ett direkt bidrag från staten till en viss sektor eller verksamhet. En dold subvention kan vara undantag för en viss sektor att betala skatt eller de fulla kostnader som uppstår för samhället genom sektorns verksamhet.”

Subventionspolitik bedrivs alltså av bägge blocken. Mats Odell och regeringen bedriver subventionspolitik i det fördolda och socialdemokraterna gör det helt öppet.

Regeringen är ivriga anhängare av skatteavdrag dvs. dolda subventioner och genom exempelvis RUT, ROT och ränteavdrag gynnar de alla utom boende i hyresrätt.

Räntebidragen och investeringsbidragen däremot flög all världens väg när regeringen tillträdde.
Så mitt förslag är att alliansen om de är intresserade av rättvisa villkor mellan olika boendeformer kunde föreslå något som hette avdrag istället för bidrag.

Det verkar ju vara ett koncept som man tycker fungerar för villaägare och bostadsrättsinnehavare.

Valium i debatten

Igår besökte jag Noliamässan i Piteå. Där fanns allt. I stora hangarer och i rader av tält gick det att få tag på allt vad en människa kan behöva. Utom en bostad. Så det var lite som i verkliga livet.

Noliabesökarna kan informera sig, låta sig underhållas, lyssna på politiker, gå på debatter, åka karusell eller köpa braskaminer och borrmaskiner.

Hyresgästföreningen tältade också. I och utanför tältet pågick vår kampanj Bygg Framtiden. Där kunde man också göra nästan allt utom att åka karusell och köpa braskaminer.

Underhöll gjorde Lasse Eriksson som berättade en vådlig historia om livet som bostadslös student i Uppsala. Anti Avsan moderatpolitiker i civilutskottet hade även han en sorglig start på sina försök till eget boende berättade han på den bostadspolitiska debatten. Behrang Miri rappade en hyllning till hyresrätten och Hyresgästföreningen informerade om bostadsbristen.

Det finns hur många historier som helst om hur eländigt folk har haft det som en konsekvens av bostadsbristen. Man tycker att det borde föranlett alla med sorgliga erfarenheter att resa sig som en man alternativt kvinna för att göra allt som står i deras makt för att detta öde inte ska drabba nya grupper.

Men icke. Hundratusentals ungdomar kommer också i framtiden att kunna berätta vådliga historier om hur lurade de blev och hur eländigt det var när de skulle flytta hemifrån.

Det finns två fenomen som fungerar som valium och som minskar intensiteten i bostadsdebatten. Den ena är just detta med att de flesta har haft ett elände och att det liksom därför ingår att det ska vara ett elände. Det är inget konstigt att inte få bostad, det har alltid varit så. Detta resonemang lägger sig som en filt över nästan varje debatt om behovet av att bygga och syftar till att lugna ner missnöjet.

Det andra valiuminslaget är siffrorna. I valtider kommer det alltid siffror på vad som måste byggas. Men det räcker inte med siffror. Det måste till kommunpolitiker i varenda bostadsbristkommun som plockar fram mark, fixar en effektiv planprocess, har koll på exploateringsavtalen, inte låter taxor och avgifter skena och som ser till att de ställer krav på effektivitet i byggprocessen. För annars blir det bara luft i siffrorna. Det är långt mellan drömmar och verklighet om inte löftena paras med tydliga besked om var bostäderna ska byggas.
Hyresgästföreningens kampanj har visat många prov på hur svårt det är att få löften och besked från enskilda kommuner om hur mycket de tänker bygga och det är i kommunerna löftena ska förverkligas.