Bollen är din Anders Borg!

När Obama var pank och åt soppa på burk

Denna krönika skrev jag i Hem&Hyra 2009. Idag passar den bra att återvinna.

I mitten av 90 talet fick jag ett pris som tog mig hela vägen till Chicago. Jag besökte behandlingshem, häkten och fängelser för att lära mig hur de jobbade med behandling av drogmissbrukare. Den bild av Chicago som stannat kvar hos mig är en blandning av baptistkyrkor, gospelkörer, dystra fängelser och det ännu dystrare häktet på Cook County Jail.
När man passerat alla vapenkontroller och synats från topp till tå kändes det som att kliva rakt in i någon dåligt regisserad actionfilm om mänskligt elände. Men inne på häktet hade de en missbruksvård som var helt outstanding, åtminstone för de ytterligt få som fick chansen.

Chicago liknar inte Borlänge så där överdrivet mycket, trots att min pappa som var från Falun alltid hävdade att Borlänge är Sveriges Chicago, men en missbrukare är en missbrukare vare sig han sitter inlåst på ett häkte i Chicago eller ligger på akuten på Falu lasarett.

Chicago har dykt upp i mitt minne sedan Barack Obama tagit sig från Chicago till Washington för att bringa rättvisa till världen. Förutom att han ska rädda oss från mänsklighetens onda påfund är han också stilikon. Hans stil sägs vara elegant, men ändå sympatisk och väldigt vanlig. Han har förmodligen en vanlig stil därför att han också levt ett vanligt liv bland människor med vanliga liv. Det vanliga livet för de flesta människor är ett liv utan makt, ett tufft och fattigt liv som tär på krafterna och hoppet.

1983 bestämde sig Obama för att bli samhällsorganisatör trots uppmaningar från många att glömma den där organisationsgrejen och i stället syssla med något man kan tjäna pengar på. Han satsade inte på pengarna, så inom loppet av ett halvår var han pank, arbetslös och åt soppa på burk. Ändå drog han till Chicago där man dragit i gång ett organisationsarbete.
Där träffade han en grupp ensamstående tonårsföräldrar utan någon som helst makt och inflytande. Hans tanke var att föräldrarna skulle utgöra kärnan i en genuint oberoende hyresgästförening, skriver han i boken, ”Min far hade en dröm”.

De tuffa tjejerna gav sig i kast med bostadsbolaget och dess vd för att få bort asbest ur bostäderna. De fick både direktören och bolaget på fall genom att organisera sig, ta reda på fakta, lägga upp en smart plan och använda pressen för sin sak. Detta öppnade en hel flod av hopp hos människorna i Altgeld och ”... det förändrade mig”, skriver Barack Obama.
Det är alldeles utmärkt att det finns presidenter som, innan de hamnat i Vita huset och blir stilikoner, har bidragit till att människor utan makt och inflytande fått ett bostadsbolag, som utsatt dem för hälsorisker, på fall.

En hyresgästförening är en hyresgästförening oavsett om den jobbar mot asbest i Altgeld i Chicago eller för rimliga hyror och bra bostäder i Sverige. När det inte står rätt till och man vill ha förändring då är det en oslagbar metod att gå ihop och ta de strider som är nödvändiga. Det var väl bland annat den insikten som tog Obama till Vita huset.

Avsaknad av bostadspolitik är också bostadspolitik

Finns det någon bostadspolitik eller har politikerna överlämnat rubbet till marknaden som ska se till att vi alla har tak över huvudet?

Så lyder en vanlig fråga ofta följd av påståendet att politiken abdikerat och låtit marknaden ta över.

Fast det är fel. Politiker bedriver visst bostadspolitik.
Fast resultatet är inte särskilt upplyftande.

Bostadsbrist, höga hyror i nyproduktionen, hårda krav för att få hyra, för lågt byggande, för låg renoveringstakt och för att inte tala om alla de konsekvenser allt detta har för hur människor kan leva sina liv.

Riksdagen, olika fullmäktigeförsamlingar och politiker i bolagsstyrelser runt om i landet fattar dagligen mängder av bostadspolitiska beslut.
De besluten är helt avgörande för om det byggs hus eller inte, vilka slags hus som i så fall byggs, hur dyrt det kommer att bli att bo i dessa hus och vad som ska hända med det som redan är byggt.

Alla dessa beslut förhåller sig marknaden till. Marknaden lever inte i en bubbla. Marknaden spelar på den planhalva politiken anvisar och efter de regler som politiken beslutat om.

Om riksdagen fattar beslut om att hyresrätten ska vara skattemässigt missgynnad så kommer det att byggas färre hyresrätter.
Om kommunens politiker fattar beslut om att ombilda hyresrätter till bostadsätter så kommer det att finnas färre hyresrätter.
Om kommunen säljer marken till högstbjudande blir det höga hyror.
Om riksdagen fattar beslut om en knölig plan och byggprocess så kommer den att bli knölig.
Om regeringen inte vill stimulera bostadsbyggandet så kommer den att vara ostimulerad och dyr.

När riksdagen beslutar att stimulera renovering, ombyggnad och tillbyggnad av villor till en kostnad av 14 miljarder så kommer de att renoveras, byggas om och byggas till för 14 miljarder.
När regeringen fattar beslut om att inte stimulera motsvarande insatser i hyresfastigheter så blir det mindre av renoveringar och ombyggnader i hyreshusen.

Så det vimlar av bostadspolitik. Som visserligen leder fel men finns det gör den i allra högsta grad.

Men marknaden uppträder givetvis också rationellt och logiskt. Man agerar utifrån det som kännetecknar marknaden. Man bygger för de segment som ger högsta möjliga utväxling.

Att tro att marknaden skulle ikläda sig rollen som samhällsaktör och se till att olika inkomstgrupper får någonstans att bo är i bästa fall en from förhoppning.

Allmännyttan däremot borde vara den aktör som tar ett större ansvar för bostadsförsörjningen. Men det kräver politiska beslut, en kommunal bostadspolitik.

Avsaknad av politik är också politik.

En grundläggande förutsättning i ett väl fungerande samhälle är att människor har någonstans att bo.
Ju fler som saknar bostad desto viktigare blir de politiska besluten. De som kan leda i rätt riktning.

Göran Rosenberg hade en strålande krönika i Godmorgon världen idag.
Lyssna på den. Den är så mitt i prick.

Ju mer jag tänker på vad Fastighetsägarna i Stockholm skriver ju mer förundrad blir jag.

Ju mer jag tänker på vad Fastighetsägarna i Stockholm skriver ju mer förundrad blir jag.

I Fastighetstidningen vill de av någon anledning berätta för oss att de har förtroendevalda i sin styrelse som tycker att den enda fråga som är viktig är kampen mot Hyresgästföreningen.
Det känns ju inte direkt uppmuntrande med tanke på att en av deras viktigaste uppgift är att förhandla hyror med oss och inte att bekämpa den förening deras hyresgäster är medlemmar i.

I SvD klagar de på hyresnivåerna som de anser vara alltför låga. Det är däremot välbekanta tongångar.

Den här gången lanserar de en nygammal argumentation.
De har kartlagt vilka inkomster deras kunder hyresgästerna har i Stockholms innerstad. Enligt Fastighetsägarna har deras hyresgäster en alltför hög medianinkomst och ska därför betala en högre hyra.
Hyran ska på något sätt stå i relation till inkomsterna.
Om man minskar glappet mellan hyra och inkomst finns det kulor att hämta resonerar de.

Anders Borg vill sänka skatten så vi handlar lite mer. Fastighetsägarna vill höja hyran så vi inte kan det.

De anser att det de kallar "hyresreglering" inte har motverkat segregationen och de tycks dessutom mena att det var själva iden med "hyresregleringen"

Vad de säger är alltså att vi i våra gemensamma hyresförhandlingar inte klarat av att stoppa segregationen. Hyresnivåerna har enl Fastighetsägarna lett fram till att låginkomsttagarna inte längre bor i Stockholms innerstad.
Fast de uttrycker sig givetvis inte så.

Men det finns ju ingen fristående "reglering" som hittat på hyrorna på egen hand. De är förhandlade och på den ena sidan av förhandlingsbordet har Fastighetsägarna suttit.

Man får då förmoda att Fastighetsägarna ansträngt sig och gjort allt vad de kunnat för att hålla nere hyrorna för att på så sätt möjliggöra för låginkomsthushåll att kunna bo kvar i Stockholms innerstad. Annars ökar ju segregationen. Det framgår förstås inte riktigt om de är för eller emot segregation men det lutar åt för.

Eller så har de i åratal drivit på för stora hyreshöjningar.
Mycket talar för att de drivit på. De anmälde svenska staten till EU, de är missnöjda med varje förhandlingsresultat, de vänder sig till Hyresnämnden och Tingsrätten i sin jakt på hyreshöjningar.

Och nu vill de åtgärda segregation de bidragit till genom att öka den ännu mer.

För det bor en massa insiders i deras lägenheter menar de. Fastighetsägarna värnar för sin del inte om sina hyresgäster utan om de som inte är det sk outsiders.

Jag antar att de menar att en hel del insiders kommer att kunna bo kvar för de tål stora hyreshöjningar. Men för att några outsiders ska kunna bli insiders så måste någon flytta. Det blir väl i så fall de som låg under medianinkomsten som får dra.

Hyresrättens minusposter stavas otrygghet och leveras av fastighetsägare, politiker och ledarskribenter

Att vara hyresgäst har sina absoluta poänger det vet vi alla. Men det finns också en del minuspoäng. Minusposterna levereras till oss av Fastighetsägarna, en och annan politiker och ett antal ledarskribenter.

Det budskap som leveras stavas otrygghet.

Det är två saker som skaver och irriterar de mer än allt annat och det är de låga ibland "konstlat" låga hyrorna och att hyresgästerna har en tendens att bo kvar i sina lägenheter.
Så det samlade budskapet till oss hyresgäster från en del av de som äger våra hus, från en del av de som bestämmer hyresrättens politiska villkor och från de som bara tycker till på ledarsidorna är, tro för allt i världen inte att ni kan sitta här och bo i godan ro.

Det måste bli dyrare för er att bo det måste ni förstå och det ingår i konceptet hyresrätt att ni ska flytta på er emellanåt.

De säger förstås inte att de vill tvinga hyresgäster att flytta genom att höja hyran. Det skulle ju låta för hemskt. De använder sig därför av det subjektbefriade uttrycket att "rörligheten måste öka".

Då låter det lite mer som om det inte är några människor som är inblandade i själva flyttandet.
De vill inte heller slå till direkt med de "hyror marknaden tål" utan människor ska få chans att anpassa sig till de högre hyrorna. Nu är det inte fråga om en mental anpassning utan om en penningmässig sådan så det krävs lite mer insatser än vad terapi kan ge.

Fast tänk om de anpassar sig så till den milda grad att de bor kvar? Eller så flyttar det in några som redan är penninganpassade och som i sin tur får för sig att bo kvar.

Då är vi på ruta ett igen och det gäller att återigen hitta ett sätt att få ruljans på hyresgästerna.

Nu kanske ni tycker att jag raljerar och det har ni säkert rätt i men det är precis så här budskapen till oss hyresgäster ser ut. Ni ska allt känna er lite lagom otrygga.

För om inte hyrorna höjs då säljer vi kanske husen till någon annan och då vet man aldrig vem det kan bli som köper. Eller så säljer vi till en bostadsrättsförening och då måste ni kanske ge upp era ideer om att bo i en hyresrätt. Fast om ni går med på en rejäl hyreshöjning så kanske vi behåller huset.

Ingen kommunicerar ju direkt till hyresgästerna på detta viset. Men precis så här står det i debattartiklar mm och det är så här man får sina kunder att känna sig.

Nu menar de givetvis att de som flyttar när marknaden (bostadsbristen) sätter hyran omedelbart ska få en annan hyresrätt i ett mera perifiert läge till en lägre hyra än den de inte hade råd med längre. Just nu finns det varken centrala eller perifiera lägenheter.

Men det gör inget för själva iden är att om bara hyrorna höjs ordentligt i centrala lägen så kommer de som äger de fastigheterna eller de som inte äger de att bygga massor av hyresrätter på andra ställen till en lägre hyra.
Så det som enl de är en helt omöjlig ekvation idag blir plötsligt möjligt. Simsalabim.

Om allt är så himla bra med marknadshyror varför måste då anhängarna smyga i buskarna mumlande på M ordet?

I dessa dagar svämmar twitter över av glada utrop.

Fastighetsägarna, BI och Ola Johansson ( C ) är lyckliga över att avgående VD:n i MKB och diverse ledarskribenter vill avreglera, omreglera eller befria hyresrätten från dess ”konstlat låga hyror”

Bostadsmarknaden består enbart av hyresrätter. Åtminstone på debattsidorna och på twitter.

Det finns några resonemang som går igen. Ett sådant är att vi här har att göra med en ålderdomlig reglering med rötter i andra världskriget, hyresrätten har inlåsningseffekter, den är bara till för insiders , rörligheten måste öka och den marknad som fungerar så bra på andra områden måste få en chans även på hyresmarknaden.

Dessutom krävs det en massa mod för att våga ta M ordet i sin mun. Detta mod som sägs krävas är en märklig företeelse. Om allt är så himla bra med marknadshyror varför måste då anhängarna smyga i buskarna mumlande på M ordet?

Men de tycks trots allt veta att ett införande av M hyror skulle få väldigt negativa konsekvenser så M måste givetvis införas sakta så att hyresgästerna så sakteliga kan ”anpassa” sig till den nya och betydligt högre hyran. Blir intressant att se hur alla med låga löner och pensioner ska få till en anpassad löneutveckling och ett mera följsamt pensionssystem.

Hyresregleringen avskaffades i början av 70-talet trots det anses vi ha en hyresreglering med rötter i andra världskriget. Det som är reglerat i lag är förhandlingsrätten och att hyran ska sättas efter standard och kvalitet (bruksvärde).

Fastighetsägarnas Martin Lindwall tycker att det är oseriöst och ovärdigt av mig att ställa frågan om det är förhandlingsrätten eller bruksvärdet de vill av eller omreglera. Så jag förtjänar inget svar skriver han på twitter.

Så vad de menar ska ske är höljt i dunkel för de 3 miljoner som bor i hyresrätt.

Ingen ska behöva lämna hus och hem pga av oskäliga hyreshöjningar är liksom själva tanken med vårt förhandlingssystem. Detta kallas inte för trygghet i boendet.
Nej här har vi att göra med hyresgäster som kan och vill betala mer i hyra men som hindras av Hyresgästföreningen som i årtionden sett till att de får fortsätta betala ”konstlat låga hyror” och därför tvingas bo kvar där de bor i all evighet.

Trygghet i boendet var däremot en valvinnare för (KD) när de slogs för att fastighetsskatten inte skulle driva folk från hus och hem. Jag har fö aldrig hört någon beskylla Villaägarföreningen för att jobba för insiders mot alla outsiders. Inte heller HSB, Riksbyggen och de andra blir beskyllda för samhällsfarlig verksamhet när de jobbar för sina medlemmars trygghet.

Fö borde det rimligen byggas hur många villor och bostadsrätter som helst med sjunkande priser. Det finns ju ingen Hyresgästförening som stör prisbildningen.

Fast den gängse, om än väldigt teoretiska, uppfattningen är att det inte finns någon bostadsbrist i det ögonblick när priset är så högt så att människor inte längre kan efterfråga en bostad. Då fungerar prismekanismen och marknadsekonomin som den ska.
Så vill M hyresentusiasterna att det ska bli på hyresmarknaden också. Den bristande rörligheten på hyresmarknaden beror på att alla insiders sitter kvar i godan ro i sina bostäder, anser de. Så om man ser till att de får betala mera okonstlade hyror så kan man nog förmå de att flytta till en dyr nyproducerad lägenhet. Men den lägenhet de lämnar har ju också fått en hög hyra. Hela idén är ju att en högre hyra skulle få folk att flytta .

Det finns säkert hyresgäster som kan betala mera för att bo om man pressar de tillräckligt. Men det finns också mängder av hyresgäster som redan är ihopressade på alla ledder. Var ska de ta vägen?

De ska få bostadsbidrag säger Ola Johansson ( C ) i ett svar till mig på twitter . Han tror kanske också att det där med anpassning inte är så lätt för den enskilde att fixa .

Så det väldiga klirret i fastighetsägarnas fickor som blir följden av M hyror ska gå rakt av till hyresvärdarna och så ska Anders Borg hosta upp miljarder i bidrag till de som inte kan betala.

Vad ska man säga. Om detta är Centerpartiets bostadspolitik så är det väl föga troligt att de slagit något kollsamtal till Borg.

I så fall får Moderaterna ändra i skrivningen på deras hemsida där det står att varken Moderaterna eller alliansregeringen tänker införa något som kan leda till marknadshyror. Det får bli en lite asterix som talar om att detta numera inte gäller Centern.

Till och med M entusiasternas stora guru Assar Lindbeck insåg det orimliga i denna förmögenhetsöverföring och lanserade därför en vinstdelningsmodell där hyresgästerna skulle få sitt och hyresvärdarna sitt.

I Centerpartiets modell får hyresvärdarna sitt och det ska staten betala.

Den som vill vara framgångsrik och nå sina mål måste lägga rabarber på de värdeladdade och värdefulla orden

Det är orden det hänger på.
Den som vill vara framgångsrik och nå sina mål måste lägga rabarber på de värdeladdade och värdefulla orden. Rättvisa exempelvis. Alla är för rättvisa, det är få som skulle tänka sig att komma ut som rättvisemotståndare.
Så den som kan få den breda allmänheten eller allra helst politiken att tro att man är en riktig rättvisekämpe har slätat ut uppförsbacken.

Att vara fri, att äga frihet klingar också vackert i våra öron. Ingen vill vara ofri och berövad sin frihet. Att stå på den svages sida är inte heller en dum position för den som vill få sympati och framgång för sin sak. Man ska inte heller vara ett särintresse. Ens ambitioner ska vara detsamma som allmänintresset.


På sistone har jag av någon anledning låtit mig dras in i en del twittrande, retweetande och replayande.

Där framgår det att företrädare för fastighetsägarintresset vill ha rättvisa hyror. De står upp i kampen för en friare hyressättning. De vill ha hyror som stämmer med människors värderingar. De slåss för hyresmarknadens outsiders. De representerar ett allmänintresse.

Det låter säkert inte så dumt i mångas öron. Tänk vilken oegennytta ändå som präglar fastighetsägarna. Men de skriver inget om vad rättvisa hyror är för slags hyror. Man kan misstänka att de är högre än nuvarande hyror. Annars skulle de vara lite mera nöjda med de hyror vi har. Såvida de inte vill ha lägre hyror men något sådant har inte framskymtat i twitterflödet. Det ligger nära till hands att tro att friare hyror också är högre hyror. Kraven på friare hyror är sannolikt inte avsedda som en frihetsreform för hyresgästerna.

Hyresgästernas allmänna värderingar ska ligga tillgrund för hyran står det i lagen. Av inläggen på twitter framgår det att man inte ska uppfatta det som att man menar hyresgäst bara för att det står hyresgäst. Med hyresgäster menas istället de som kan komma att bli hyresgäster, villaägare, bostadsrättsinnehavare eller varför inte alla medborgare.
En fastighetsägare undrade på twitter om han skulle bry sig om sina kunder eller de som inte bor där när man ska bygga om och renovera. Det är inte ofta man ser näringsidkare som offentligt vädrar sina funderingar om att skita i de kunder man har.

De twittrande företrädarna för fastighetsägarintresset står också på den svages sida. De slåss för de som är outsiders. De bostadssökande kallas för outsiders och de som bor för insiders.

Varför då kan man undra?

Man kan kalla de som bor för konsumenter, hyresgäster eller boende om man vill. Men det vill man inte för det har inte samma anklagande klang som insiders. Insiders håller på med insider jobb och inte med att rätt och slätt bo.

Det verkar som om de när en önskan om att de ska sluta bo där de bor så att alla outsiders kan bli insiders och alla insiders outsiders. De nuvarande hg anses av vissa betala konstlat låga hyror. Man kan bara gissa hur höga okonstlade hyror är.

Nu är det ju tack och lov så att det inte är orden det hänger på.

Surmulen ledarskribent på DN

Håkan Boström är en smula surmulen idag.
Han gillar inte riktigt att " det omaka paret Attefall och Engman" gör sina stämmor hörda på debattsidan i Aftonbladet.
Enligt honom har vi inget att yvas över och bör väl därför avhålla oss från att ge oss in i debatten eller hur han nu menar.
"Bostadsfrågan är på väg att segla upp på den politiska agendan" skriver Boström mycket riktigt. Men bostadsfrågan tar sig ju inte in på en enda agenda om ingen lyfter upp den eller?
Sedan hemfaller han åt en vanlig klyscha.

"Hyresgästföreningen har prioriterat sina mer privilegierade medlemmars intressen, det vill säga dem som haft turen att få en hyresrätt med låg hyra i ett attraktivt läge".

Bor det några hyresgäster med låga hyror i attraktiva lägen?

Det finns 3 miljoner hyresgäster och hundratusentals som vill bli hyresgäster. Vi förhandlar hyror för de som betalar hyra. En mycket ringa andel av dessa har en adress i Stockholms innerstad. De brukar klaga över de hyreshöjningar som ständigt drabbar de.

Ändå är allt deras fel. Ingenstans i Sverige går det att bygga hus om inte hyrorna höjs i de gamla stenhusen i Stockholms innerstad. Där bor de bara en massa insiders som hindrar alla outsiders från att bli insiders. Hyresgästföreningen försvarar de privilegierade istället för att förhandla upp deras hyror så att de inser att de borde flytta på sig och lämna plats för andra.

För det är enligt Maria Ludvigsson på SvD riktigt uselt av oss att försvara insiders. Men insiders är väl sådana som har en bostad. Vad är det för fel med att jobba för deras trygghet och möjligheter att bo kvar i sina hem?

I 15 år har Hyresgästföreningen tagit fram rapporter om unga vuxnas boende eller snarare brist på boende. Vi har drivit den ena kampanjen efter den andra för att det ska byggas bostäder. Någon måste ju jobba för alla outsiders.
Det är inte hyrornas fel att det inte byggs. Därom blir alltfler överens. Det var därför det var så roligt i Almedalen i år.

Stefan Attefall o jag skriver i Aftonbladet idag

Vad kan Hyresgästföreningen ha gemensamt med regeringen?
Det kan man undra.
I Aftonbladet idag skriver Stefan Attefall och jag om det som är gemensamt.
Om det som inte är gemensamt får jag fortsätta skriva om på bloggen, på debattsidor mm

Detta är vi överens om:
1. Hyresrätten är en viktig boendeform
2. Man ( kommunena) måste satsa på hyresrätten
3. Bristen på hyresrätter är ett hot mot tillväxten
4. Det som byggs är för dyrt
5. Det går att bygga för vanligt folk - om man vill
6. Skatten på de olika boendeformerna måste vara neutral
7. Den nya lagen ligger fast, den har stor politisk uppslutning
8. Inga marknadshyror, bruksvärdessystemet ska vara kvar
9. Hyresförhandlingarna utgör grunden för en stabil bostadspolitik
7. Kommunerna upplåter mark för dyrt, det måste de ändra på
8. De kommunala särkraven fördyrar byggandet, det måste de ändra på
9. Det är kommunpolitikerna som sitter på den stora verktygslådan, de måste slipa sina verktyg bättre
10. Men regeringen måste göra sitt med de verktyg de har
11. Precis som vi, Fastighetsägarna m fl.

Jag lägger ut länken till Aftonbladet när de lägger ut artikeln på nätet.
På Aftonbladets debattsida ligger just nu Rössners artikel " Tyvärr, du kan inte gå dig smal"
Den kommer snart att ersättas av artikeln " Det går att bygga om man är smart".
Fast men en annan rubrik som inte heller är så dum " Vi kan bygga bostäder för canliga människor".

Herrarna i hagen

Idel herrar med vidhängande förkortningar  på Wisby Srand. Almedalen.

Kurt Eliasson, SABO, Stefan Attefall (KD), Svante Hagman, NCC,

Anders Lago, HSB och Tomas Rudin (S)

Det var fullsatt i lokalen när SABO, KD, NCC, HSB, S skulle diskutera om det verkligen är helt omöjligt att få till några hus i det högteknologiska och i andra avseenden väl utvecklade landet Sverige. Man får ibland intrycket av att det är en övermäktig uppgift som bara klaras av i andra länder.

Något har uppenbarligen hakat upp sig. Det är bostadsbrist överallt och alla spanar på varandra på jakt efter den verkliga skurken till detta. Lite skämmigt är det allt med denna utbredda brist på bostäder.

Anders Lago, HSB, berättade att de skrattar åt oss i andra länder när de får höra att staten ger 40 miljarder i subventioner till de som redan har en bostad och ingenting för att kunna bygga nya bostäder. I andra länder gör de precis tvärtom.

I paneldebatter är det rätt så ofta hyresgästerna som anses vara de som gör att allt hakar upp sig. Hyresgästerna borde inte vara så tvärs för sig utan visa lite mera betalningsvilja menar de. Men först måste det ju finnas lite pengar att vilja med kan man å andra sidan tycka.

Byggherren tycker inte att de kan räkna hem sina kalkyler och hyresgästerna kan inte räkna hem sina heller.

Här står två oförenliga kalkyler mot varandra.

En skämtsam typ påminde mig om att jag inte skulle vara med i panelen. Som om inte jag visste det. Jag hade kört några mental övningspass och redan avverkat en paneldebatt så att jag skulle palla med att bara sitta och lyssna på en debatt där det möjligen skulle bråkas om hyresgästernas motvilja mot höga hyreshöjningar.

Men det hade jag inte behövt. Det känns som om fördelningen av skulden för det låga byggandet efterhand flyttar sig bort från kunderna.

Ingen enda av panelisterna igår menade att det var hyrornas fel att det inte byggs. Svante Hagman, NCC, påpekade tvärtom att det inte är det som är problemet.

Det är marken, tröga processer och kommunala särkrav som är problemet.

Seminariet inleddes med att SABO och HSB berättade att det visst går att bygga billigare och med mycket bra kvalitet om man bara vill och anstränger sig.

Så härligt det var att sitta på ett seminarium som handlade om att det går att bygga. Politik är att vilja sa Olof Palme. Det är detsamma med byggandet.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Det finns absolut fog för att hävda att jag är en tjatig typ insåg jag när jag hittade detta foto från Almedalen 2008. Strunt samma man måste jobba för sina idéer. Det finns inga alternativ om man inte vill ge sig i lag med läktarproffsen. De som vet hur en slipsten ska dras.

Om bristen på bostäder, ni vet den som alla har sett komma men som bara blivit värre och värre, har jag exempelvis använt många subjekt och predikat till att beskriva. Några av de mest frekventa i kommentatorsfältet brukar återkommande hävda att de själva är på banan medan jag är en hopplös typ från en gången tid som inte förstått att världen har förändrats.

Fast det vet jag att den har. Jag lever mitt i förändringarna och värderingsförskjutningarna. Men det betyder ju inte att jag måste gilla hela alltet. Idag lyssnade jag på  Kristian Gidlunds sommarprogram i P1. Han ska snart dö snart och han beskrev resan mot döden. Han var tacksam över att livet i dödens skugga fick honom att känna sig mer levande.

Men han var arg också, väldigt arg, över att samhällets enda ledstjärna numera tycks vara kravet på kostnadseffektivitet och att vi ska klara oss själva i alla lägen. Det finns en annan förhärskande tro också. Tilltron till marknaden. Bara den tillåts styra och ställa med våra liv så kommer lycka och välgång att följa i dess spår.

Fast några bostäder följer inte i dess spår. Men alla, i alla fall de som jag träffar, tycker att det verkar vara ett rimligt krav att ställa på ett välfungerande samhälle som Sverige att det ska finnas bostäder.

Men det gör det inte.

I politiken finns det plats för tre frågor åt gången enligt alla bedömare. Inget parti skulle ställa till det för sig genom att hålla på med alla möjliga frågor. Just nu är det jobben, skolan och välfärden. Andra frågor göre sig icke besvär utan får vänta på sin tur.

2007 hade jag en tävling på bloggen om vilken partiledare somi Almedalen  gjorde bäst ifrån sig i bostadspolitiken. Ingen vann.
Jo förresten,  Lars Ohly vann. Han var den som var mest på. På andra plats kom Mona Sahlin som sa ordet hyresgäst i en mening. ingen direkt mördande konkurrens alltså. Det flesta lämnade walk over i denna bostadspolitiska match.

Året innan hade jag försökt trigga Lars Stjernqvist (S) att snacka lite bostadspolitik i sitt tal. Det närmaste han kom var ”jag bor i Norrköping”. Så det har varit lite motigt.

Men nu kommer det. Det finns massor av seminarier om bostadsfrågan i Almedalen.

Jag känner starkt att det är på väg att bli en valfråga.

För nu hotar bostadsbristen tillväxten. Nu är det inte bara en fråga om ett gäng individersom  inte får bostad. Nu är det arbetskraften, de jobbsökande, som inte får bostad och då hotar det jobben. Eftersom jobben ingår i den politiska treenigheten så kan bostadsfrågan slinka med i svallvägorna

I morgon bitti startar jag med att delta i ett seminarium. Om bostadspolitik förstås som LO arrangerar. om LO fick råda skulle bostadspolitiken för länge sedan varit på allas läppar.

Expressen räknar idag upp vilka platser i Almedalen som är hetast. På Cramergatan framför högskolan står de viktiga menar de. Och där står vi.

Detta är ett tidens tecken. Bostadsfrågan kommer att bli het i valrörelsen.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Jo en hel ungdomsgeneration

"Bostadspolitiken liknar alltmer ett haveri. Ändå är den politiska handlingsförlamningen total",.

Bostadsfrågan är på väg uppåt. Själva frågan alltså. Bostäderna är inte på väg uppåt de är på väg neråt.
Ewa Stenberg spår i DN att " Bostadspolitiken riskerar att bli en valfråga som kan sänka stödet för regeringen".
Det tror jag med.

Det vilar något taffligt över ett land som inte kan få till bostäder åt sina medborgare. I alla fall ett land av Sveriges kaliber. Vi är ju bäst i hela EU på allt möjligt om man får tro Borg. Fast inte  på bostadsbyggande.

Titta vad de kan bygga mycket i andra länder brukar det stå på ledarsidorna. Jo men de flesta länder har statliga stöd till byggandet och något sådant är strängeligen förbjudet att ens andas om i Sverige. Då utfördas omedelbart en politisk bannbulla. Regeringen befinner sig i ett politiskt kramptillstånd därvidlag.

I Sverige ger vi statligt stöd till ombyggnader och tillbyggnader av villor. Det kostar skattebetalarna 16  miljarder. Att satsa några skattekronor på att få till lite flerfamiljshus är däremot helt otänkbart. Sådana idéer kan de hållas med i Finland och andra länder.

Statens insats kan bestå av ett borttagande av hyrskatten, förändrade momsregler mm men inga av alla de förslag vi levererat faller regeringen på läppen.

"Bostadspolitiken liknar alltmer ett haveri.  Ändå är den politiska handlingsförlamningen total", skriver Anna Dahlberg i Expressen.

Och det kan man ju hålla med om. Ta bort hyresgästernas rätt att förhandla hyran så fixar det sig med  bostadsbyggandet menar hon.

Det är ett krav som återkommit under flera årtionden. Detta att det återkommer hela tiden används ofta som bevis för vilket bra förslag det är. Men om det nu är så himla bra varför har vi då inte marknadshyror? Varför har regering efter regering sedan 60-talet valt att behålla hyresgästernas förhandlingsrätt?

En lika återkommande förklaring är att de är rädda för Hyresgästföreningen eller i varje fall inte vill stöta sig med oss. Den senaste varianten på det temat stod att läsa i Gotlands Tidningen igår. Eva Bofride skriver att " Nu är det ingen enkel sak med enkla lösningar ( bostadsbyggandet) men nog verkar det som att politikerna mer är rädda för att stöta sig med olika grupper ( byggbranschen och hyresgäströrelsen) än att man har ambitionen att vilja ta sig an frågan".

Här går vi alltså mot ett haveri som kan kosta regeringen makten och ändå har vi ett gäng  ministrar som är förlamade av rädsla för hyresgästernas och byggbranschens vrede.

Vad är det för hemskheter Eva Bofride och andra vill att regeringen ska göra som skulle få byggbranschen, som ju inte vill något annat än  att få igång byggandet, och Hyresgästföreningen, som inte vill något annat än att få igång byggandet, att resa sig som en man alt kvinna och storma mot regeringens byggplaner?

Jag tror att det finns mycket rationella skäl till att regering efter regering valt att ha det svenska förhandlingssystemet kvar.  Det har gynnat både näringen och hyresgästerna.
Att det inte byggs beror på
Att man inte vill
Att man bara bygger så länge man får ut de priser man vill
Att man bara bygger för sitt segment, det räcker
Att man inte tycker att man är en samhällsaktör
Att man inte vill ha en massa hyreshus i kommunen
Att människor skulle rösta på kommunens missnöjesparti om man bygger
Markpriser som skenat
Exploateringsavtal som fördyrar
Orättvis beskattning av hyreshus
Dåliga byggherrar som gör dåliga upphandlingar
Byggkostnaderna i Sverige 74% dyrare än EU snittet
Ålderdomliga strukturer i byggsektorn

har jag ärvt en samhällsfarlig inställning av min far som bodde i samma lägenhet i 50 år

Vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden. Förlåt vi menar förstås hyresmarknaden. För hur skulle det se ut om vi tvingade människor att flytta från sina bostadsrätter och villor. Det skulle man inte våga yppa ett ord om ens i ett slutet sällskap..

En snabb politisk död kan de sannolikt se fram emot som får för sig att ta bort subventionerna till det ägda boendet och höja fastighetsskatten så det blev lite ekonomiskt kärvt att bo kvar sch lite rörlighet på bostadsmarknaden
Finanspolitiskarådet, Riksbanken, OECD och andra får säga vad de vill om behovet av sådana åtgärder.

Vi håller oss till hyresmarknaden. Den har vi irriterat oss på länge. Där måste i alla fall rörligheten öka. Det kan man i alla fall säga högt och tydligt.  Inte kan väl hyresgästerna tro att de kan bo kvar hur länge som helst när köerna bara växer?
Det finns väl inte en människa som tror att vi kan bygga bort bostadsbristen.

Eftersom det byggs för lite hyresrätter, har ombildats för många hyresrätter och  producerats för lite och för dyra hyresrätter så återstår nu bara att höja hyrorna på de hyresrätter som byggdes då när Sverige förmådde bygga hus.

Om rörligheten ska öka så måste måste människor flytta. Har de råd med de nya hyrorna så är inget vunnet. Vi måste därför modernisera, liberalisera, mjuka upp, luckra upp och ersätta bruksvärdessystemet med  rörlighetsfrämjande inslag.

Men vi vill  inte ha marknadshyror, absolut inte. Vi är väl inte dummare än att vi vet att det är ett kompakt motstånd mot detta. Nej, vi vill bara mjuka upp det hela lite och få en mera modern touch på hyressättningen. Bara rörligheten ökar så.

Vi i texten ovan är ett hopkok av vad de säger som vill mjuka upp min hyra.
Jag bor i en hyresrätt..
Ska jag känna mig träffade, är jag för orörlig, har jag ärvt en  samhällsfarlig inställning av min far som bodde i samma lägenhet i 50 år eller kan jag bo kvar i 20 år till om jag lever och har hälsan eller måste jag ha en mera modern syn på min hyra och inse att jag måste dra.

Nu ska du inte ta det personligt kommer de att säga. Nähä, hur ska jag ta det då?

Kommuner med bostadsbrist är det enda som ökar i Boverkets byggrapporter

”85 procent av kommunerna har brist på hyresrätter och det är flera grupper som konkurrerar om främst små hyresrätter.” ”Bristen på hyresrätter hotar tillväxten”

Detta och annat kan man läsa i Boverket bostadsmarknadsenkät som kom igår. Kommuner med bostadsbrist är det enda som ökar i dessa årligen återkommande enkäter.

Men ingen tycks bry sig. Inte med något större allvar i alla fall. I partiledardebatten pratade alla om jobben utan att nämna att jobbarna måste bo någonstans för att kunna jobba.

Förstår någon detta?

Kom bara inte dragandes med några investeringsstimulanser säger Byggindustrin och Fastighetsägarna. Sådant stoppar vi bara i fickorna säger de inte men det säger bostadsminister Stefan Attefall att de gör. Det kanske går att kolla upp varför Attefall inte tror att krogägarna stoppar den sänkta krogmomsen i fickorna. Är krogägarna stöpta i en annan form än byggarna?

Men sätt igång och bygg då om ni inte behöver några stimulanser. Vad väntar ni på? Någon större efterfrågan än denna går inte att uppbåda på någon annan marknad.

Vi vill inte säger de inte men det säger Stefan Attefall att de inte vill, kommunerna alltså. Många byggbolag sitter på stora markinnehav och en massa byggrätter men de vill inte heller. Min kommun, Tyresö, planerar för bostadsbrist säger Stefan Attefalls statssekreterare Ulf Perbo. Om vi bygger röstar folk bara på kommunens missnöjesparti hörde jag en kommunpolitiker säga.

Visst kan man stifta lagar om effektivare planprocesser men en lag om att politiker måste vilja något är svårare att få till. Fast det skulle vara mycket mer effektivt än vilken förändring som helst i planprocess.

Vi kan bygga hus säger SABO. Kolla bara på vårt KOMBO hus som nu byggs lite här och var. Vi kan också säger Anders Johansson (S) ordf Sigtunahem, vill man så kan man. Vi kan också säger Växjökommun.

Vi kan inte säger Wallenstam och Stena Fastigheter. Vi får inte ihop kalkylerna.

Men det ska inte staten in och greja till genom stimulanser kom ihåg det säger Byggindustrin och Fastighetsägarna. Det byggs i Finland, vilket inte minst Stefan Attefall brukar framhålla, men för säkerhets skull säger han inget om att de har statliga stimulanser precis som man har i de flesta länder.

Men vänta lite här säger Fastighetsägarna vi tycker förstås att staten kan gå in med höjda bostadsbidrag.

Eftersom detta sannolikt skulle göra Anders Borg lite lätt nervklen, det är mycket pengar det är fråga om, så kommer det nog att sitta hårt åt.

Kvar blir då hyrorna, de går väl att höja. Jo det verkar så det om man får tro på en del av de kalkyler som ligger till grund för nyproduktion. Där slås det ständigt nya rekord och allt färre kan eftrefråga det som byggs.

Låt oss säga att det helt enkelt är omöjligt att bygga hus i Sverige som människor har råd att bo i. Det går bara inte. Man måste bygga dyrt. Allt annat är bara drömmerier och naiva föreställningar. Byggkostnader är till skillnad från alla andra kostnader omöjliga att göra något åt. De är som de är till exempel 77 % dyrare än i övriga EU länder. Vi står alla handfallna inför alla dessa kostnader som till synes är orubbliga.

Då kan Boverket redan nu skriva klar nästa bostadsmarknadsenkät utan att fråga en enda kommun om hur det går. Svaren och reaktionerna kommer att vara desamma som idag och antalet kommuner med bostadsbrist har ökat ännu mer.

Dessutom är det hyresrättens fel att människor måste låna mer och mer pengar för att kunna köpa en bostadsrätt. Hyresmarknaden är för liten och det tvingar människor att köpa en bostad, hushållen skulder ökar och det oroar Riksbanken, EU, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet. Ja just precis. Så kan det bli när man ombildar hyresrätter till bostadsrätter, satsar skattepengar på det ägda boendet och låter hyresrätten vara högre beskattad

Men förtvivla icke det är valår nästa år. Det kan visa sig vara en avgörande skillnad för de som söker bostad och är oroade över tillväxten. Det kommer att utställas löften om att hus ska byggas.

Vi lever i en löftesrik tid

Teckning, Sara Granér

Om man googlar på ”sten nordin lovar bygga bostäder” får man en hel del träffar. Sten Nordin, borgarråd (M) i Stockholm, har en löftesrik karriär bakom sig. Tusentals bostäder har sett dagens ljus på debattsidorna i SvD och DN. Även löftesbrotten har fått en och annan rubrik.

Men han är långt ifrån ensam. Det utställs många löften om allt ifrån 6000 nya studentlägenheter, 5000 hyresrätter i Solna och jobb och bostäder i hela Stockholm. Det är jättebra, tro inget annat. Runt om i landet byggs det för fullt. Byggs kanske det inte gör direkt men det finns planer på att bygga.

Förr såg man politiker med spadar i nävarna avbildas i tidningen i full färd med att ta de första spadtagen. Nu avbildas de på debattsidorna i full färd med att utlova flera bostäder.

Fast vi som hoppas att bostadsfrågan blir en valfråga ropar självklart hurra hurra för varje debattartikel. Det är ett steg på vägen ändå för alla de som saknar bostad. 290 000 unga vuxna till exempel.

Steget mellan en debattartikel och en spade kan ju vara kortare än vad som visat sig hittills.

Jag var i Malmö i går. Där firade Hyresgästföreningen 80 år med en festival i Folkets Park. I Malmö skulle man behövt bygga 20 000 bostäder de senaste 10 åren om man velat hänga med i svängarna. MKB, det kommunala bolaget som för övrigt får en ny VD i morgon när Sonny Modig slutar, har bara producerat 156 lägenheter om året.

Man får hoppas att den nye VD:n har lite spadar med sig.

Jag träffade Thage Johansson stridbar hyresgäst i Malmberget i veckan. Där byggs det också en och annan ny lägenhet vilket förstås är helt nödvändigt. Gruvan ska fram och de gamla bostäderna rivas. Det blir en bra affär för LKAB men en dyr affär för hyresgästerna. Dubbelt så hög hyra får de räkna med. Många räknar och räknar och ju mer de räknar desto tydligare blir det att det inte går att få ihop kalkylerna.

I Tyskland har man en särskild lag som skyddar de som måste flytta när kolgruvorna drar fram. Det borde vi också ha. Stefan Attefall var nyligen till Tyskland för att hämta inspiration till kortare planprocesser. Det kanske går att åka dit en gång till och spana på hur det går till runt kolgruvorna?

Det kan du väl lova Stefan Attefall(KD)? Vi lever i en löftesrik tid, haka på den vettja. Vad vet man det kan ju också ge en del betydelsefulla och behövliga röster i malmfälten.