Uppgång och fall

Man blir så glad när DN idag har en helsida om hur det alltid lika alerta nätverket jagvillhabostad.nu visar på att det går att bygga hyresrätter till alldeles vanliga människor. Det är tur att de inte i likhet med många helt taggat ner och givit upp ambitionerna och börjat kalla sig jagvillhabostad.någongångframöver.

Boverket kommer snart med en ny prognos över bostadsbyggandet. Spänningen är väl inte direkt olidlig men avsaknaden av ambitioner om att det ska byggas lär väl vara väldigt tydlig. I väntan på den nya prognosen får man hålla sig till Boverkets tidigare prognoser som är en intressant läsning i sig. I maj 2007 var det fortfarande uppåt på Boverket som skrev: trots borttagna stöd tycks bostadsbyggandet hålla en hög takt. Bostadsbyggandet förväntas nästa år nå de högsta nivåerna på 16 år.

Redan i september 2007 hade profetian om de högsta nivåerna på 16 år fått sig en törn: ”Bostadsbyggandet kan, på toppen av högkonjunkturen, pressas ner till följd av de borttagna statliga stöden samt brist på resurser, som leder till stigande byggpriser och att byggstarter förskjuts”, skrev Boverket.

Mellan maj och september hade en annan syn på vad borttagandet av räntebidragen och investeringsbidragen skulle komma att få för betydelse för smugit sig in. I mars 2008 räknade man med att bostadsbyggandet skulle minska med cirka nio procent för att åter vända uppåt 2009. Redan i juni började man ana att uppgången 2009 var i fara:

”Konjunktursvackan kan bli djupare och mera utdragen än vad vi trodde för några månader sedan. Ränteläget är högre än på länge. Det är en betydande osäkerhet om utvecklingen i ekonomin, om inflationen och om räntorna. Detta får genomslag på bostadsmarknaderna och på nyproduktionen, samtidigt som de borttagna stöden och stramare kreditvillkor bromsar bostadsbyggandet utanför de större orterna.”

Ovanpå detta slog finanskrisen till. Boverket har det inte lätt. Men under tiden som de sliter med att få ihop de bedömningar kommunerna gör om uppgång och fall i byggandet beskriver de en allt tydligare verklighet:

”Mycket talar ändå för en fortsatt betydande efterfrågan, mot bakgrund av det stora antalet ungdomar och invandrare, och de stora omflyttningarna inom landet. Det finns få lediga hyreslägenheter. I Boverkets bostadsmarknadsenkät har antalet kommuner som anger brist ökat även i år. Allt fler småkommuner bedömer att det byggs för lite bostäder."

Tyvärr finns det ingen koppling mellan detta växande behov av bostäder och prognoserna om byggandet, de lever varsina liv. Medan behoven ökar minskar byggandet. Det kan ingen prognos i världen ändra på men nog trodde jag att det var det meningen att prognoserna skulle visa på att vi måste komma underfund om hur vi ska kunna bygga bostäder

Hälften saknar bostad

Idag behöver man inte bläddra länge innan artiklarna om bostäder står som spön i backen. Inte en enda positiv nyhet stod att finna.

Ta bara en sådan sak som att hälften av alla unga i Stockholm saknar bostad. De är hänvisade till andrahandsmarknaden där lägenheterna saluförs på Blocket och hyrorna ligger 40 procent över vad egentligen får vara. Det är den andrahandsmarknaden som regeringen vill ska växa. Ägarlägenheter som hyrs ut i andrahand är regeringens stora bostadspolitiska satsning. Det är de som vill äga som ska gå i första hand, så får de som vill hyra göra det i andrahand. Fast inga unga människor vill bo i andrahand och inte vill de bli lurade på pengar heller.

Om det nu blir något av byggandet av ägarlägenheter i det ekonomiska läge vi befinner oss i återstår att se. Det återstår också att se hur regeringen tänkt sig att hålla koll på att unga människor inte blir lurade hela tiden. Först blir de lurade på egen bostad sedan blir de lurade av sådana som har bostad men inte bor där utan bara vill göra sig en hacka.

När Mats Odell blev minister sa han att vi inte behövde någon bostadsminister. Det fanns ju ingen lastbilsminister, sa han. Nä, det kan ju hända men en minister med bostäder framför ögonen skulle inte vara i vägen när köerna växer, det byggs för lite, det som är planerat ställs in och unga människor inte kan få bostad. Lastbilarna klarar sig nog ett tag till men det gör inte bostadsmarknaden.

En trött man

Christian Helgesson är en trött man. Han är ”så oerhört trött på denna propaganda från hyresgästföreningen om att det är fel med marknadshyror” skriver han i en kommentar till ett av mina blogginlägg. Men han är inte bara trött, han är ärlig också. När alla andra marknadshyresanhängare far ut i ilska om att vi skrämmer folk så säger Christian precis som det är. Med stora bokstäver till och med:

OCH JA, det är meningen att de som inte kan betala den hyra som de borde betala skall flytta. Det är inte skrämselpropaganda det är syftet med marknadshyror.
1) Där det är attraktivt att bo blir det dyrt att bo.
2) Där det inte är attraktivt att bo blir det billigare.

I Christians värld finns det inga människor, bara pengar. Och pengar ska vara den skiljelinje och som samhället ska organiseras efter. Som årsringar ska vi placeras efter taxeringskalendern.

Hemtjänsten bor där det inte är poppis att bo och åker sedan kollektivt in för att serva de som bor i de attraktiva lägena. Man får väl tro att även de kan bli sjuka, gamla, uschliga och ledsna. Lärare och sjuksköterskor och en och annan polis kan ha råd med lite bättre läge och utrymme än hemtjänsten och får därför bo lite närmare de med bonuspengar och lönebelöningar. Men riktigt nära ska de inte komma, det räcker om de kommer dit ibland och tar hand om barnen på dagis eller städar upp lite. Eller hur Christian?

För i Christinas värld finns inget samhälle som ska hänga ihop och fungera. Vi bor inte i varsin liten låda, vi bor i ett sammanhang. Det är det sammanhanget som ska fungera för att våra liv ska bli kul att leva. Det är precis av det här skälet som de flesta inte ser på bostäder som om det var vilken caffé latte som helst.

Här är en kund begraven

1969 flyttade jag in i en lägenhet i Bollmora utanför Stockholm. Rekordårens byggande hade nått Bollmora och jag med det. Mitt liv som inneboende och andrahandsboende var till ända. Trodde jag. Idag står jag i likhet med tusentals andra och trampar i bostadsförmedlingens kö och väntar på kanske inte ett miljonprogram men ett halvmiljonprogram skulle nog inte sitta i vägen.

Idag ska jag prata på en konferens om fastighetsförnyelse och byggnadsvård. Bollmorahusen och alla andra miljonprogramshus sysselsätter nu landets konferensarrangörer. Husen står där de står och människorna bor där. Nu är både husen och människorna placerade i något slags vänteläge.

Samhället har sviktat. Inte beträffande var skon klämmer utan i fråga om hur man klarar av ett skoskav, tänkte jag säga och därmed citera Skå Gustav. Han ägnade sig möjligen åt andra samhälleliga skoskav. Fast utan tvekan hänger bostadspolitiken ihop med människors livsvillkor också de som blir dåliga.

Vi bygger inte hus vi bygger samhällen, tänkte jag säga idag också för det säger jag överallt och hela tiden. Skulle jag mot all förmodan glömma bort att säga det på konferensen om fastighetsförnyelse och byggnadsvård kommer jag säkert att komma ihåg det när jag ska prata på Rosa parks café i Sollentuna i kväll. Där står inte husen i centrum utan de som bor där.

Man borde slå ihop sina möten. Det går inte att prata om husen utan att prata om människorna; och det går inte att prata om människorna utan att prata om husen. Ska man lyckas vända en negativ utveckling i ett miljonprogramsområde måste man utgå från dem som bor i området, tänkte jag också säga. På bägge ställena.

Läs det här och lev längre

Du har gjort helt rätt. Betrakta det som ett lyckokast från din sida att du är inne på Internet. Att Internets användning motverkar åldrandet är en morgonnyhet på Rapport. Om du vill få ut full effekt ska du också vara aktiv varför det inte är någon dum idé alls att gå med i vårt demonstrationståg på nätet. Om du vill toppa formen kan du passa på att rösta på årets reklamfilm - exempelvis Hyresgästföreningens.

Röstning på Internet motverkar måhända åldrandet men kanske är det inte är något kvalitetssäkrat sätt att få reda på vad folk tycker. Fast om omröstningarna visar samma resultat varje gång och samma resultat som när Temo och Synnovate frågar, så kan man absolut dra slutsatsen att svenska folket inte vill ha marknadshyror, något som liknar marknadshyror, marknadshyror light, efterfrågestyrda hyror, marknadsanpassade hyror, lägeshyror, målhyror, rikthyror eller fria inflyttningshyror.

De vill ha en bra bostad till rimlig kostnad. Det finns en otroligt stor uppslutning kring bruksvärdessystemet och hyrestaket bland väljarna i alla varianter av politiska partier. Ändå finns det en enveten gruppering som är helt övertygad om att bara marknaden och dess osynliga hand släpps loss så kommer byggandet att sätta fart.

De är irriterade över att hyresgästerna förhandlar sin hyra och ställer krav på standard och kvalitet (bruksvärdet) innan de är beredd att öppna plånboken. De som bor i hyresrätt är tydliga konsumenter som kan ställa krav och ifrågasätta vad de betalar för. Det gynnar både husen och de som bor där.

Jag tycker därför att det var oerhört glädjande att allianspartierna i gårdagens DN inte med ett ord upprepade den annars så slitna tesen om att bara hyrorna höjs så kommer allt att bli bra. De vet att det inte är lösningen, att bygga bostäder är lurigare än så. Därför måste man ha en tydlig markpolitik, ställa krav på byggherrarna, se över vad som ska belasta kommunen och inte byggandet mm. Om de ska bli någon ordning på villkoren för byggande av hyresrätter måste dessutom regeringen se till att skattesystemet inte missgynnar hyresrätten.

Full fart på nätet

På hallapolitiker.se kan man gå i demonstrationståg utan att röra sig ur fläcken. På roygalan.se kan man rösta på årets bästa reklamfilm genom att klicka lite med fingret.

Reklamfilmer ska engagera och leda till diskussion i fikarum och på
arbetsplatser skriver omröstningsarrangörerna. Det ska demonstrationståg också göra. Så Hyresgästföreningen gjorde en reklamfilm om bostadseländet och ett demonstrationståg om hyrorna. Nu är reklamfilmen, om alla dessa studenter som blott kan blicka fram mot ett hopplöst letande efter bostad, nominerad till årets bästa reklamfilm. Inte illa.

De övriga nominerade är:

• Whiplash (Folksam)
• Labyrinten (Försvarsmakten)
• Tåget (Glocalnet)
• Biblioteket (Radiotjänst)
• Pingis (Riksgälden)
• Oxyal Ögondroppar (Santen Pharma)
• Yoga (SCA/Libero)
• Snowracer (Tele2)

Fram till midnatt den 15 oktober kan man rösta. Vinnarfilmen tilldelas Folkets Pris på Roygalan den 16 oktober. Det vore väl kul om folket tyckte att det var läge för bostadsfrågan att bli en vinnare. För både budskapet och filmen är bra. Nu får man fundera på till vilken gala man kan nominera demonstrationståget. Tänk om regeringen kunde vara lite på alerten och utlysa en tävling över bästa politiska protest som de tänker lyssna på. Det vore väl en fjäder i hatten för den lyssnande statsministern att få dela ut ett sådant pris.

I dag på DN Debatt skriver stockholmsallinsen att det de inte tar in några nya intresseanmälningar för ombildning allmännyttiga hyreslägenheter i innerstan. Det är bra som politisk signal. Det är dessutom bra skrivningar om bostadsbyggandet i debattartikeln.

EDIT: Här, här och här finns fler artiklar om dagens DN Debatt. Och här.

Right to Buy

I dessa dagar står det väl klart för alla att vi hänger ihop. Husbubblor på bolånemarknaden i USA far som bowlingklot över världen och fäller allt i sin väg. Strike skulle man kunna säga. Som en konsekvens av detta tar sig hyresrätten upp på topplistorna. I Rapport i fredags framställdes hyresrätten som den nya bostadsformen för folk som tänker sig för.

När vi ändå håller på och blickar ut över världen kan vi passa på att kolla in vad som hänt i de länder som gett sig på hyresrätten genom att sälja ut och privatisera. 1980 lanserades the Housing Act i England. Rätten att köpa sin bostad, Right To Buy, innebar att varje hushåll som bodde i en allmännyttig bostad skulle få köpa sin bostad. När Margret Thatcher introducerade Right to Buy skulle det medföra en mycket viktig social revolutionen.

Nu skriver The Guardian en lång artikel om hur det gick. Det gick inte. Det blev visserligen en social revolution. Men åt fel håll. Det har lett till delade samhällen, brist på bostäder och nu försöker en del kommuner köpa tillbaka de hus de en gång sålde. Tänk om regeringen kunde ta intryck av dessa lärdomar och den senaste tidens ekonomiska turbulens och avstå från att släppa loss marknaden och dess mekanismer på hyresmarknaden. Om inte förr är det verkligen läge nu att stå upp för konsumenterna/hyresgästerna.

I Svenska Dagbladet idag sjunger Göran Olsson bostadsrättens lov. Det är väl ingen som tycker att bostadsrätten inte ska finnas. Men varför i herrans namn ska man ge sig på dem som valt att bo i hyresrätt och begära att de ska ombilda sina hyresrätter.

Göran Olsson, sätt dig ner och blunda och tänk dig in i att det ringer på dörren. Du öppnar och upptäcker att det står ett gäng grannar utanför som säger: "Hej Göran, nu har vi tänkt ombilda de här bostadsrätterna här till hyresrätt..."

Nu kan det hända att du, Göran, trodde att du valt att bo i bostadsrätt, men politikerna har gett dina grannar mandat att ringa på din dörr och säga antingen gör du si eller så men ditt ursprungliga val gäller inte. Jag vet inte hur du känner men jag kan tala om att jag som valt att bo i hyresrätt skulle bli väldigt upprörd om mina grannar ringde på och meddelade att mitt val nu kunde ifrågasättas av dem. Antingen bor du kvar som hyresgäst, och då blir vi din nya hyresvärd, eller så går du med oss och köper. Det har grannarna fått politiskt okej för att säga.

Vad hände med valfriheten?

Kan vi inte bättre än så?

Det är bostadsbrist i Dals-Ed. Inget märkligt med det, det är bostadsbrist i mer än hälften av alla kommuner. I Dals-Ed bygger man inte bostäder när man har bostadsbrist. Inget märkligt med det, det gör man inte i andra kommuner heller.

Finansmarknadsminister Mats Odell ansåg när han tillträdde att byggbranschen var ”dopad”. Byggbranschen skulle därför avgiftas och dopningsmedlen tas bort. Så försvann räntebidragen och investeringsbidragen. Nu är alla överens om att det byggs för lite, alldeles för lite.

Istället för att bygga hus i Dals-Ed har allmännyttan satsat på att hyra ut villavagnar. Villavagnarna är på 30 kvm och har både kök och badrum.

Det är inte bara den amerikanska bolånemarknadens kollaps som sveper in över oss. Även de amerikanska husvagnsstäderna verkar vara på ingång. I Dals-Ed försöker man i alla fall men ska det verkligen vara försök på den nivån som är alternativet framöver? Borde vi inte kunna bättre än så?

Just nu är det 2569 demonstranter i tåget på nätet. Gå med du också. Här går man in.



Ps. Jag har fått ett anonymt brev där man vill att jag svarar i bloggen. Det tänker jag inte göra. Om det är så att man vill reda ut saker och ting måste man göra det via helt andra kanaler. Det lättaste är förstås att tala om till vem jag kan skriva ett svar.Ds

En kris nära dig

God morgon Sverige. Nu har krisen kommit till dig. Så lyder rubriken på en helsvart sida i Svenska Dagbladet idag. I dessa tider räcker det inte med att ta en kopp Gevalia när det kommer oväntat besök. Det är annars den typen av oväntade besök vi vant oss vid, liksom att det är filmer som visas nära oss, inte kriser.

Eftersom jag är omåttligt intresserad av bostadspolitik dras min blick obevekligt till ord som bostadsbrist, hyreshöjningar, marknaden och Odell.

Idag fick jag syn på en rubrik om att Odell sparkar var fjärde på Volvo. Det visade sig inte vara den Odell som jag brukar spana på utan den nye Volvodirektören Odell.
"En hemsk dag. Jag har sovit dåligt i natt för jag har känt så med dem som blir av med sina jobb", säger han.

Detta är något helt nytt, en man med känslor som sover dåligt över det som drabbar andra människor och som berättar det.

Per Olsson, arbetsförmedlingens chef i Göteborg ligger inte långt efter det nya emotionella inslaget i krisen: "Man får lite lätt ont i magen när man tänker på mängden människor", säger han.

Inte vet jag om det betyder något för utgången av denna kris om makthavare känner med dem som drabbas, har ont i magen och sover dåligt men helt fel kan det ju inte vara. Vad vet man, kanske det kommer en rubrik om att Mats Odell sover lite sämre och har magknip över de hyresgäster som måste flytta på grund av marknadens krav på hyreshöjningar, den ekonomiska krisens effekt på hyrorna och införandet av efterfrågepåslag på hyran.

Nu är Mats Odell i den lyckliga situationen att han inte behöver föreslå en massa lagändringar om hyran som skulle urholka hyresgästernas köpkraft och tvinga dem att lämna sina hem. Så det finns utvägar för den finansmarknadsminister som vill undvika magknip.

Just nu är det 2176 deltagare i vårt demonstrationståg på nätet, gå med du också. Och gör det här.

Fannie och Freddie

Disney land, Tokyo

För ett tag sedan hade jag ingen relation alls till Fannie Mae och Freddie Mac. Det låter som några hittills okända släktingar till Joakim von Anka eller Krösus Sork. Nu när jag vet lite mer verkar det snarare ha varit frågan om nyrekryteringar till Björnligan.

Åtminstone hade man gärna velat att det inte skulle vara värre än så. Tyvärr visade det sig vara Fannie och Freddie som låg bakom den ekonomiska tsunami som nu drar över oss.

Fannie Mae has helped more than 55 million families achieve the American Dream of homeownership, står det på deras hemsida. Freddie Mac works with mortgage lenders to help people get lower housing costs and better access to home financing, har Freddie dragit till med.

Det börjar väl bli läge att fila lite på hemsidesformuleringarna.

The Swedish Dream of homeownership spelar förvisso inte i samma liga som the American Dream om detsamma. Men många hyresgäster snabbade sig till banken när det stora klippet skulle göras. Politiker av alla de slag som satt sig i sinnet att bankerna ska äga människors lägenheter förebådade både bostadslycka och framtida pengar. I sådana lägen har vi en tendens att hänga på. Vi sätter vår tilltro till dem som vi tror vet vad som är smart att göra på den marknad där vi alla ska vara aktörer vare sig de heter Freddie, Fannie eller Odell.

Ombildningskonsulter som tjänar grova pengar på att det verkligen blir en ombildning rycker ut med en hel arsenal av argument för att övertyga om att äga slår att hyra och bankerna utfärdar lånelöften.

Det är inte bara bostäderna, hela ens framtida pension hänger på vilka smarta placeringar man är beredd att göra. De flesta litar visserligen mer på PPM än sig själva och avstår från avancerade bedömningar om huruvida en placering i någon rysslandsfond kan innebära framtida pensionslycka eller inte. Just nu är det väl inte.

Framtiden kommer allt oftare och scenförändringarna är dramatiska. Det gäller att vara på alerten, hålla huvudet kallt och göra egna små riskanalyser om hur ens privatekonomi artar sig.

Gå med i vårt nätbaserade demonstrationståg. Där flaggar vi upp för vad det kan betyda för hyresrätten om vi sätter all vår tilltro till marknaden. Den håller inte måttet där heller. Hjälp till genom att gå in här, så vi blir många. Igår började vi med 0 demonstranter. Nu, i skrivande stund, är vi 1 722.

Bonusekonomin

Partyt är över. Festprissarna ligger däckade och möjligen lindrar de baksmällan med de belöningar och bonusar de fick för att ta, ja just det, risker med våra pengar.

Även bostadspolitiken har varit en del i bonusekonomin. Alla skulle vi köpa våra lägenheter, investera i vårt boende, köpa och sälja och komma i mål som vinnare.
Nästan som de stora grabbarna som nu ligger och kippar efter luft och väntar på hjälp från skattebetalarna.

Igår hade DN en synnerligen intressant och klargörande artikel med rubriken: Finanskrisen kan öppna för fler billiga hyreslägenheter. I artiklen står bland annat: ”De senaste årens byggboom för exklusiva bostadsrätter i storstäderna är över. I stället kan den billiga hyresrätten få en renässans. Det kan bli en revival för hyresrätten. Det har inte varit så kraftiga incitament att bygga sådana lägenheter för att man har kunnat sälja de dyra, säger Anders Svensson, vd på arkitektfirman White”

Just det. Så länge man har kunnat sälja för mycket mer än det kostar gör man det. Så fungerar marknaden, det sker inga effektiviseringar eller jakt på smarta lösningar för att få ner kostnaderna, det behövs inte. Det finns inget tillräckligt kraftfullt konsumenttryck eller politiskt tryck, man har kunnat ta ut högre och högre priser i alla led.

I DN står också att företaget Wallenstam har specialiserat sig på billiga hyresrätter. Till exempel är hyran i deras lägenheter i Hammarby sjöstad utanför Stockholm 10-15 procent lägre än hos de kommunala bostadsbolagen. Priset för hyresrättsproduktionen kommer att minska eftersom konkurrensen blir något högre, säger Thomas Dahl hos Wallenstam.

Nu undrar man:

1. Varför kan Wallenstam bygga billigare än de kommunala bolagen?
2. Vad gör de kommunala bolagen för att minska sina kostnader och komma ikapp andra byggare?

Så en fråga till regeringen: Om nu priset för att bygga hyresrätter kommer att minska tack vare större konkurrens och förändrade marknadsvillkor, varför ska man då höja hyrorna och minska trycket på byggeriet så att de även fortsättningsvis slipper göra nödvändiga effektiviseringar och slipper jobba på smarta lösningar?

GÅ MED I VÅRT DEMONSTRATIONSTÅG som började igår och som ska växa dag för dag. Gå in på www.hallapolitiker.se.

Vykort från Tokyo

Vy från Park Hyatt Hotel (känt från Lost in translation)

Jag har fått ett vykort från Japan idag. Avsändare är André, utredare på förbundskontoret. Så här skriver han:

När man berättar för folk att man varit i Japan kommer alltid samma fråga: Men är det inte väldigt dyrt där? Det är egentligen ingen fråga, utan mer ett konstaterade med undertonen att man är lite dum som åker till ett så dyrt land. Nu när jag varit i Japan (eller mer Tokyo) två gånger kan man konstatera att priserna är som i Sverige minus moms. Det vill säga helt överkomligt.

Men att bo i Tokyo verkar inte vara någon lek. Cirka hälften av Tokyos 30 miljoner bor i hyresrätt (i landet som helhet är andelen lägre: knappt 30 procent). Japans "allmännytta" är liten och vänder sig till hushåll som är ekonomiskt svaga. Som ett exempel på ingen lek berättade en genforskare från Uppsala som jag träffade på kanske världens minsta bar (fem personer fick plats om man trängde ihop sig) att en kompis till honom hyrde en etta på 35 kvm för 25 000 kronor i månaden. Visserligen centralt i Meguro, men ändå.


Utanför Jens lägenhet i Meguro

En myt som är sann är att allt är litet här. Ja, kanske inte riktigt allt, men det mesta. Förra gången jag var här bodde jag och min kompis Jens på nio kvadrat. I år har vi lyxat till det med elva. Den genomsnittliga ytan i en hyresbostad är heller inte mer än 45 kvm.

Utpressning och ortsdynamit

Idag är bloggen lång och jag arg.

Ortsbegreppet rymmer hyresdynamit, men ingen journalist eller debattör har kommit på idén att försöka begripa vad som döljer sig under detta begrepp. Det är förmodligen för knöligt att sätta sig in. Fast idag rasslade det till bland pressklippen. Fastighetstidningen skriver:

”Tre privatvärdar i Solna med tillsammans cirka 800 lägenheter samverkar nu för att nästa år få upp bostadshyrorna i Solna. De har lämnat in höjningsyrkanden till Hyresgästföreningen på i snitt 15 procent.
Enligt de samverkande värdarna ligger hyresnivåerna i Solna mycket under de i angränsande kommuner”.

Här har vi det: ortsbegreppet.

Hyran ska höjas därför att husen i en annan kommun har högre hyra än husen i den egna är fastighetsägarnas enkla filosofi. Så kan man inte göra idag. Det vill utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna ändra på och nu har fastighetsägarna i Solna ryckt ut som förtrupp.

Hyresgästföreningen förhandlar idag med 203 kommunala bolag och vi har 45 000 förhandlingsordningar med privata fastighetsägare. Vi förhandlar utifrån de olika ekonomiska villkor, olika behov och olika ambitioner som bolagen har. De skiftar inte minst beroende på olika kommunalskatter, olika kommunala taxor och avgifter mm. Det är att det är olika som är det gemensamma inte det lika.

Alldeles självklart kommer alla att ge sig ut på jakt efter kommuner där hyrorna är högre så att man kan få upp sina egna. Stockholmsbolagen kommer inte att begära hyressänkning därför att de vill jämföra sig med Solna som ligger lägre.

Fastighetsägarna drivs av en mycket märklig idé som jag inte tror förekommer på något annat område. "Bostadshyrorna måste höjas kraftigt om hyresrätten ska kunna behållas och utvecklas", menar Lars Lindén, vd i Linfast AB.

Och vem tänker sig Lars Lindén ska hjälpa till med det, knappast hyresgästerna.
De inser ju att det i ett sådant läge kan verka bättre att köpa sin lägenhet eller flytta till villa. Alla villaägare och seriösa bostadsrättsföreningar försöker hålla kostnaderna nere nämligen samtidigt som staten håller de under armarna med bättre skattevillkor.

Samtidigt med yrkandet om hyreshöjningar på mellan 10 och 20 procent har de tre aktuella företagen sagt upp avtalet om uttaget av hyressättningsavgift. Detta är så otroligt uppseendeväckande. Så otroligt fräckt och så otroligt dumt.

Riksdagen har bestämt att så länge Hyresgästföreningen har uppdraget att förhandla för alla hyresgäster, de som inte vill kan ställa sig utanför, är det rimligt att hyresgästerna betalar en hyressättningsavgift. Den är på 10 kronor per månad. Fastighetsägarna tar in den samtidigt med hyran och vidarebefordrar den till oss.

Sedan när det blir dags för förhandlingar då säger Fastighetsägarna upp detta ”vidarebefordraravtal” för att sätta press på Hyresgästföreningen.

Så jäkla dumt. Hur tänker de? Nu ska vi jäklas med Hyresgästföreningen. De pengar de får från hyresgästerna ska vi se till att de inte får. De blir de nog oroliga och går med på hyreshöjningar. När vi fått våra hyreshöjningar då betalar vi ut pengarna.

Det är fullständigt obegripligt att de tycker de att det är okej att ägna sig åt utpressning. Hela legitimiteten och tilltron till partsförhandlingar är ju i fara med ett sådant beteende.

Fastighetsägarna borde kunna räkna ut att det blir precis tvärtom. Hyresgästföreningen måste med alla till buds stående medel förhindra att någon enda människa kan få för sig att vi viker oss för utpressare. Fattar de inte det så är de illa ute.

Hoppjerkornas återkomst

Unga människorna är givetvis viktiga. De är på väg framåt och in medan en del andra av oss är på väg bakåt och ut.
Därför måste vi förstå hur ”de” tänker sa den trendanalytiker jag lyssnade på igår.

Det tycker jag också, frågan är hur ”de” tänker.

Länge sas det att dagens eller om det var morgondagens unga människor ville ha lösliga relationer med arbetsmarknaden. Projektjobb, vikariat och tillfälliga inhopp var det som hägrade. Att ha månadslön som ramlade in på kontot den 25:e varje månad var ingenting att stå efter.

Att vara hoppjerka och byta arbetsgivare i tid och otid var ett väldigt skumt beteende på den tid jag började arbeta. Men det var då det, nu går hoppjerkan en ny och ljusare framtid tid till mötes. Om man nu ska tro de som analyserar trender.

Unga människor har ingenstans att bo heller och det kommer bara att bli värre och värre på den fronten. Tidningen Riksdag och departement spår att det kommer att bli en stor valfråga 2010.
De nya hoppjerkorna verkar väl kunna nöja sig med lite tillfälliga boende också verkar en del makthavare tycka. Hyra rum hos villaägare med för många rum, hyra i andrahand av 40-talister som bor i Spanien, hyra i andrahand av den som investerat i ett antal ägarlägenheter, hyra i andrahand, tredjehand eller ingen hand alls av rufflare som utnyttjar folk som inte har tak över huvudet.

Det finns ingen i någon ålder som vill bo så. Alla vill kunna packa upp väskan, ställa in sina tallrikar i skåpet, slippa bli utnyttjad, kunna ta hem kompisar med mera med mera.
Det visar alla våra undersökningar,
För klarhets skull så finns det inga trendanalytiker heller som har hittat några stora grupper som är på jakt efter att bli utnyttjad på bostadsmarknaden och beredda att flytta hit och dit.

Sitta i panelen

Sverige är ett paneltätt samhälle. Det pågår dagligen hundratals seminarier med parallellseminarier och dialogmöten runt om landet. Det är i de sammanhangen man slänger in en panel. Jag sitter ofta i en sådan.

Snart ska jag exempelvis sitta i panelen när SparbanksAkademin, som att arbeta för sparbankssfärens traditionella värderingar som sparfrämjande och lokal utveckling, har seminarium om boende och bofinansiering. Målgrupp för seminariet är primärt anställda inom banker och andra finansföretag. De har anlitat ”flera namnkunniga forskare vid Avdelningen för bygg- och fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska högskolan och professorn i fastighetsekonomi, Stellan Lundström, kommer att fungera som moderator och panelledare under hela dagen”.

Lundström leder alltså panelen och avgör vilka frågor vi ska tycka till om. I detta fall handlar det om vilka olika boendeformer vi behöver.

Ägarlägenheter är till exempel en boendeform som är mera vanliga i konferensinbjudningar än på ritbordet. Om man då vill prata om att det först av allt behöver byggas hus som man kan ha boendeformer i så kanske den namnkunnige professorn säga att det ligger utanför ämnet. Vad vet man.

Men idag blir det konferens i Uppsala. Föreningen Sveriges Socialchefer har samlat 400 socialchefer och politiker där. De har ingen panel. Där får jag säga sitt hjärtas mening, i hela 45 minuter dessutom. Där handlar det mer om den enskilda människans bofinansiering. Enskilda människor har ofta ett utgiftstak. Nu smäller inte det lika högt som statens utgiftstak som har tillkommit för att säkra ett överskott i statens affärer. Här talar vi inte överskott här talar vi månatliga underskott.

Länsförsäkringar visade i en rapport att 34 procent inte skulle ha råd att bo kvar om den disponibla inkomsten minskar med 2 000 kronor i månaden. Vid en försämring på 3 000 kronor kan 50 procent tvingas flytta och vid en försämring på 4 000 kronor skulle 61procent ha svårt att bo kvar. Den problematiken borde kunna sysselsätta många namnkunniga professorer ett tag.

I Sverige finns även en lag som fastslår att kommunerna har ett bostadsförsörjningsansvar:
”1 § Varje kommun skall planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.”

Den problematiken borde kunna sysselsätta många namnkunninga politiker ett tag.