Herrarna i hagen

Idel herrar med vidhängande förkortningar  på Wisby Srand. Almedalen.

Kurt Eliasson, SABO, Stefan Attefall (KD), Svante Hagman, NCC,

Anders Lago, HSB och Tomas Rudin (S)

Det var fullsatt i lokalen när SABO, KD, NCC, HSB, S skulle diskutera om det verkligen är helt omöjligt att få till några hus i det högteknologiska och i andra avseenden väl utvecklade landet Sverige. Man får ibland intrycket av att det är en övermäktig uppgift som bara klaras av i andra länder.

Något har uppenbarligen hakat upp sig. Det är bostadsbrist överallt och alla spanar på varandra på jakt efter den verkliga skurken till detta. Lite skämmigt är det allt med denna utbredda brist på bostäder.

Anders Lago, HSB, berättade att de skrattar åt oss i andra länder när de får höra att staten ger 40 miljarder i subventioner till de som redan har en bostad och ingenting för att kunna bygga nya bostäder. I andra länder gör de precis tvärtom.

I paneldebatter är det rätt så ofta hyresgästerna som anses vara de som gör att allt hakar upp sig. Hyresgästerna borde inte vara så tvärs för sig utan visa lite mera betalningsvilja menar de. Men först måste det ju finnas lite pengar att vilja med kan man å andra sidan tycka.

Byggherren tycker inte att de kan räkna hem sina kalkyler och hyresgästerna kan inte räkna hem sina heller.

Här står två oförenliga kalkyler mot varandra.

En skämtsam typ påminde mig om att jag inte skulle vara med i panelen. Som om inte jag visste det. Jag hade kört några mental övningspass och redan avverkat en paneldebatt så att jag skulle palla med att bara sitta och lyssna på en debatt där det möjligen skulle bråkas om hyresgästernas motvilja mot höga hyreshöjningar.

Men det hade jag inte behövt. Det känns som om fördelningen av skulden för det låga byggandet efterhand flyttar sig bort från kunderna.

Ingen enda av panelisterna igår menade att det var hyrornas fel att det inte byggs. Svante Hagman, NCC, påpekade tvärtom att det inte är det som är problemet.

Det är marken, tröga processer och kommunala särkrav som är problemet.

Seminariet inleddes med att SABO och HSB berättade att det visst går att bygga billigare och med mycket bra kvalitet om man bara vill och anstränger sig.

Så härligt det var att sitta på ett seminarium som handlade om att det går att bygga. Politik är att vilja sa Olof Palme. Det är detsamma med byggandet.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Det finns absolut fog för att hävda att jag är en tjatig typ insåg jag när jag hittade detta foto från Almedalen 2008. Strunt samma man måste jobba för sina idéer. Det finns inga alternativ om man inte vill ge sig i lag med läktarproffsen. De som vet hur en slipsten ska dras.

Om bristen på bostäder, ni vet den som alla har sett komma men som bara blivit värre och värre, har jag exempelvis använt många subjekt och predikat till att beskriva. Några av de mest frekventa i kommentatorsfältet brukar återkommande hävda att de själva är på banan medan jag är en hopplös typ från en gången tid som inte förstått att världen har förändrats.

Fast det vet jag att den har. Jag lever mitt i förändringarna och värderingsförskjutningarna. Men det betyder ju inte att jag måste gilla hela alltet. Idag lyssnade jag på  Kristian Gidlunds sommarprogram i P1. Han ska snart dö snart och han beskrev resan mot döden. Han var tacksam över att livet i dödens skugga fick honom att känna sig mer levande.

Men han var arg också, väldigt arg, över att samhällets enda ledstjärna numera tycks vara kravet på kostnadseffektivitet och att vi ska klara oss själva i alla lägen. Det finns en annan förhärskande tro också. Tilltron till marknaden. Bara den tillåts styra och ställa med våra liv så kommer lycka och välgång att följa i dess spår.

Fast några bostäder följer inte i dess spår. Men alla, i alla fall de som jag träffar, tycker att det verkar vara ett rimligt krav att ställa på ett välfungerande samhälle som Sverige att det ska finnas bostäder.

Men det gör det inte.

I politiken finns det plats för tre frågor åt gången enligt alla bedömare. Inget parti skulle ställa till det för sig genom att hålla på med alla möjliga frågor. Just nu är det jobben, skolan och välfärden. Andra frågor göre sig icke besvär utan får vänta på sin tur.

2007 hade jag en tävling på bloggen om vilken partiledare somi Almedalen  gjorde bäst ifrån sig i bostadspolitiken. Ingen vann.
Jo förresten,  Lars Ohly vann. Han var den som var mest på. På andra plats kom Mona Sahlin som sa ordet hyresgäst i en mening. ingen direkt mördande konkurrens alltså. Det flesta lämnade walk over i denna bostadspolitiska match.

Året innan hade jag försökt trigga Lars Stjernqvist (S) att snacka lite bostadspolitik i sitt tal. Det närmaste han kom var ”jag bor i Norrköping”. Så det har varit lite motigt.

Men nu kommer det. Det finns massor av seminarier om bostadsfrågan i Almedalen.

Jag känner starkt att det är på väg att bli en valfråga.

För nu hotar bostadsbristen tillväxten. Nu är det inte bara en fråga om ett gäng individersom  inte får bostad. Nu är det arbetskraften, de jobbsökande, som inte får bostad och då hotar det jobben. Eftersom jobben ingår i den politiska treenigheten så kan bostadsfrågan slinka med i svallvägorna

I morgon bitti startar jag med att delta i ett seminarium. Om bostadspolitik förstås som LO arrangerar. om LO fick råda skulle bostadspolitiken för länge sedan varit på allas läppar.

Expressen räknar idag upp vilka platser i Almedalen som är hetast. På Cramergatan framför högskolan står de viktiga menar de. Och där står vi.

Detta är ett tidens tecken. Bostadsfrågan kommer att bli het i valrörelsen.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Jo en hel ungdomsgeneration

"Bostadspolitiken liknar alltmer ett haveri. Ändå är den politiska handlingsförlamningen total",.

Bostadsfrågan är på väg uppåt. Själva frågan alltså. Bostäderna är inte på väg uppåt de är på väg neråt.
Ewa Stenberg spår i DN att " Bostadspolitiken riskerar att bli en valfråga som kan sänka stödet för regeringen".
Det tror jag med.

Det vilar något taffligt över ett land som inte kan få till bostäder åt sina medborgare. I alla fall ett land av Sveriges kaliber. Vi är ju bäst i hela EU på allt möjligt om man får tro Borg. Fast inte  på bostadsbyggande.

Titta vad de kan bygga mycket i andra länder brukar det stå på ledarsidorna. Jo men de flesta länder har statliga stöd till byggandet och något sådant är strängeligen förbjudet att ens andas om i Sverige. Då utfördas omedelbart en politisk bannbulla. Regeringen befinner sig i ett politiskt kramptillstånd därvidlag.

I Sverige ger vi statligt stöd till ombyggnader och tillbyggnader av villor. Det kostar skattebetalarna 16  miljarder. Att satsa några skattekronor på att få till lite flerfamiljshus är däremot helt otänkbart. Sådana idéer kan de hållas med i Finland och andra länder.

Statens insats kan bestå av ett borttagande av hyrskatten, förändrade momsregler mm men inga av alla de förslag vi levererat faller regeringen på läppen.

"Bostadspolitiken liknar alltmer ett haveri.  Ändå är den politiska handlingsförlamningen total", skriver Anna Dahlberg i Expressen.

Och det kan man ju hålla med om. Ta bort hyresgästernas rätt att förhandla hyran så fixar det sig med  bostadsbyggandet menar hon.

Det är ett krav som återkommit under flera årtionden. Detta att det återkommer hela tiden används ofta som bevis för vilket bra förslag det är. Men om det nu är så himla bra varför har vi då inte marknadshyror? Varför har regering efter regering sedan 60-talet valt att behålla hyresgästernas förhandlingsrätt?

En lika återkommande förklaring är att de är rädda för Hyresgästföreningen eller i varje fall inte vill stöta sig med oss. Den senaste varianten på det temat stod att läsa i Gotlands Tidningen igår. Eva Bofride skriver att " Nu är det ingen enkel sak med enkla lösningar ( bostadsbyggandet) men nog verkar det som att politikerna mer är rädda för att stöta sig med olika grupper ( byggbranschen och hyresgäströrelsen) än att man har ambitionen att vilja ta sig an frågan".

Här går vi alltså mot ett haveri som kan kosta regeringen makten och ändå har vi ett gäng  ministrar som är förlamade av rädsla för hyresgästernas och byggbranschens vrede.

Vad är det för hemskheter Eva Bofride och andra vill att regeringen ska göra som skulle få byggbranschen, som ju inte vill något annat än  att få igång byggandet, och Hyresgästföreningen, som inte vill något annat än att få igång byggandet, att resa sig som en man alt kvinna och storma mot regeringens byggplaner?

Jag tror att det finns mycket rationella skäl till att regering efter regering valt att ha det svenska förhandlingssystemet kvar.  Det har gynnat både näringen och hyresgästerna.
Att det inte byggs beror på
Att man inte vill
Att man bara bygger så länge man får ut de priser man vill
Att man bara bygger för sitt segment, det räcker
Att man inte tycker att man är en samhällsaktör
Att man inte vill ha en massa hyreshus i kommunen
Att människor skulle rösta på kommunens missnöjesparti om man bygger
Markpriser som skenat
Exploateringsavtal som fördyrar
Orättvis beskattning av hyreshus
Dåliga byggherrar som gör dåliga upphandlingar
Byggkostnaderna i Sverige 74% dyrare än EU snittet
Ålderdomliga strukturer i byggsektorn

har jag ärvt en samhällsfarlig inställning av min far som bodde i samma lägenhet i 50 år

Vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden. Förlåt vi menar förstås hyresmarknaden. För hur skulle det se ut om vi tvingade människor att flytta från sina bostadsrätter och villor. Det skulle man inte våga yppa ett ord om ens i ett slutet sällskap..

En snabb politisk död kan de sannolikt se fram emot som får för sig att ta bort subventionerna till det ägda boendet och höja fastighetsskatten så det blev lite ekonomiskt kärvt att bo kvar sch lite rörlighet på bostadsmarknaden
Finanspolitiskarådet, Riksbanken, OECD och andra får säga vad de vill om behovet av sådana åtgärder.

Vi håller oss till hyresmarknaden. Den har vi irriterat oss på länge. Där måste i alla fall rörligheten öka. Det kan man i alla fall säga högt och tydligt.  Inte kan väl hyresgästerna tro att de kan bo kvar hur länge som helst när köerna bara växer?
Det finns väl inte en människa som tror att vi kan bygga bort bostadsbristen.

Eftersom det byggs för lite hyresrätter, har ombildats för många hyresrätter och  producerats för lite och för dyra hyresrätter så återstår nu bara att höja hyrorna på de hyresrätter som byggdes då när Sverige förmådde bygga hus.

Om rörligheten ska öka så måste måste människor flytta. Har de råd med de nya hyrorna så är inget vunnet. Vi måste därför modernisera, liberalisera, mjuka upp, luckra upp och ersätta bruksvärdessystemet med  rörlighetsfrämjande inslag.

Men vi vill  inte ha marknadshyror, absolut inte. Vi är väl inte dummare än att vi vet att det är ett kompakt motstånd mot detta. Nej, vi vill bara mjuka upp det hela lite och få en mera modern touch på hyressättningen. Bara rörligheten ökar så.

Vi i texten ovan är ett hopkok av vad de säger som vill mjuka upp min hyra.
Jag bor i en hyresrätt..
Ska jag känna mig träffade, är jag för orörlig, har jag ärvt en  samhällsfarlig inställning av min far som bodde i samma lägenhet i 50 år eller kan jag bo kvar i 20 år till om jag lever och har hälsan eller måste jag ha en mera modern syn på min hyra och inse att jag måste dra.

Nu ska du inte ta det personligt kommer de att säga. Nähä, hur ska jag ta det då?

Kommuner med bostadsbrist är det enda som ökar i Boverkets byggrapporter

”85 procent av kommunerna har brist på hyresrätter och det är flera grupper som konkurrerar om främst små hyresrätter.” ”Bristen på hyresrätter hotar tillväxten”

Detta och annat kan man läsa i Boverket bostadsmarknadsenkät som kom igår. Kommuner med bostadsbrist är det enda som ökar i dessa årligen återkommande enkäter.

Men ingen tycks bry sig. Inte med något större allvar i alla fall. I partiledardebatten pratade alla om jobben utan att nämna att jobbarna måste bo någonstans för att kunna jobba.

Förstår någon detta?

Kom bara inte dragandes med några investeringsstimulanser säger Byggindustrin och Fastighetsägarna. Sådant stoppar vi bara i fickorna säger de inte men det säger bostadsminister Stefan Attefall att de gör. Det kanske går att kolla upp varför Attefall inte tror att krogägarna stoppar den sänkta krogmomsen i fickorna. Är krogägarna stöpta i en annan form än byggarna?

Men sätt igång och bygg då om ni inte behöver några stimulanser. Vad väntar ni på? Någon större efterfrågan än denna går inte att uppbåda på någon annan marknad.

Vi vill inte säger de inte men det säger Stefan Attefall att de inte vill, kommunerna alltså. Många byggbolag sitter på stora markinnehav och en massa byggrätter men de vill inte heller. Min kommun, Tyresö, planerar för bostadsbrist säger Stefan Attefalls statssekreterare Ulf Perbo. Om vi bygger röstar folk bara på kommunens missnöjesparti hörde jag en kommunpolitiker säga.

Visst kan man stifta lagar om effektivare planprocesser men en lag om att politiker måste vilja något är svårare att få till. Fast det skulle vara mycket mer effektivt än vilken förändring som helst i planprocess.

Vi kan bygga hus säger SABO. Kolla bara på vårt KOMBO hus som nu byggs lite här och var. Vi kan också säger Anders Johansson (S) ordf Sigtunahem, vill man så kan man. Vi kan också säger Växjökommun.

Vi kan inte säger Wallenstam och Stena Fastigheter. Vi får inte ihop kalkylerna.

Men det ska inte staten in och greja till genom stimulanser kom ihåg det säger Byggindustrin och Fastighetsägarna. Det byggs i Finland, vilket inte minst Stefan Attefall brukar framhålla, men för säkerhets skull säger han inget om att de har statliga stimulanser precis som man har i de flesta länder.

Men vänta lite här säger Fastighetsägarna vi tycker förstås att staten kan gå in med höjda bostadsbidrag.

Eftersom detta sannolikt skulle göra Anders Borg lite lätt nervklen, det är mycket pengar det är fråga om, så kommer det nog att sitta hårt åt.

Kvar blir då hyrorna, de går väl att höja. Jo det verkar så det om man får tro på en del av de kalkyler som ligger till grund för nyproduktion. Där slås det ständigt nya rekord och allt färre kan eftrefråga det som byggs.

Låt oss säga att det helt enkelt är omöjligt att bygga hus i Sverige som människor har råd att bo i. Det går bara inte. Man måste bygga dyrt. Allt annat är bara drömmerier och naiva föreställningar. Byggkostnader är till skillnad från alla andra kostnader omöjliga att göra något åt. De är som de är till exempel 77 % dyrare än i övriga EU länder. Vi står alla handfallna inför alla dessa kostnader som till synes är orubbliga.

Då kan Boverket redan nu skriva klar nästa bostadsmarknadsenkät utan att fråga en enda kommun om hur det går. Svaren och reaktionerna kommer att vara desamma som idag och antalet kommuner med bostadsbrist har ökat ännu mer.

Dessutom är det hyresrättens fel att människor måste låna mer och mer pengar för att kunna köpa en bostadsrätt. Hyresmarknaden är för liten och det tvingar människor att köpa en bostad, hushållen skulder ökar och det oroar Riksbanken, EU, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet. Ja just precis. Så kan det bli när man ombildar hyresrätter till bostadsrätter, satsar skattepengar på det ägda boendet och låter hyresrätten vara högre beskattad

Men förtvivla icke det är valår nästa år. Det kan visa sig vara en avgörande skillnad för de som söker bostad och är oroade över tillväxten. Det kommer att utställas löften om att hus ska byggas.

Vi lever i en löftesrik tid

Teckning, Sara Granér

Om man googlar på ”sten nordin lovar bygga bostäder” får man en hel del träffar. Sten Nordin, borgarråd (M) i Stockholm, har en löftesrik karriär bakom sig. Tusentals bostäder har sett dagens ljus på debattsidorna i SvD och DN. Även löftesbrotten har fått en och annan rubrik.

Men han är långt ifrån ensam. Det utställs många löften om allt ifrån 6000 nya studentlägenheter, 5000 hyresrätter i Solna och jobb och bostäder i hela Stockholm. Det är jättebra, tro inget annat. Runt om i landet byggs det för fullt. Byggs kanske det inte gör direkt men det finns planer på att bygga.

Förr såg man politiker med spadar i nävarna avbildas i tidningen i full färd med att ta de första spadtagen. Nu avbildas de på debattsidorna i full färd med att utlova flera bostäder.

Fast vi som hoppas att bostadsfrågan blir en valfråga ropar självklart hurra hurra för varje debattartikel. Det är ett steg på vägen ändå för alla de som saknar bostad. 290 000 unga vuxna till exempel.

Steget mellan en debattartikel och en spade kan ju vara kortare än vad som visat sig hittills.

Jag var i Malmö i går. Där firade Hyresgästföreningen 80 år med en festival i Folkets Park. I Malmö skulle man behövt bygga 20 000 bostäder de senaste 10 åren om man velat hänga med i svängarna. MKB, det kommunala bolaget som för övrigt får en ny VD i morgon när Sonny Modig slutar, har bara producerat 156 lägenheter om året.

Man får hoppas att den nye VD:n har lite spadar med sig.

Jag träffade Thage Johansson stridbar hyresgäst i Malmberget i veckan. Där byggs det också en och annan ny lägenhet vilket förstås är helt nödvändigt. Gruvan ska fram och de gamla bostäderna rivas. Det blir en bra affär för LKAB men en dyr affär för hyresgästerna. Dubbelt så hög hyra får de räkna med. Många räknar och räknar och ju mer de räknar desto tydligare blir det att det inte går att få ihop kalkylerna.

I Tyskland har man en särskild lag som skyddar de som måste flytta när kolgruvorna drar fram. Det borde vi också ha. Stefan Attefall var nyligen till Tyskland för att hämta inspiration till kortare planprocesser. Det kanske går att åka dit en gång till och spana på hur det går till runt kolgruvorna?

Det kan du väl lova Stefan Attefall(KD)? Vi lever i en löftesrik tid, haka på den vettja. Vad vet man det kan ju också ge en del betydelsefulla och behövliga röster i malmfälten.

EU kommissionen strikes again, SlimCityEU

Bostadsmarknaden fungerar inte, det byggs för lite i Sverige anser EU kommissionen och det har de förstås rätt i.

Nu gäller det bara att hitta syndabockarna och sätta åt de skyldiga så att det blir lugn och ro i Bryssel eller under den vecka varje månad de lägger 200 miljoner årligen på att vara i Strasbourg.

Så kommissionens lägger upp en spelplan som är en avancerad och fördjupad form av monopol eller SlimCity där medlemsländerna kan flytta lite pjäser, ta bort några eller lägga till lite nya.
Så det är fritt fram att ta bort lite avdragsrätter, lägga till lite fastighetsskatt, minska hushållens låneskulder, ta bort lite konsumentskydd, öka fastighetsägarnas vinster mm.
Några människor finns för säkerhets skull inte med, det skulle bara förmörka spelglädjen och komplicera spelet.

Hyresgästerna som fenomen kvalar snabbt in bland de skyldiga. De lämnar ”ogärna lägenheter där hyran är relativt låg” som Johan Schuck uttrycker det i DN idag.

Jag vet inte riktigt vad en låg hyra är. Själv betalar jag 8 943 kr/mån för 59 kvm och jag vill ogärna flytta trots att jag därmed utgör ett irritationsmoment för EU, DN och SvD

Och ändå är jag inte i närheten av de som bor i nybyggda hyresrätter. Vad sägs om 14 100 för 77 kvm? Hur mycket mer ska det kosta innan EU, SvD och DN blir nöjda?

Men receptet mot mitt och andras tilltag är givetvis att hitta ett sätt att få oss att lämna våra lägenheter vilket EU kommissonen också rekommenderar.

Det mest effektiva sättet är att höja hyran så att det blir omöjligt att bo kvar. Om man bara höjer hyran till smärtgränsen så kan ju flera få för sig att bo kvar och då blir det minuspoäng från kommissionen nästa år igen. Hyresgästernas boendetrygghet hotar svensk ekonomi och bör därför ersättas med olika inslag av otrygghet. Det är en av alla spelmöjligheter i SlimCityEU.

Om den ”ålderstigna hyresregleringen” skriver Maria Ludvigsson i SvD. Jag vet inte det jag. Den nya lagen trädde i kraft 2011 och två år är väl ändå inte mycket till ålder. För övrigt medförde den nya lagen att Fastighetsägarnas tog tillbaka sin EU anmälan. Alla voro nöjda, regeringen, EU, Fastighetsägarna, SABO och Hyresgästföreningen.

”Mycket talar för att Hyresgästföreningen uppfattar rådets framställan som en förolämpning” skriver Maria Ludvigsson i SvD. Själva föreningsformen har nog svårt att bli förolämpad däremot tror jag att medlemmarna kanske inte känner sig förolämpade lika mycket som de känner sig otrygga och ständigt utsatta.

”Samtidigt ska vi ha regler som säkrar hyresgästens trygghet och rättigheter. På alla marknader där den ena parten är i beroendeställning och har mindre information, behövs ett starkt skydd. Hyresrätten ska vara en trygg boendeform med stabila villkor”.

Vem sade detta? Jo men visst var det Anders Borg.

Nu får vi se hur trygg och stabil han själv är i relation till EU.

Marknadshyror är inget för fegisar

Starke Adolf

Ska man införa marknadshyror då måste man vara modig.
Det är ett återkommande krav som ställs på de politiker som förmodas ge sig på uppdraget att ersätta förhandlade hyror med hyror som sätts av marknaden. Marknadshyror är inget som fegisar ska hålla på med.
Mandom, mod och morske män är det som krävs.


Åtminstone om man ska tro de ledarskribenter och krönikörer som ständigt uppmanar politiker att våga visa mod och se till marknaden och dess mekanismer också får härska över hyressättningen.

Om nu marknadshyror är bra för alla och envar varför krävs det då en massa mod?

Ibland står det till och med att man måste våga börja prata om marknadshyror. Vad för slags ont förmodas drabba de som visar sådant mod att de törs prata om marknadshyror? Det är ju inte fråga om någon slags skamfylld och smittsam sjukdom precis.

Inte vet jag, det har väl snackats om marknadshyror i årtionden utan att någon drabbats av bannbullor eller fördrivits ur riket.

Problemet är givetvis att alla vet att marknadshyror innebär betydligt högre hyror. Framförallt nu när bostadsbristen ser ut att bli ett normaltillstånd i huvudelen av landets kommuner.

Jag har efterlyst förklaringar till varför marknaden inte fungerar för bostadsrätter. Ingen Hyresgästförening och inget bruksvärdessystem förmörkar himlen på bostadsrättsmarknaden. Det finns en stor efterfrågan på bostäder som rimligen borde leda till ett omfattande byggande där priserna efterhand sjunker så där som det beskrivs att marknaden fungerar i läroböckerna.

Hittills har inga svar inkommit.

Assar Lindbeck tillhör de som menar att det är självklart att man måste hitta en modell för att minska fastighetsägarnas redan höga vinster om man inför marknadshyror. Han har lanserat en del olika förslag på vinstdelningsmodeller.

Jag kan inte påminna mig att jag träffat någon som hävdat att det rakt av går att införa marknadshyror. Det skulle få för stora sociala skadeverkningar när människor tvingas bort från hus och hem.

Därför måste man gå sakta fram när man ska byta befolkning och ersätta de mindre bemedlade med mera bemedlade, menar de.

Så nu skulle jag vilja veta hur ni som förespråkar marknadshyror har tänkt er att själva övergången ska gå till och vad ni menar ska hända med fastighetsägarnas vinstökning.

I dagarna har vi hört politiker från alla partier vara bekymrade över segregationen och dess konsekvenser.

På vilket sätt skulle marknadshyror minska segregationen? Den frågan ska givetvis bara besvara av de som inte vill öka segregationen.

När ni ändå är i farten så skulle deta vara intressant att veta vart ni tycker att de ska flytta som inte kommer att ha råd att bo kvar när miljionprogrammet renoveras och hyrorna höjs med tvåsiffriga belopp?
Här gäller det att komma ihåg att renoveringsstöd från staten enbart betalas till villaägare.

Gräddhyllor och fattigfickor, "det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper"

Hur vi bor, var vi bor och med vilka förutsättningar vi bor är resultatet av politiska beslut.
Eller så blir det som det blir bara.
Kan det vara så att gentrifiering, segregation och slutligen renoviction (förnyelse + vräkning) är ett slags slumpmässigt icke förutsägbart skeende som  pågår utan att någon politiker vill det eller skapar förutsättningar för det?

Om svaret är nej så är segregationen ett resultat av en lång räcka politiska beslut.
Men det går inte att uppbåda en enda politiker från något parti som är anhängare av segregation.
Det är märkligt, någon borde ha kurage nog att ställa sig upp och erkänna att de faktiskt jobbat och jobbar  på  för ett segregerat samhälle. För det är det de gör.

Samma politiker som inte gillar segregation tycker exempelvis att hyrorna ska höjas mer och mer  i attraktiva områden så att attraktiva människor kan flytta dit. Hyresrätterna ska ombildas till bostadsrätter så att de som är attraktiva på banken kan ta över och renovera de gamla hyresrätterna med ROT avdrag.

Det är en mycket medveten politik som syftar till att skapa en ekonomisk och social zonindelning av våra samhällen. Även kallat segregation.

Över de villasamhällen som omger förorternas hyreshusområden regnar det 14 miljarder i statliga medel till renoveringar. Om Jan Björklund(FP)  inte gillar segregation borde han inte säga, som han sa i partiledardebatten i Agenda, med ett litet skratt att renoveringsbidragen till villaägarna tillkom för att de skattefuskade så det var väl inte mycket att orda om.  Han och andra i regeringen borde kunna
se vad effekten av regeringens ROTpolitik blir, nerslitna hyreshusområden och topprenoverade villaområden. Även kallat segregation.

Gustav Fridolin (MP) är den ende som envetet driver frågan om ett rättvist ROT stöd.

Många hyresgäster kan blicka fram emot " renoviction "  ett uttryck som är myntat av Heather Pawsey i Vancouver, Kanada. Renoviction är ett  kombinationsord  av förnyelse och vräkning. Ett välkänt fenomen inte bara i Sverige.

 På många  ställen måste husen renoveras och kraven på hyreshöjningar är så stora så att de som bor i husen nu inte kan bo kvar. Lagen ger inte tillräckligt skydd för hyresgästerna, de ska ersättas med mera ekonomiskt starka hyresgäster. Även kallat segregation.

Det pågår alltså en politiskt driven segregation. Jag har bara berört några av de politiska beslut som syftar till ett "rumsligt  åtskiljandet av befolkningsgrupper". Även kallat segregation.

Värre än någonsin

Så här ser bostadsbristen ut för unga vuxna. Det måste vi göra något åt!

Halloj Henrik Bredberg, kolla vad glad jag är.

Vem skulle inte vilja ha en regering som darrar av skräck inför ens blotta uppsyn? Jag köper det direkt. Mer av sådant Henrik Bredberg, det piggar absolut upp

Henrik Bredberg skriver ledarkrönikor i Sydsvenska Dagbladet. Hans förra ledare om mig handlade om Engmansyndromet. Detta syndrom karakteriseras av att jag av någon outgrundlig anledning tilldelats ett problemformuleringsprivilegium som tillåtit mig att skapa en bild av bostadsmarknaden där alla nu sitter fastlåsa i mitt opinionsträsk darrandes av skräck.

Inget dumt utgångsläge alls skulle jag vilja säga.

I tisdagens ledarkrönika i Sydsvenskan tycker Henrik Bredberg att det är läge att varna omvärlden för att jag nu ovanpå allt detta också kan bli arg. ”Frågan är bara om regeringen vågar. Barbro Engman kan ju ilskna till”, skriver han

Jodu Henrik Bredberg, det kan mycket väl vara så. Du får helt enkelt se upp Fredrik Reinfeldt. Vid minsta lilla försök att ändra din ståndpunkt om marknadshyror och frångå vår gemensamma uppfattning så kanske sinnet rinner på. Vad vet man. För att våga i det här fallet handlar, enligt Henrik Bredberg, om att införa marknadshyror.

Fast det är nog ändå så att jag till skillnad från Henrik Bredberg tillskriver Fredrik Reinfeldt mindre rädsla och mer av egen tankeförmåga.

Fredrik Reinfeldt och alliansen har bestämt sig för att vi inte ska ha marknadshyror. De har säkerligen ett antal rationella argument för det.

Precis som regeringar av olika kulörer har haft genom tiderna. Säga vad man vill om Assar Lindbeck, som Bredberg anser vara en auktoritet på området marknadshyror , men något gehör för sina ståndpunkter har han inte fått trots att han hållit på sedan 60- talet.

”Moderaterna vill inte ha marknadshyror. Det är viktigt att klargöra att varken Moderaterna eller Alliansregeringen har någon ambition att lägga fram förslag som leder till marknadshyror”

Det har varit en del snack om marknadshyror ett tag nu. På en del ledarsidor vill säga.

Varje gång länkar Fastighetsägarn(organisationen) liksom BI till berörd ledarsida och på twitter retweetar de för fullt.

Själv går jag bet på att förstå hur det hela är tänkt att fungera. Utom i ett avseende. '

Om vi inför marknadshyror på det som redan är byggt så att hyrorna blir så höga (för att det blir högre hyra är alla överens om) så att människor inte längre kan bo kvar så har vi givetvis nått ett av målen med marknadshyror att öka ”rörligheten i beståndet”.

Då kan andra flytta in i de lägenheter som blir lediga och fastighetsägarna kan casha in ännu högre vinster. Rörligheten hålls väl rimligen vid liv så länge som de som flyttat in inte får för sig att bo kvar i sina lägenheter. Då måste det väl till nya hyreshöjningar så att rörligheten hålls igång. Annars är vi på ruta ett igen.

Men det som ingen bemödar sig om att förklara är hur marknadshyror i det redan byggda ska leda till att det byggs fler hyresrätter.

Förklara gärna det. Svepande beskrivningar undanbedes till förmån för mera djuplodande resonemang om hur en hyreshöjning i innerstaden kan leda till nyproduktion med en rimlig hyra i exempelvis Fruängen.

Jämför gärna med bostadsrättsmarknaden. Där finns inget bruksvärdessystem. Hur kommer det sig då att det inte byggs alltfler och allt billigare bostadsrätter?

Nu vill ju inte svenska folket, oavsett hur de bor, ha marknadshyror. Det blir väl i så fall en match med de 80% av väljarna som säger nej till marknadshyror att ta för det parti som byter fot.

För än så länge fattas besluten i riksdagen och inte på ledarsidorna.

Så här står det exempelvis på Moderaternas hemsida där hela alliansens inställning beskrivs.

Marknadshyror

Moderaterna vill inte ha marknadshyror. Det är viktigt att klargöra att varken Modera-terna eller Alliansregeringen har någon ambition att lägga fram förslag som leder till marknadshyror eller som tillåter att hyrorna höjs så kraftigt att människor får svårt att bo kvar i sina bostäder. Vi vill ha ett fungerande bruksvärdessystem, som utgör ett viktigt skydd för hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar och för att hyresgästerna ska känna trygghet när det gäller framtida boendekostnader.

Hyresrätten innehar en tätposition åtminstone i debatten

Hyresrätten sätter känslorna i svall på ett sätt som aldrig villaboendet eller bostadsrättsboendet gör. Det är hyresrätten det tycks om. Bostadsrättsprisernas uppgång och fall liksom hushållens låneskulder diskuteras givetvis men aldrig bostadsrätten eller villan som boendeform och vilken funktion de ska ha.

Sannolikt får hyresrätten behålla sin tätposition som den mest omdiskuterade boendeformen.

Det finns en del i debatten som går i repris hela tiden. Sånt som bara sägs så där lite hastigt utan att det förklaras.

För att kunna lägga rabarber på ett förstahandskontrakt måste man ha kontakter sägs det exempelvis hela tiden vilket anses vara ett bevis för hur eländigt det fungerar på hyresmarknaden. Men det går ju lätt att ändra på.

Vi inför en obligatorisk bostadsförmedling så att alla lägenheter som går till släkt, vänner, bekanta och svarthandel istället förmedlas av bostadsförmedlingen. All kontaktförmedling skulle då upphöra. Maria Ludvigsson på SvD kan då stryka detta enligt henne bevis för hur dåligt det fungerar på hyresmarknaden,

Men det kommer hon och andra garanterat inte att tycka är en härlig ide´.

Riksdagen har beslutat att lägenheter kan förmedlas via kontakter då kan man inte klaga på att lägenheter förmedlas via kontakter. I alla fall inte om man håller med regeringen om att vi inte ska ha någon obligatorisk bostadsförmedling.

Men så plötsligt händer det. Debatten tar sig in i ett nytt spår. Idag i Expressen skriver Ann Charlotte Marteus om bostadsrätten med en helt annan utgångspunkt än den vanliga. Rubriken är ”min bostadsrätt kan hota ditt jobb”.

Samma ingång hade The Independant här om dagen. Het forskning visar att många hyresrätter är bra mot arbetslösheten. Och tvärtom.

Bra. Debatten tar sig kanske ur de gamla vanilga hjulspåren trots allt.

Om elefanter, Assar Lindbeck och Bertil Ohlin (FP)

Min hyra är elefanten i rummet. I alla fall enligt Stockholms Handelskammare. På den tiden jag jobbade med missbruksbehandling var det drogmissbruket som var elefanten i rummet. Det tog stor plats, alla var medvetna om det men ingen ville prata om det. Att ge sig på denna elefant gjorde för ont så det var bäst att låta den stå där.

Nu kan jag inte tycka att det är särskilt tyst om den förmodade hyreselefanten eller verkar göra speciellt ont hos dem som är på ständig jakt efter den. I förrgår skrev Handelskammaren i SvD, i går skrev Assar Lindbeck i DN och Fastighetsägarna i SvD och i GP .

Det finns för få hyresrätter, det är tar för lång tid att få en hyresrätt, hyran är för låg, hyresgästerna bor kvar för länge och det hindrar mera välbeställda grupper från att snabbt få en hyresrätt i det område de önskar bo. Så ser den gemensamma elefantanalysen ut med tillägget att Hyresgästföreningen har för stor makt som de använder till att hindra människor från att betala högre hyra (Fastighetsägarna Stockholm).

Det finns för få hyresrätter. Helt rätt. Men det finns för få bostadsrätter och för få villor också. Men det anses inte göra något. Marknaden funkar ju. Har du inte råd så har du inte råd. Sedan är det skit samma om du får tak över huvudet eller inte. Och så borde det vara på hyresmarknaden också tycker elefantjägarna.

Fast vad som ska ske efter införandet av marknadshyror är svårt att veta. Det brukar inte hängas på några konsekvensanalyser.

Jag fick Assar Lindbecks memoarer i present av en förhoppningsfull koncernchef i ett stort privat bostadsföretag

Assar Lindbeck har alltid jobbat för att avskaffa ”hyresregleringen” oavsett hur den varit utformad. Men han skriver också att ”vi var naturligtvis medvetna om att höjda hyror omfördelar inkomster från hyresgäster till fastighetsägare” vilket han såg som ett problem.
Assar Lindbeck har därför lanserat olika modeller för att dämpa effekterna av denna omfördelning som enligt PJ Anders Linder på SvD skulle ge ”ett öronbedövande klirr i fastighetsägarnas kassor”

Avreglering kräver reglering enligt Assar Lindbeck annars får den för många oönskade effekter. Fastighetsägarna får för mycket pengar helt enkelt. Jag vet inte om koncernchefen kom så långt i boken och om han i så fall håller med.Vi fick aldrig ihop en bokcirkel.

En av de modeller Lindbeck lanserade var ”Reversmetoden”. En fastighetsägare som höjde hyran skulle tvingas att överlämna ett skuldebrev till hyresgästen för att delvis kompensera för hyreshöjningen. En hyresgäst som bodde kvar skulle kunna använda sin fordran på hyresvärden till att successivt betala en del av den högre hyran. En hyresgäst som flyttade skulle i stället kunna omvandla sin fordran i kontanter genom att sälja reversen till en bank eller exempelvis till den nya hyresgästen i lägenheten.

Om fastighetsägarna fick ”behålla en del av de högre intäkterna så skulle incitamenten för att underhålla och bygga nya lägenheter öka” skriver Lindbeck. Som idag alltså. Fast utan omvägen över reverser. Hyrorna hålls nere i förhandlingar inte genom reverser och fastighetsägarna får del av de högre intäkterna.

Men idag verkar åtminstone organisationen Fastighetsägarna vara inne på att fastighetsägarna tar hela vinstökningen och så går Anders Borg in med kompensation till hyresgästerna.

Hur som helst så blev ”hyreskontrollen” som Lindbeck kallar den kvar trots årtionden av försök att få bort den. Senaste gången räddades den av Bertil Ohlin (FP) som enl Lindbeck upprördes över att regeringen inte avsåg att dra in en del av fastighetsägarnas vinstökning i samband med avvecklingen. Så Erlander drog tillbaka förslaget också därför att Cecilia Nettelbrandt (FP) varnade för de stora hyreshöjningar som följa av en fri hyressättning.

Bertil Ohlin (FP) räddade den svenska hyressättningsmodellen

Så nog har den svenska hyressättningen varit på tapeten men den har bestått provet. Hyror har förhandlats i hög- och lågkonjunktur och efter skatteuppgörelser av skilda slag och innehåll och det som återstår nu är snarast en rejäl skatteförbättring för hyresrätten. Det blir billigare för Anders Borg och ger fler bostäder än att gå in med bostadsbidrag för att kompensera hyresgästerna för de höjda hyror som följer av en avreglering.

Fastighetsägarna bekträftar alltid ens misstankar

Martin Lindwall, Fastighetsägarna, brukar klaga på att jag skriver att Fastighetsägarna bara har ett enda recept mot allt, hyreshöjningar. Trots dessa klagolåtar så fortsätter de märkligt nog att bekräfta mina misstankar hela tiden.


Reinhold Lennebos, Vd Fastighetsägarna, inlägg på twitter idag är bara ett exempel på hur snabba Fastighetsägarna är när det gäller att hylla de som ser hyreshöjningar som det alena saliggörande

Svenska Dagbladet hann nästan inte lämna tryckpressarna förrän Reinhold Lennebo ryckte ut med en hyllningstweet till ledarsidan på SvD.

Han hade ju istället kunna heja på ledaren i Dagens Industri och deras analys. De har nämligen kollat på Rapport och Aktuellt och fått reda på att byggkostnaderna i Sverige ligger på svindlade belopp jämfört med övriga EU att man slutar bygga bostadsrätter trots mycket goda vinstmarginaler och att det finns aktörer som kan bygga till mera rimliga hyror än 12 500 för en tvåa i Djurgårdsstaden.

Men Ledarsidan i SvD skulle göra sig utmärkt i Fastighetsägarnas egen tidning. De har samma ensidiga uppfattning. . Maria Ludvigsson skriver att:
”När byggherrar och entreprenörer inte får sätta hyror efter vad bostäderna kostar och har kostat att uppföra, blir naturligen allt färre intresserade av att bygga hyreshus. Det är symtomatiskt att bostadsrätts- och villamarknaden inte alls rids av samma problem som hyresmarknaden.”
Nä hä nä, det byggs för lite bostadsrätter och villor men det ses uppenbarligen inte som ett problem.
Man undrar ju hur högre hyran för den lägenhet på Kungsholmen som kostar 21 700 kr/månad skulle bli om SvD och Fastighetsägarna fick som de ville.

Detta tyckte Lennebo kunde hänföras till avdelning logiska slutsatser. Han vill alltså ha ett system där fastighetsägarna själva sätter hyran.

Tänk vad bra det hade varit om Lennebo hade kläckt ur sig det när vi satt på en gemensam presskonferens med Mats Odell efter att ha blivit överens om att förhandla hyror med varandra baserade på bruksvärdessystemet.

Nu kallas samma förhandlingsmodell av Fastighetsägarna för planmonopol som liknar de ryska brödköerna.

Fastighetsägarna hade hoppats att EU skulle hjälpa de att få höja hyrorna lite som de ville. Men istället fick vi en ny lag 2011, den som Lennebo hyllade på presskonferensen, som medförde att Fastighetsägarna drog tillbaka sin EU anmälan.

Här skulle förhandlas trodde man nog allmänt. Men Fastighetsägarna bestämde sig istället för att satsa på att få sina drömmar om högre hyror uppfyllda genom att lämna förhandlingsbordet och istället vända sig till Hyresnämnden och Svea Hovrätt

Nu gick det ju inte så bra. Vi förlorade 1:a ronden skriver de. Hyresnämnden gjorde samma tolkning av den nya lagen som Hyresgästföreningen.

Men så lätt låter man sig inte slås ner. Reinhold Lennebo skriver istället på twitter att denna förlust ”tydliggör behovet av att avskaffa hyresregleringen”.

Nu var det ju inte precis det som domen tydliggjorde utan hur det förhandlingssystem som Fastighetsägarna så hett önskade bli en fullvärdig part i ska tolkas.

Det ska tolkas på det sätt vi var överens om på presskonferensen.